Pojkvän med dåligt humör.

[alp]

Trodde inte de skulle gå så långt att jag skulle sätta mig här och skriva om råd. Men känns som jag behöver lite hjälp. Förbered er på långt inlägg.

I november 2013 så träffade jag min pojkvän (vi kallar han M), vi klickade direkt och i slutet av november vart vi tillsammans. Vi delar många intressen, bilar, djur och vi båda ser en framtid att bo på gård med djur. Hans familj har gård med djur så de går mycket tid till de. Han har även en stor bilskrot som tar mycket tid.

I januari flyttade jag till hans hemort pga att jag va tvungen att hitta ny stallplats till min häst och de fanns de där. Så hyrde in mig på en gård med boende till mig och stallplats till hästen. Allt gick så bra, och jag fick nytt jobb snabbt och vi vart bara tajtare. Sen vart jag tvungen att säga upp kontraktet med min hyresvärd då hon betedde sig illa på många sätt och vi hyr nu en lägenhet tillsammans i stan och jag har ny stallplats.

Efter flytten så har jag märkt stor skillnad hos M han är mer lättretad blir arg, stressad och irriterad nästintill varje dag. Vi har pratat om de och jag vet att de är stor omställning för honom att flytta hemifrån och bo i stan likaså är de för mig.

I början av vårat förhållande samarbetade vi så himla bra tillsamman om de var att skrota en bil eller bygga på hans föräldrars garage så var vi ett så bra team. Nu går de inte längre för går minsta lilla sak fel så blir han galen. Även om jag gör nått misstag så blir han förbannad och arg.

Tex så räkade jag köra över en elkabel med bilen, trodde inte de gjorde något men då vart M fly förbannad och skrek åt mig och började kasta saker runt om sig.
Jag blir väldigt rädd när han blir så.

En en gång så när jag skulle fylla på olja i ett fat så råkade jag spilla max en dl på väggen i garaget och jag sa de till honom så han skulle veta de. Då skriker han åt mig att hur kan jag va så slarvig och kan du inte göra nått rätt! Då vart jag arg och skrek tillbaka att han kan glömma att få mer hjälp av mig om han ska bete sig så. Då blir han istället ledsen och helt förstörd. Sådana här saker händer hela tiden.

Och nu sista tiden har de vart ännu värre, vi håller på med hökörning och de är pressat med tid och saker strular såklart. Nu håller vi på att köra in dem sista balarna och igår kom de tyvärr regn på balarna. Min inställning är, ja de är j*kligt surt att de skulle regna men inget man kan göra nått åt och de är bara att göra de bästa utav de. Likaså säger M föräldrar. Men M å andra sidan blir helt förstörd och förbannad. och jag måste säga åt honom att skärpa till sig för de är ju inte så roligt för dem som kommer å ska hjälpa till att lassa hö om M bara tjurar omkring...

Vi har pratat om hans humör och han säger att de alltid vart såhär. Vilket gör mig rädd då de inte var den killen jag vart kär i. och inte den killen jag har varit tillsammans med dem första månaderna.

För när han är på sitt dåliga humör så hatar jag honom, vill egenteligen bara åka hem långt bort ifrån honom. Men så tänker jag på hur underbar han är annars och de får mig att stanna. Men de är inte lätt, igår vart han arg över att en bal landade på hans grep när vi lassade hö och då slä ger han iväg balen med sån kraft att den är på milimetern att träffa mig rakt i huvudet. Han skrämmer mig så otroligt mycket när han är arg.

Han har även sagt att han kanske ska gå till en psykolog och jag har hållit med och stöttat honom och sagt att jag gärna följer med om han vill de. Men sagt att han måste ringa, vilket såklart inte hänt.

Jag känner nu att vi båda håller på att sjunka, jag gör allt för att han ska va glad, sköter allt med lägenheten. Prioriterar 90% av min tid till att hjälpa han och hans familj så att han inte ska bli stressad och dem 10 sista lägger jag till min häst. Vilket gör så ont, förr kunde jag va flera timmar i stallet. Nu blir de alltid på tidspress. Vill jag ha hjälp med något ber jag helst inte M om hjälp då han bara blir irriterad för han hade inte räknat med att behöva hjälpa mig. Vilket jag tycker han borde tänka på med tanke på hur mycket jag hjälper både honom och hans familj.

