När kan man söka hjälp av psykolog?

Kanintant

Trådstartare
Jag funderar på hur "sjuk" man behöver vara för att det ska kännas ok att be om hjälp av psykolog? Jag har aldrig haft kontakt med psykolog innan men känner att det nog skulle behövas även om jag inte ligger i en hög och gråter eller mår så dåligt så jag inte klarar av vardagen.

Jag blir väldigt lätt nedstämd/deppig när jag inte sysselsätter mig. Inte så att jag direkt gråter men jag blir nollställd och känner att inget känns roligt och jag tappar all motivation att göra något om inte någon annan drar igång mig. Så länge jag har projekt på gång och helst många olika så mår jag oftast jättebra men när jag tröttnar eller projekten tar slut (oftast det förstnämnda) och jag inte har något nytt att kasta mig in i så blir jag deppig till jag hittar något nytt att ägna mig åt.

Detta är väl egentligen mitt största problem, ständig jakt på stimulans för huvudet (jag är väldigt lättlärd och jag vill tro att jag är ganska intelligent). Problemet är att det är ganska tröttande att hela tiden hitta på projekt, samt att det oftast involverar att det kostar pengar. Sedan involverar det dessutom ofta andra personer för allt går ofta väldigt snabbt, jag hinner engagera folk, skriva på forum och gud vet allt och sen när jag tröttnar (vilket går väldigt fort) så mår jag dåligt och skäms över att jag gjort så stor sak av det och sen bara hoppar av.

Jag hade så gärna bara velat kunna sitta still i en soffa och läsa en bok (men det har knappt aldrig hänt) och kunna vara nöjd som det är. Jag hade också väldigt gärna velat vara nöjd med de intressen jag har och inte hela tiden hoppa på nya grejer. Jag hinner ju liksom sällan fördjupa mig i något innan jag hittat något nytt.

Jag tror inte detta är någon flykt från något, jag har inget direkt ouppklarat i mitt liv. Jag är väl medveten om beteendet men ändå kan jag inte göra något åt det eftersom det är min enda strategi att inte deppa ihop. Jag är inte stressad heller (jag har varit det i perioder och känner skillnaden) och jag gör mycket yoga och kan slappna av och meditera då och när det behövs men så fort jag mediterat färdigt så är hjärnan på högvarv igen så det hjälper bara för stunden, jag kan liksom inte yoga dygnet runt.

Det känns som hjärnan bara har två lägen, antingen högvarv eller så långt varv att all energi och motivation är helt borta.

Jag har pluggat i 3 år nu och det har verkligen gått i ett högt tempo vilket har resulterat i att jag mått väldigt bra dessa år och även haft mer eller mindre toppbetyg i alla kurser. Nästan direkt efter blev jag gravid vilket slutade i missfall men blev sedan gravid igen vilket varade längre men slutade även det i missfall på sjukhus för en månad sedan. Under tiden jag var gravid med hormoner i kroppen så kände jag mig så himla lugn och harmonisk, jag kunde sitta i soffan och vara lugn, utan att känna mig rastlös, det var så himla skönt och även sambon märkte en stor skillnad. Efter missfallet så var det som ett riktigt platt fall, såklart ledsen över det som hänt men skillnaden blev så tydlig när rastlösheten kom tillbaka värre än det brukar. Har hanterat det med hjälp av att börja träna väldigt mycket för att få ur mig den värsta rastlösheten i kroppen iaf och resten av tiden hålla mig sysselsatt med allt jag kan komma på. Nu har jag börjat jobba så nu är det lite bättre men de lediga dagarna är fortfarande mycket planerande för att se till att jag håller mig igång.

Jag inser att det är ok att vara labil nu, det är ju inte så konstigt men det är ju som sagt ingen ovanlighet med de här svackorna med deppighet och jag är så himla trött på att hålla på såhär. Jag är så himla trött på att kasta mig in och ut i projekt också och ju mer medveten jag blir om mina beteende desto mer meningslöst har det börjat känna att ens påbörja saker för jag vet att " jag snart kommer tröttna ändå och då kommer jag må skit för jag spenderat pengar eller dragit igång saker".

