Översocial hund?

RunaD

Trådstartare
Jag har en tvåårig kastrerad Aussie som jag tränar aktivt med, snart är tanken att vi ska komma ut på tävlingsbanorna.

Vårt problem som jag blir lite konfunderad över är att han är så himla översocial i människor. Jag upplever hans beteende att han gärna vill visa alla hur snäll han är, lite valpaktigt beteende. Därför trodde jag nog att det skulle växa bort mer än vad det har gjort. Det han gör är att han gärna vill upp i ansiktet och slicka runt munnen, han lägger öronen bakåt/neråt och hela han bara visar hur snäll han är samtidigt som svansen går. Det händer jämt, vilket försvårar för oss i träningen! Min önskan är ju att han ska kunna fokusera på mig, att han litar på att jag tar hand om allt och alla runt omkring och att han ska slippa "oroa" sig över det, jag har hans rygg liksom. Rasen ska ju vara reserverad vilket han är raka motsatsen till...

Så, min tanke är alltså att det vi behöver är att stärka hans självförtroende så att han slipper visa sig snäll hela tiden? Komma över någon tröskel i vårt förhållande så att han litar mer på mig och att jag tar hand om resten av världen? Vad tror buke? Hur hade ni jobbat med en sådan hund?

Hela hans uppväxt har jag tränat på det sätt som jag trott varit bäst för detta beteende, att han inte får komma fram till människor så att han ska slippa det helt enkelt. Vet inte vad det gjort för skillnad, beteendet är ju fortfarande kvar...

Ska tillägga att han är kastrerad.
 
Det beror ju på om han är osäker och blir överdriven mot andra av den anledningen eller om han faktiskt är helt trygg men bara gillar människor?

Min 1-åriga aussie kan också bete sig lite så som du beskriver. Han ska helst vara i ansiktet, pussas, han gnyr och vill liksom bara komma näääära. Han är fullständigt jättetrygg, finns ingen social osäkerhet alls vad jag sett hittills.
Men i träning har ju jag byggt upp en så hög förväntan på mig och på jobbet att han klarar av att fokusera.
Det kanske är vad du också behöver göra? Lära honom att han vinner på att välja dig?
 
Jag har en tvåårig kastrerad Aussie som jag tränar aktivt med, snart är tanken att vi ska komma ut på tävlingsbanorna.

Vårt problem som jag blir lite konfunderad över är att han är så himla översocial i människor. Jag upplever hans beteende att han gärna vill visa alla hur snäll han är, lite valpaktigt beteende. Därför trodde jag nog att det skulle växa bort mer än vad det har gjort. Det han gör är att han gärna vill upp i ansiktet och slicka runt munnen, han lägger öronen bakåt/neråt och hela han bara visar hur snäll han är samtidigt som svansen går. Det händer jämt, vilket försvårar för oss i träningen! Min önskan är ju att han ska kunna fokusera på mig, att han litar på att jag tar hand om allt och alla runt omkring och att han ska slippa "oroa" sig över det, jag har hans rygg liksom. Rasen ska ju vara reserverad vilket han är raka motsatsen till...

Så, min tanke är alltså att det vi behöver är att stärka hans självförtroende så att han slipper visa sig snäll hela tiden? Komma över någon tröskel i vårt förhållande så att han litar mer på mig och att jag tar hand om resten av världen? Vad tror buke? Hur hade ni jobbat med en sådan hund?

Hela hans uppväxt har jag tränat på det sätt som jag trott varit bäst för detta beteende, att han inte får komma fram till människor så att han ska slippa det helt enkelt. Vet inte vad det gjort för skillnad, beteendet är ju fortfarande kvar...

Ska tillägga att han är kastrerad.

Jag har också en sådan hund och det är inte lätt. Nu underlättas det lite för oss av att han har ett väldigt bra uppgiftsfokus så vårat problem har varit i transporterna på lydnadsplanen då han gärna tar en avstickare för att pussa lite på tävlingsledaren. Tandvisningen gick ändå på honom, vi fick lite avdrag ena gången när han hoppade men det är låg koefficient.

Jag har jobbat en del med människor som störning. Lydnad utanför entrén på en affär med massor av belöning bara för att hunden inte bryr sig om människorna. Samma sak kan man ju göra på lydnadsplanen om man har möjlighet att jobba nära andra människor, placera ut träningskompisar, ha någon nära som kommenderar mm. och belöna när hunden inte bryr sig om dem. Mycket låga krav först, belöning bara hunden slänger en blick på dig och sen avancera.

Försök att förebygga så att han inte får göra sina hångelattacker när ni tränar så sjunker förhoppningsvis förväntan på det också.

Att få bort själva beteendet genom att öka självförtroendet tror jag är svårt men det går säkert att träna hunden att hantera människomöten på ett annat sätt, jag har tyvärr inte lagt så mycket tid på det så har inga riktigt bra tips där. Det svåra är ju att få folk som hunden hälsar på att följa instruktionerna att vända sig om och ignorera hunden om den hoppar, typ 1 av 10 klarar detta...

Hoppas du hittar något sätt att hantera situationen, lycka till!
 
En släkting till mig hade en aussie med liknande beteende dock gjorde den som din och när folk då uppmärksammade henne så bet hon.... Så sjukt osäker. När hundar fjäskar så där så vill naturligvis alla oinvigda också gulla tillbaka med den söta hunden O_o så ni förstår problematiken, där eskalerade tyvärr problemet och hunden fick tas ner i unga år.

Jag har nog inga direkta bra råd jag heller utan att bara hålla med det som redan är skrivet.

Men precis som du skriver så tror jag det är bra att bestämma när, var och hur hunden ska få hälsa på mäniskor och då helst bara mäniskor som är medveten om varför hunden fjäskar och som även kan sitt eget kroppsspråk så att signalerna är de rätta.
Men också som någon annan skriver, att kravställning och belöning kan va en hjälp. Men prova att ha koll på situvationen så att du kan höja svårighetsgraden i hundens takt. Jag skulle Exempelvis träna in ett moment ordentligt så hunden kan momentet (gärna något som hunden gillar att utföra så själva jobbet också kan vara en belöning) och sedan be en människa vara synlig på långt håll. När hunden utfört momentet utan att störa sig på människan längre och med lätthet behåller fokus på uppgiften och på föraren (som sjävklart belönas med det mest värdefulla belöningen) så skulle jag öka svårighetsgraden.
Detta bara för att det ska bli tydligare för hunden att folk inte behöver ha någon betydelse, "det händer inget mer, matte har koll" . Tror att sådan typ av träning kan vara ett bra komplement till den du säkert utför sporadiskt när du träffar någon på promenad, eller när någon hälsar på mm.
 
Överdrivet social ser jag alltid som ett tecken på en osäker hund. Sen har inte alla hundar resurser för att fräsa ifrån, men det är inte samma sak som att hunden är socialt trygg.
JAg skulle lära min hund att inte bry sig om andra människor genom mer fokus på mig.
 
han är så himla översocial i människor... Det händer jämt, vilket försvårar för oss i träningen! Min önskan är ju att han ska kunna fokusera på mig... Rasen ska ju vara reserverad vilket han är raka motsatsen till... Hela hans uppväxt har jag tränat på det sätt som jag trott varit bäst för detta beteende, att han inte får komma fram till människor
Vad är det som gör det till ett problem att han är glad i andra människor? Vad gör att du anser honom "översocial" och inte bara "social"? På vilket sätt försvårar det träningen?
 