Så nu är jag hjälplös känns de som, jag vet att jag inte orkar hålla på såhär hela tiden och fortsätter M att va som han är nu som vet jag att vi inte kommer va tillsammans länge till och att bara skriva de ger mig tårar i ögonen. Jag vet inte hur jag ska gå vidare ska jag säga som jag känner till M och risken finns att han bryter ihop totalt. Eller ska jag lyssna på honom och tro att de blir bättre när höet är klart???

Kanske finns någon där ute som vart med om liknande el kan ge mig lite hopp..

 

[Blueberry]

Jag hade sagt som det var:

"Jag vill inte vara tillsammans med någon som är arg nästa hela tiden, och som skrämmer mig med sitt humör." och försökt att prata om det. Frågan är väl om han vill vara en person som är arg och som får utbrott. Om han inte är beredd att i alla fall försöka att ändra på det så är det nog kört.

Dessvärre brukar det vara väldigt praktiskt att vara en sån person, eftersom de ofta får de vill genom att sura eller bli arga på grund av att personer som är normalt funtade tycker att det blir obekvämt och obehagligt om det fortsätter och därför snabbt lär sig att rätta in sig i ledet och låta surpottan få sin vilja igenom.

 

[Red_Chili]

Läs igenom vad du själv skrivit. Kanske kan du även be honom läsa det så att han förstår hur det hela faktiskt känns för dig.
Jag har själv varit i en lite liknande situation, med en man som första tiden var fantastisk, men som allt eftersom fick ett allt sämre och sämre humör. Han hade inte heller någon riktig vilja att förbättra sig själv, sa visserligen att han skulle jobba på det men nästa dag var allt mitt fel igen. Efter ett tag insåg jag själv att allt hade förändrats till att bli något som jag själv aldrig skulle vilja sätta mig själv i. När jag sedan berättade för en vän lite om hur allt var, då blev vännen nästan arg på mig som inte lämnade den griniga mannen. Det var ungefär vad som krävdes och jag lämnade honom. Det beslutet var ett av de bästa beslut jag tagit.

 

[Raderad medlem 6459]

Kanske finns någon där ute som vart med om liknande el kan ge mig lite hopp..

Jag har aldrig varit i den sitsen själv men har haft många vänner med pojkvänner med liknande beteende och nej, det har aldrig blivit bättre. Istället anpassar sig tjejen (tar hand om allting hemma, tassar på tå, försöker vara perfekt, bortförklarar hans utbrott) mer och mer hela tiden tills dess att hon knappt finns kvar eller gör slut för att hon inte orkar mer.

Läs det du själv har skrivit:

"Jag känner nu att vi båda håller på att sjunka, jag gör allt för att han ska va glad, sköter allt med lägenheten. Prioriterar 90% av min tid till att hjälpa han och hans familj så att han inte ska bli stressad och dem 10 sista lägger jag till min häst. Vilket gör så ont, förr kunde jag va flera timmar i stallet. Nu blir de alltid på tidspress. Vill jag ha hjälp med något ber jag helst inte M om hjälp då han bara blir irriterad för han hade inte räknat med att behöva hjälpa mig. Vilket jag tycker han borde tänka på med tanke på hur mycket jag hjälper både honom och hans familj."

Sådär SKA det inte vara.

Jag personligen skulle aldrig fixa att vara i ett förhållande med någon som jag vara tvungen att tassa på omkring, speciellt inte om han blev så arg att jag blev rädd eller tyckte att det var det minsta obehagligt.

 

[_Charlotte_]

Näe usch, så där kan ni ju inte ha det!

Som jag ser det kan du göra två olika saker.
Antingen bestämmer du dig för att en man som blir arg, kastar saker och skrämmer dig, och ofta har ett hetsigt humör, inte är en man du vill leva med. Och då får du berätta det för honom och göra slut.

Eller, om de fina sidorna trots allt väger ganska tungt och du vill ge det en chans, berätta för honom att hans humör skrämmer dig och att du vill ge ert förhållande en chans till, men då måste han söka hjälp för sitt humör. Om han av någon anledning inte klarar att ringa exempelvis en psykolog själv, kanske någon i hans närhet (föräldrar till exempel) kan hjälpa honom med just det.