Jag har kontakt med kurator nu i och med missfallet och var där igår, det kändes skönt att ha någon att prata med men jag ville inte dra upp allt det här även om jag nog snuddade vid det. Jag får gärna gå till henne igen och jag tänkte jag skulle dit iaf en gång till. Jag funderar då om jag skulle be om att få kontakt med en psykolog också/istället men känner att jag kanske överdriver allt och att jag kommer känna mig dum för som sagt, det är ju inte så att jag är ett vrak.

Kan en psykolog ens vara till hjälp här? Jag tänker om typ KBT eller liknande skulle kunna hjälpa. Jag känner att jag behöver verktyg för att hantera min rastlöshet och hjälp med att ta det lugnt utan att bli deprimerad. Jag ältar inget när jag blir låg, jag blir bara tom och allt känns meningslöst så det känns inte som jag har så mycket negativt tankesätt att vända på (jag är väldigt positiv som person i vanliga fall) men det kanske finns övningar eller annat man kan ta till. Eller i värsta fall någon typ av anti-depressivt men eftersom jag mår bra så fort något "händer" eller jag göra saker så är jag ju liksom inte konstant deprimerad, det är bara i vissa situationer och det kan vända lite snabbt som det kommer.


Gud så långt det här blev, tack ni som orkat läsa.:o:bow:
 
@Kanintant här tog jag bara kontakt med Vårdcentralen och bokade en tid hos den psykolog som jobbar där.

Tog två månader innan jag fick en tid men då var det jul och en massa röda dagar emellan.

Jag tycker man skall ta kontakt när problemen påverkar ens vardag negativt och/eller ens mående.

Tycker nog att du verkar hamna i båda kategorierna enligt mig. Även små problem behöver omsorg. :)
 
@Kanintant här tog jag bara kontakt med Vårdcentralen och bokade en tid hos den psykolog som jobbar där.

Tog två månader innan jag fick en tid men då var det jul och en massa röda dagar emellan.

Jag tycker man skall ta kontakt när problemen påverkar ens vardag negativt och/eller ens mående.

Tycker nog att du verkar hamna i båda kategorierna enligt mig. Även små problem behöver omsorg. :)

Då tror jag att jag försöker prata med kuratorn om det, hon borde kunna slussa mig vidare. Hon verkar vara en väldigt engagerad person och hon skrämde ihjäl mig i början men nu har jag börjat gilla henne men dessvärre är hon ju socionom och det känns som en psykolog är mer vad jag behöver. Sen jobbar hon ju mot förlossning och kvinnokliniken så det är ju inte riktigt hennes jobb heller.

Ja det påverkar ju vardagen, innan samlade jag på djur, det har jag tack och lov slutat med och det resulterade i en del pengar, massor med tid och energi såklart, de kräver ju sitt och sen tröttnade jag på dom och bytte djur. Sen mådde jag förstås vidrigt över det eftersom jag älskar djur och inte tycker det är ok att tröttna på dom men det beteendet tog jag tag i och lyckades sluta med på egen hand och det är jag glad för.

Sambon har många gånger haft svårt att hänga med i svängarna och jag tror han också skulle uppskatta en lugnare vardag. Han får ofta dåligt samvete när han lämnar mig själv hemma och även om jag avskyr att han har den känslan så tycker jag ofta det är jobbigt när jag blir själv hemma om jag inte har något att göra, det är alltid lite lättare när han är hemma.

Antagligen kommer jag ju må bra igen om jag blir gravid igen men problemen kommer ju säkert återkomma och jag vill vara en stabil förälder när den dagen kommer.
 
