mazariin
Trådstartare
Känner jag behöver lite tips/råd/input här.. Eller skriva av mig åtminstone!
Vi har från innan en ettårig corgihane. Något osäker av sig i dagsläget när det kommer till att umgås med andra hundar, men brukar vid hundmöten ändå visa sig underlägsen. Vad jag uppfattar så har han inte så tydligt hundspråk. Vi har haft honom sen valp och det är vår första hund, så han har väl troligen fått ta en del nybörjarmissar från vår sida i olika avseenden tyvärr, fast vi alltid försökt vårt bästa. Kan vara lite tjafsig, har nära till skall och är av naturen envis som synden! I övrigt världens underbaraste, får jag väl tillägga för rättvisans skull.
För några veckor sen flyttade vår andra hund in i huset - en fyraårig hane. Uppväxt i flock och i grunden en väldigt okomplicerad och trevlig prick! Har ett bra hundspråk och har tidigare gått fint ihop med andra hundar av båda könen. Men..
Dom drar i dagsläget inte jämt. Började med att vår lillkille fick sig en känga i ett trängt läge, och efter det har han varit ganska misstänksam mot den nya hanen. Tar det säkra före det osäkra om det blir spänt läge och skäller ut den äldre istället för att gå undan. Som jag uppfattar det handlar det i dagsläget främst om resursförsvar. Det är ju ganska lätt ordnat här hemma, alla leksaker åkte bort från golven och dom får sin mat i skilda rum. Men det är en resurs som jag har svårare att få ordning med - mig själv. Speciellt den nya hanen vaktar mig. Kan räcka med att jag står i köket och fixar med något, och den nya hanen sitter i närheten (utan att få uppmärksamhet eller liknande). Lillkillen kommer in i rummet, och den nya morrar varpå lillen går bananas och skäller som en tok. Griper man inte in så går den nya på, vilket också har hänt några gånger (men vi bryter såklart).
Utomhus funkar det i dagsläget bra, dom går fint ihop på promenader både kopplade och lösa. Hänger med i stallet (båda lösa) och tassar runt. Men dyker det upp någon form av resurs blir det spänt läge, senast imorse råkade den äldre hitta nånting så värdefullt som kattskit (....) och pang. Det är ändå främst hemma som vi har problem. Märker ju att jag själv går runt och spänner mig och försöker ha ögon i nacken, vilket ju inte heller bidrar till en lättsammare stämning direkt.
Skulle vara väldigt tacksam för råd, framför allt hur jag borde göra och bete sig när det blir gruff runt mig själv? Känns som alla korrigeringar i det läget bara triggar igång dem ännu mer - säger jag ifrån redan vid första mörka blicken så drar corgin oftast igång sin utskällning iallafall. Någon klok bukare som har erfarenheter av liknande situationer? Kan man få ordning på sånt här?
(Söker med ljus och lykta efter en BRA tränare som kunde hjälpa oss kan tilläggas, men det är glest med dem häromkring. Men vi söker vidare.)
Vi har från innan en ettårig corgihane. Något osäker av sig i dagsläget när det kommer till att umgås med andra hundar, men brukar vid hundmöten ändå visa sig underlägsen. Vad jag uppfattar så har han inte så tydligt hundspråk. Vi har haft honom sen valp och det är vår första hund, så han har väl troligen fått ta en del nybörjarmissar från vår sida i olika avseenden tyvärr, fast vi alltid försökt vårt bästa. Kan vara lite tjafsig, har nära till skall och är av naturen envis som synden! I övrigt världens underbaraste, får jag väl tillägga för rättvisans skull.
För några veckor sen flyttade vår andra hund in i huset - en fyraårig hane. Uppväxt i flock och i grunden en väldigt okomplicerad och trevlig prick! Har ett bra hundspråk och har tidigare gått fint ihop med andra hundar av båda könen. Men..
Dom drar i dagsläget inte jämt. Började med att vår lillkille fick sig en känga i ett trängt läge, och efter det har han varit ganska misstänksam mot den nya hanen. Tar det säkra före det osäkra om det blir spänt läge och skäller ut den äldre istället för att gå undan. Som jag uppfattar det handlar det i dagsläget främst om resursförsvar. Det är ju ganska lätt ordnat här hemma, alla leksaker åkte bort från golven och dom får sin mat i skilda rum. Men det är en resurs som jag har svårare att få ordning med - mig själv.
Speciellt den nya hanen vaktar mig. Kan räcka med att jag står i köket och fixar med något, och den nya hanen sitter i närheten (utan att få uppmärksamhet eller liknande). Lillkillen kommer in i rummet, och den nya morrar varpå lillen går bananas och skäller som en tok. Griper man inte in så går den nya på, vilket också har hänt några gånger (men vi bryter såklart).Utomhus funkar det i dagsläget bra, dom går fint ihop på promenader både kopplade och lösa. Hänger med i stallet (båda lösa) och tassar runt. Men dyker det upp någon form av resurs blir det spänt läge, senast imorse råkade den äldre hitta nånting så värdefullt som kattskit (....) och pang.
Det är ändå främst hemma som vi har problem. Märker ju att jag själv går runt och spänner mig och försöker ha ögon i nacken, vilket ju inte heller bidrar till en lättsammare stämning direkt.Skulle vara väldigt tacksam för råd, framför allt hur jag borde göra och bete sig när det blir gruff runt mig själv? Känns som alla korrigeringar i det läget bara triggar igång dem ännu mer - säger jag ifrån redan vid första mörka blicken så drar corgin oftast igång sin utskällning iallafall. Någon klok bukare som har erfarenheter av liknande situationer? Kan man få ordning på sånt här?
(Söker med ljus och lykta efter en BRA tränare som kunde hjälpa oss kan tilläggas, men det är glest med dem häromkring. Men vi söker vidare.)