Jag tycker inte att du bara ska smyga omkring och hoppas på att det blir bättre. Sånt där brukar inte bara bli bättre av sig själv. Jag vet förstås inte, men för mig låter det som att han behöver hjälp med att hantera sitt humör och kanske även medicin, och då måste ju även han vara villig att genomgå en förändring för både din och sin egen skull. Annars verkar det nog bäst om du avslutar förhållandet.

 

[alp]

Precis som ni alla skriver är så jag tänker, och de skrämmer mig mycket. Tror de är för att de är första gången för mig i ett seriös förhållande och ja fastän han har hett temperament och dåligt humör så har jag de rätt bra. Lämnar jag honom så vad händer då, våran plan är att bygga upp en gammal gård tillsammans , med stall och sköta om djuren. Gör vi slut krossas alla mina drömmar, kommer jag någonsin då äga en gård, kommer jag klara mig som singel i sen stad där jag känner kanske tre personer...

 

[Raderad medlem 6459]

@alp

Lämnar jag honom så vad händer då, våran plan är att bygga upp en gammal gård tillsammans , med stall och sköta om djuren. Gör vi slut krossas alla mina drömmar, kommer jag någonsin då äga en gård, kommer jag klara mig som singel i sen stad där jag känner kanske tre personer...

Jag förstår att du tänker så här, det är helt mänskligt och naturligt, men det jag citerar är alla helt fel anledningar för att vara tillsammans med någon om du frågar mig. Och ja, självklart kan du någon gång äga en gård oavsett om du hänger kvar i en relation med någon med pissigt humör och aggressiva utbrott eller ej och självklart kommer du att klara dig som singel även om du bara känner tre personer.

 

[DressageNerd]

Precis som ni alla skriver är så jag tänker, och de skrämmer mig mycket. Tror de är för att de är första gången för mig i ett seriös förhållande och ja fastän han har hett temperament och dåligt humör så har jag de rätt bra. Lämnar jag honom så vad händer då, våran plan är att bygga upp en gammal gård tillsammans , med stall och sköta om djuren. Gör vi slut krossas alla mina drömmar, kommer jag någonsin då äga en gård, kommer jag klara mig som singel i sen stad där jag känner kanske tre personer...

Det är precis detta resonemang som gör att så många kvinnor stannar kvar i destruktiva relationer som långsamt eskalerar mer och mer, många blir också våldsamma. Min familj har en kamrat som stannat hos sin humöriga man i ~20år på grund av att hon resonerade som ovan. Idag så har hon till synes nått dit hon ville, men saken är den att han äger allting och använder det för att styra hela hennes liv. Hon har fått höra att hon är dum och inte kan så länge att hon tror på det.

Ju tidigare man klipper banden om relationen inte förbättras, desto lättare blir det för dig att gå vidare. Det är klart du klarar dig, du hade ju ett bra liv innan honom eller hur? Klart du kan nå din dröm en dag i alla fall, och kanske då med en man som inte skrämmer och bryter ned dig.

Jag lovar dig, du inte bara överlever utan honom om du väljer att avsluta förhållandet, du kommer klara det galant även om det inte alltid är lätt. Men livet är ju inte så lätt som det är nu heller om jag förstått rätt.

 

[Blueberry]

Gör vi slut krossas alla mina drömmar, kommer jag någonsin då äga en gård, kommer jag klara mig som singel i sen stad där jag känner kanske tre personer...

Ojojoj, vad det finns många gårdar i det här landet. Och många städer! Och det finns ännu fler män än både gårdar och städer.

Jag tror förresten inte att drömmen om en gård är någonting emot drömmen om en härlig relation med någon alldeles fantastisk. Hellre att bo i ett skjul med den personen, än på gården med diktatorn.

 

[Cherarriduracell]

Vill du leva med en man som redan efter ett drygt halvår skrämmer och bryter ner dig?

Det finns många andra trevliga män som också drömmer om en gård, som får dig att växa för din skull, istället för att krympa för hans skull.

 

[Modest]

@alp

Du hade väl drömmen om en gård innan du träffade din pojkvän också?
Livet kommer inte falla samman för att du lämnar honom, snarare bli bättre med tanke på vad du skriver här. Du har känt honom i mindre än ett år och du verkar vara ganska ung - alla förutsättningar finns för att skapa ett bra liv på egen hand eller tillsammans med någon som behandlar dig BRA.

