När man dör...

[Rosett]

Det är lagligt att neka uppehållande behandling som respirator osv. Även anhöriga kan be att respiratorn stängs av efter viss tid...
Du kan även skriva i din journal att vid hjärtstopp får hjärtmassage osv ej ges. Iofs är du tillräckligt dålig (pallativ vård) så brukar behandlande läkare skriva in det i journalen utan patientens medgivande.

Det gäller väl isåfall vid vilket hjärtstopp som helst? Alltså även om man hade kunnat överleva utan att bli totalförlamad.

 

[Stekspaden]

Det gäller väl isåfall vid vilket hjärtstopp som helst? Alltså även om man hade kunnat överleva utan att bli totalförlamad.

Det är nog bäst att prata med en läkare om. Men om du kommer in akut och ingen vet vem du är så kommer de ju ge vård oavsett. Jag känner bara till som anhörig. Och vissa av mina anhöriga (ej pensionsålder) fick de inte göra hjärtmassage på.

 

[Cambiaso]

En tanke i all välmening till er som säger att ni inte tycker det spelar nån roll med gravsättning etc.. säg då det till era anhöriga. Oavsett om man vill bli spridd i minneslund eller diktera varje låt i kyrkan eller inte bryr sig alls, låt de runt om få veta. Jag hör till dem som haft en anhörig som jag vinkade hejdå till på morgonen och på eftermiddagen fanns han inte mer. Vi fick pussla ihop minnesbilder av vad han sagt och gissa oss till resten och så ta lite av vad vi själva tyckte kunde passa. Det hade varit så mycket lugnare för hjärtat och sorgen om man slapp gissa.

När jag och syrran begravde våra föräldrar (Bägge gick bort ett halvår mellan varandra) så hade vi en kille i vår egen ålder som begravningsentreprenör. Vi var ju mycket ense om allt, visste vad vi ville och det hela var mest lättsamma samtal (för vi visste ju vad vår gamle far hade muttrat om vi satt där och bölade...) så det var mer galghumor än sorg. Han berättade då att det var lite ovanligt med sådana samtal för han var ju ofta van med mycket sorglig samtal, men även bråk. Det var tydligen inte helt ovanligt att en anhörig vill ha kistbegravning och rejäl tillställning medan någon annan vill ha en liten historia med kremering. Ofta kan det vara andra gamla tvister som egentligen är grunden till det hela. Att skriva ner vad man eventuellt vill kan således om inte annat minska risken att släkten i åratal efteråt bråkar om att Cambiaso fick så futtig begravning.

Själv har jag f.ö om inte skrivit ner så i alla fall bestämt att kvällen innan begravning ska jag ha en likvaka med mina whiskyflaskor från Islay på kistlocket och The Pogues i högtalarna. Alla på begravningen ska således vara gravt bakfulla som ett minne över alla tokigheter vi hittat på tillsammans genom åren...

 

[Luff]

Precis som @Cambiaso skriver.
Skriv hur ni vill ha det. Det är upplagt för tjafs och bråk annars.

 

[Rosett]

Precis som @Cambiaso skriver.
Skriv hur ni vill ha det. Det är upplagt för tjafs och bråk annars.

Det kan det väl bli ändå. Att man skriver var och hur man vill bli begravd/kremerad osv. är väl inte juridiskt bindande

 

[zesel]

Ett konkret tips: lås inte in det ifyllda vita arkivet-papperet i ett bankfack. Det hade min far gjort och jag fick inte tillgång det förrän efter begravningen. Som tur är visste jag på ett ungefär hur han ville ha det och var ensam anhörig om att bestämma. Det tog många veckor innan jag fick tillgång till bankfacket.

 

[TinyWiny]

Det kan det väl bli ändå. Att man skriver var och hur man vill bli begravd/kremerad osv. är väl inte juridiskt bindande

Kan bli ja men de flesta har svårare att argumentera emot något som dess anhörig faktiskt har uttryckt skriftligt att hen vill än mot en anhörig som har pratat om saken med den som avlidit och säger vad deras anhörige ville.

 

[Oldie]

På min begravning så serveras det starköl. 3 backar är beställningen.
Lika bra att ta gravölet direkt. O kremeras ska jag.

 

[nightcrawler]

På min begravning så serveras det starköl. 3 backar är beställningen.
Lika bra att ta gravölet direkt. O kremeras ska jag.

Jag var inne på en riktigt stor fest. Men så kom jag på att det lär inte vara så många som kommer, en handfull typ och dom flesta lär väl vara gamla gnälliga träbockar så det var bara att lägga ner. Dom kommer nog även störa sig på att inga psalmer ska spelas heller, bara hederlig hårdrock

 

[Masqueradee]

Jag har funderat på detta och även pratat lite med min mor (är ensambarn) men jag hoppas att hon skriver ned något mer konkret för att lita på att jag minns det i sorg.. Nja.

När det gäller donation är jag lite inne på en så kallad helkroppsdonation, och jag håller just nu på att kolla upp så att jag kan, om de vill, komma till nytta för läkarstudenterna (eller liknande) vid Uppsala universitet

 

[Görel]

En exsambo som gick bort för några år sedan hade spelat i punkband i hela sitt liv. Han hade bestämt att det skulle vara gravöl på ett anarkisthak i stan. Han hade också haft sin allra sista spelning på det stället.
Det blev helt fantastiskt fint med hans sista band och tidigare band som spelade samt ytterligare band från vänkretsen.

 

[Dentaku]

Medellivslängden i Sverige är omkring 80 år.
Det är i och för sig inte ovanligt att dö i 60årsåldern, men det är heller inte vanligt.
Det vanliga är ju att bli betydligt äldre.

