Pust, vad gör jag!?

[Nillizan]

Har en kille på 15 månader som är väldigt aktiv och är igång från morgon till kväll. Sover till min stora lycka mitt på dagen mellan 1-2½ timme.
Vad jag förstår så är barn i denna åldern väldigt aktiva. Det är inte det som är problemet, utan det är hans pillande. Han ska pilla på precis allt och in i munnen ska det också, annars är det inte tillräckligt undersökt!
Jag får ju säkra allting i hemmet, annars river han ut allt. Det mesta ska ju slängas ut i hallen över grinden, på övervåningen är det tvättmaskinen eller trappen som ska fyllas med div. saker.
Jag har sagt nej från första början och har fortsatt konsekvent med det, avlett honom. Men det ser ut som en slagfält ändå. Jag kan ju inte ha honom i ett tomt rum liksom. När börjar detta avta?
Svärmor påstår att det går över när de börjar på dagis. Till slut trodde hon mig när hon fick ha honom själv, han är en pillejocke och får ständigt passa honom. Han förstår nej, men skiter i det. Inte när vi är borta, i affären eller i stallet. Då är han som ett ljus.
Inget problem egentligen. Är bara nyfiken på om jag överreagerar?

 

[TinyWiny]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Barn i den åldern är pilliga och allt ska undersökas och givetvis ska det också undersökas med munnen. Säg inte nej till allt utan var med honom och utforska världen tillsammans med honom istället. Det är väldigt spännande att se på världen med ett barns ögon.
Det brukar börja gå över redan i två-treårs åldern då de börjar utforska världen på ett annat sätt.
Det är ständig uppsikt som gäller, jag minns att jag tog med mej barnen in på toa och satt och höll i handtaget hela tiden för hur man låste upp klurade de ut ganska omgående. Jag fick sätta en säkerhetskedja högt upp på ytterdörren eftersom dottern annars öppnade och gick ut när jag sov. Hon åt blomjord så fort jag vände ryggen till eller skyfflade in sand med spaden i sandlådan.
Det är barnsäkring överallt som gäller.
Det är en hektisk tid men också väldigt rolig.

 

[Emro]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Båda mina barn är precis likadana, de blir 2 och 3 i januari så jag har inte sett det gå över. Och ja, de går på dagis också. Där är de givetvis som små ljus.. men hemma. Jösses, det tar inte många minuter för dem att vända upp och ner på hela lägenheten. Det ser väldigt sparsmakat ut hos oss, inga växter, inga prydnadssaker, allt står så högt upp det bara går. Men, men.. jag ser fram emot att det vänder någon gång.

 

[Rizto]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Min snart 2½åring är precis likadan. Enda skillnaden är att han är långt ifrån ett ljus när vi är iväg. Han pillar och grejjar på allt. Kanske liiite bättre när vi är hemifrån, men blir han uttråkad eller är trött går han igång.
Finns bara en sak att säga
Barnsäkra, barnsäkra, barnsäkra
Och hoppas han fortfarande tycker det är lika kul att undersöka och ta reda på när han är 15

 

[Nillizan]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Min snart 2½åring är precis likadan. Enda skillnaden är att han är långt ifrån ett ljus när vi är iväg. Han pillar och grejjar på allt. Kanske liiite bättre när vi är hemifrån, men blir han uttråkad eller är trött går han igång.
Finns bara en sak att säga
Barnsäkra, barnsäkra, barnsäkra
Och hoppas han fortfarande tycker det är lika kul att undersöka och ta reda på när han är 15

Skönt att det finns fler!
Ja, jag tror han är uttråkad när han gör så, nu när jag tänker efter, då jag läste ditt svar.
För när jag tar mig tid och är engagerad, så vill han jättegärna umgås och vi leker ihop. Då går det hur bra som helst. Men så fort jag ex. lagar mat eller gör något annat som han tycker är tråkigt, så börjar han röja.

 

[Gnarpis]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Min son är också 15 mån, men inte alls som du beskriver. Nog för att han gillar att pilla och grejja, men han vet var INTE får pilla och gör det inte där heller, sen finns det ställen som inte är så heligt och där får han pilla bäst han vill (t ex där veden ligger) och visst det blir ganska stökigt, men det är väl bara att städa upp sen.
Jag har inte barnsäkrat nånstans förutom satt en grind vid trappan på övervåningen.

 

[MagnusL]

Sv: Pust, vad gör jag!?


Pill är väl inte så farligt. Viss i den åldern kan klättra upp på det mesta, dricka blomvatten, kliva rakt ner från bryggan och slita ut föräldrar och skyddsänglar på löpande band. Jag förstår varför mina föräldrar satte sele på mig i den åldern.
Men förtvivla inte. Det tar bara några år innan han sitter alldeles för stilla framför datorn ...

 

[Björk]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Nu har inte jag/vi personligen haft så stora problem med detta. Vår grabb är en lugn personlighet och var redan då.
Men jag skulle nog vilja säga att 1,5årsåldern som er son är i är värst utifrån vad jag läst och hört. Då är det full fart, men hjärnan är inte färdig för att förstå "nej".