 

[alp]

Måste säga tack för alla kommentarer, de hjälper mig mycket att få lite klarhet i huvudet. Allt är ju väldigt nytt för mig, är ju "bara 22" år och M 24 just nu slog mig en sak också jag tänkt på i hans tidigare förhållanden, två stycken så har båda tjejerna lämnat honom för annan kille. Kan säkert va av andra anledningar, men ändå. Jag har bestämt för att träffa min kompis i slutet av veckan och prata med henne.. Måste få ventilera med någon som inte känner M lika bra som resten av min familj. För till dem och mina vänner så framstår han som världens underbaraste som inte ens skulle höja rösten el visa ett argt ansiktsuttryck...

 

[virra]

För till dem och mina vänner så framstår han som världens underbaraste som inte ens skulle höja rösten el visa ett argt ansiktsuttryck...

Det där är en varningssignal. När mannen i fråga framstår på ett sätt utåt och ett annat sätt mot dig. Huruvida du ska vara kvar eller inte kan bara du avgöra, men det är dags att sätta ner foten nu. Du ska inte prioritera bort dina intressen för att göra honom till lags och du ska definitivt inte gå med på att ta skit från honom. Han ska ta tag i sina problem genast och tills han har rett upp dem ska han se till att inte ta ut sin aggression på dig. Sedan kommer han göra misstag och övertramp på vägen, men han ska ta ansvar för att reda upp det.
Måste du trösta honom när han är knäckt över att ha betett sig illa? Det är i så fall också en varningssignal.

Jag känner igen mig så mycket i dina tankar kring "vad händer om det tar slut". Jag stannade cirka fem år för länge i en relation (inte med en aggressiv man dock) av just sådana anledningar. Rädsla för att vara ensam, rädsla för att drömmar inte ska gå i uppfyllelse och så vidare. När jag äntligen gick vidare var det så otroligt mycket jag fick tillbaka av livet, även om det var en kämpig tid. Släng inte bort ditt liv. Du kan få allt och skaffa dig allt. Du kan få både en underbar relation och en gård.

 

[Monstermom]

... någon som inte känner M lika bra som resten av min familj. För till dem och mina vänner så framstår han som världens underbaraste som inte ens skulle höja rösten el visa ett argt ansiktsuttryck...

Nu smyger jag in från Senior här...
Det du skrivit ovan är en enorm varningsklocka! Det betyder att han kan behärska sig när han vill/känner att det behövs, och alltså väljer att låta bli med dig. Det är en kontrollmetod, han blir arg och du "uppför dig".

Rent krasst tycker jag du borde dumpa honom, för din egen säkerhet - det finns mer än en karl här i världen! Men om du vill ge honom en chans att bättra sig av en eller annan anledning, ta kontrollen över ditt liv först! Med andra ord, börja nu separera era liv praktiskt. Se dig om efter annat boende - ni kan vara särbos - och skaffa dig eget umgänge (om du vill stanna på orten). Visa honom, men framförallt dig själv att du inte behöver honom för att ditt liv ska fungera. Om ni ska ha ett förhållande ska det inte vara för att du inte vet vad du ska ta dig till utan honom - han är en bonus, om han är något alls.

Men allvarligt, på din beskrivning här låter situationen och mannen väldigt riskabel.

(haha, hann inte se svaret innan - hade kanske inte behövt smyga mig hit och svara ändå! )

 

[nexxa]

@alp Förstår jag det rätt om hans aggressiva beteende uppkom först efter ni flyttat ihop? En del människor är i stort behov av ensamtid och kanske det är vad han är egentligen? Vill bara poängtera att det absolut inte berättigar hans beteende på något vis alls. Och inte är något du varken ska behöva acceptera eller leva med.

Kan tänka mig att det kom som en chock när allt var så bra innan och det bara vände. Som flera andra säger så tycker jag du ska säga åt honom hur du upplever hans förändrade beteende, att den han har blivit är någon du är rädd och obeväm med. Och att det får ske en förändring för att förhållandet skall kunna fortsätta. För jag förstår att det är svårt att bara lämna när du har en helt annan bild av honom sedan tidigare, det gör ju att du vet hur det bör vara, hade han varit så här arg från start hade det kanske inte varit lika lätt att motivera

 

[Raderad medlem 6459]

@alp Jag ser att du får råd här som tar i beaktande att den här förändringen kommit sedan ni flyttat ihop. Då vill jag bara säga att det finns ingenting som säger att hur han var innan på något vis är hans "sanna" person, inte heller att du har någonting som tyder på att han kommer att återgå till hur han varit förut.

Ni har varit tillsammans relativt kort tid och redan nu uppvisar han väldigt oroväckande beteende. Han är en person när han träffar familj och vänner - då kan han hantera sitt humör och är superrar - men med dig blir han arg för minsta lilla och får dig att huka och anpassa dig. Var rädd om dig och läs noga inläggen här i tråden - de visar tydligt på hur allvarligt hans beteende är.

 

[_Charlotte_]

Ja, nu när jag ser att han kan behärska sig kring andra människor tycker jag nog inte att "ge det en chans" känns som ett bra alternativ längre. Då har han sannolikt inte den typen av problem som är relativt "lätt" åtgärdat, för då hade han haft aggressionsproblem även bland andra människor. Åtminstone i någon grad.

Nej, du bör nog verkligen ta en funderare över att lämna honom. Du är ung, livet är förhoppningsvis långt och fullt av möjligheter. Det finns ingen anledning alls att vara med en man som inte får dig att må bra.

Och drömmen om en gård och djur behöver du ju inte lämna hos honom. Det kan du fortfarande ha som mål, själv eller med en annan (bättre) partner.

 

[Ponsse]

Jag har inte likadan erfarenhet med en pojkvän men däremot med en pappa. Han beter sig väldigt likt din pojkvän i liknande situationer. Om jag hade varit i den situationen du är i nu med den erfarenheten jag har av min pappa hade jag flytt. För det är precis så som du beskriver: man tassar på tå för att inte göra honom arg. Man försöker alltid säga och göra rätt saker. Min pappa har dessutom lagt ner sin själ i sitt företag vilket har lett till att mamma har fått dras med hela huset och två barn själv (mig och min syster) genom hela min uppväxt (och jobbat heltid själv också). Din pojkvän verkar kanske också lite empatilös/egoistisk/kan inte sätta sig in i din situation om han kräver att du gör allt för honom men blir irriterad när du ber om hjälp tillbaka? Man får väldigt ofta höra att man är dum i huvudet, trög, tafatt, lat osv av min pappa, är det samma för dig? Även min pappa kräver att man ska hjälpa honom och om man säger nej är man lat. Om han ska hjälpa till med något måste man dock göra arton gentjänster innan och efter..
Kan ta det senaste exemplet från imorse: Jag körde bil med gps och han sa "här ska du svänga" vilket jag såklart gjorde då. Det blev dock fel väg då gpsen visade en annan väg. Detta blev han väldigt upprörd över och det var mitt fel att vi körde fel.
Finns så många fler exempel som jag inte orkar dra just nu. Ibland undrar jag om jag faktiskt är släkt med honom

 

[Gimlan]

Senior här... Du är superung! Du kan visst bo på en gård i framtiden, ensam eller ihop med nån annan.

Efter ett halvår brukar man fortfarande glida på en räkmacka och vara förälskad och som du mår och har det behöver man verkligen inte ha det. (Åtta månader för mig och min nya partner om nån vecka, vi har inte höjt rösten åt varandra än, irriterade ja... Kanske två ggr.)

Toppen om du ventilerar med familj och vänner som kan ge perspektiv.

 

[mandalaki]

Precis som ni alla skriver är så jag tänker, och de skrämmer mig mycket. Tror de är för att de är första gången för mig i ett seriös förhållande och ja fastän han har hett temperament och dåligt humör så har jag de rätt bra. Lämnar jag honom så vad händer då, våran plan är att bygga upp en gammal gård tillsammans , med stall och sköta om djuren. Gör vi slut krossas alla mina drömmar, kommer jag någonsin då äga en gård, kommer jag klara mig som singel i sen stad där jag känner kanske tre personer...

Fast det är inte drömmen du är sambo med, det är en person, och den personen kan snabbt bli en riktig mardröm.

Såsom han behandlar dig får ingen behandla en annan person. Du har redan börjat tassa på tå och anpassa dig så att han inte ska bli arg. Den där anpassningen är en farlig väg.

Men: jag tycker att du låter väldigt klok! Du analyserar situationen och du verkar berätta ärligt här hur illa det faktiskt är.

Och eftersom man får det där kloka intrycket av dig så tror jag att du också snart kommer att erkänna för dig själv att det här inte kan få fortsätta. Dröj inte för länge bara.