Om ni separerar/skiljer er

[MalinJ]

Jag skulle kunna ha kvar gården vid en separation. Vi har tre hus på gården, varav vi hyr ut två, så boendekostnaderna betalas och mer därtill genom hyresintäkter. Stallet står numera tomt, men där skulle jag kunna få in ytterligare hyresintäkter om jag ville eller behövde. Vi har också en bostadsrätt som vi hyr ut och värdet på den minus lån är troligtvis ungefär det samma som värdet minus lån på gården, så den skulle mannen kunna ta om jag tar gården. Sen har vi del i en sommarstuga vid kusten tillsammans med min bror och mina föräldrar och där skulle jag eller mina barn kunna köpa ut mannen.

Är dock inte så säker på att jag rent känslomässigt skulle vilja bo kvar här vid en separation. Det ligger så mycket gemensamt arbete och gemensamma drömmar i både väggar och jord här. Jag tror att jag skulle må bättre av att köpa ett gammalt charmigt torp och skapa min egna lilla oas. Kanske. Samtidigt vore det tråkigt eftersom jag har barn och barnbarn i ett av husen här. Jag skulle nog inte ta några förhastade beslut, utan känna på saken och ta det som det kommer. Jag har i alla fall valmöjligheter och jag kommer inte hamna i några akutsituationer, och det känns skönt.

I övrigt skulle jag få jobba lite mer och mer regelbundet och unna mig lite mindre. Färre resor och billigare kläder, viner, mat osv. Men jag skulle ändå leva bra. En separation vore fruktansvärt tråkig, men mer av känslomässiga orsaker än av praktiska/ekonomiska omställningar.

 

[Hyacinth]

Har inte haft någon plan B. Och tror att jag nu äntligen nått bottten, och det känns rätt skönt att vara här. Ingen lyckas tvinga mig nu. Även om jag på papper ser ut att vara någon annan, så har jag min exil. Och hoppas att jag äntligen lärt mig; att folk säger om mig vad de tror, och de tror bara vad de vill tro, och jag är inte den de vill tro att jag är.
På något vis är jag nog friare nu än någonsin. Fast skilsmässa är tydligen omöjligt för mig. Det värsta är nog när jag är tvungen att träffa honom. Det är otäckt. Men jag måste ge upp skilsmässa. Har aktivt försökt skilja mig sen början av det här året, och det verkar mest farligt, dumdristigt förmodligen. Så, jag ser till det positiva. Har ju mina hästar nu och ingen som är här och jävlas med mig nu.

Du behöver ju bara skicka in pappren?

 

[Petruska]

Nej, det är ju olika. Villalivet är inget alternativ för mig, det lockar verkligen inte alls. Kanske flytta ut på landet som pensionär, men då blir är ju hyreslägenhet inget alternativ ändå.

Poängen med att bo i bostadsrätt istället för hyresrätt är inte ägandet, det är att man för det första lätt kan sälja och köpa något annat, det är oändligt mycket lättare och snabbare att sälja och köpa bostadsrätter i Stockholms innerstad än att byta hyresrätter, eftersom det finns mycket fler bostadsrätter och en öppen bostadsmarknad där man kan köpa och sälja dem. Utbudet är helt enkelt mycket större, och man slipper krångliga triangelbyten etc. För det andra är det jag själv, och inte hyresvärden, som bestämmer vilken färg jag ska ha på väggarna, vilka vitvaror som blir bäst, och när det är dags att tapetsera om och när. När jag bodde i hyresrätt så räknade jag till 7 olika nyanser av vitt på 17 kvadrat, för att den hade blivit fixad en liten bit i taget när det behövdes, och varje hantverkare hade haft en annan sorts vitt. Det gick väl det med, men kan jag slippa så är jag glad.

Det är klart det finns fördelar med hyresrätt, framförallt instegskostnaden, men är man väl på bostadsrättsmarknaden så skulle inte jag byta tillbaka.

Alla hyresrätter jag har bott i har lämnat samma frihet när det gäller färg på väggarna och sådant, som min bostadsrätt gjorde.

För mig låter det du beskriver mer som studentrum. Där har ju hyresvärden en väldig omsättning att hantera. Ser man på tex mitt hus (hyresrätter centralt i Göteborg) är omsättningen mycket låg, i nivå med husen där jag har lantställe. Dvs vid generationsskiften i stort sett. Räknar man med att bo i decennier, kan man ju lugnt tapetsera som man vill.

 

[SaraMara]

Nej, det är ju olika. Villalivet är inget alternativ för mig, det lockar verkligen inte alls. Kanske flytta ut på landet som pensionär, men då blir är ju hyreslägenhet inget alternativ ändå.

Poängen med att bo i bostadsrätt istället för hyresrätt är inte ägandet, det är att man för det första lätt kan sälja och köpa något annat, det är oändligt mycket lättare och snabbare att sälja och köpa bostadsrätter i Stockholms innerstad än att byta hyresrätter, eftersom det finns mycket fler bostadsrätter och en öppen bostadsmarknad där man kan köpa och sälja dem. Utbudet är helt enkelt mycket större, och man slipper krångliga triangelbyten etc. För det andra är det jag själv, och inte hyresvärden, som bestämmer vilken färg jag ska ha på väggarna, vilka vitvaror som blir bäst, och när det är dags att tapetsera om och när. När jag bodde i hyresrätt så räknade jag till 7 olika nyanser av vitt på 17 kvadrat, för att den hade blivit fixad en liten bit i taget när det behövdes, och varje hantverkare hade haft en annan sorts vitt. Det gick väl det med, men kan jag slippa så är jag glad.

Det är klart det finns fördelar med hyresrätt, framförallt instegskostnaden, men är man väl på bostadsrättsmarknaden så skulle inte jag byta tillbaka.

Ja alltså, bostadsrätt är ju fint på sitt sätt, själv blev jag lite less på det måste jag medge med styrelsearbete som jag alltid obönhörligen hamnar i pga mitt yrke och usla förmåga att säga nej. Och med br i innerstaden har jag ändå inte frigjort något kapital (tvärtom, för vad vår villa säljs för lär vi inte ens få en decent trea i de områden jag vill bo i) till att göra/köpa annat, så därför är hyresrätt ett ekonomiskt mer framkomligt alternativ ifall vi vill ha mer svängrum ekonomiskt till andra typer av utsvävningar.

 

[Petruska]

Ja alltså, bostadsrätt är ju fint på sitt sätt, själv blev jag lite less på det måste jag medge med styrelsearbete som jag alltid obönhörligen hamnar i pga mitt yrke och usla förmåga att säga nej. Och med br i innerstaden har jag ändå inte frigjort något kapital (tvärtom, för vad vår villa säljs för lär vi inte ens få en decent trea i de områden jag vill bo i) till att göra/köpa annat, så därför är hyresrätt ett ekonomiskt mer framkomligt alternativ ifall vi vill ha mer svängrum ekonomiskt till andra typer av utsvävningar.

Hyresrätt lämnar bättre tid och ork kvar till sommarstugepyssel! Jag är uppvuxen med den kombinationen och jag går i föräldrarnas spår på den punkten.

Bostadsrätt binder upp väldigt mycket pengar, vilket är trist även om arvingarna kan dra nytta av det sen.

 

[lil-sis]

Buffert är det skralt med men jag köar sedan många år hos bolaget i stan där jag även kan få jobb nästan omedelbums.
Hästarna skulle jag nog sälja för att slippa oron.
Den överenskommelse vi har nu gör att jag eg inte skulle behöva ändra något men så kan jag inte planera och jag vill inte bo själv på gård.

När skuldsaneringen är klar så kommer jag lägga den summan på buffertsparande istället.

 

[Raderad medlem 6459]

Du behöver ju bara skicka in pappren?

En skilsmässa kan vara oerhört svår och mer än bara att skicka in papper.

Jag tror inte heller att användaren du svarat bor i Sverige.

 

[Hyacinth]

En skilsmässa kan vara oerhört svår och mer än bara att skicka in papper.

Jag tror inte heller att användaren du svarat bor i Sverige.

Det kan förklara saken. Jag avsåg att man inte behöver den andre partens medgivande i Sverige. Sen har ju verkligheten fler nyanser än så, inser även jag.

 

[Mabuse]

Linköping och Lund är de två städer jag har erfarenhet utav när det gäller skaffande av bostad och jag upplever att hyresrätter är mycket mer svåråtkomliga än bostadsrätter. Dvs jag tror att i större städer tenderar det att se ut så, särskilt om man inte har kontakter.

Jag håller med - oavsett storlek, om det finns ett universitet på orten så brukar dessutom studenterna effektivt suga upp hyresutbudet. Lund t ex är ju rätt litet med knappt 90 000 invånare, men med 42 000 studenter där åtminstone en del letar efter något att hyra, så gissar jag att det inte är många små, överkomliga hyresrätter som står tomma.

 

[Mabuse]

Men det är inte alltid lätt att sälja en br om man inte bor i populära områden. En br är du kvar med tills någon vill köpa. En hyresrätt har du din uppsägningstid och sen kan du gå, oavsett om det finns en ny hyresgäst eller inte tex. Jag ser fördelar med alla boendeformer och nackdelar så klart. Kan mycket väl tänka mig att sambon och jag bor i hyresrätt ett tag om ett par år trots att jag äger en bostadsrätt idag.

Det är väl i så fall till stor del en prisfråga? Går man ner i pris, så brukar det gå att hitta en köpare. Åtminstone på en ort stor nog att ha ett såpass utbud av hyresrätter och bostadsrätter att man kan hitta en bra hyresrätt på några veckor.

 

[starcraft]

Det är väl i så fall till stor del en prisfråga? Går man ner i pris, så brukar det gå att hitta en köpare. Åtminstone på en ort stor nog att ha ett såpass utbud av hyresrätter och bostadsrätter att man kan hitta en bra hyresrätt på några veckor.

Och om man går ner i pris kanske man inte kan köpa en ny där man önskar heller, särskilt inte om man sedan ev ska dela kostnaden för att täcka två nya lägenheter vid en seperation. Vilket gör att bara för att man kommit in i bostadskarusellen betyder inte att man kan fortsätta. Och hyresrätt och bostadsrätt behöver inte heller vara i samma område. Om ett antal år skulle jag kunna få en hyresrätt i stan, jag har inte råd att köpa en motsvarande i samma område som ensamstående.

 

[Singoalla]

Hyresrätt fungerar super, om man har en bra hyresvärd. Jag flyttade in i min i maj (efter byte) och fick väggarna ommålade efter mitt önskemål på färg, samt golven slipade. Det bästa av allt är att jag betalar ungefär hälften i hyra mot vad jag hade gjort om samma lägenhet varit en bostadsrätt. Visst, jag kan inte flytta väggar i lägenheten men det har jag inga önskemål på heller.

 

[emma-vsm]

Jag har nyligen separerat och har ingen direkt buffert. Jag bor kvar i huset (som jag hyr på hästgård), det var inget alternativ att han skulle bo kvar och jag flytta ffa eftersom jag haft stallplats på gården i tiders evigheter samt relationen jag har med mina hyresvärdar. Jag stod även ensam på kontraktet.
Jag har kvar hästen, bil och transport. Vi hade aldrig delad ekonomi, så uppdelningen var aldrig något problem.
Katterna bor också kvar hos mig, det kändes bäst för mitt ex att de fick stanna, och jag ville givetvis behålla dem.
Saker som jag behövt dra ner på är mest "lyxgrejer" som tävlingar och träningar. Det är trist, men ett lågt pris att betala för att kunna bo ensam på samma ställe som jag har hästen. Jag får leva snålt överlag, det är ett antal tusenlappar som försvinner iom att jag inte delar hyra/el/internet med någon längre. Jag jobbar och pluggar, och tar mer Csn än jag skulle behövt om vi var två, men just nu är det värt det.
Jag har en plan för om det inte skulle gå ihop ekonomiskt i längden. Eventuellt byta ut bilen mot något billigare, och i värsta fall hyra ut ett rum.

Jag har aldrig kunnat tänka mig att bli ekonomiskt "beroende" av någon, däremot har jag under min sambotid ändrat vissa saker i mitt sätt att leva, vilket har inneburit högre kostnader (tex dyrare bil, dyrare boende). Rent praktiskt är det såklart också lite mer jobb men iom att jag hyr och inte äger hus funkar det också bra.

 

[Krokus]

Låter som en helt förskräcklig - och farlig - sits. Får du hjälp? Kvinnojour?

Tack för omtanken.

Alltså, jag tror nog lite jag bränner mig nu, men är nog redan rätt bränd ändå så...

Jag hoppas på att situationen inte är farligt.
Tror inte det finns kvinnojour här, är en rätt liten ort. Sen om det finns tror jag inte de skulle hjälpa mig. Jag verkar nog för glad och nöjd eller något.
Så det kanske inte är någon fara heller. Jag vet faktiskt inte. Har inte koll på läget, och det känns alldeles för komlicerat för att gå att rodda i.

 

[SaraMara]

Tack för omtanken.

Alltså, jag tror nog lite jag bränner mig nu, men är nog redan rätt bränd ändå så...

Jag hoppas på att situationen inte är farligt.
Tror inte det finns kvinnojour här, är en rätt liten ort. Sen om det finns tror jag inte de skulle hjälpa mig. Jag verkar nog för glad och nöjd eller något.
Så det kanske inte är någon fara heller. Jag vet faktiskt inte. Har inte koll på läget, och det känns alldeles för komlicerat för att gå att rodda i.

Jag tänker att ngn annan kan rodda åt dig. Finns det ngn som hjälper dig? Jag får ont i magen av att läsa om sådan uppgivenhet.

 

[Manji]

Tack för omtanken.

Alltså, jag tror nog lite jag bränner mig nu, men är nog redan rätt bränd ändå så...

Jag hoppas på att situationen inte är farligt.
Tror inte det finns kvinnojour här, är en rätt liten ort. Sen om det finns tror jag inte de skulle hjälpa mig. Jag verkar nog för glad och nöjd eller något.
Så det kanske inte är någon fara heller. Jag vet faktiskt inte. Har inte koll på läget, och det känns alldeles för komlicerat för att gå att rodda i.

Kvinnor som lever i destruktiva relationer är inte nödvändigtvis vrak (utåt). Du skulle bara veta hur många människor runt omkring dig det finns som lever med allt från lätt destruktivitet till fullblodspsykopater som misshandlar dem sönder och samman fysiskt och/eller psykiskt.

Helt vanliga människor som upprätthåller en fasad av vanlighet. Och när de söker hjälp hos jourer och psykologer får de hjälp. Det handlar inte om hur illa därad man är, utan om hur man mår och vilken hjälp man behöver för att må bra igen.

Ta hand om dig, du är värdefull och inte ensam.

 

[Rie]

Min hjärna har gått på högvarv tidvis den senaste tiden. Det började med att en kollega berättade att hen skulle separera från sin sambo. Hen lyckades få tag i en lägenhet hos en privat hyresvärd och lyckades höja sin tjänstgöringsgrad från 65% till 75%. Hen lyckades helt enkelt lösa sin situation ganska snabbt.

Men det fick mig att börja tänka på min egen situation: hur hade jag löst det vid eventuell skilsmässa? Insåg snabbt att jag slösat bort en hel del pengar och hade ingen egen buffert (vi har en gemensam buffert till hus, djur osv, så vid skilsmässa har jag 50% av den)! Insåg även att jag inte står i kö hos kommunens bostadsbolag!

Fick efter detta "uppvaknade" skärpa till mig och har nu sparat ihop till en egen buffert, då den gemensamma inte räcker tillräckligt långt vid en skilsmässa. Har även registrerat mig hos bostadsbolaget i kommunen. Med husförsäljning med vinst, gemensam buffert och egen buffert kan jag köpa en billig lägenhet kontant Har alltså numera en plan B, ifall att, som dessutom gör att jag kan behålla mina hästar

Men i min närhet märker jag att jag har andra (kvinnor i detta fallet) som inte har en plan B eller har en möjlighet att ha en plan B. Så då är min fråga:
Hur hade ni löst det vid en separation/skilsmässa?
Kan ni behålla era eventuella hästar om ni separerar/skiljer er?
Kan ni behålla ert boende?
Hur skulle ni behöva ändra era levnadsvanor p.g.a. separation/skilsmässa?

Mitt liv skulle ändras totalt.
Jag skulle flytta.
Kanske sambon skulle bo kvar och lösa ut mig eller så säljs huset.
Har inga hästar nu, men skulle inte ha kunna behålla den/de.
Skulle försöka få tag i lägenhet i jobbstaden, men där är det svårt med lägenheter så alternativ 2 är staden närmast där jag bor och så fortsätta pendla.
Troligen mindre svårt att hitta något där, men inte lätt där heller.
Mina kostnader skulle öka rejält.
Å andra sidan skulle en del andra kostnader minska, sådant jag inte är intresserad av.
Fast mycket dyrare skulle det ju bli.

 

[Krokus]

Kvinnor som lever i destruktiva relationer är inte nödvändigtvis vrak (utåt). Du skulle bara veta hur många människor runt omkring dig det finns som lever med allt från lätt destruktivitet till fullblodspsykopater som misshandlar dem sönder och samman fysiskt och/eller psykiskt.

Helt vanliga människor som upprätthåller en fasad av vanlighet. Och när de söker hjälp hos jourer och psykologer får de hjälp. Det handlar inte om hur illa därad man är, utan om hur man mår och vilken hjälp man behöver för att må bra igen.

Ta hand om dig, du är värdefull och inte ensam.

Tack.
Skrivit på ämnet i dagboksdelen av forumet, för tror det drar utanför vad tråden här är menad att handla om.

Alla välkomna att läsa, svara och rodda
eller vad det nu blir.

 

[MiniLi]

Jag hade ingen egen buffert när jag separerade för några år sedan och det var en miss. Men främst för att mitt ex inte hanterade vår gemensamma ekonomi på ett vettigt sätt.
Jag stod då i bostadskö sedan många år och det var en jäkla tur. I det fallet var dock mitt bostadsköande tydligt kopplat till långvariga funderingar på att lämna.

Med min nuvarande är jag inte så orolig. Känner inget behov alls av att säkra upp inför ev separation.
Har det dock stabilt ekonomiskt så jag behöver inte oroa mig för den sakens skull.

Vi bor i hyresrätt nu, ska flytta till BR i vinter. Vi kommer nog stå kvar i bostadskö i det kommunala bolaget ändå, främst ifall vi gemensamt vill flytta till HR igen i framtiden. Så det har inget med ev separation att göra.

 

[grodan21]

Jag och sambon har delad ekonomi, har i mina ögon ganska mycket pengar sparat. Men det som känns som den största säkerheten vid en ev separation är att jag har en tillsvidare tjänst med okej betalt och det enda lånet jag har är csn. Den enda utgiften som ev skulle öka som singel är boendet, annars skulle nog mina utgifter minska.