Har du funderat på om du kan ha ADHD? :)

Jo tanken har slagit mig även om det nog inte syns utåt så mycket hur rastlös jag är. Jag sitter inte direkt och hoppar på stolen och jag kan sitta lugnt timmar i sträck (och glömma äta) när jag har något att greja med, som att programmera hemsidor eller pyssla med något kreativt. Men visst, jag har svårt att sitta still och se på tv/film hos kompisar, går ofta iväg en stund och lånar datorn och pillar med, även om man sitter och fikar kan jag ha svårt att sitta och bara vara om inte samtalet intresserar mig tillräckligt mycket.
Men det har aldrig varit problem i skolan eller så (jag hade toppbetyg och var "en duktig flicka").

Har misstänkt länge att min mamma har ADHD även om jag inte vill diagnosticera på något sätt. Men oavsett om hon har det eller ej så är hon aldrig still, hon är som en iller hela tiden, skillnaden mot mig är att jag tappar energi och motivation medan hon alltid är speedad och supereffektiv med allt, dessutom avslutar hon saker vilket jag aldrig gör om jag inte har en viktig deadline som jag inte får missa. Jag blir helt matt av att umgås med henne. Hon klarar inte alls av att ha fokus på saker utan hoppar fram och tillbaka i samtal och gör man något ska hon göra tusen andra saker så man får verkligen be henne fokusera om man ska prata om något eller göra något tillsammans. Jag har nog aldrig sett henne sitta still utan att göra något med händerna som att brodera eller liknande.
 
Jag har bekostat terapi själv, har man den möjligheten kan jag verkligen rekommendera det. Betalar nu 700 kr per gång och går en gång varannan - var tredje vecka, i början gick jag via universitetet (dvs hos studenter) med betydligt lägre kostnad men då behövde man gå en gång i veckan (SU).

Innan jag började tyckte jag inte att jag hade några större problem och kunde framförallt inte definiera dem, hade mer en känsla av att lite traggla i samma hjulspår och att jag var nyfiken på att prova. Såhär två år senare kan jag säga att det är mina bäst investerade pengar någonsin och jag är så glad att jag tog steget.
 
Då jag läst så funderar jag på om du möjligen behöver vila mer än du brukar? Om du i grund o botten är ganska uttröttad och därför behöver hålla ett högt tempo för att inte säcka ihop? Är du vältränad? Att träna upp kroppen - spesiellt flåset och bröstmuskelaturen gör i alla fall mig lite piggare och mer uppåt. Om du inte har testat att äta extra sunt, träna som jag beskrev och vila lite då o då och sova så mycket som du behöver (hur mycket är ju olika från person till person.) så gör det. Det hindrar ju inte att du ställer dig i kö hos en psykolog eller kurator också. Skadar aldrig att höra efter vad ett proffs har att säga.
 
Jag har bekostat terapi själv, har man den möjligheten kan jag verkligen rekommendera det. Betalar nu 700 kr per gång och går en gång varannan - var tredje vecka, i början gick jag via universitetet (dvs hos studenter) med betydligt lägre kostnad men då behövde man gå en gång i veckan (SU).

Innan jag började tyckte jag inte att jag hade några större problem och kunde framförallt inte definiera dem, hade mer en känsla av att lite traggla i samma hjulspår och att jag var nyfiken på att prova. Såhär två år senare kan jag säga att det är mina bäst investerade pengar någonsin och jag är så glad att jag tog steget.

Jag kan mycket väl tänka mig att bekosta själv om det inte går på annat sätt men frågan är hur man hittar en bra och seriös psykolog?
 
Då jag läst så funderar jag på om du möjligen behöver vila mer än du brukar? Om du i grund o botten är ganska uttröttad och därför behöver hålla ett högt tempo för att inte säcka ihop? Är du vältränad? Att träna upp kroppen - spesiellt flåset och bröstmuskelaturen gör i alla fall mig lite piggare och mer uppåt. Om du inte har testat att äta extra sunt, träna som jag beskrev och vila lite då o då och sova så mycket som du behöver (hur mycket är ju olika från person till person.) så gör det. Det hindrar ju inte att du ställer dig i kö hos en psykolog eller kurator också. Skadar aldrig att höra efter vad ett proffs har att säga.

Jag sover nog ganska många timmar ändå och vältränad kan jag nog också säga att jag är. Återkommande deppiga perioder (det har varit en del som varit riktigt jobbiga) har jag haft sedan tonåren så det är inget tillfälligt egentligen. Jag tror inte det är kopplat till brist på sömn. Men däremot så tror jag att det blir för intensivt när jag gör saker så jag tröttar ut mig själv.

Jag har aldrig lyckats jobba heltid, jag har varit fullständigt slut då och efter ett tag har jag kraschat helt. Nu jobbar jag 60 % och det har fungerat bra hittills, jag vågar helt enkelt inte riktigt gå upp mer i tid för nu har jag äntligen ett fast jobb som jag inte tröttnat på (vilket jag gjort på alla andra och sedan har jag blivit deppig) och som jag verkligen vill behålla för jag kommer inte hitta ett sånt jobb igen inom min bransch. Jag är livrädd för att tröttna på detta också men tack vare att jag inte jobbar heltid så har det fungerat men jag känner mig ju dum och lat och jag vet inte vad som inte jobbar mer. Sedan har jag förvisso enstaka uppdrag vid sidan om som ger lite pengar men det borde varit mer. Jag tror egentligen inte det är dumhet från min sida, jag är ambitiös och gör alltid mitt jobb bra men jag vet inte om jag kanske inte kan hushålla med energin på ett bra sätt eller vad det är. Och jag vet inte hur jag ska hantera att jag blir understimulerad på jobbet heller, jobb kan ju liksom inte vara stimulerande hela tiden det är ju inte riktigt rimligt. Men jobbet jag har nu är iaf ganska stimulerande och mycket variation och de dagar jag jobbar så orkar jag och gör mitt jobb bra och trivs.
 
Jag funderar över om du är överstimulerad? Om överstimuleringen gör dig trött o därför less o tappar motiveringen?

Jag tänker.
HSP (high sensitive personality)
Sjukgymnastik - kroppskännedom etc.
Arbetsterapeut - hitta vardagsbalans o ev. kognitivt hjälpmedel.
 
Jag kan mycket väl tänka mig att bekosta själv om det inte går på annat sätt men frågan är hur man hittar en bra och seriös psykolog?

Jag tycker det är betydligt lättare att hitta en bra psykolog privat än inom landstinget. Går man privat får man ofta hjälp snabbare, och känner man inte att just den passar en kan man enkelt byta. Googla på psykolog + din stad och se vad det kommer upp för alternativ. Finns det en mottagning med flera psykologer är ju det smidigt ifall man vill byta inom samma mottagning, men enskilda kan ju fungera lika bra. Många psykologer har ett första samtal till reducerat pris just för att man ska kunna känna sig för.

Att gå privat är det bästa jag gjort, efter att ha kämpat på inom landstinget i 10 år med löjligt långa kötider och trötta samtalskontakter.
 
Jag funderar över om du är överstimulerad? Om överstimuleringen gör dig trött o därför less o tappar motiveringen?

Jag tänker.
HSP (high sensitive personality)
Sjukgymnastik - kroppskännedom etc.
Arbetsterapeut - hitta vardagsbalans o ev. kognitivt hjälpmedel.

Tanken har aldrig slagit mig, men det är nog inte omöjligt. När jag blir "manisk" så är jag ju väldigt uppe i varv, överväldigad och glad och jag har svårt att koncentrera mig på andra saker för mina tankar är alltid i projektet (ex om jag funderar på att köpa fåglar, då kan jag ha svårt att sova/göra andra saker för jag konstruerar ritningar i huvudet hela tiden in i minsta detalj, vill sitta och leta information på nätet/beställa böcker osv). När det är så så blir jag nog ganska trött/överstimulerad utan att tänka på det eftersom jag mår så bra när jag får vara kreativ och lösa problem osv.

I vilket fall som helst så vore det nog bra att ha en professionell person som kan hjälpa mig att bena ut det här och hitta bra hjälpmedel att hantera det.
 
Tack för infon. Om det verkar bli segt med landstinget så ska jag se om jag kan hitta någon privat istället. Nu har jag förvisso hittills varit väldigt nöjd med mitt sjukhus vad gällde krånglet med graviditet och missfall osv men hur de andra avdelningarna fungerar vet jag inte men jag tror det kan vara värt att testa.

Är det psykolog man borde ha i första hand? Det finns ju psykiater och psykoterapeut också.... skiljer det sig mycket hur dom jobbar?
 
Är det psykolog man borde ha i första hand? Det finns ju psykiater och psykoterapeut också.... skiljer det sig mycket hur dom jobbar?
Om du behöver medicin så passar en psykiater (=läkare). Behöver du prata så en psykolog eller psykoterapeut. Men en läkare eller psykolog kan vara psykoterapeut också.

Har du läst något om hypomani och bipolär sjukdom? Det kan vara rätt likt ADHD.
 
Om du behöver medicin så passar en psykiater (=läkare). Behöver du prata så en psykolog eller psykoterapeut. Men en läkare eller psykolog kan vara psykoterapeut också.

Har du läst något om hypomani?

Tack då är det nog i första hand psykolog/psykoterapeut iaf.

Nej det har jag inte gjort, jag känner till bipolär en del eftersom jag har två vänner som har det så det ha rjag lite koll på men inte hypomani.
 
Åh jisses! Vi skulle kunna vara samma person. Nästan lite läskigt faktiskt.

För mig blev det enormt mkt bättre med terapi. Gick i 2 år med landstinget, varannan vecka. Dör en smula varje gång jag tänker på det, för det är lång tid i mitt landsting. Jag måste ha varit ganska knäpp :o:D Men det har hjälpt bra!! Huvudet är inte lika speedat längre, jag sover och jag är mer jämn i energin.

Nu tror jag och en annan psykolog som anlitas som handledare (vi är famhem) att jag har adhd eller en släng av det. Men jag har lärt mig strategier för att hantera mina svårigheter och kan med viljestyrka och hög reflektionsförmåga se mig själv och liksom ge mig själv coaching. Så livet är rätt bra nu. Men (!) jag kan fortfarande ta fram min energi och drivkraft och det är en sjujävla tillgång när den inte äter upp en.

Gå till psykologen, är mitt råd. Och knäpp fast säkerhetsbältet för fy tusan vad jobbigt det är, om du har lite att jobba med.

Så lycka till, dubbelgångaren! :banana:
 
Åh jisses! Vi skulle kunna vara samma person. Nästan lite läskigt faktiskt.

För mig blev det enormt mkt bättre med terapi. Gick i 2 år med landstinget, varannan vecka. Dör en smula varje gång jag tänker på det, för det är lång tid i mitt landsting. Jag måste ha varit ganska knäpp :o:D Men det har hjälpt bra!! Huvudet är inte lika speedat längre, jag sover och jag är mer jämn i energin.

Nu tror jag och en annan psykolog som anlitas som handledare (vi är famhem) att jag har adhd eller en släng av det. Men jag har lärt mig strategier för att hantera mina svårigheter och kan med viljestyrka och hög reflektionsförmåga se mig själv och liksom ge mig själv coaching. Så livet är rätt bra nu. Men (!) jag kan fortfarande ta fram min energi och drivkraft och det är en sjujävla tillgång när den inte äter upp en.

Gå till psykologen, är mitt råd. Och knäpp fast säkerhetsbältet för fy tusan vad jobbigt det är, om du har lite att jobba med.

Så lycka till, dubbelgångaren! :banana:


Vad skönt att höra att terapi hjälpte för dig, då känns det som det finns hopp att det kan hjälpa för mig med :). Ja det där med att få bra strategier för att hantera det vore så himla bra. Jag tror jag har ganska mycket självdistans ändå så jag vet ju när det blir "fel" men kan inte hantera det på ett bra sätt.

