Seriös icke raskatts avel

[IngelaH]

europén är den ursprungliga europeiska huskatten i raskattform. Ett tag var stamboken öppen så huskatt av god rasslandard till ursprunget godkändes som europé vid utställning av två oberoende kattdomare. Min stammoder Tessie i min uppfödning var sådan "novis". Efter ett par år ansågs kvoten av nytt blod fylld och stamboken stängdes. Jag har hört och läst om viss kontrollavel på dispens bland kunniga européuppfödare. Men det är jag för dåligt påläst om.

Numera är alltså europé och huskatt "skilda" då europén har en egen rasslandard. Huskatter får se ut hur som helst och är helt enkelt är "en sund katt" vare sig den har lång eller kort päls, svans eller inte, Himalaya (maskad som birma, siames, balines osv) anlag eller inte. Men den är inte stamboksberättigad.

Det finns flera privata uppfödarsidor, rasringar, diskussionsgrupper om man är mer intresserad av europé. Men huskatt är inte godkänd som ras.

SVERAK Svenska raskatters förbund svarar också gärna på frågor.

 

[Sol]

europén är den ursprungliga europeiska huskatten i raskattform. Ett tag var stamboken öppen så huskatt av god rasslandard till ursprunget godkändes som europé vid utställning av två oberoende kattdomare. Min stammoder Tessie i min uppfödning var sådan "novis". Efter ett par år ansågs kvoten av nytt blod fylld och stamboken stängdes. Jag har hört och läst om viss kontrollavel på dispens bland kunniga européuppfödare. Men det är jag för dåligt påläst om.

Numera är alltså europé och huskatt "skilda" då europén har en egen rasslandard. Huskatter får se ut hur som helst och är helt enkelt är "en sund katt" vare sig den har lång eller kort päls, svans eller inte, Himalaya (maskad som birma, siames, balines osv) anlag eller inte. Men den är inte stamboksberättigad.

Det finns flera privata uppfödarsidor, rasringar, diskussionsgrupper om man är mer intresserad av europé. Men huskatt är inte godkänd som ras.

SVERAK Svenska raskatters förbund svarar också gärna på frågor.

Inom WCF är stamboken fortfarande öppen. Såg en huskatt bli europé i våras.

 

[IngelaH]

Inom WCF är stamboken fortfarande öppen. Såg en huskatt bli europé i våras.

Jo, jag kan bara tala för Sverak, eftersom det är där min uppfödning är registrerad. Det finns ju även något som heter Independent, där de har egen stambok, egna utställningar och så vidare.

Jag var med i NMER - Nordiska Manx och europeringen, som det hette då. Numera heter det Européringen. Om man googlar, så kan man hitta deras sida med en hel del information och källor att söka vidare på. Jag var då redaktör för föreningstidningen och jag har fortfarande en hel del gamla foton kvar sedan den tiden Jag gick några avels- och genetikkurser i Nerikes Kattklubbs regi. Men det är rätt många år sedan och om det blir så att jag får en svartsköldpadda som betalning för en parning för 25 år sedan av en av Sveriges ledande europeuppfödare, så får jag börja läsa på igen.

 

[MJLee]

Jag vet flera som fått höra av vetten vilken ras deras vackra huskatt är.

Vet har ingen koll på vad som krävs. Jag antar att de vill göra ägarna glada över att de har en 'finare' katt. Isch!

 

[skogaliten]

Du har fått svar, jag kan inte hjälpa att det inte duger men fortsätt tjata om du vill.



Nej, det finns inte bara en lösning men några av er verkar ha snöat in på avlivning. Självklart kan olika situationer kräva olika lösningar. I ett känsligt ekosystem där katter hotar faunan (och indirekt även floran) är det självklart inte lämpligt med frigående katter (vilket inkluderar helt vanliga utekatter).

På väldigt stora populationer är det inte heller säkert att TNR enkom är den bästa lösningen (delvis för att det är svårt att nå tillräckligt hög kastreringsgrad för att fekunditeten ska sjunka), men på den svenska landsbygden handlar det sannolikt inte om populationer på flera dussin heller.

Man kan även diskutera om alla TNR-katter ska stödutfodras och erbjudas isolerade bon vilket är mer regel än undantag. Det kan vara lämpligt om man har målsättningen att katterna ska placeras ut i hem (då behöver de även socialiseras) men om det handlar om strikt populationskontroll och inget annat är det antagligen att föredra att undvika det.

Och sedan måste man alldeles oavsett metod komplettera med utbildning av kattägare och kastreringskampanjer så att folk slutar släppa ut fertila katter eller dumpa katter när de tröttnat på dem. Just det där sista, att få människor att sluta behandla katter som slit och släng tror jag personligen är svårt att motverka så länge "man" betraktar hemlösa katter som skadedjur som ska utrotas.

Loyd, K. A. T. och J. L. DeVore (2010). An Evaluation of Feral Cat Management Options Using a Decision Analysis Network. Ecology and Society 15(4): 10.

Neville, P. F. (1989). Feral Cats: management of urban populations and pest problems by neutering i Mammals as Pests.

http://animalstudiesrepository.org/cgi/viewcontent.cgi?article=1003&context=sota_2005 (det finns en rad referenser på slutet om du vill gräva vidare).

Du har fortfarande inte svarat på den ställda frågan, utan har svarat på andra frågor, som inte ställts, åtminstone inte av mig.
Jag har inte sett några länkar, som berör svenska förhållanden, det här är den enda länken jag sett i tråden. Det vore väldigt intressant att se en välgjord studie om hur många förvildade katter som finns i Sverige, och hur dessa är fördelade över landet.

Att använda artiklar om hur situationen runt förvildade katter ser ut i USA, England eller Kina kan vara intressant ur ett akademiskt perspektiv, men säger föga om hur situationen är i Sverige, eller vilka metoder som provats i vilka situationer i Sverige och hur dessa fungerat.

I synnerhet om det är intressant att göra skillnad mellan svensk, glesbefolkad landsbygd, och svenska tätorter/samhällen.

Det går sällan eller aldrig att dra enkla paralleller mellan väldigt olika samhällen och kulturer, som dessutom har olika klimat och olika befolkningsmönster, vad avser hur man kan/ska/bör hantera frågor som t.ex. berör djurskydd. Även den artikeln som du länkade till, ja, jag har läst den, påtalar att det finns fler än en lösning som är möjlig.

USA är t.ex. ett land med väldigt stora skillnader mellan människor, där finns allt mellan enorm rikedom och djup fattigdom, det finns välutbildade människor, och människor som fått ta del av väldigt lite utbildning. Det saknas också "europeisk typ" av välfärdssystem, och hela inställningen till djur, vilda såväl som tama är väldigt annorlunda än t.ex. i Sverige. Det innebär, förenklat, att åtgärder som är lämpliga inom vissa områden där inte alls behöver vara lämpliga alls här.

Att använda utrikiska erfarenheter som referensmaterial kan vara lämpligt, men att bara använda rätt av brukar sällan bli bra.

 

[IngelaH]

Jag vet flera som fått höra av vetten vilken ras deras vackra huskatt är.

Vet har ingen koll på vad som krävs. Jag antar att de vill göra ägarna glada över att de har en 'finare' katt. Isch!

Det är väl inget konstigt. Det är ju många med vackra välutbildade ridtravare som absolut måste få höra att deras travare inte ser ut som en travare i stället för att vara stolta över att det just ÄR en travare. Likadant med hundägare med gatukorsningar...

 

[IngelaH]

Du har fortfarande inte svarat på den ställda frågan, utan har svarat på andra frågor, som inte ställts, åtminstone inte av mig.
Jag har inte sett några länkar, som berör svenska förhållanden, det här är den enda länken jag sett i tråden. Det vore väldigt intressant att se en välgjord studie om hur många förvildade katter som finns i Sverige, och hur dessa är fördelade över landet.

Att använda artiklar om hur situationen runt förvildade katter ser ut i USA, England eller Kina kan vara intressant ur ett akademiskt perspektiv, men säger föga om hur situationen är i Sverige, eller vilka metoder som provats i vilka situationer i Sverige och hur dessa fungerat.

I synnerhet om det är intressant att göra skillnad mellan svensk, glesbefolkad landsbygd, och svenska tätorter/samhällen.