Mitt råd är att helt enkelt stå ut och fortsätta barnsäkra, avleda och säga "nej" även om du inte ska förvänta dig att han förstår det idag. Vid 2årsåldern börjar det bli bättre; då är hjärnan mer ifatt och han kan börja förstå "nej".

Vår son är snart 3 och han förstår absolut utan problem vad som är "förbjudet" och inte. Han börjar dessutom faktiskt vara till hjälp också (hämtar vedpinnar, lägger pantburkar och pantflaskor på rätt ställe, slänger skräp, hjälper till att damma mm). Det krävs inte alls lika mycket "bevakning" nu som det krävdes när han var i din sons ålder.

Härda ut! Barn blir större och det går över!

 

[Lupino]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Har inget tips, men blir så förundrad över hur olika barn är. Jag har en dotter på 15 månader (och en dotter på 3,5), här stoppas absolut inget i munnen - det har inte skett sedan hon var riktigt liten. Därmed har jag inte sorterat bort något av stora tjejens leksaker som är farliga för små barn.

Däremot stoppar hon gärna in saker i tvättmaskinen men det får hon göra (din son kanske stoppar in sånt som kan fastna i trumman och förstöra maskinen?).

 

[tinissen]

Sv: Pust, vad gör jag!?

elias var och är fortfarande överallt o på allt. men nu sista månaden har det lugnat sig något, han är 20 månader.
dagis upplevde jag inte hjälpte närnvärt, däremot får han utlopp för sin energi, en dagisfröken sa till mig i torsdag att elias (som tidigare lekte mest själv) hade börjat ta för sig ordentligt och är den ende på hela avdelningen som klättrar högst upp i ribbstolen när de är på miniröris i gympahallen han är verkligen överallt..

vi kör på taktiken låt han pilla så länge han inte kan göra sig eller andra illa, och efter ett par gånger har han tröttnat när han kommit fram till vad de är för sak... innan kastades allt så mkt som bara möjligt(barn kastar saker för att lära sig avståndsbedöma) men nu ställer han ifrån sig saker lugnt o försiktigt.. lugnet kommer nog... så småningom...

 

[Nillizan]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Det är olika. För ser man på hans kusin så är hon ett ljus, har aldrig rört något eller behövt barnsäkra. Hon är raka motsatsen, nästan lite menlös.
Jag har fått barnsäkra precis allt. Gick igenom huset och källaren igår. Han får några ställen där han får röja som han vill. Vill ju inte att han ska skada sig, man kan inte ha koll på honom hela tiden. T ex när man lagar mat eller ska tända i pannan. Nu dessutom har han börjat klättra, upp på bord och t o m leksakslådan ställde han på högkant och skulle klättra över grinden...
Vissa saker förstår de ju vad nej innebär. Han går aldrig bakom hästen t.ex, han springer inte in i hagen, tog bara 20 gånger innan han förstod, inte röra pannan. m.m.

 

[Nillizan]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Han får ju utlopp för sin energi och får utforska allt utomhus. Vi är ju ute flera timmar per dag.
Busar, springer, leker kurragömma, går i skogen, fixar i stallet där han är en mycket duktig medhjälpare!

 

[vindvissla]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Jag har en likadan, fast han är tre nu. Jag tänkte på din tråd häromdagen när jag var i en affär och skulle betala. Första tanken var "han är ju faktiskt såå mycket lugnare och "lydigare" nu än när han var 15 månader". Sen upptäckte jag att i affären hade jag sagt "Nej" och "inte röra, bara titta" typ 85 gånger. Jag skojar inte. Vi hade köpt två saker. Besöket tog sju minuter.

Jag måste fortfarande punktmarkera hundarna HELA tiden.

Men det är mycket som blivit bättre också, man kan prata och resonera mycket mer med honom. Men impulskontrollen, ja den har gått från 0% till 40% kanske. 6 gånger av 10 lyder han inte.

 

[vindvissla]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Jag tänkte även skriva att sen jag fick min tvåa och något att "jämföra" med så inser jag att min bebis är "normal" eller "A-barn" eller helt enkelt precis så som jag hade tänkt mig att det skulle vara att ha en bebis. Min etta (3-åringen) är målmedveten, drivande och otroligt envis och medveten. Det är som om han tänker "vidare, vidare, vidare" om livet hela tiden. Tvåan är mycket mer fascinerad av saker, normalmammig och närhetssökande.

En enda gång under 18 månaders amning höll jag ettan i handen, eller fick röra vid honom öht när vi ammade. Annars puttade han bort min hand, från 4 veckors ålder. Tvåan gosar hela tiden, håller mig i handen och trycker handen mot sin kind.

Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, men det var skönt för mig att veta att det inte var mitt fel, det är så Sam är och målmedvetenhet och envishet och energi är jättebra kvalitéer när man är lite äldre.

 

[Tarzan]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Skönt att det finns fler!
Ja, jag tror han är uttråkad när han gör så, nu när jag tänker efter, då jag läste ditt svar.
För när jag tar mig tid och är engagerad, så vill han jättegärna umgås och vi leker ihop. Då går det hur bra som helst. Men så fort jag ex. lagar mat eller gör något annat som han tycker är tråkigt, så börjar han röja.

Det är väl just detta som är själva föräldraskapet. Ta med barnen i det DU gör!
En liten kotte kan hälla i mjöl, vispa lite, smaka på maten typ hela tiden, hjälpa till att krydda... Bara fantasin sätter gränser...

Damma, dammsuga, sortera skor, plocka ur alla bestick ur diskmaskinen, plocka ur tumlaren, lägga in i tvättmaskinen...listan kan göras hur lång som helst. Det kanske inte BLIR helt rätt eller särskilt snabbt, men härligt att hjälpas åt.

Jag brukade sätta vår kotte på sin Bobbycar med släp och sedan åkte han (och jag gick brevid) från rum till rum och samlade upp sådant som låg fel och la på rätt ställe.

Försök att använda barnets energi i en riktning som funkar för er, snarare än att flytta undan allt.

 

[Gnarpis]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Det är olika. För ser man på hans kusin så är hon ett ljus, har aldrig rört något eller behövt barnsäkra. Hon är raka motsatsen, nästan lite menlös.
Jag har fått barnsäkra precis allt. Gick igenom huset och källaren igår. Han får några ställen där han får röja som han vill. Vill ju inte att han ska skada sig, man kan inte ha koll på honom hela tiden. T ex när man lagar mat eller ska tända i pannan. Nu dessutom har han börjat klättra, upp på bord och t o m leksakslådan ställde han på högkant och skulle klättra över grinden...
Vissa saker förstår de ju vad nej innebär. Han går aldrig bakom hästen t.ex, han springer inte in i hagen, tog bara 20 gånger innan han förstod, inte röra pannan. m.m.

Jo absolut, men min son är också otroligt energisk och aktiv. Han sitter inte still överhuvudtaget i vaket tillstånd. Men jag har inte behövt barnsäkra för det. Jag låter honom utforska det mesta och håller bara stenhårt NEJ på några saker och det har funkat riktigt bra.
Och som fler har sagt så brukar även jag låta honom tömma lådor på prylar för att sedan stoppa in alla prylarna där igen. Vissa lådor och skåp är helt okej att han är i, där finns inga farliga saker och de andra låter han bli för han har inget behov av att kolla dom.

 

[prinsus_]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Det är väl just detta som är själva föräldraskapet. Ta med barnen i det DU gör!
En liten kotte kan hälla i mjöl, vispa lite, smaka på maten typ hela tiden, hjälpa till att krydda... Bara fantasin sätter gränser...

Damma, dammsuga, sortera skor, plocka ur alla bestick ur diskmaskinen, plocka ur tumlaren, lägga in i tvättmaskinen...listan kan göras hur lång som helst. Det kanske inte BLIR helt rätt eller särskilt snabbt, men härligt att hjälpas åt.

Jag brukade sätta vår kotte på sin Bobbycar med släp och sedan åkte han (och jag gick brevid) från rum till rum och samlade upp sådant som låg fel och la på rätt ställe.

Försök att använda barnets energi i en riktning som funkar för er, snarare än att flytta undan allt.

Fungerar inte för alla. Vissa barn är ointresserade av att stoppa i och ur maskinen och att dammsuga och alldeles för yviga, riviga och klåfingriga för att ha med i närheten av matvaror om man inte först fått fem minuter på sig att arrangera aktiviteten och det får man ju inte. Får andnöd och hjärtklappning bara jag tänker på hur min son var som 1,5åring och han gick inte att ha med i en affär alls förrän han var över tre år. Visst blir det lättare med tiden.

 

[Nillizan]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Då tillhör min son av dem!
Går jättebra att handla med honom och så, men nu har han börjat veta vad som är vad och jag får ta omvägar alt. ta striden!
Men när vi kommer hem, då vill han packa upp redan i hallen. Och ja, allt ska in i munnen. Första gången så var jag på dass, sen kom jag ut i köket, då hade han bitit i bananer, grynkorven, mosat sönder brödet. m.m. Ja, så nu är det maratonuppackning för att rädda vissa saker.
Rätt roligt i efterhand!

 

[Tarzan]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Visst har du helt rätt. Alla barn är unika och alla föräldrar är unika. Hade allt varit så enkelt att en sak hade funkat för alla så hade det redan funnits en komplett manual.

 

[caballus]

Sv: Pust, vad gör jag!?

Min dotter var vid 15 månader likadan som TS's, skulle pilla överallt och stoppa allt i munnen.
Har slutat undersöka sakerna med munnen nu vid 18 månaders ålder iaf, även om det fortfarande kan ske sporadiskt ibland. Däremot har utforskandet blivit mångfaldigt värre, dels för att förmågan att klättra upp på saker och ting sakta utvecklas, och dels för att de där små händerna har blivit extremt låååååånga på sistone, når upp överallt dit de inte ska!