Ja, jag ska boka tid hos kuratorn senast på måndag så det blir av och sen hoppas hon kan hjälpa mig att kontakta någon eller iaf säga hur jag ska göra. Jag har världens telefonskräck och är allmänt mesig för nya situationer så jag är rädd om jag backar ur om jag måste kontakta någon själv så det hade känts bra med någon som kan pusha på lite av någon som förhoppningsvis inte tycker man är knäpp som vill ha hjälp.

Tack själv dubbelgångare :)
 
Tänkte bara ge en kort uppdatering.

Var hos kuratorn idag igen och pratade lite mer på allvar den här gången nu när jag känner mig mer trygg med henne. Hon undrade om jag blivit utredd för diagnos efter vi pratat en stund och innan jag själv tog upp det och jag sa att jag inte hade det. Hon ville på eget intiativ skriva en remiss till den avdelning som har hand om utredningar och jag sa att jag gärna ville att hon gjorde det. Dessutom som hon sa så gör hon mig en björntjänst om jag inte slussas vidare eftersom mina problem inte längre hamnar inom hennes område och inte längre handlar om mitt missfall.

Så, planen nu är att hon skickar remiss som hon skulle försöka skriva så bra det bara gick och jag ska tillbaka till henne om 3 veckor igen. Jag måste säga att även om jag tyckte det var läskigt att gå till henne först så tycker jag nu att hon är jättebra och det var så himla skönt med någon som tar en på allvar, all eloge till henne :love::bow:.
 
Tänkte bara ge en kort uppdatering.

Var hos kuratorn idag igen och pratade lite mer på allvar den här gången nu när jag känner mig mer trygg med henne. Hon undrade om jag blivit utredd för diagnos efter vi pratat en stund och innan jag själv tog upp det och jag sa att jag inte hade det. Hon ville på eget intiativ skriva en remiss till den avdelning som har hand om utredningar och jag sa att jag gärna ville att hon gjorde det. Dessutom som hon sa så gör hon mig en björntjänst om jag inte slussas vidare eftersom mina problem inte längre hamnar inom hennes område och inte längre handlar om mitt missfall.

Så, planen nu är att hon skickar remiss som hon skulle försöka skriva så bra det bara gick och jag ska tillbaka till henne om 3 veckor igen. Jag måste säga att även om jag tyckte det var läskigt att gå till henne först så tycker jag nu att hon är jättebra och det var så himla skönt med någon som tar en på allvar, all eloge till henne :love::bow:.
Skönt att det är igång. Diagnoser hjälper nog om man hanterar dem rätt (dvs ser dem som verktyg/nycklar snarare än bekymmer). Håller tummarna för att det går bra för dig.
 
Skönt att det är igång. Diagnoser hjälper nog om man hanterar dem rätt (dvs ser dem som verktyg/nycklar snarare än bekymmer). Håller tummarna för att det går bra för dig.

Ja det känns väldigt skönt. Ja det är just verktyg jag behöver (och kanske medicin som kan minska nedstämdheten) . Framförallt skulle jag må så mycket bättre psykiskt om jag visste varför istället för som nu, bara känna mig dum och korkad när jag gör konstiga saker.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 983
Senast: Sasse
·
  • Artikel
Dagbok Håller på att vänja in mig på ny medicin och mår sådär helt ärligt. Vet att det kan ta några veckor men det känns som jag har fått typ...
Svar
0
· Visningar
483
Senast: miumiu
·
Kropp & Själ Hej! Hur tar jag steget för att faktiskt söka vård för att man mår dåligt psykiskt? I grund och botten handlar det om något som...
Svar
1
· Visningar
726
Senast: Monimaker
·
Kropp & Själ Jag var väldigt nära att skriva det här under anonymt nick, men kom sedan fram till att det här inte är något att skämmas för och att...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 645
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp