Min bror har en dotter

[nattsvart]

Behöver skriva av mig. Är helt chockad, orolig, ledsen. Visste väl att det fanns risk för att den här dagen skulle komma. Min bror har en några år gammal dotter. Han har dessutom skiljt sig = han har troligtvis dottern ensam ibland.

Min bror som våldtog mig när jag var nio år. Inte bara då, det höll på i flera år. Först med lite "mildare" saker och sen grövre och grövre. Ja, han kan vara annorlunda nu, det är möjligt. Men jag får ont i magen av tanken på att han har en dotter.

 

[Monstermom]

Behöver skriva av mig. Är helt chockad, orolig, ledsen. Visste väl att det fanns risk för att den här dagen skulle komma. Min bror har en några år gammal dotter. Han har dessutom skiljt sig = han har troligtvis dottern ensam ibland.

Min bror som våldtog mig när jag var nio år. Inte bara då, det höll på i flera år. Först med lite "mildare" saker och sen grövre och grövre. Ja, han kan vara annorlunda nu, det är möjligt. Men jag får ont i magen av tanken på att han har en dotter.

Känner myndigheter till hans historia? Kan du göra en orosanmälan om att du är rädd att han förgriper sig på henne?

Hemsk situation.

 

[Görel]

Du kan anmäla oro för dottern till socialtjänsten i kommunen där hon bor.

 

[nattsvart]

Känner myndigheter till hans historia? Kan du göra en orosanmälan om att du är rädd att han förgriper sig på henne?

Hemsk situation.

Nja, alltså han är ju dömd för övergreppen på mig men det innebär ju inte att myndigheterna har nån koll på honom nu.

 

[nattsvart]

Du kan anmäla oro för dottern till socialtjänsten i kommunen där hon bor.

Men är det befogat? Jag vet ingenting om honom nu. Vill inte skriva ut exakta åldrar men det var ca 15 år sen övergreppen på mig upphörde. Och vad händer om jag gör en anonym orosanmälan? Vill ju helst inte att han ska fatta att det är jag.

 

[Monstermom]

Nja, alltså han är ju dömd för övergreppen på mig men det innebär ju inte att myndigheterna har nån koll på honom nu.

Jag vet inte hur det funkar, men jag skulle tippa att det kanske inte är något som tex socialen får veta automatiskt. Så om du klarar av det kan det kanske vara värt att ta kontakt och upplysa/orosanmäla.

Vet barnets mamma om hans historia?

 

[nattsvart]

Jag vet inte hur det funkar, men jag skulle tippa att det kanske inte är något som tex socialen får veta automatiskt. Så om du klarar av det kan det kanske vara värt att ta kontakt och upplysa/orosanmäla.

Vet barnets mamma om hans historia?

Ja, mamman levde med honom då rättegången var och valde "hans sida". Vet inte om det innebar att hon inte trodde på att det hade hänt eller om hon bara skyddade honom ändå.

 

[nattsvart]

Ja, mamman levde med honom då rättegången var och valde "hans sida". Vet inte om det innebar att hon inte trodde på att det hade hänt eller om hon bara skyddade honom ändå.

Vet iofs inte säkert att det är hon som är mamma, men det tror jag.

 

[Görel]

Men är det befogat? Jag vet ingenting om honom nu. Vill inte skriva ut exakta åldrar men det var ca 15 år sen övergreppen på mig upphörde. Och vad händer om jag gör en anonym orosanmälan? Vill ju helst inte att han ska fatta att det är jag.

Jag jobbar med att ta emot sådana anmälningar.

Anmälan kan mycket väl vara befogad, har han gått över gränsen en gång kan han göra det igen.

Man kan göra anonyma anmälningar men i din situation blir det väldigt svårt att kunna vara anonym. Ett sätt att lösa det skulle kunna vara atg du skickar domen till soc, du kan bifoga en utskrift som du skrivet orosanmälan på . Då måste soc titta på det.

 

[nattsvart]

Jag jobbar med att ta emot sådana anmälningar.

Anmälan kan mycket väl vara befogad, har han gått över gränsen en gång kan han göra det igen.

Man kan göra anonyma anmälningar men i din situation blir det väldigt svårt att kunna vara anonym. Ett sätt att lösa det skulle kunna vara atg du skickar domen till soc, du kan bifoga en utskrift som du skrivet orosanmälan på . Då måste soc titta på det.

Jo, risken är ju ganska stor att han räknar ut varifrån anmälan kommer om/när han får veta. Men vad kan soc göra? Gör de nånting? I mitt fall, vilket ju var ganska många år sen, ringde de bara hem till mig och pratade kort med min mamma och sen mig och sen släpptes saken.

Smart att skicka domen! Där finns ju i princip allt som gör att jag är orolig. Ska diskutera med min psykolog, men tror detta är det bästa jag kan göra.

 

[Monstermom]

Ja, mamman levde med honom då rättegången var och valde "hans sida". Vet inte om det innebar att hon inte trodde på att det hade hänt eller om hon bara skyddade honom ändå.

OK, då är det ju förmodligen inte så att hon själv kommer att föra fram att hon är orolig tyvärr. Men @Görel s tips om att skicka domen låter väldigt bra!

Klokt att prata med din psykolog också.

Och all heder till dig som vill skydda barnet även fast det river upp jobbiga saker för dig själv!

 

[nattsvart]

En fråga till @Görel : kommer soc spara det jag skickar så det finns och upptäcks om någon (dagis, skola etc) gör en anmälan längre fram i tiden? Tänker att det kanske inte kan göra någon skillnad om allt annat verkar vara (eller är, förhoppningsvis) som det ska men att om en anmälan om nuläget kommer in från nån som träffar barnet bör det tas på större allvar om min information finns?

 

[Görel]

En fråga till @Görel : kommer soc spara det jag skickar så det finns och upptäcks om någon (dagis, skola etc) gör en anmälan längre fram i tiden? Tänker att det kanske inte kan göra någon skillnad om allt annat verkar vara (eller är, förhoppningsvis) som det ska men att om en anmälan om nuläget kommer in från nån som träffar barnet bör det tas på större allvar om min information finns?

När det kommer in en anmälan till socialtjänsten ska vi göra en förhandsbedömning. Syftet är att se om vi känner sådan oro för barnet att vi inleder en utredning. En utredning finns kvar i arkivet i fem år efter att den sista anteckningen gjorts i akten.
Inleder vi inte sätter vi anmälan ihop med vår förhandsbedömning i en kronologisk pärm. Detta får inte finnas i något sökbart register. Oftast så kommer vi som jobbar ihåg gamla anmälningar och kan leta upp dem i pärmen om det kommer en ny.

Jag tycker att det låter klokt av dig att prata med din psykolog om huruvida du ska göra en anmälan.

 

[Görel]

Jo, risken är ju ganska stor att han räknar ut varifrån anmälan kommer om/när han får veta. Men vad kan soc göra? Gör de nånting? I mitt fall, vilket ju var ganska många år sen, ringde de bara hem till mig och pratade kort med min mamma och sen mig och sen släpptes saken.

Smart att skicka domen! Där finns ju i princip allt som gör att jag är orolig. Ska diskutera med min psykolog, men tror detta är det bästa jag kan göra.

Det soc gör nu är att prata med barnets mamma, vi brukar ha personliga möten. Syftet är att kolla om hon känner till domen och att höra hur hon tänker kring att skydda sin dotter. Det kan ju vara så att flickan inte träffar sin pappa och då finns ju ingen anledning till oro. Andra ytterligheten är att hon bor hos honom på heltid och då finns det en stor anledning till att inleda utredning för att se hur flickan har det i hemmet.

 

[nattsvart]

Hittar ingen adress till socialtjänsten specifikt, bara till kommun dvs XX kommun, 123 45 XX, kan jag skicka det dit?

Och kostar det pengar numera att få ut domen? Jag har ju förstås en, men den finns anteckningar i (har låtit min psykolog läsa den och skrev då kommentarer). När jag fick förundersökningen behövde jag inte betala alls trots att den var på ganska många sidor.

 

[Görel]

Hittar ingen adress till socialtjänsten specifikt, bara till kommun dvs XX kommun, 123 45 XX, kan jag skicka det dit?

Och kostar det pengar numera att få ut domen? Jag har ju förstås en, men den finns anteckningar i (har låtit min psykolog läsa den och skrev då kommentarer). När jag fick förundersökningen behövde jag inte betala alls trots att den var på ganska många sidor.

Skriv till kommunen xxx, socialtjänsten, sen postnr.

Du kan få betala kopieringskostnad för domen. Jag har fått domar skickade gratis via mail.

 

[Thomasine]

Detta är ett område som jag (tack och lov) har 0 erfarenhet av bortsett från ett fall när jag satt ting . Det jag minns att jag var mest upprörd över var att trots att det fanns en tidligare dom så hade ingen i flickans omgivning brytt sig intill den dagen hon blev inlagd på sjukhus med svåra skader efter våldtäckt och sjukhuset anmälde. Då lovade jag mig själv att jag alltid skulle orosanmäla också på grunder liknande dina om inte annat än för att fastställa att det inte finns anledning till oro.

Jag forstår att det här är svårt för dig men tänk om det finns anledning till oro. Eftersom du har en psykolog som är insatt i din sak, börja där som också andra ovan säger. Hen kan säkert guida dig till rätt beslut och Görel har givit dig goda råd och insikt i processen.

 

[nattsvart]

Detta är ett område som jag (tack och lov) har 0 erfarenhet av bortsett från ett fall när jag satt ting . Det jag minns att jag var mest upprörd över var att trots att det fanns en tidligare dom så hade ingen i flickans omgivning brytt sig intill den dagen hon blev inlagd på sjukhus med svåra skader efter våldtäckt och sjukhuset anmälde. Då lovade jag mig själv att jag alltid skulle orosanmäla också på grunder liknande dina om inte annat än för att fastställa att det inte finns anledning till oro.

Jag forstår att det här är svårt för dig men tänk om det finns anledning till oro. Eftersom du har en psykolog som är insatt i din sak, börja där som också andra ovan säger. Hen kan säkert guida dig till rätt beslut och Görel har givit dig goda råd och insikt i processen.

Jag tycker ju att det finns jättestor anledning till oro och att min bror aldrig någonsin borde få komma i närheten av ett barn, därför var jag osäker på om jag överreagerar. Min bror är tio år äldre än mig så han var i princip vuxen när han förgrep sig på mig, inga förmildrande omständigheter alltså. Sen vet jag att det är möjligt att han har förändrats och inte gör om det men jag har så svårt att tänka mig att han kan låta bli om han får "fri tillgång" till en liten flicka, vilket det ju blir om flickan delvis bor hos honom (vilket det finns saker som tyder på att hon gör). Mig kunde han ju inte låta bli, det satte igång så fort vi blev lämnade ensamma av våra föräldrar.

Kommer ha svårt att släppa det här. Måste ju göra det, det enda jag kan göra är ju orosanmälan. Men vetskapen om att en liten flicka kan vara ensam med min bror i detta nu, och att han kan göra vad fan som helst med henne, och att det är så det kommer vara i många år, är helt gräslig. Och jag är än mer orolig för när hon blir några år äldre än hon är nu . Och om hon blir utsatt från när hon är jätteliten är ju risken stor att hon inte kommer säga något när hon blir äldre heller, man blir ju så van vid övergreppen. Jag berättade inte förrän jag var 16, och då tyckte jag inte att det var nån större grej och fattade inte varför alla gjorde så stor sak av det.

 

[Thomasine]

Jag tycker ju att det finns jättestor anledning till oro och att min bror aldrig någonsin borde få komma i närheten av ett barn, därför var jag osäker på om jag överreagerar. Min bror är tio år äldre än mig så han var i princip vuxen när han förgrep sig på mig, inga förmildrande omständigheter alltså. Sen vet jag att det är möjligt att han har förändrats och inte gör om det men jag har så svårt att tänka mig att han kan låta bli om han får "fri tillgång" till en liten flicka, vilket det ju blir om flickan delvis bor hos honom (vilket det finns saker som tyder på att hon gör). Mig kunde han ju inte låta bli, det satte igång så fort vi blev lämnade ensamma av våra föräldrar.

Kommer ha svårt att släppa det här. Måste ju göra det, det enda jag kan göra är ju orosanmälan. Men vetskapen om att en liten flicka kan vara ensam med min bror i detta nu, och att han kan göra vad fan som helst med henne, och att det är så det kommer vara i många år, är helt gräslig. Och jag är än mer orolig för när hon blir några år äldre än hon är nu . Och om hon blir utsatt från när hon är jätteliten är ju risken stor att hon inte kommer säga något när hon blir äldre heller, man blir ju så van vid övergreppen. Jag berättade inte förrän jag var 16, och då tyckte jag inte att det var nån större grej och fattade inte varför alla gjorde så stor sak av det.

Usäkta mitt krassa uttryck men sätt igång, vad väntar du på?

Det bästa som kan hända är att du förhindrade att ännu en liten flicka uttsätts för övergrepp som kan ge både fysiska och psykiska livslånga trauman. Det värsta som kan hända är att din bror tvingas genomgå en utredning som visar att han har förändrats och att dina misstankar var ogrundade och att det är otrevligt för honom. Det kan inte komma som någon överraskning för din bror, med tanke på att han har en dom, att han kan bli misstänkt och utredd igen. Antagligen blir han sur på dig för att du anmält din oro men tänk på alternativet.

Om du läser igenom ditt svar till mig (mina uthävningar) så har du svaret klart, agera nu.

 

[Brisa]

Kommer ha svårt att släppa det här. Måste ju göra det, det enda jag kan göra är ju orosanmälan. Men vetskapen om att en liten flicka kan vara ensam med min bror i detta nu, och att han kan göra vad fan som helst med henne, och att det är så det kommer vara i många år, är helt gräslig.

Åh vilken klump i hjärtat jag fick av den här tråden... för det som hänt dig och din oro att det händer igen. Tror absolut du behöver göra orosanmälan, av två tydliga anledningar. Det kan vara till stor hjälp för din brors dotter, om utifall att hon skulle vara utsatt. Och inte minst för din egen sinnesro..!