Jag har själv en tuff och framåt hund, men som är lite socialt osäker gentemot människor vilket visar sig i överdrivet fjäskande. Värst utsatta är pensionärer och små barn (helst barn i krypåldern, för dom kan inte fly från hennes pussar) :)

Hon är 4,5 år nu och kommer troligtvis aldrig sluta - men har ändå lugnat ner sig lite med åldern. Men hon fjäskar fortfarande, men håller inte längre på i 45 minuter.....bara 10-15 minuter ;) Heeler som hon är, så får hon även det vi kallar för fjäsköron (har bara sett dom hos heeler) där hon viker dom dubbla i sitt fjäsk :p

Har ingen tips att komma med, mer än att försöka lugna ner och säga "det räcker nu" efter att hon fått hälsa. När jag haft besök här och hon blivit för "på" så har hon helt enkelt fått gå och lägga sig och har hon inte lyssnat så har det blivit bakom kompostgaller.
 
Tack för svaren allihop!!

Att jag uppfattar det som ett problem och stör träningen beror väl på att han får svårt att fokusera på mig (eller så har han väl ingen lust ;) ) när det är så viktigt för honom att kråma sig för människor runt omkring! Han är ju socialt stabil i övrigt så kanske är det som @MiniLi tror att han helt enkelt bara älskar människor och att vi helt enkelt måste träna upp mer förväntan i träningen.

Tack för alla tankar och idéer :)
 
Tack för svaren allihop!!

Att jag uppfattar det som ett problem och stör träningen beror väl på att han får svårt att fokusera på mig (eller så har han väl ingen lust ;) ) när det är så viktigt för honom att kråma sig för människor runt omkring! Han är ju socialt stabil i övrigt så kanske är det som @MiniLi tror att han helt enkelt bara älskar människor och att vi helt enkelt måste träna upp mer förväntan i träningen.

Tack för alla tankar och idéer :)
Jag tänker att du behöver bygga upp förväntan på dig själv oavsett anledning. Fortsätt med att han inte får hälsa förutom när du ger ok och jobba sedan med rena kontaktövningar och störningsträning :)

Jag inleder alltid våra lydnadspass med en enkel övning som innebär att hunden sitter mitt emot mig, jag har en leksak framme som jag håller i båda händerna rakt ner och när hunden söker ögonkontakt med mig så får han lekkommando, sen upprepar vi. Gör även samma sak vid sidan. Sen kan man försvåra och börja röra leksaken lite och man kan köra lite konkurrens (dra bort leksaken och leka med den själv, "haha nu missade du den!") när hunden förstår vad den ska göra.
 
Överdrivet social ser jag alltid som ett tecken på en osäker hund. Sen har inte alla hundar resurser för att fräsa ifrån, men det är inte samma sak som att hunden är socialt trygg.
JAg skulle lära min hund att inte bry sig om andra människor genom mer fokus på mig.
Då ser du fel. Det finns mängder av översociala hundar som är 100 % trygga. Typ alla labbar är sådana, och många kelpies i unga år. De vill så himla mycket att de går i spinn till slut och då fungerar inte hjärnan. Ofta beter de sig liknande mot främmande hundar som ju kan bli ganska sura till slut! Som tur är så brukar beskrivare och domare på mentala tester ha ganska bra koll på det här :)
 
Då ser du fel. Det finns mängder av översociala hundar som är 100 % trygga. Typ alla labbar är sådana, och många kelpies i unga år. De vill så himla mycket att de går i spinn till slut och då fungerar inte hjärnan. Ofta beter de sig liknande mot främmande hundar som ju kan bli ganska sura till slut! Som tur är så brukar beskrivare och domare på mentala tester ha ganska bra koll på det här :)

Man ser ju oftast ganska tydligt på hela kroppsspråket om det är lite manisk undergivenhet. Min blir liten, öronen slickade bakåt (eller som mina a la heeler-fjäsk-vikta), gnyr, gnäller, osv :)
 
Man ser ju oftast ganska tydligt på hela kroppsspråket om det är lite manisk undergivenhet. Min blir liten, öronen slickade bakåt (eller som mina a la heeler-fjäsk-vikta), gnyr, gnäller, osv :)
Ja jag tycker också man ser skillnaden rätt bra. Den trygga hunden vill dessutom gärna vara kvar i personens närhet efter hälsningsfasen är över, och tycker att hantering är okej, medan den otrygga brukar vilja dra sig undan efter den har fjäskat färdigt och visar tecken på obehag när den blir hanterad.
 
Ja jag tycker också man ser skillnaden rätt bra. Den trygga hunden vill dessutom gärna vara kvar i personens närhet efter hälsningsfasen är över, och tycker att hantering är okej, medan den otrygga brukar vilja dra sig undan efter den har fjäskat färdigt och visar tecken på obehag när den blir hanterad.
Min drar sig inte undan, men vill inte bli lyft eller fasthållen - däremot vill hon hysteriskt pussa i all evighet - gissa om mina barnbarn är glada över att dom inte kryper längre ;)

På hennes BPH beskrevs hon precis så som jag upplever henne. Tuff för underlag, döv för skott, orädd i övrigt - men oerhört fjäskig och lite låg gentemot människor.
 
Min drar sig inte undan, men vill inte bli lyft eller fasthållen - däremot vill hon hysteriskt pussa i all evighet - gissa om mina barnbarn är glada över att dom inte kryper längre ;)

På hennes BPH beskrevs hon precis så som jag upplever henne. Tuff för underlag, döv för skott, orädd i övrigt - men oerhört fjäskig och lite låg gentemot människor.
Hanteringen innehåller ju lite fasthållande också, likaså på promenaden så drar man ju hunden till sig och klappar lite om hunden inte protesterar allt för mycket. En del hundar tycker det är mycket trevligt, de lutar sig mot testledaren och besvarar kontakttagandet. Andra är helt nonchalanta, de låter sig bli klappade för det är ganska skönt men visar inget egentligt intresse och sen finns det de här som inte gillar det och det kan ju vara allt från lite flackande blick, via olika sätt att komma undan med mer fjäsk till rent avståndstagande beteenden. Också själva promenaden säger lite om vad det är för hund. Den glade sprallhunden brukar glatt och villigt följa med ("tjohooo, nu är det du och jag som går"), fjäskhunden kan antingen fortsätta fjäska eller få lite panik och inte alls vilja lämna tryggheten hos föraren.
 
Hanteringen innehåller ju lite fasthållande också, likaså på promenaden så drar man ju hunden till sig och klappar lite om hunden inte protesterar allt för mycket. En del hundar tycker det är mycket trevligt, de lutar sig mot testledaren och besvarar kontakttagandet. Andra är helt nonchalanta, de låter sig bli klappade för det är ganska skönt men visar inget egentligt intresse och sen finns det de här som inte gillar det och det kan ju vara allt från lite flackande blick, via olika sätt att komma undan med mer fjäsk till rent avståndstagande beteenden. Också själva promenaden säger lite om vad det är för hund. Den glade sprallhunden brukar glatt och villigt följa med ("tjohooo, nu är det du och jag som går"), fjäskhunden kan antingen fortsätta fjäska eller få lite panik och inte alls vilja lämna tryggheten hos föraren.

Min fjäskhund kan börja tjuta om hon ser en pensionär med rullator nära, för hon vill fram och fjäska, pussa mm - inte alltid kul då hon även ofta väljer ut "offer" som är lite annorlunda, skumma osv :cautious: . Hon är en tuff hund i de flesta sammanhang, men just med människor är hon en mycket överdriven fjolla. Vissa vill ju när jag får besök, ta upp henne i knät då hon står och klänger, "gråter" och vill pussas - men se där går gränsen - hon är ingen knähund. Hon vill egentligen "bara" upp i ansiktet (inte alltid lätt när man är 1,5 äpple hög) så hon kan pussas/slafsa i all evighet...

Vad gäller testledaren på BPH så följde hon med villigt i några meter (och fjäskade) tills hon kom på att matte inte följde med - då ville hon tillbaka.

Haha, en knäpp sak när vi skulle gå förbi ett skrammel, för då ville Mini helt plötsligt dra iväg. Jag trodde det var harspår i gräset (hon var jaktidiot som 1-åring), men det visade sig att det var den gömda personen som senare skulle komma fram och vara "kuslig" som hon fått vittring på och ville hälsa på :p
 
Då ser du fel. Det finns mängder av översociala hundar som är 100 % trygga. Typ alla labbar är sådana, och många kelpies i unga år. De vill så himla mycket att de går i spinn till slut och då fungerar inte hjärnan. Ofta beter de sig liknande mot främmande hundar som ju kan bli ganska sura till slut! Som tur är så brukar beskrivare och domare på mentala tester ha ganska bra koll på det här :)
Jag skulle absolut inte säga att alla labbar är såna. Faktum är att jag har träffat flera labbar som definitivt inte är socialt självsäkra. Däremot har de alla (som jag mött) haft stor social nyfikenhet.
Detsamma gäller vår yngste malle. Stor social nyfikenhet men är inte socialt självsäker. Det är då den låga svansen och de slickade öronen visar sig samt ett överdrivet kontakttagande.
När sådana hundar pressas så brukar det synas tydligt. På vår malle så märker man inte mycket av det i vardagen men vid L-test var det fullt tydligt när hunden pressades.
 
Jag skulle absolut inte säga att alla labbar är såna. Faktum är att jag har träffat flera labbar som definitivt inte är socialt självsäkra. Däremot har de alla (som jag mött) haft stor social nyfikenhet.
Detsamma gäller vår yngste malle. Stor social nyfikenhet men är inte socialt självsäker. Det är då den låga svansen och de slickade öronen visar sig samt ett överdrivet kontakttagande.
När sådana hundar pressas så brukar det synas tydligt. På vår malle så märker man inte mycket av det i vardagen men vid L-test var det fullt tydligt när hunden pressades.
Jag överdrev lite när jag skrev alla labbar och jag tänkte att du nog skulle förstå det. Men det är vanligt i rasen. Min förra labbe var helt trygg i alla sociala situationer, vem som helst fick göra vad som helst med honom. Men i unga dar var han helt enormt översocial, ALLA vi mötte var potentiella bästa kompisar. Nuvarande kelpie är likadan, han lägger öronen bakåt och börjar vifta på svansen så fort någon tar kontakt med honom/han tolkar situationen som att någon tar kontakt med honom. Han är rätt så våldsam och mycket intensiv i sin hälsning (använder både mun och tassar) men när han har hälsat färdigt så sitter han gärna i knät på folk, även stora bullriga män och små barn. Han har genom erfarenhet lärt sig att det ibland blir obehagligt när man hälsar (tror han har fått sig en och annan hurring + att jag absolut inte tolererar några tjuvnyp eller att han kommer som en kanonkula och landar i min mage) så blir man sträng går hälsningen över till lite fjäsk men det är rätt normalt tycker jag. Han inleder inte hälsningen med fjäsk. Han är inte hårdhudad som labben och ganska förarvek, men att kalla det för social osäkerhet tycker jag är att ta det ett steg för långt. Det är snarare andra egenskaper som spelar in där. Tyvärr är han lite ärthjärna och har inte riktigt förstått kopplingen mellan hans agerande och hur sura folk blir men det är en annan historia ;).

Även jag har träffat hundar som är fjäskigt inställsamma, bl a en del goldens som hälsar VÄLDIGT intensivt i några sekunder, far iväg en sväng, kommer tillbaka och upprepar proceduren etc.
 

Liknande trådar

Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 110
Senast: Acto
·
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
612
Senast: Trassel12
·
Hundavel & Ras Hej! Går som många före mig i tankarna på val av hundras... vi är en familj på fyra med två vuxna och två tonårsbarn. Vi har även två...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 423
Senast: Krumben
·
Hundhälsa Hejsan Har en mellan pudel kille på 11 månader som har en otrolig stress nivå. Han har sen han var liten valp följt med mig till mitt...
Svar
14
· Visningar
636
Senast: Tonto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp