Och jag var tvungen att bli räddad av en man

Lockad av extrapriset på avokado valde jag att cykla till en Ica-butik belägen i ett mindre köpcentrum. Att cykla dit brukar vara trevligt, och det var det även denna gång - ända tills jag kommer fram. När jag ska parkera och låsa min cykel noterar jag en äldre kvinna som sitter belägen utanför dörrarna till köpcentret. Precis framför sig har hon en liten pappmugg där hon hoppas att förbipasserande ska lägga ett mynt eller två. Ytterligare någon meter ifrån henne står en äldre herre och talar med hög röst, inte med, utan åt henne. Det tar inte många ögonblick för mig att inse att det här inte är en trevlig dialog de två emellan - den stackars kvinnan sitter med huvudet nedböjt och händerna för öronen för att försöka blockera ut mannens hårda ord.

Behöver jag säga att jag blev förbannad? Cykeln glömmer jag vid cykelstället när jag går fram till mannen och ber honom att lämna kvinnan ifred - ser han inte att hon inte vill höra på vad han säger? Märker han inte att han utsätter henne för trakasserier? Jag antar att han först blev chockad över att någon sade emot honom, för i början upplevde jag att jag hann säga en hel del. Han frågade om jag var hennes dotter (nej, men jag är en människa med vett i knoppen), som om det var den enda anledningen till att jag skulle kunna försvara henne. Sedan påstår han att jag pratar för fort, och efter det får jag inte en sy i vädret längre.

Det jag utsätts för sedan är mansplaining deluxe. Jag kan inte säga att jag förstod allt han sade, då hans engelska hade en kraftig fransk(?) brytning, men jag fattade tillräckligt. Med hög röst (så pass hög att jag inte kan överrösta honom utan att rent av skrika, vilket jag inte gör) förklarar han att DET ÄR HANS RÄTT att få ge denna kvinnan sin "important information" och att tonårsflickor som jag (hur många gånger försökte jag säga "I'm not a teenager"?) och kvinnor som hon minsann ska knipa käft och visa äldre herrar som honom RESPEKT.

Jag hade så gärna förklarat för honom att jag mer än gärna hade visat honom respekt, om han bara hade gjort sig förtjänt av det genom att inte vara ett as. Men istället står jag och väntar på att han ska andas in, att han ska ge mig en möjlighet att tala. Men så fort jag öppnar munnen så höjer han rösten ytterligare för att överrösta mig. Så här i efterhand ångrar jag att jag försökte vara anständig, att jag inte utnyttjade mina sångarlungor för att skrika åt honom att ge sig iväg, att jag inte hotade med att ringa polisen för att få honom att lämna kvinnan ifred. Hade jag gjort det så kanske jag inte hade behövt stå där tillsammans med den stackars kvinnan och höra denne herrens bullshit. Kanske hade han fattat att han inte kunde trycka ner mig.

Istället står vi där, och gubben gastar mig rätt i ansiktet utan att visa någon tanke på att gå därifrån. Inte förrän en annan MAN dyker upp och säger åt honom att sluta för att han skriker, så börjar gubben att visa någon respons. Det krävs att en annan man dyker upp och säger åt honom ett par, tre gånger, innan gubben börjar gå sin väg (men såklart inte förrän han säger att den yngre mannen också ska knipa igen).

Jag hatar att jag känner mig tacksam mot den yngre mannen, som kunde göra det jag tydligen inte kunde. Men tacksam är jag, för hade inte han kommit så hade vi kanske stått där än. Jag hatar att kvinnan kände sig så tacksam mot mig som stod upp för henne, för hon borde inte ha blivit trakasserad till att börja med. Jag hatar att jag bara hade sju kronor i fickan att ge till kvinnan, som om de skulle göra någon skillnad för henne. Jag hatar att jag känner mig så maktlös - varför dög inte mina ord? Varför var inte jag värd att lyssna på?

Det gör ont i mig att veta att det troligtvis inte var första gången den äldre kvinnan råkade ut för detta. Det gör också ont i mig att veta att många, många människor passerade utan att reagera. Som om hon inte fanns. Som om hon inte heller var värd att lyssna på.

 

[TinyWiny]

Du gjorde skillnad. För henne och för omgivningen. Du stod upp för någon och det är så enormt mycket värt och ditt agerande fick säkerligen andra att börja tänka och den yngre mannen att agera. Det är inte ens säkert att det var just för att den yngre var en man som den äldre gick. Chocken över att någon mer reagerade på mannens gapande, att han inte fick vara ifred med sitt beteende kan ha varit nog. Se mannen som gapade för vad han är. En liten ynklig patetisk varelse som kände behov av att sparka på någon som redan ligger ner för att känna sig bättre själv. Sådana har inte förmågan att lyssna på någon. Du har säkert satt spår i den gapande mannen. Mer än vad du tror är möjligt.

Tänk inte att du blev räddad av en man, tänk att en medmänniska slöt upp vid din sida för att du gjorde rätt. Dina sju kronor kanske inte gör så stor skillnad men dina ord, ditt agerande, kommer hon att bära med sig för alltid. Någon stod upp för henne.

 

[Krokus]

Bra gjort、 tycker jag. Helt rätt av dig från början till slut.
Klart att man, som jag ser det, efter en så pass jobbig händelse känner starka känslor som t ex hat. Men, dem spm betedde sig skit var ju dendär mannen som stod och skrek. Ingen annan.
Att du stod där då länge, som ett föredöme av mod och vad spm brukar benämnas mänsklighet, en stor eloge till dig! eller hur uttrycker man det? all respekt, mer sånt i världen önskas.
Och förresten, dina ord dög visst, och du var helt säkert värd att lyssnas på. Kvinnan som satt bevis dig lyssnade och kommer nära det med sig, mannen som kanske annars skulle passerat lyssnade. Att mannen som betedde sig skit inte lyssnade är ju bara helt i linje med det som gjorde att du lade märke till honom från början. Någon slags inre allvarliga problem som varken han inte kan handskas med på ett vettigt sätt.
Bra gjort av dig!

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker att du ändå ska vara stolt över dig själv. För jag tror det ändå kan göra skillnad för kvinnan att hon ser att någon tar ställning för henne.

 

[athena_arabians]

@Caoimhe: Inte tänka så, det var en MEDMÄNNISKA som kom till din hjälp. Det hade lika gärna kunnat vara jag eller någon annan Bukefalist och vi är ju till övervägande delen kvinnor.

Normala, sansade människor blir ställda när någon står och gapar för vi är inte vana vid det så det kan vara svårt att finna sig.

Jag är säker på att kvinnan är tacksam över att både en kvinna och en man stod upp för henne

 

[Aviello]

Inte tänka så, det var en MEDMÄNNISKA som kom till din hjälp. Det hade lika gärna kunnat vara jag eller någon annan Bukefalist och vi är ju till övervägande delen kvinnor.

Normala, sansade människor blir ställda när någon står och gapar för vi är inte vana vid det så det kan vara svårt att finna sig.

Jag är säker på att kvinnan är tacksam över att både en kvinna och en man stod upp för henne

Jätteviktig poäng, vi är alla medmänniskor och när någon står upp för en är könet inte alltid det viktigaste, ibland är det helt enkelt ens medmänsklighet!

TS, det du och den andra mannen gjorde är nog något som kommer etsa sig in i kvinnans minne resten hennes liv. Var stolt för det och överanalysera inte är min tanke.