Det går sällan eller aldrig att dra enkla paralleller mellan väldigt olika samhällen och kulturer, som dessutom har olika klimat och olika befolkningsmönster, vad avser hur man kan/ska/bör hantera frågor som t.ex. berör djurskydd. Även den artikeln som du länkade till, ja, jag har läst den, påtalar att det finns fler än en lösning som är möjlig.

USA är t.ex. ett land med väldigt stora skillnader mellan människor, där finns allt mellan enorm rikedom och djup fattigdom, det finns välutbildade människor, och människor som fått ta del av väldigt lite utbildning. Det saknas också "europeisk typ" av välfärdssystem, och hela inställningen till djur, vilda såväl som tama är väldigt annorlunda än t.ex. i Sverige. Det innebär, förenklat, att åtgärder som är lämpliga inom vissa områden där inte alls behöver vara lämpliga alls här.

Att använda utrikiska erfarenheter som referensmaterial kan vara lämpligt, men att bara använda rätt av brukar sällan bli bra.

Du verkar själv väldigt påläst. Har du själv hittat någon intressant källinformatipn via forskningsdatabaser vid exempelvis SLU, Nordens Ark, SJV osv i stället för på ett blandat lekmannaforum. Det är ju vid sådana institutioner dylik forskning utförs i presumtivt syfte.

 

[skogaliten]

Du verkar själv väldigt påläst. Har du själv hittat någon intressant källinformatipn via forskningsdatabaser vid exempelvis SLU, Nordens Ark, SJV osv i stället för på ett blandat lekmannaforum. Det är ju vid sådana institutioner dylik forskning utförs i presumtivt syfte.

Jag har sökt ganska mycket sedan jag syltade in mig i den här tråden.

Organisationen Djurskyddet i Sverige är "fadder"/"skapare" till påståendet om att det finns 100.000 (150.000) hemlösa/förvildade katter i Sverige.

Antalet togs fram genom att extrapolera ur en enkät, genomförd under 2000-talet, till organisationens egna katthem, där varje katthem uppskattade/gissade hur många hemlösa/förvildade katter det fanns på orten. Definitionen av begreppet "hemlös" respektive "förvildad" är dessutom ett tämligen subjektivt begrepp i den enkäten. Man tog sedan den uppskattningen (inte baserat på en faktiskt räkning, utan baserat på gissning av katthemmen) och multiplicerade det med talet 290 (=antalet kommuner vid enkätens genomförande), samt gjorde särskilda antaganden avseende antalet hemlösa/förvildade katter i Malmö, Göteborg och Stockholm, där dessa sågs som storstadsområden, med en särskild problematik.

Den enda undersökningen, som tangerar ett vetenskapligt synsätt, och som använt en metodik som jag anser acceptabel, är en undersökning genomförd 2009, om ladugårdskatter i Östergötland.
http://stud.epsilon.slu.se/3229/
Den undersökningen fokuserar dock enbart katter på gårdar med nötboskap, och endast Östergötland, och inventerar på intet sätt katter i största allmänhet i landsbygdsmiljö, eller tar upp frågor om huruvida katterna kan anses vara av "svensk lantras" eller ej. Ladugårdskatter är enligt undersökningen i runda slängar definierat som "katter som (stadigvarande) bor på gården men som inte bor inne i bostadshus på gården, utan som får skydd och mat i andra byggnader på gården".
Enligt den undersökningen, så tar ca 4/5 av ladugårdskattägarna rimligt väl hand om katterna, ifråga om veterinärvård eller avlivning vid behov, utfodrar dessa och har en rimlig tillsyn av dessa katter och deras förökning, på ett sätt som enligt djurskyddslagen kan anses vara rimligt. Tyvärr innebär det också att att 1/5 av katterna, endera: inte har daglig tillsyn, eller fodras regelbundet, eller där man inte har fullständig kontroll över förökningen. I undersökningen kom man fram till att det 2009 fanns ca 3400 "ladugårdskatter" i Östergötland genom att multiplicera 3,3 med det totala antalet gårdar med produktionsinriktning "nöt". Medeltalet katter per gård var 3,3. Enkäten skickades ut till 200 slumpvis utvalda nötgårdar (mjölk eller kött) i Östergötland.

Tyvärr verkar det vara ett "stort mörker" vad avser faktisk kunskap, genomförda studier och ett vetenskapligt förhållningssätt vad gäller "hemlösa katter" eller "förvildade katter" i Sverige.

Det är lätt att hitta "13 på dussinet" av upprepningar av Djurskyddet i Sveriges antagande om 100.000 (150.000) hemlös katter, på olika Katthems hemsidor, hos kommuner eller stadsdelar där "kattkolonier"/"hemlösa"/"förvildade" katter varit/är ett problem, eller i form av pressmeddelanden, för att påpeka om hur viktigt arbete som görs av katthemmen är. Att katthemmen gör ett viktigt arbete,genom att ta hand om katter utan hem, och omplacera dessa, kan jag hålla med om. Däremot så ställer jag mig väldigt tveksam till deras inställning om att försöka omplacera alltför gamla, sjuka, och väldigt osociala/skygga katter, istället för att avliva dessa.

Mina efterforskningar via Internet, där jag dessutom medvetet sökt (så gott det går) både på Länsstyrelsers hemsidor, och via SLU:s söktjänst (man brukar kunna hitta mycket matnyttigt där) sökt så gott jag kunnat, efter studier av olika slag runt "förvildade"/"hemlösa"/ladugårdskatter", men tyvärr haft väldigt få, i princip inga, träffar alls.
Det finns inte ens en sammanhållen statistik, som är offentlig, över djurskyddsingripanden avseende katter i Sverige.

Min tro, är att katter i allmänhet, och i synnerhet problem med "hemlösa"/"förvildade" katter, helt enkelt inte är tillräckligt intressanta/besvärliga för att "någon" ska bry sig om att utföra en kvalificerad studie.

Dels så misstänker jag att problemet med katter utan hem/kattkolonier, är fläckvis förekommande, alltså ett tämligen stort problem på vissa platser/områden och vid vissa tillfällen, och att det på andra ställen helt enkelt inte finns något problem alls, eller att eventuella problem handlar om enstaka fall, där en snabb och resolut insats med infångande av katter, med åtföljande kastrering/omplacering/avlivning löser eventuella problem för överskådlig tid.

Men för att ta reda på hur det verkligen förhåller sig, så skulle en eller flera bra studier behöva genomföras.

Så jag har ungefär lika bra, eller dålig koll, som Djurskyddet i Sverige eller någon annan egentligen har.

Ingen vet hur stort problemet är, med hemlösa eller förvildade katter, samtidigt som alla vet att det förekommer. I vissa stadsdelar eller kommuner, så har man stora problem, på andra håll har man inte haft några problem, annat än sådana som varit tillfälliga och knutna till enstaka individer.

 

[kryddelydd]

Ni som tycker att man ska utgå från raskatt (typ europé) för att ta fram en Jaktkatt, varför det?

Det är en brukskatt vi är ute efter, så en seriös inventering bland sveriges bondkatter (alltså lagårdskatter/gårdskatter) vore väl också en möjlig startpunkt?

Alltså att börja med att söka efter härdiga katter med lättskött päls, friska och långlivade, goda mödrar, vana att vara ute, rimligt sociala med människor m.m. förutom goda musfångare (absolut viktigast), och så göra hälsotester på individerna, kolla med ägarna om hur kattpopulation på gården fungerat, och så ta fram kattungar ur detta.

Parallellt med inventering och insamling av kandidater till avelsdjur, så skapar man ett projekt för att skapa ett system för "jaktprov" för katter. Någon skissade förtjänstfullt på detta tidigare i tråden.

Det gäller dock att se detta som kattvärldens Border Collie, färg, päls och övrigt utseende ska vara underordnat förmågan som Jaktkatt. Att kattens ska vara frisk, både fri från ärftliga defekter och allmänt är förstås viktigt.

Jag har den perfekta bruks-katten.
Jägare av rang: tar möss, sork, stora råttor, fåglar (tyvärr men har orkat ta en skata till och med), ekorrar (kunde han låta vara i fred), ormar.
Överdrivet kelig, följer med mig på promenad när jag ska till beteshagen och hämta häst, någon kilometer bort.
Kommer när jag kallar på honom och älskar att bli klappad.
Fin svart-vit päls.
enda felet är förstås att han är kastrerad...