Separation

Poisonous

Trådstartare
Jag och min sambo separerade för snart 3månader sedan och vi hade en gemensam hund.
Dom flesta av er känner till honom, Ailu. En amerikansk akita på 1,5år.
Vi skaffade honom tillsammans men det var jag som la ned mest tid på träning, kurser, vardagslydnad och i mångt och mycket var det min hund.
När vi separerade flyttade jag hem till mina föräldrar och hade inte möjlighet att ha honom med mig eftersom min mor är allergisk.
Jag har inte träffat honom sedan separationen och när jag försvann så slutade han äta, mitt ex fick ta med honom till sina föräldrar och dom matade honom mycket med blodmat för att få honom att äta och han fick vara ute så mycket han ville och han började äta normalt igen.

Idag var första gången jag såg honom, bara på håll och jag började stortjuta.
Men problemet, eftersom han är så känslig så vet jag inte hur jag ska göra.

Ska jag hålla mig borta? Det känns bara elakt mot honom att dyka upp, hälsa och mysa en stund och sen försvinna igen.
Mitt ex vill att jag ska spendera tid med honom men jag vet dels inte om jag klarar det och dels vet jag inte hur Ailu tar det.
Akitan är ju extremt familjebunden och även om alla tycker att sin hund är speciell så är Ailu något utöver det. Eftersom det var min första hund (tidigare allergi) så la jag så extremt mycket tid på honom. Och han är/var förstås extremt bunden till oss.

Hur hanterar en hund separationer?
När jag såg honom idag såg han fin ut, han har gått upp i vikt igen och blivit större.
Är det värt att träffa honom för hans skull om jag bara gråter och är ledsen? Det känns som att det bara kommer göra saken värre nu när han och mitt ex skapat en ny rutin och ett nytt liv.

Hur resonerar ni?
 
För hundens skull tror jag faktiskt inte det spelar så stor roll. De omplaceringar jag har tagit över blev väl lite glada när gammelmatte kom, men verkade inte sörja när hon åkte. Efter första tiden ser jag inga tecken på att de saknar nån heller.
 
Klart du ska träffa honom! Seperationer är helt klart främst jobbigt för människan, inte hunden.
 
Det hade jag hållit med om, om det inte var för att han slutade äta.
men kan ju vara stressande för hunden med nya mijlöer nya människor och annat. Behöver ju inte nödvändigtvis ha med dig att göra?.

Själv har jag för tillfället delad vårdnad av min hund. Har henne någon helg då och då. och hon är lika glad av att träffa mig varje gång. Och inga problem för henne att vara med mig en helg eller dagar. och lika glad igen när hon träffar matte.
 
Det kan ju vara omställningen när du flyttade som gjorde att han slutade också, och inte enbart saknaden efter dig :) Speciellt om du var den som tränade och aktiverade honom och han inte får lika mycket stimulans längre.
Jag tycker du ska träffa honom.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej allesammans. Vill bara höra vad ni tror då jag ligger sömnlös just nu och tänker på detta 😂 Och bara för att tillägga så jag...
Svar
14
· Visningar
2 272
Senast: AraSlei
·
Hundträning Balder är drygt 1,5 år och kom till oss i början av juni. Han har ett speciellt förflutet som innebär att han aldrig fått någon direkt...
2
Svar
29
· Visningar
2 635
Senast: Pilot
·
Hundhälsa Förlåt för en brutalt lång text Våra två tikar har precis löpt(dom är extremt synkade och löper typ exakt samtidigt). Sedan löpet har...
Svar
4
· Visningar
1 160
  • Artikel
Dagbok Fick sådan oerhörd lust att skriva något. Inte som i att hitta på något, utan skriva i princip om det som är nu och här och på riktigt...
Svar
0
· Visningar
473
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp