När förskolan inte funkar..

Lenis

Trådstartare
Hjälp. I desperat behov av tips.. Liten är inne på fjärde inskolningsveckan och det fungerar inte. Det har blivit avbrott pga sjukdom så i praktiken är det tredje veckan bara men.. det är ledsamt just nu. Vi har inte kommit upp på mer än 2 timmar/dag. Jag fick hoppa jobbet hela förra veckan och pappan får ta denna, men det blir ju ohållbart i längden och jag mår skräp. I början gick det bättre men nu är det en ond cirkel och han har denna vecka gråtit hela tiden och sedan idag tydligen slocknat av ren utmattning.. det är ju hemskt. Jag fattar att vissa gråter när man lämnar, men storgråt i timmar?? Det känns inte bra alls. Personalen vill att han ska få med sig napp som tröst men han har aldrig varit särskilt intresserad av napp och att försöka vänja in en 14-månaders vid napp känns lite konstigt (och jag betvivlar att det går, har ju inte funkat förr..). Han har ingen snuttis, massa gosedjur men bryr sig inte om dem o aldrig gjort.

Vad gör man?? Jag vet inte om han hamnat i en känslig period naturligt eller om det är pga förskolekaoset men han är nu även skraj vid möten etc, gråtit när vänner kommit hem som han känner sen förut (hämtar sig kvickt dock). Han har fått totalt spader av att sitta i sin stol vid bordet, vi har kunnat dela mat osv innan men nu är det full hysterigråt även där, vägrar sitta. Är samma på fsk, där åt han frukt med de andra vid bordet i början men nu går inte det heller så de får inte i honom något.

Vad gör man?? Vi har kaos på jobbet och jag vet inte ens om jag har laglig möjlighet att vara hemma mer, det är iaf inget de kommer ge mig möjlighet till frivilligt och jag kan tydligen inte ta vab då han ju ändå är där litegrann (förståeligt). Känner mig så handfallen, alla tips välkomna..

/ledsen mamma
 
Vilken jobbig situation :(
Hade det varit mitt barn hade jag nog avbrutit, varit hemma några månader till och sen försökt igen. Kanske gått dit några gånger i veckan och lekt på gården, gått in och tittat/hälsat på eller vad som helst.
 
Lägstadagar funkar att ta ut de dagar han är på förskolan. Om du har sådana kvar.

Om ni har dagar kvar eller har ekonomi att vara hemma och vågar spela på SGIn skulle jag vänta med inskolningen. Om du och pappan går ner till halvtid vardera och jobbar 3 resp 2 dgr/v så nollar ingen sin SGI. Ni lämnar inte er arbetsgivare i sticket heller, utan jobbar lite.

Lycka till!
 
Är du alltså på plats själv? @Lenis eller är barnet där ensam?

Vissa barn har varit just sådär och sedan plötsligt funkar allt klockrent. Men dessa barn har skolans in med förälder kanske fyra timmar sammanlagt under några dagar, sen gått åttatimmarsdagar.
 
Hjälp. I desperat behov av tips.. Liten är inne på fjärde inskolningsveckan och det fungerar inte. Det har blivit avbrott pga sjukdom så i praktiken är det tredje veckan bara men.. det är ledsamt just nu. Vi har inte kommit upp på mer än 2 timmar/dag. Jag fick hoppa jobbet hela förra veckan och pappan får ta denna, men det blir ju ohållbart i längden och jag mår skräp. I början gick det bättre men nu är det en ond cirkel och han har denna vecka gråtit hela tiden och sedan idag tydligen slocknat av ren utmattning.. det är ju hemskt. Jag fattar att vissa gråter när man lämnar, men storgråt i timmar?? Det känns inte bra alls. Personalen vill att han ska få med sig napp som tröst men han har aldrig varit särskilt intresserad av napp och att försöka vänja in en 14-månaders vid napp känns lite konstigt (och jag betvivlar att det går, har ju inte funkat förr..). Han har ingen snuttis, massa gosedjur men bryr sig inte om dem o aldrig gjort.

Vad gör man?? Jag vet inte om han hamnat i en känslig period naturligt eller om det är pga förskolekaoset men han är nu även skraj vid möten etc, gråtit när vänner kommit hem som han känner sen förut (hämtar sig kvickt dock). Han har fått totalt spader av att sitta i sin stol vid bordet, vi har kunnat dela mat osv innan men nu är det full hysterigråt även där, vägrar sitta. Är samma på fsk, där åt han frukt med de andra vid bordet i början men nu går inte det heller så de får inte i honom något.

Vad gör man?? Vi har kaos på jobbet och jag vet inte ens om jag har laglig möjlighet att vara hemma mer, det är iaf inget de kommer ge mig möjlighet till frivilligt och jag kan tydligen inte ta vab då han ju ändå är där litegrann (förståeligt). Känner mig så handfallen, alla tips välkomna..

/ledsen mamma

Vad tufft! Vi hade liknande ett tag med dottern när maken var föräldraledig med sonen, hon bara storgrät hela tiden tills hon blev hämtad. Vi gav faktiskt upp och hade henne hemma, sen när sonen också skolades in några månader senare gick det finemang.

Verkar han knyta an till personalen och hur känns din magkänsla? Vad säger personalen, är deras enda tips att börja med napp? Känns ju jättekonstigt på en så stor!!

Om det känns helt låst hade jag nog också försökt vara hemma någon månad till och sedan göra ett nytt försök, som flera andra i tråden skrivit. Kanske kollat om det finns någon dagmamma eller en annanförskola som kan funka bättre?
 
Ett annat tips är att även om han inte bryr sig om gosedjur kan det ändå hjälpa att ta med en leksak/gosedjur. Då har han liksom något välbekant med sig hemifrån när saknaden slår till. Våra barn har med sig något varje dag även om de inte har några favoriter eller så.
 
Ett annat tips är att även om han inte bryr sig om gosedjur kan det ändå hjälpa att ta med en leksak/gosedjur. Då har han liksom något välbekant med sig hemifrån när saknaden slår till. Våra barn har med sig något varje dag även om de inte har några favoriter eller så.

Jag håller med om det tipset. Vi tog, på tips från förskolan, med ett gosedjur hemifrån trots att L inte var så brydd om det hemma. Väl på förskolan blev dock det där gosedjuret plötsligt väldigt viktigt.
 
Vilken jobbig situation :(
Hade det varit mitt barn hade jag nog avbrutit, varit hemma några månader till och sen försökt igen. Kanske gått dit några gånger i veckan och lekt på gården, gått in och tittat/hälsat på eller vad som helst.


En mycket lockande tanke men har som sagt ett jobb som inte alls kommer släppa mig frivilligt, har redan pratat med dem om tjänstledigt etc men både att ta föräldradagar o tjänstledigt så kan de kräva att jag säger till 3 mån innan och tja det är ju en rejäl tid att klara sig tills dess :(

Har ni pratat med förskolan? De brukar kunna ha tips och trix om hur det ska fungera.
Vore dagmamma ett alternativ? Eller barnflicka?
Du får väl vabba de timmar som han inte är på dagis?

Ja, de har tjatat om det där med napp.. det är typ det. Jag kommer ta med napp imorgon ändå men en unge som ratat både tutte o napp sen 4 mån så har jag klent hopp.. men värt ett försök kanske. Dagmamma finns inte plats hos o nanny har jag inte råd med, den som finns här tillgänglig deltid tar mer än vad jag får in per timme så det blir ohållbart.

Lägstadagar funkar att ta ut de dagar han är på förskolan. Om du har sådana kvar.

Om ni har dagar kvar eller har ekonomi att vara hemma och vågar spela på SGIn skulle jag vänta med inskolningen. Om du och pappan går ner till halvtid vardera och jobbar 3 resp 2 dgr/v så nollar ingen sin SGI. Ni lämnar inte er arbetsgivare i sticket heller, utan jobbar lite.

Lycka till!

Pappan kommer inte ta något han inte absolut måste, long story.. :( Dagar finns kvar! Menar du att man kan ta ut lägstadagar trots att de är på fsk? Måste kolla det med FK. Iofs ingen lösning då jobbet inte släpper mig än på länge men bra o veta.. tack!
Sedan så jobbar jag redan 50% bara så det är redan gjort, glömde skriva det.

Är du alltså på plats själv? @Lenis eller är barnet där ensam?

Vissa barn har varit just sådär och sedan plötsligt funkar allt klockrent. Men dessa barn har skolans in med förälder kanske fyra timmar sammanlagt under några dagar, sen gått åttatimmarsdagar.

Han är inskolad med mig på plats under 10 dagar, där jag första 5 var med hela tiden, sedan gick ut en liten stund, o lämnade vid dörren först efter 2v. Han har bara 2 timmars förskoletid än då vi inte lyckats lösa mer, då är han ändå helt slut. Tanken var 5h som max, då jag jobbar 4. Tänkte det skulle funka bättre för lillen än att vara hemma lite längre o sen vara tvungen att gå in 80% direkt men det känns tveksamt nu.
 
Vad tufft! Vi hade liknande ett tag med dottern när maken var föräldraledig med sonen, hon bara storgrät hela tiden tills hon blev hämtad. Vi gav faktiskt upp och hade henne hemma, sen när sonen också skolades in några månader senare gick det finemang.

Verkar han knyta an till personalen och hur känns din magkänsla? Vad säger personalen, är deras enda tips att börja med napp? Känns ju jättekonstigt på en så stor!!

Om det känns helt låst hade jag nog också försökt vara hemma någon månad till och sedan göra ett nytt försök, som flera andra i tråden skrivit. Kanske kollat om det finns någon dagmamma eller en annanförskola som kan funka bättre?

Personalen känns rar men nej, han verkar inte knyta an. Han har dock inte verkat knyta an till mig heller som varit hemma med honom på heltid förrän ja just nu när det blev strul med fsk. Han har varit väldigt nollställd i kontakten med människor och inte liksom brytt sig alls förrän nu.
Annan fsk är kört, alla är fulla och den han är på nu är bara extra platser tillfälligt för att kunna få in de minsta nånstans. Det är galet här omkring, men vi har blivit lovade annan fsk men det är först i augusti.. Vara hemma helt är som sagt inte ett alternativ som det är nu, jobbet är heltokiga bara över att jag gått ner i tid.. de släpper mig inte en minut till. De har tagit det till HR också för att kolla hur mycket de kan hålla mig.

Ett annat tips är att även om han inte bryr sig om gosedjur kan det ändå hjälpa att ta med en leksak/gosedjur. Då har han liksom något välbekant med sig hemifrån när saknaden slår till. Våra barn har med sig något varje dag även om de inte har några favoriter eller så.

Ska absolut testa, har hittat hans gamla speldosa som är som en gosekanin, tänker att den kanske kan hjälpa iom att den dessutom låter (han är svår att bryta när han är ledsen).

tusen tack för alla tips!! Helst hade jag ju backat och varit hemma :(
 
En mycket lockande tanke men har som sagt ett jobb som inte alls kommer släppa mig frivilligt, har redan pratat med dem om tjänstledigt etc men både att ta föräldradagar o tjänstledigt så kan de kräva att jag säger till 3 mån innan och tja det är ju en rejäl tid att klara sig tills dess :(



Ja, de har tjatat om det där med napp.. det är typ det. Jag kommer ta med napp imorgon ändå men en unge som ratat både tutte o napp sen 4 mån så har jag klent hopp.. men värt ett försök kanske. Dagmamma finns inte plats hos o nanny har jag inte råd med, den som finns här tillgänglig deltid tar mer än vad jag får in per timme så det blir ohållbart.



Pappan kommer inte ta något han inte absolut måste, long story.. :( Dagar finns kvar! Menar du att man kan ta ut lägstadagar trots att de är på fsk? Måste kolla det med FK. Iofs ingen lösning då jobbet inte släpper mig än på länge men bra o veta.. tack!
Sedan så jobbar jag redan 50% bara så det är redan gjort, glömde skriva det.



Han är inskolad med mig på plats under 10 dagar, där jag första 5 var med hela tiden, sedan gick ut en liten stund, o lämnade vid dörren först efter 2v. Han har bara 2 timmars förskoletid än då vi inte lyckats lösa mer, då är han ändå helt slut. Tanken var 5h som max, då jag jobbar 4. Tänkte det skulle funka bättre för lillen än att vara hemma lite längre o sen vara tvungen att gå in 80% direkt men det känns tveksamt nu.
Nja det skall anmälas 3 månader i förväg (jag antar att ni enligt kollektivavtalet har längre än 2 månader) eller om det inte kan ske så snart som möjligt (det är sällan som det sista är helt bortförhandlat).

Jag hade stått på mig om föräldraledigheten att du faktiskt inte kunnat förutse att inskolningen ej skulle fungera alls. För vad skall du göra om barnet ej går att skola in? Ta med honom till jobbet?

Kolla i ert kollektivavtal vad det står under föräldraledigt, annars är det Föräldraledighetslagen paragraf 13.
 
Sen har man rätt att vara föräldraledig för besök i den pedagogiska verksamheten och om jag inte missminner mig helt så behöver det endast anmälas en vecka i förväg (dvs det kan ju hjälpa om ni gör en väldigt lång inskolning och du behöver vara med lång tid).
 
Personalen känns rar men nej, han verkar inte knyta an. Han har dock inte verkat knyta an till mig heller som varit hemma med honom på heltid förrän ja just nu när det blev strul med fsk. Han har varit väldigt nollställd i kontakten med människor och inte liksom brytt sig alls förrän nu.
Annan fsk är kört, alla är fulla och den han är på nu är bara extra platser tillfälligt för att kunna få in de minsta nånstans. Det är galet här omkring, men vi har blivit lovade annan fsk men det är först i augusti.. Vara hemma helt är som sagt inte ett alternativ som det är nu, jobbet är heltokiga bara över att jag gått ner i tid.. de släpper mig inte en minut till. De har tagit det till HR också för att kolla hur mycket de kan hålla mig.



Ska absolut testa, har hittat hans gamla speldosa som är som en gosekanin, tänker att den kanske kan hjälpa iom att den dessutom låter (han är svår att bryta när han är ledsen).

tusen tack för alla tips!! Helst hade jag ju backat och varit hemma :(

Vad tufft, både med förskolesituationen och ditt jobb som är så oförstående! Har du kollat privata alternativ (du har säkert tänkt på det men för säkerhets skull)? Går det att pussla ihop det till väldigt korta dagar om ni båda jobbar deltid, då kanske ni står ut till semestrarna? Tänker att i augusti, med en ny och förhoppningsvis mindre överfull förskola och lugnare situation kanske läget är ett helt annat och inskolningen går galant.
 
Sen har man rätt att vara föräldraledig för besök i den pedagogiska verksamheten och om jag inte missminner mig helt så behöver det endast anmälas en vecka i förväg (dvs det kan ju hjälpa om ni gör en väldigt lång inskolning och du behöver vara med lång tid).
Glöm det här sista. Det var annat jag tänkte på
 
Pappan kommer inte ta något han inte absolut måste, long story.. :( Dagar finns kvar! Menar du att man kan ta ut lägstadagar trots att de är på fsk? Måste kolla det med FK. Iofs ingen lösning då jobbet inte släpper mig än på länge men bra o veta.. tack!
Sedan så jobbar jag redan 50% bara så det är redan gjort, glömde skriva det.
Jobbigt när både arbetsgivaren och partnern (eller ni kanske är separerade, så pppan då) är helt oförstående. Vad har pappan respektive arbetsgivaren för förslag på lösning? För de kan ju inte förvänta sig att du ska prestera bra på jobbet när det inte funkar med barnpassningen.

Min mamma fick en sen cancerdiagnos, aggressiv cancer. Fick beskedet en söndag, mailade min chef och sa att jag inte kommer in till kontoret på ett tag och åkte till mina föräldrar på annan ort. Chefen svarade ok. Jag var borta typ två veckor med annhörigpenning.

Så tycker jag en bra chef som ser medarbetare som långsiktiga investeringar ska agera (när man inte är ngn strulputte). Inte tjura och försvåra en redan svår livssituation.
 
När mina barn började på förskola fick vi en bunt papper som skulle fyllas med bilder på saker i barnets vardag. Mamma, pappa, hunden, syskon, farmor, farfar osvosv. Dessa sattes ihop till en bok som barnen tittar i ibland och berättar på . Bland annat när barnet är otryggt. Jag tror att de har döpt boken till trygghetsbok. Kan det vara något som kan fungera?
 
Jag tycker det låter helt bisarrt. Vad kan jobbet kräva liksom? Att du har ungen under armen när du pratar med patienterna?! OM det inte funkar med inskolning och en pappa som inte verkar bry sig ett dyft så hade jag kontaktat facket för att höra vad jag ska göra för något och som en sista utväg hade jag gått till vc och bett att bli sjukskriven. Sen hade jag börjat om i augusti och tagit det lugnt tills dess. Nån måtta får det vara på landstingens idioti!
 
Helt inne på samma linje som @Tora här. Jag har svårt att tro att du kan bli nekad att ta ut föräldrapenning i den situation som uppstått. Regeln säger som sagt mer eller mindre "... eller så snart som möjligt" och du hade inte kunnat förutse den här situationen och därför torde det vara fullt rimligt att så snart som möjligt är tillämpligt här. Hoppas verkligen det löser sig för er, vilken hemskt jobbig situaton nu hamnat i!
 
Jag tycker det låter helt bisarrt. Vad kan jobbet kräva liksom? Att du har ungen under armen när du pratar med patienterna?! OM det inte funkar med inskolning och en pappa som inte verkar bry sig ett dyft så hade jag kontaktat facket för att höra vad jag ska göra för något och som en sista utväg hade jag gått till vc och bett att bli sjukskriven. Sen hade jag börjat om i augusti och tagit det lugnt tills dess. Nån måtta får det vara på landstingens idioti!
Nu blir jag lite nyfiken, vad skall sjukskrivningen vara för? :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej Bukeoraklet! Jag har en vän som behöver er hjälp nu! (Jag har fått tillåtelse av henom att fråga här och utlämna de uppgifter jag...
2 3 4
Svar
77
· Visningar
9 128
Senast: kryddelydd
·
Kropp & Själ Och man egentligen mest känner sig fånig? Egentligen har det här väl hållt på av och till sedan några år tillbaka men mest de senaste...
Svar
3
· Visningar
3 054
Senast: Meggan
·
Relationer Ååååh. Sliter mitt hår av frustration. Behöver råd utifrån, från oberoende personer som inte känner varken mig eller min pojkvän...
2
Svar
28
· Visningar
5 544
Senast: Got2Be
·
K
Hundhälsa Jag skriver denna tråden anonymt för att ingen inblandad ska känna sig utpekad. Ursäkta långt inlägg. Det är nämligen såhär; jag har...
Svar
10
· Visningar
2 178
Senast: Katara
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp