När andra vill rida ens häst

[Reville]

Nu när våren är på intåg och solen börjar titta fram så får jag emellanåt höra från bekanta och kollegor som tidigare hållt på med häst i varierande grader, att "Åh, kan inte jag få komma hem till dig och rida nån dag?" Och jag brukar vänligt svara att jag inte har någon lämplig häst för utomstående men inombords känner jag mest att "hade du erbjudit dig nån gång under vinterhalvåret så hade det kanske varit aktuellt under den roligare årstiden också"
Till de som inte nöjer sig med det svaret och är mer påstridiga brukar jag hänvisa till ridskolor i närheten.

Råkar ni ut för samma sak och hur hanterar ni det?

 

[Tora]

Jag har bjudit in dom. Har aldrig varit i sådana mängder att det har varit ohållbart.

 

[MiniLi]

Oj gör folk så?
En sak att fråga om de får följa med till stallet och hänga lite men rida?
Hade jag generellt sagt tvärt nej till.

 

[Reville]

Oj gör folk så?
En sak att fråga om de får följa med till stallet och hänga lite men rida?
Hade jag generellt sagt tvärt nej till.

Alltså nu pratar vi inte om mängder med folk, men jag har blivit tillfrågad vid fyra-fem tillfällen kanske, varav senast igår, därav trådstarten

 

[Alfakrulls]

Japp. Å de gäller egentligen alla djur här hemma.
Som att man bedriver ett zoo för allmänheten.
Jag blir förvånad när jag hör vad vissa folk tror att vi har våra djur till..... å Att vi egentligen bara går runt hela dagarna å klappar å gullar med dom.
Vi har köttfår - så även de små Gulliga lammen växer upp en dag å hamnar i en låda, det blir ju folk förfärade av att höra

”Åh, har du islandshäst? Dom är ju så snälla, kan inte jag får komma och rida? Det har ja aldrig gjort.”

”- åh har ni får & lamm? Kan inte vi få komma å
Titta å klappa dom?”

”Åh har du en minishettis? Kan inte vi få komma och klappa å kanske mitt lilla barn kan rida honom?”


Å jo visst gullar jag med alla djuren så gott som dagligen - men djuren känner mej/oss, familjen. När utomstående kommer är de inte alla lika tama å gulliga (gäller främst fåren &) då blir de väldigt misstänksamma å avvaktande.

Min Shettis gillar inte barn eller att bli klängd å klappad på av främmande Människor.

Min islandshäst är absolut inte lämpad för nybörjare då han är väldigt känslig å hamnar man i obalans eller klämmer för mycket med benen lägger han i högsta växeln direkt å sen e han borta direkt.


Är de nära vänner å familjer som frågar om de får komm någon gång så är inte de hela världen. Klart de får men när ytltligt folk/ folk man inte känner alls hör av sig å frågar är det inte ett dugg intressant tycker jah att behöva guida runt den bland min djur (för jag har ju aldrig något annat att göra tror dom en att vara med djuren)

Så oftast blir de nej för jag har inget intressen alls att låta folk djuren inte känner ”antasta” dem

 

[MiniLi]

Alltså nu pratar vi inte om mängder med folk, men jag har blivit tillfrågad vid fyra-fem tillfällen kanske, varav senast igår, därav trådstarten

Folk är knepiga!
Jag hade blivit irriterad och sagt nej bara därför. Hade nog också kunnat säga att jag inte gillar att låta andra rida hästen, helt ärligt

 

[Kiwifrukt]

Det händer jämnt! Och eftersom jag har ponnyer är det alltid uppkäftiga föräldrar som kommer sättande och kräver att deras lilla gullunge minsann ska få rida på mina hästar. (Gratis och naturligtvis utan insyn från mig också.)

Nu har jag visserligen ett barn (ett barnbarn till grannen) som är medryttare på shettisen, och de får rida utan mig. Men aldrig utan att mamman, hästvan, är med. Den stora skillnaden är att de 1) aldrig har tjatat, 2) mamman är otroligt trevlig och kunnig, 3) flickan älskar ponnyn och skulle aldrig göra något oövertänkt, 4) flickan är ändå elva år gammal, så det är inget småbarn, 5) de har inte råd att ha egen häst och hon har stått i kö till ridskolan i åratal utan att komma in, 6) hon har aldrig ens antytt att hon skulle vilja rida den större ponnyn istället och 7) det är shettisen och honom kan jag ändå inte rida regelbundet själv. Däremot har jag en kusin som är lika gammal som den flickan, som jag egentligen inte har någon relation till alls, som också vill rida. Hon rider redan på ridskola, de har definitivt råd att köpa en egen häst som är tusen gånger mer fancy än min, och det var väldigt tydligt att det var "tävlingsponnyn" som var relevant, inte en liten shetlandsponny. Jag satte mig på tvären, kan vi konstatera.

Jag har inte köpt en häst, som jag betalar och sköter och utbildar, för att någon annan ska rida runt på den. Punkt.

 

[Reville]

Jag har verkligen förståelse för dina uppspecade punkter över varför det ena barnet får rida men inte det andra @Kiwifrukt . Just att vissa bara förväntar sig att du ska ställa upp med dina hästar och din tid och sen rynka på näsan för att de fick rida den "tråkiga" av hästarna är ju galet!

 

[Ace]

Jag blir lite förvånad, dels över vilka otrevliga människor ni stöter på och dels över den vaktiga inställningen till hästarna.

Jag har flera gånger bjudit ut nybörjarfolk till stallet som varit nyfikna på ridning för att testa. Jag tycker att det det är kul att de är nyfikna! och tror inte en sekund att min häst far illa av att lunka runt i grimskaft en stund med en nybörjare på ryggen. Hittills har inte någon av dem tackat ja dock. Vad gäller hästintresserade människor i min närhet så har de aldrig velat följa med utan löst sitt hästeri på annat håll. Några ridskolebarn känner jag inte men de skulle också vara välkomna att komma och rida "på riktigt", med instruktioner av mig, om de bad om det.

 

[kryddelydd]

Nu när våren är på intåg och solen börjar titta fram så får jag emellanåt höra från bekanta och kollegor som tidigare hållt på med häst i varierande grader, att "Åh, kan inte jag få komma hem till dig och rida nån dag?" Och jag brukar vänligt svara att jag inte har någon lämplig häst för utomstående men inombords känner jag mest att "hade du erbjudit dig nån gång under vinterhalvåret så hade det kanske varit aktuellt under den roligare årstiden också"
Till de som inte nöjer sig med det svaret och är mer påstridiga brukar jag hänvisa till ridskolor i närheten.

Råkar ni ut för samma sak och hur hanterar ni det?

Jag tycker inte att man får frågan så ofta, och då har jag ändå ett helt gäng ridbara hästar.
De som frågar sådär i förbigående brukar inte komma så långt som till att bli specifika.

Ett par grannar har barnbarn. De barnbarnen bor i stan och tycker att det är jätteroligt att titta på hästarna när de hälsar på mina grannar.
Grannarna är artiga och respektfulla och har frågat om det är OK att barnbarnen matar med morötter.
Vilket det är - och jag har informerat om att det är ström i staketet.

Någon gång fick barnen leda var sin snäll häst de 100 metrarna från uppfartsvägen (där vi stötte på varandra) till beteshagen. Barnen var överlyckliga.
Någon gång har ett barnbarn fått sitta på ryggen på en snäll häst.
Någon gång när ett barnbarn ville rida fick de nej, eftersom hästen i fråga inte är säker och då svarade jag att "just den här hästen är lite för busig så det går inte idag".
Inga problem.

Däremot god grannsämja.

Så: jag ser inga stora problem med det, så länge folk frågar.
Sådana som promenerar förbi och prompt ska mata hästar eller gå in på gården och titta på hästarna utan att ha frågat - de blir ombedda att vara snälla att inte mata djuren och att vänligen inte gå in på min gård. De har ju betett sig gränslöst och respektlöst.

 

[LenaH]

Det är ingen som vill rida Intesåsnällo.

 

[SkorpSmulan]

Jag brukar oftast bara svara något vagt för dom kommer ändå inte.

 

[Görel]

Jag brukar svara att hästen är rätt argsint och oberäknelig så det är bättre att de kontaktar en ridskola som har ordentliga försäkringar om något skulle hända.

 

[Görel]

Det är ingen som vill rida Intesåsnällo.

Vad har han gjort för att förtjäna att bli kallad så?

 

[LenaH]

Vad har han gjort för att förtjäna att bli kallad så?

Han står på bakbenen!

 

[LadyCovergirl]

Har jag en lämplig häst och personen ifråga är vettig så får man gärna följa med till stallet och rida en sväng. När min gammelponny levde fick man gärna lulla runt lite med henne om man inte var för stor.
Numera har jag bara en C-ponnyhingst och en B-ponnyvalack så det är rätt få vuxna som kan rida.

Dottern hade däremot med en kompis häromveckan och för mig är det självklart att kompisen då fick rida en sväng på B-ponnyn.

 

[Dressyrtjejen_97]

Har samma erfarenheter som @Kiwifrukt
Ytligt bekanta, gärna som "red på ridskola i 3 år som barn" frågar i tid och otid "Men snälla, kan jag inte få rida H.H och kanske bli medryttare på sikt, han är ju så himla söt!" o.dyl. Jovisst, han är jättesöt. Hur lämplig han är som nybörjarhäst är dock en annan fråga, med ett helt annat svar.
Blir så trött på de frågorna så att jag kroknar! Särskilt när vederbörande ser det som en "rättighet" att få rida på honom, och gärna bli medryttare också.

Missförstå mig rätt, H.H är definitivt ingen galen häst och jag är ingen galen ägare (bara lite kontroll-freak kanske...). Däremot är han de facto en häst som, om man inte är van vid honom, "känns väldigt stor" i ridningen, särskilt om man är under 170-175 cm lång, och därtill är han både känslig i munnen och varierar från i bästa fall 6.5 till 15/10 på en "pigghetsskala".
Frånsett min tränare som är självskriven, så får både min mamma (som känner H.H väl!) och alla mina stallkamrater rida på H.H om de skulle fråga. Inga problem liksom, de känner ju honom och vet hur han är och kan vara m.m. Även min kusin, som visserligen inte rider längre, men som red i 15 år och ligger på ca. LA/LA/H90 nivå som ryttare, har jag inte heller något problem att slänga upp på honom.
Däremot "ytligt bekant som i bästa fall är någorlunda trygg i gångarterna och som inte ridit på 10+ år" känns faktiskt inte lämpligt, bortsett från att de inte känner H.H. För jag anser som sagt inte att han är lämplig som ren nybörjarhäst.

 

[spinxx]

Jag förstår inte hur man kan bli irriterad av att få frågan. De dyker ju ändå aldrig upp?
Jag får ofta frågan men förklarar bara att hästen inte är lämplig som nybörjarhäst, vilket är sant.
Däremot har jag gärna med mig icke häst-människor på skritturer eller ridkunniga kollegor på uteritter med jämna mellanrum. Stallkamrater får alltid låna om de frågar och det inte krockar med min planering.

Finns väl inget att bli irriterad på förrän de börjar tjata?
...Och då är det väl bara att bjuda ut dem och låta dem åka av en gång så är det sluttjatat

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag förstår inte hur man kan bli irriterad av att få frågan. De dyker ju ändå aldrig upp?
Jag får ofta frågan men förklarar bara att hästen inte är lämplig som nybörjarhäst, vilket är sant.
Däremot har jag gärna med mig icke häst-människor på skritturer eller ridkunniga kollegor på uteritter med jämna mellanrum. Stallkamrater får alltid låna om de frågar och det inte krockar med min planering.

Finns väl inget att bli irriterad på förrän de börjar tjata?
...Och då är det väl bara att bjuda ut dem och låta dem åka av en gång så är det sluttjatat

Åtminstone i mitt fall börjar de tjata redan vid första nej:et/förklaringen, därav att jag tappar humöret lite.

 

[TinyWiny]

Jag säger numera nej. Jag har varit snäll och det har slutat med utnyttjande. Från frågan att få komma och rida till att kräva att jag dels ska hålla lektion på veckobasis, dels göra det utan att föräldern är med, de dumpar barnet och drar, att jag ska anpassa mig efter deras scheman och det gick så långt att de ansåg att jag skulle stå både för mellanmål och dusch efter... Självklart gratis dessutom. Jag hade gärna lärt barnet rida om jag hade varit frisk, om de hade lyssnat på när jag kunde och hade haft realistiska förväntningar på vad de kunde förvänta sig. Dvs. inte att jag förutom att hålla lektion och stå för häst ska hålla med ridkläder, ridstövlar, hjälm och säkerhetsväst, omklädningsrum, dusch och mat helt gratis. Jag var tydlig med att skulle barnet rida fick en förälder leda. Efter två minuter skyllde hon på sin allergi och åkte...
Jag är inte frisk vilket de vet och att stå där med ett barn jag inte känner, som "vill rida tills mamma kommer" även om det innebär två timmar, nej. Där går min gräns.

Numera är det bara mina bonusbarnbarn som får rida och det får de göra precis hur mycket de vill.