Samhällets förväntningar vs. ditt tycke?

[cirkus]

Men varför är det dåligt att göra saker som man mår bra av och trivs med?

Det är det inte!

Däremot så tror jag på att man ändå kanske ska vara medveten om att man är påverkad av normer på gott och ont.

 

[Bison]

Det är det inte!

Däremot så tror jag på att man ändå kanske ska vara medveten om att man är påverkad av normer på gott och ont.

Absolut.
Just det är en norm som jag gillar eftersom jag trivs bra med den.
Sen betyder inte det att jag bryr mig om hur andra väljer att göra, om jag inte ska ligga med dem då.

 

[nightcrawler]

Så kvinnor med håriga ben, magar och bröst är ok?

På karlar så klart. Vet inte hur vanligt det är med ryamattor på kvinnor det får nån annan avgöra om det är godkänt eller inte. Är inte så intresserad av kvinnor. Men nog kan dom ta och raka av ullen på benen om dom ska ha strumpbyxor. Annars har jag inga problem med håriga ben

 

[supercalifragilistic]

På karlar så klart. Vet inte hur vanligt det är med ryamattor på kvinnor det får nån annan avgöra om det är godkänt eller inte. Är inte så intresserad av kvinnor. Men nog kan dom ta och raka av ullen på benen om dom ska ha strumpbyxor. Annars har jag inga problem med håriga ben

Vad är ditt problem?

 

[nightcrawler]

Vad är ditt problem?

Vadå mitt problem?

 

[supercalifragilistic]

Vadå mitt problem?

Med kvinnor som har orakade ben och strumpbyxor?

 

[nightcrawler]

Med kvinnor som har orakade ben och strumpbyxor?

Det hade varit lika fult om det varit en man med håriga ben och strumpbyxor! Lika fult som rött och rosa ihop eller nått annat som skär sig. Jag skiter högaktningsfullt i att man får se ut som man vill och att alla tycker olika bla bla bla. Jag tycker det är förbannat fult bara

 

[parellikusken]

Det är viktigt att kunna se normer och vilka normer man själv lever efter, hur kan man annars lära känna sig själv och vara sig själv sann?
Om vi inte reflekterar över de normer som finns eller om varför vi gör som vi gör kommer vi också att riskera att leva på ett sätt som vi egentligen inte vill. Vi riskerar att missa alternativ i hur man kan leva och göra saker på.
Det är en del i den självreflektion alls borde syssla med emellanåt.

 

[Singoalla]

Det är viktigt att kunna se normer och vilka normer man själv lever efter, hur kan man annars lära känna sig själv och vara sig själv sann?
Om vi inte reflekterar över de normer som finns eller om varför vi gör som vi gör kommer vi också att riskera att leva på ett sätt som vi egentligen inte vill. Vi riskerar att missa alternativ i hur man kan leva och göra saker på.
Det är en del i den självreflektion alls borde syssla med emellanåt.

Verkligen! Jag anser också att man bör vara uppmärksam på normer då de kan skada andra, även om de passar än själv.

 

[A_NN_A]

- Sminkar du dig, för att man som kvinna "ska" göra det?
Nej. Jag minns inte när jag senast sminkade mig. Försökte under tonåren passa in och göra det som förväntades av mig. Det ledde mest till att jag mådde dåligt.
- Är du helrakad överallt, för att man som kvinna "förväntas" vara det?
Nej. Jag har provat och det var inget för mig.
- Ska du vara alltid vara "den duktiga flickan" för att du förväntas vara det?
Jag vet inte. Förväntningarna jag har på mig själv är inte alltid realistiska.
Det upplever jag inte alltid som ett "duktig flicka"-problem utan ett samhällsproblem.
- Klär du dig på ett visst sätt för att kanske ev. partner eller liknande "vill" det?
Ja. Skulle jag välja helt fritt skulle jag alltid gå i arbetskläder eller joggingbyxor.
Det gör jag hemma.
Har jag något annat på mig så är det för att omgivningen förväntar sig det. Dit hör även enkel klädsel som jeans
- Säger du det som folk förväntar sig att du ska säga, även om det egentligen inte riktigt är din åsikt?
Nej. Antingen säger jag vad jag tycker eller så är jag tyst.

Kort och gott, hur mycket tar du åt dig av samhällets/omgivningens normer?
Även om de flesta i min omgivning tycker att jag är motvals tror jag att mycket av det jag är har sin botten i samhällets normer. Däremot försöker jag ta bort det som inte får mig att må bra.

 

[Saeta]

Sminkar du dig, för att man som kvinna "ska" göra det?
- Jag sminkar mig ibland. Mest för att jag hatar mitt ansikte och försöker dölja det så mycket jag kan. Inte för att en som kvinna "ska" göra det. Och så har det nog egentligen varit sen jag började sminka mig, någon gång i högstadiet. 7an kanske. Så svaret här är nej.

