Jag är tveksam till hur underbyggda och genomtänkta beslut några ungdomar fattar i 18-årsåldern, ganska oavsett tätort/landsbygd. Men kanske är det som du säger, känner du till något underlag för det?
Ok, jag tänkte om du kände till några studier eller artiklar.
Men jag uppfattade inte att det påstods att boende på landsbygden skulle vara mindre tillfreds?
Juridiskt är du förälder oavsett ålder, dvs. du har samma skyldigheter och rättigheter som alla andra föräldrar med föräldraledighet osv. Socialen blir inte inkopplad bara för att föräldrarna är omyndiga nej. Varför skulle de? Socialen går in vid missförhållanden och problem som rör barnet och hens omvårdnad och att du får barn när du är omyndig innebär inte automatiskt att du inte kan ta hand om ditt barn. Försörjningsskyldig är du för dina egna barn. En omyndig förälder kan därför kräva att hens föräldrar ska försörja henom men inte barnet.
Det låter otroligt klaustrofobiskt, så som du beskriver det. Som kille kan man bli hantverkare, och som tjej är det undersköterska, barnskötare eller butikspersonal. Punkt. Man ska bo i hus, med partner, och få många barn. Med lite tur är allt - jobb, partner, bostad och barn - på plats när man är 20, och sen händer det inte så mycket mer i livet.
Intressanta svar hittills!
Att man får barn lite tidigare på landsbygden ("tradition" eller andra värderingar än i storstan), eller att man öht får barn när man är +/- 20 år säger jag absolut ingenting om. Eller jag har liksom inte ens haft anledning att reflektera över fenomenet anser jag.
Men även om jag kallar mig hemort för "byhåla" är det trots allt en Sthlms förort. Och just varför man väljer att få barn så tidigt fast man bor såhär, reflekterar jag lite över. Inte alls på något negativt sett så (iaf inte min mening!), utan mer på ett neutralt nyfiket sätt. Inte heller om man som några jag gått i samma skola som, som har ett barn och är i 20-23 års åldern.
Men just varför man väljer att bli tvåbarnsmor när man är 16 (dessutom med olika pappor), skaffar första barnet vid 14-15, eller har en hel skock med ungar när man är 20 år gör mig lite nyfiken. Givetvis inget jag skulle fråga om eller på något sätt ifrågasätta IRL. Och jag är absolut glada för deras skull om de är glada, men det gör mig liksom lite nyfiken. Varför gör man medvetet så? I en storstad dessutom?
Sen tror jag också att min nyfikenhet/mina reflektioner, åtminstone delvis, beror på att jag själv har föräldrar som är gamla nog att vara mina far-/morföräldrar (och de facto gått i samma klass som en av mammas x-klasskamraters barnbarn). Jag kanske ser saker ur andra perspektiv, och därför upplever det som ännu "märkligare" att bli förälder i så ung ålder.
Fast det där är verkligen inget som gäller generellt.
Har aldrig sagt att det inte är ok. Men jag menade bara att mentaliteten kanske är lite annan på landsbygden och sådär, jämfört med iaf de allra största städerna i Sverige