I medellivslängden ingår ju dessutom alla, så de som dör i unga år drar ner siffran lite. Det är mer intressant att titta på hur länge folk i genomsnitt lever efter att ha nått en viss ålder.
Om man uppnått 65 års ålder är den återstående medellivslängden 19,14 år för män, 21,44 år för kvinnor. (Siffran för 2017)

 

[prinsessfeminist]

Jag har faktiskt inte ägnat ämnet en tanke ens, men det kanske har med min ålder att göra. Jag planerar att leva i typ 60 år till.
Däremot, nu när jag läser detta, blir jag lite oroad över att jag inte vet någonting om hur mina föräldrar vill ha det. De är trots allt inte särskilt unga längre, har "bara" 15-20 år kvar, jag är dessutom deras enda barn.

Det där tycker jag är lite jobbigt. Jag vill inte ta upp ämnet med mina föräldrar, för de är enligt sig själva "odödliga" och det blir nog en ganska dålig stämning.

Hur har ni andra gjort? Mina föräldrar är i 70-årsåldern.

 

[Smulis]

Båda mina föräldrar pratade ofta om hur de ville ha det på sina begravningar när de gick bort och det gjorde de under många år så att min bror och jag skulle veta om det skulle ske. Pappa var 72 år när han hastigt gick bort men mamma levde fortfarande så vi hjälptes åt med planeringen av begravningen för det är en himla massa saker att tänka på och lätt att glömma en del när man är mitt uppe i sorgen. Jag visste att mamma och pappa ville samma saker, kremeras och spridas i minneslund och vilka låtar de ville ha. Tack och lov för sen gick mamma hastigt och oväntat bort i en hjärnblödning 11 månader efter pappa och jag var mitt uppe i en cancerbehandling då så det var skönt att veta hur hon ville ha det så beslut kunde fattas snabbt. Sedan var det så klart enormt mycket pappersarbete men den biten skötte min bror om då jag inte hade orken till det, mitt fokus låg på cellgiftsbehandlingarna tyvärr.

Jag själv har inte pratat så mycket med min bror om vad jag vill om jag skulle gå bort i förtid, det enda jag har förberett är ett dokument på datorn med viktiga lösenord. Behöver dock ta tag i resten med men jag tror han skulle välja samma som våra föräldrars (kremeras, minneslund, låtar) och det är jag nöjd med dock är det bra att ha det uppskrivet i fall att han inte lever den dagen heller.

 

[athena_arabians]

Jag har döstädat i flera veckor nu! Mkt skönt. Har blivit av med mycket skräp som bara tynger ner. Lämnat in enorma mängder kläder och skor etc på kommission. Är sen länge anmäld till donationsregistret. Blir jag sjuk så pass att jag inte tycker att jag har livskvalitet tänker jag dock ta livet av mig. Har förberett även det mentalt och i viss del praktiskt.

Samma här fast jag får ju tyvärr inte donera (sjukdom med medföljande mediciner sätter stopp). Jag har ju sett demens på nära håll pga mamma och nej... blir det något sådant avslutar jag det hela själv. Mitt liv - mina villkor.

 

[athena_arabians]

En tanke i all välmening till er som säger att ni inte tycker det spelar nån roll med gravsättning etc.. säg då det till era anhöriga. Oavsett om man vill bli spridd i minneslund eller diktera varje låt i kyrkan eller inte bryr sig alls, låt de runt om få veta. Jag hör till dem som haft en anhörig som jag vinkade hejdå till på morgonen och på eftermiddagen fanns han inte mer. Vi fick pussla ihop minnesbilder av vad han sagt och gissa oss till resten och så ta lite av vad vi själva tyckte kunde passa. Det hade varit så mycket lugnare för hjärtat och sorgen om man slapp gissa.

Jag har ett dokument på datorn som heter testamente och mina syskon vet om att det finns, det är olåst. Huset har vi efterlevandeskydd på bolånet. Jag har en son enbart så allt tillfaller ju honom vad det gäller värde, men jag har skrivit nån rad om lite saker av enbart affektionsvärde som ett par personer kan få. Djuren är noggrant avhandlade, vilken som ska avlivas, vem som ska kontaktas om övriga osv. Innan jag fick barn var det bara djuren jag skrivit ner.

Instämmer, jag fick hantera allt kring pappas begravning själv och han hade inte lämnat några som helst instruktioner. Grannen hade varit på honom om det och min käre fars svar var: "Äsch då, det kommer hon att klara bra" vilket iofs kanske kan anses vara en instruktion om än något vag Jag visste hur pappa tyckte begravningar skulle vara och grannen hjälpte till med musik pappa tyckte om (vi pratade inte om sådant) så jag tror han hade varit nöjd.

 

[Stekspaden]

Det där tycker jag är lite jobbigt. Jag vill inte ta upp ämnet med mina föräldrar, för de är enligt sig själva "odödliga" och det blir nog en ganska dålig stämning.

Hur har ni andra gjort? Mina föräldrar är i 70-årsåldern.

Mina föräldrar tyckte att jag skulle få göra vad jag ville. Begravningen är ju ändå till för de anhöriga och på vilket sätt de vill sörja.
Ämnet kom på tal redan i 50-års åldern efter att de varit på klass/skolåterträff och de gått igenom alla som dött sedan träffen innan.
Och jag gjorde som jag ville också, och tyckte det gick bra
Att planera första begravningen är alltid svårast innan man vet hur rutinerna är med begravningsbyrå , bouppteckning mm men sen blir det lättare.

Angående musik och psalmer om man har en kyrklig begravning så kan man i det förberedande mötet med prästen (när man berättar om personen) be hen ta det som hen tycker passar. Det gjorde jag och blev väldigt nöjd