Är du helrakad överallt, för att man som kvinna "förväntas" vara det?
- Hade jag svarat på det här för ca 10-11 år sen så hade svaret varit JA(!!!) med stora bokstäver. Men nu? Nej verkligen inte. Jag kan dock tycka att det är svinjobbigt att bli utstirrad emellanåt när jag går barbent och inte har rakat benen, eller när jag har håriga armhålor. Ibland orkar jag faktiskt inte med folks äcklade och stirrande blickar så då händer det att jag rakar armhålorna. Ibland gör jag det bara för att jag tycker att det är skönt med nyrakade armpitts. Ibland vill jag ha håriga armhålor.

Ska du vara alltid vara "den duktiga flickan" för att du förväntas vara det?
- Absolut inte. Jag har aldrig någonsin strävat efter att vara duktig flicka. Hatar det begreppet. Sen är det såklart inte fel att vissa vill vara "den duktiga flickan". Men jag gillar bara inte begreppet.

Klär du dig på ett visst sätt för att kanske ev. partner eller liknande "vill" det?
- NEJ!!! Hade min partner sagt att jag inte får ha en viss typ av kläder så hade jag blivit så äckligt jävla skitförbannad. Nu har min partner ett sunt tänk, så han skulle som tur var aldrig någonsin säga så.

Säger du det som folk förväntar sig att du ska säga, även om det egentligen inte riktigt är din åsikt?
- Nej. Jag säger det jag själv tycker och står för. Om jag inte orkar ta en diskussion eller känner att det kanske inte passar in i situationen att uttrycka mig, så är jag hellre tyst. Men jag skulle aldrig någonsin säga något bara för att "vara andra till lags".

Kort och gott, hur mycket tar du åt dig av samhällets/omgivningens normer?
- Hm... Lite både och tror jag. Jag tar såklart åt mig då jag i princip varje dag får höra det ena och det andra eftersom jag bryter mot en massa normer. Det sticker tydligen i folks ögon att exempelvis vilja ha håriga armhålor eller att vara tjock och ändå visa upp sin kropp. Att inte jobba är också något som folk irriterar sig på, innan de ens vet bakomliggande orsak. Så ja, det är klart att jag tar åt mig av samhällets normer.

Det är inte fel att följa normer och vilja vara som "alla andra". Det är något som är upp till var och en. Jag dömer ingen för att hen väljer att vara på ett visst sätt. Så länge hen inte skadar sig själv eller någon annan så har jag inga negativa åsikter. Att vara normbrytare är spännande och väldigt kul stundvis. Men ibland är det förjävla jobbigt också. Och det är dessa dagar som jag kanske väljer att raka mig och vara lite mindre utstickande. Men allt som oftast är det bara positivt och mitt armhålehår skadar ju knappast någon annan eller mig själv :P

 

[hljomalind]

Intressant tråd! Har tänkt en del på sistone att jag upplever att normen för att vara "en bra feminist" har ändrats. Det finns nu nån konstig känsla av att man är en dålig feminist om man är hårig och osminkad, för att då är man för "stereotyp" och skrämmer bort folk. En bra feminist "vågar" på samma gång som hon är feminist vara "sexig och vacker och kvinnlig", och vilket underförstått innebär att göra en massa saker med sitt utseende som männen slipper. Hon får inte heller vara för arg.
Själv rakar jag mig ingenstans (och jag har kraftig behåring, så det syns!) sminkar mig aldrig, bär aldrig kjol. Betyder dock inte att jag är befriad från normerna. Jag har tighta linnen för det ska man ha som tjej och jag känner mig lite fin då. Jag badar i badshorts för att slippa visa hårig icke-bikinilinje (det gör ju killarna med). Jag plockar bort några skäggstrån ibland (alla tjejer jag pratat med om det tar bort skäggstrån, så tjejer har uppenbarligen skägg i sitt naturtillstånd fast ingen tror det). Men ja, i stort bryr jag mig lika mycket om mitt utseende som random man, och det får mig som tjej att sticka ut väldigt mycket. Jag ser ALDRIG nån annans håriga tjejben. Trots att typ alla mina kompisar är normmedvetna feminister är det bara mina manliga vänner som har håriga ben, det är helt enkelt för jobbigt att sticka ut med en sån grej och jag förstår det verkligen, det har inte varit lätt för mig heller tidigare. Men det är så synd att det ska behöva vara så. (Vissa har allmän kroppshårfobi, jag vet, men med tanke på hur få män som rakar benen kan det väl knappast vara så vanligt).

Och så ett inlägg i diskussionen om ifall orakade/rakade armhålor luktar mest: Det finns en gyllene medelväg och det är att klippa armhålehåret med sax när det börjar bli långt, nån gång i månaden kanske. Lätt och snabbt gjort, man slipper stickset, deosvidet och rinnet från rakade armhålor, men det är lättare att hålla luktfritt än en lång buske.