Status
Stängd för vidare inlägg.
Det kom ett brev från FK idag. De vill ha ett avstämningsmöte där de vill träffa mig, läkaren och min arbetsgivare. Den sistnämnda får väl kanske delta via Skype? Jag måste fråga om det. Det är ju trots allt 23-24 mil för AG att åka enkel väg till mötet.

De punkter de säger att de vill prata om på mötet är egentligen redan besvarade på en blankett som AG fyllt i samt att det står i de läkarintyg som skrivits. Så jag har lite svårt att se poängen med mötet och känner att det mest rör sig om en piska.

Jag ser liksom framför mig hur jag säger att jag kan försöka jobba mer och att det sedan slutar med att jag kämpar för att klara mina arbetsuppgifter, på samma sätt som jag försökte få det att fungera före sjukskrivningen. Misslyckas jag så lär jag antagligen se det som att jag är usel och lat. Arbetsuppgifterna går ju inte att ändra på och det finns inga fler anpassningar att göra.

Jag gör vad jag kan för att må bättre. Jag går en promenad om dagen men missar ibland när jag t.ex. går till psykologen. Tempot på promenaderna har i alla fall gått upp senaste veckan. Sen gör jag yoga så ofta jag kan, vanligen en gång om dagen, men det har hänt några gånger nu att det blivit 2 gånger om dagen. Jag försöker äta vettigt men lyckas kanske inte hela vägen. Jag tar MiviTotal, ett multivitamintillskott. Jag funderar på om jag behöver tillskott av omega-3. Just nu äter jag i alla fall mycket lax. Kanske behövs något annat tillskott också? Jag rider 1 gång i veckan sedan en månad tillbaka och kan nog gå upp i 2 gånger per vecka snart. Jag försöker se till att jag sover bra. I natt (när jag inte kunde sova *sic*) så bläddrade jag i medborgarskolans kursutbud. Där fastnade jag lite för danskurserna. Jag har aldrig gått på danskurs, men det kanske skulle vara något?

Jag behöver ju hitta lusten och viljan att göra saker, hitta anledningar till att gå upp på morgonen. Jag behöver få ordning på de destruktiva tankarna som drar ner mig. Och så behöver jag få hjärnan att samarbeta igen. Dessutom behöver jag hitta sätt att förhålla mig till mig själv, mitt liv, min omgivning och det jag gör.

Att mitt i det här ha FKs blåslampa i röven känns inget vidare. De ser mig ju bara som en belastning och en "produktionsenhet" som kostar pengar.

Jag funderar själv hur jag ska komma vidare. Vad klarar jag, vilka möjligheter har jag och vad vill jag? De är frågor som inte är helt enkla att svara på. Jag funderar på någon typ av studier. Jag har också tänkt tanken att jag kanske borde flytta tillbaka till Stockholm (hu så dyrt och vad gör man där?). Borde jag hyra ut huset och bo i husvagn? Eller hyra ut huset, be om tjänstledigt och dra utomlands och volontärjobba ett tag?
 

Ett tips, all form av aktiviteter, ridning osv kommer FK tycka att du ska använda till arbete istället, så tona ner allt du gör förutom jobb..
 
Ett tips, all form av aktiviteter, ridning osv kommer FK tycka att du ska använda till arbete istället, så tona ner allt du gör förutom jobb..
Jag har hört det förr men det där är ju så himla tokigt. Om jag inte aktiverar mig blir jag ju knappast friskare. Det står även i mina läkarintyg att t.ex. promenader och meditation är "planerad eller pågående behandling eller åtgärd". Även umgänge med hästar och ridning är ju antidepressiva åtgärder.
 
Det kom ett brev från FK idag. De vill ha ett avstämningsmöte där de vill träffa mig, läkaren och min arbetsgivare. Den sistnämnda får väl kanske delta via Skype? Jag måste fråga om det. Det är ju trots allt 23-24 mil för AG att åka enkel väg till mötet.

De punkter de säger att de vill prata om på mötet är egentligen redan besvarade på en blankett som AG fyllt i samt att det står i de läkarintyg som skrivits. Så jag har lite svårt att se poängen med mötet och känner att det mest rör sig om en piska.

Jag ser liksom framför mig hur jag säger att jag kan försöka jobba mer och att det sedan slutar med att jag kämpar för att klara mina arbetsuppgifter, på samma sätt som jag försökte få det att fungera före sjukskrivningen. Misslyckas jag så lär jag antagligen se det som att jag är usel och lat. Arbetsuppgifterna går ju inte att ändra på och det finns inga fler anpassningar att göra.

Jag gör vad jag kan för att må bättre. Jag går en promenad om dagen men missar ibland när jag t.ex. går till psykologen. Tempot på promenaderna har i alla fall gått upp senaste veckan. Sen gör jag yoga så ofta jag kan, vanligen en gång om dagen, men det har hänt några gånger nu att det blivit 2 gånger om dagen. Jag försöker äta vettigt men lyckas kanske inte hela vägen. Jag tar MiviTotal, ett multivitamintillskott. Jag funderar på om jag behöver tillskott av omega-3. Just nu äter jag i alla fall mycket lax. Kanske behövs något annat tillskott också? Jag rider 1 gång i veckan sedan en månad tillbaka och kan nog gå upp i 2 gånger per vecka snart. Jag försöker se till att jag sover bra. I natt (när jag inte kunde sova *sic*) så bläddrade jag i medborgarskolans kursutbud. Där fastnade jag lite för danskurserna. Jag har aldrig gått på danskurs, men det kanske skulle vara något?

Jag behöver ju hitta lusten och viljan att göra saker, hitta anledningar till att gå upp på morgonen. Jag behöver få ordning på de destruktiva tankarna som drar ner mig. Och så behöver jag få hjärnan att samarbeta igen. Dessutom behöver jag hitta sätt att förhålla mig till mig själv, mitt liv, min omgivning och det jag gör.

Att mitt i det här ha FKs blåslampa i röven känns inget vidare. De ser mig ju bara som en belastning och en "produktionsenhet" som kostar pengar.

Jag funderar själv hur jag ska komma vidare. Vad klarar jag, vilka möjligheter har jag och vad vill jag? De är frågor som inte är helt enkla att svara på. Jag funderar på någon typ av studier. Jag har också tänkt tanken att jag kanske borde flytta tillbaka till Stockholm (hu så dyrt och vad gör man där?). Borde jag hyra ut huset och bo i husvagn? Eller hyra ut huset, be om tjänstledigt och dra utomlands och volontärjobba ett tag?
Det här med försäkringskassans förhållningssätt som en ytterligare stressande faktor är verkligen upprörande. Jag hör det från många håll. Om målet verkligen var att rehabilitera och få människor att fungera igen måste de ju ta en stödjande roll. Ursäkta om jag låter naiv.

Jag tror att det är väldigt oekonomiskt för samhället att ha en försäkringskassa som jobbar på det viset som FK gör nu.
 
Det här med försäkringskassans förhållningssätt som en ytterligare stressande faktor är verkligen upprörande. Jag hör det från många håll. Om målet verkligen var att rehabilitera och få människor att fungera igen måste de ju ta en stödjande roll. Ursäkta om jag låter naiv.

Jag tror att det är väldigt oekonomiskt för samhället att ha en försäkringskassa som jobbar på det viset som FK gör nu.
Och ska FK ha en stödjande roll så funkar det inte med tidsgränser för när folk ska klara ditten eller datten eller att folk bedöms kunna ta något fiktivt arbete. Är det något som får folk i jobb så är det väl vård och rehabilitering, men vad gör vi åt köerna i sjukvården? Det var ju kollapsen i rehabiliteringsmöjligheterna som gjorde att sjukfrånvaron ökade. Så folk fastnade i sjukskrivning av den anledningen. Det ville man från politiskt håll dessvärre inte se, så då drog man igång kampanjer om att folk fuskade. (F-n, det här gör mig upprörd.)
 
Och ska FK ha en stödjande roll så funkar det inte med tidsgränser för när folk ska klara ditten eller datten eller att folk bedöms kunna ta något fiktivt arbete. Är det något som får folk i jobb så är det väl vård och rehabilitering, men vad gör vi åt köerna i sjukvården? Det var ju kollapsen i rehabiliteringsmöjligheterna som gjorde att sjukfrånvaron ökade. Så folk fastnade i sjukskrivning av den anledningen. Det ville man från politiskt håll dessvärre inte se, så då drog man igång kampanjer om att folk fuskade. (F-n, det här gör mig upprörd.)
Ledsen om du blir upprörd! Men helt klart måste man vara beredd att låta saker och ting ta tid, ge vettig vård, tänka på lång sikt..... Sverige är ju ett rikt land i medvind, så den här snålheten mot människor med långvariga hälsoproblem är helt oförsvarlig.
 
Ett tips, all form av aktiviteter, ridning osv kommer FK tycka att du ska använda till arbete istället, så tona ner allt du gör förutom jobb..
I mina journalanteckningar från 3/1 så står det bl.a. "I övrigt poängteras vikten av att ha rutin i vardagen, fortsätta rida och ffa få daglig fysisk aktivitet."

Även FK måste väl inse att rehabilitering inte kan ersättas med arbete.

Gällande tillskott så kanske järn och d-vitamin kanske kunna vara något? :)

Lägger till b-12 också.
Jag är lite osäker där och känner att jag inte vill chansa för mycket på dessa utan att veta vilka värden jag har. Och då var det ju det där med att ta blodprov...

Ledsen om du blir upprörd! Men helt klart måste man vara beredd att låta saker och ting ta tid, ge vettig vård, tänka på lång sikt..... Sverige är ju ett rikt land i medvind, så den här snålheten mot människor med långvariga hälsoproblem är helt oförsvarlig.
Ingen fara. Jag är tyvärr tråkigt insatt i hur det fungerar.

Det där med att det kan ta tid att läka och att det är viktigt med rehabilitering, det verkar inte våra beslutsfattare ha någon koll på. I stället har FK fått direktiv om att sjuktalen sak ner. Att det sker på bekostnad av människors liv och hälsa, det skiter de i.
 
Skulle b-12 innebära ett överskott så kissar du bara ut det, gällande järntillskott så dricker jag själv blutsaft för att magen inte pallar "riktiga" tillskott, och d-vitamin rekommenderas de flesta i Sverige att ta under vinterhalvåret. Så jag skulle inte vara bekymrad, och de typerna av brister ger ofta orkeslöshet... visst, det vore ju såklart bättre om du vågade ta blodprov, men om du tror att det inte kommer att vara möjligt under en snar framtid så.
 
Jag har hört det förr men det där är ju så himla tokigt. Om jag inte aktiverar mig blir jag ju knappast friskare. Det står även i mina läkarintyg att t.ex. promenader och meditation är "planerad eller pågående behandling eller åtgärd". Även umgänge med hästar och ridning är ju antidepressiva åtgärder.
Jag håller personligen med, men allt jag nämnde, "typ gav hästarna hö", vilket tog fem minuter, det tolkade dom som att jag var frisk och orkade hålla på med hästar, det hade dom hört var jättejobbigt osv..
 
Jag håller personligen med, men allt jag nämnde, "typ gav hästarna hö", vilket tog fem minuter, det tolkade dom som att jag var frisk och orkade hålla på med hästar, det hade dom hört var jättejobbigt osv..
Sickna jävla klommearslen.

Som i mitt eget fall är jag väldigt frisk fysiskt (tror jag i alla fall). Alla fel sitter mellan öronen. Ändå rider jag inte mer än 1 gång i veckan, snart kanske 2.
 
Mej uppmuntrade dom att fortsätta och hålla igång i den mån jag orka. Mådde jag bra av ridning eller annat så skulle jag se till att fortsätta. Ingen hets alls. Jag fick ta det i min egen takt.

Detsamma sa de till mig. De har även uppmuntrat till andra aktiviteter, men jag har ingen press om att börja med någon form av sysselsättning.
Nu har jag hört att jag bytt handläggare, och den förra var hästmänniska själv så hen förstod väl rätt mycket. Hur den nya är vet jag inte än.
 
Sickna jävla klommearslen.

Som i mitt eget fall är jag väldigt frisk fysiskt (tror jag i alla fall). Alla fel sitter mellan öronen. Ändå rider jag inte mer än 1 gång i veckan, snart kanske 2.
Alltså, det kan ju vara min handläggare på FK som betedde sig så. Din kan vara betydligt bättre, många är nöjda med sina handläggare. Men det jag nämnde är ett av flera märkliga ifrågasättanden från hennes sida. Jag håller på och överklagar , min advokat tycker också att FK har betett sig fel på många sätt.
 
Detsamma sa de till mig. De har även uppmuntrat till andra aktiviteter, men jag har ingen press om att börja med någon form av sysselsättning.
Nu har jag hört att jag bytt handläggare, och den förra var hästmänniska själv så hen förstod väl rätt mycket. Hur den nya är vet jag inte än.
Har bytt handläggare 3-4gånger. Ingen har varit hästmänniska vad jag förstod. Däremot hade dom förståelse för hur man som människa fungerar. Är oändligt tacksam att jag har sluppit få ett sånt där ärkerövhål.
 
Alltså, det kan ju vara min handläggare på FK som betedde sig så. Din kan vara betydligt bättre, många är nöjda med sina handläggare. Men det jag nämnde är ett av flera märkliga ifrågasättanden från hennes sida. Jag håller på och överklagar , min advokat tycker också att FK har betett sig fel på många sätt.
Ja, jag hoppas att min handläggare är bättre. Den du fick verkar ju ha varit ett praktarsle.
 
Mej uppmuntrade dom att fortsätta och hålla igång i den mån jag orka. Mådde jag bra av ridning eller annat så skulle jag se till att fortsätta. Ingen hets alls. Jag fick ta det i min egen takt.
Det säger dom till mig också, samtidigt som de ger hintar om hur lat jag är för att jag varken studerar eller ens praktiserar.
DET hjälper verkligen.

:yuck::banghead:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok En tillfällig flytt till Skåne hägrar. Tänkte att det skulle vara lagom att flytta till hösten. Men hur göra man? Jag vill ju inte sälja...
Svar
19
· Visningar
1 754
Senast: Eurydome
·
  • Artikel
Dagbok Den här sommaren hade jag tänkt att jag skulle reparera mitt sparkonto som sjunkit med 30000 under vintern som var då jag gått på...
Svar
15
· Visningar
2 324
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Dagbok Jag kände mig så jävla pepp på att få sätta tänderna i husrestaurering och trädgårdsomvandling inkl odling så att jag nästan dreglade...
Svar
1
· Visningar
1 137
Senast: skiesabove
·
  • Artikel
Dagbok När jag bestämde mig för att skilja mig så lovade jag mig själv att jag INTE ska låta det faktum att jag lever ensam begränsa mig på...
Svar
13
· Visningar
1 814
Senast: Görel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp