Singeltråden no. 57

Skönt ändå att ni har pratat om det och bestämt det gemensamt, då är det ju "enklare" att acceptera. Du verkar som en vettig människa så det kommer säkert lösa sig även om det kanske inte blir med just honom, kärleken har en förmåga att knacka på dörren när man minst anar det :D

Ja, ibland är det helt enkelt inte meant to be. Och jag trodde nog aldrig att vi skulle tycka såpass mycket om varandra att det blev såhär.

Haha, sådär har jag försökt tänka i snart 6 år. Jag ger upp tror jag :p
 
Kastas tillbaka till förra sommaren och kommer ihåg exakt varför som det inte blev nått mer än heartbreaks och fylleligg. Känns alltid skitbra när vi ses, kär upp över öronen, sen kommer efterskalvet med förvirring och blandade känslor. Jag vill gärna hålla kontakten mellan gångerna vi ses, brukar ändå gå ett par veckor där i mellan, men möts mest av korta svar eller inget svar alls. :confused:

För det mesta ses vi på mina initiativ, tycker det är kul att ses bara som vänner också. Han som tar initiativ till att hålla handen, kramas, pussas osv.

Måste verkligen prata med honom pronto men hinner bli förbannad innan vi ses igen. Försöker att inte vara för på men kanske lyckas med att vara det ändå, kanske borde ge mer plats åt honom att höra av sig eller nått. Mycket man borde. :banghead: Kan ju inte bli "lugn" heller när jag inte vet vad som gäller. Vet inte vad jag vill veta heller? Blir galen på mig själv :rage:

Hör han inte av sig? Känns ju jättekonstigt? Känns som att ni verkligen behöver prata och få ordning på vad ni vill och HUR ni vill också. Alla relationer är ju olika, men man måste ju veta hur man vill ha det!
 
Hör han inte av sig? Känns ju jättekonstigt? Känns som att ni verkligen behöver prata och få ordning på vad ni vill och HUR ni vill också. Alla relationer är ju olika, men man måste ju veta hur man vill ha det!

Han gör det ibland men kanske inte så ofta som jag önskar :p Tycker att man kan ju prata lite löst ett par gånger i veckan iaf, speciellt när det finns så enkla sätt att ha kontakt på som snapchat eller liknande. Typ visa att man tänker på människan. Men sen så vet jag inte hur det är på hans jobb heller... Vet att han kan jobba 7-20 en del dagar så jag kanske har lite höga förväntningar..

Ska försöka ringa honom nån gång i veckan och tjattra lite, tänker att desto mer man pratar desto enklare blir det att göra det till en vana :angel:

Jag vet ju att han är världens finaste människa och han gör säkert så gott han kan, det är säkert inte så himla lätt att jobba ensam ibland 7-20 6 dagar i veckan och samtidigt försöka ha ett liv utöver det.

Så jobbigt när förnuftet, hjärnspökena och hjärtat inte kan samarbeta :crazy:

Väldigt tacksam över att få hjälp att reda i trasslet :up::up:
 
Han gör det ibland men kanske inte så ofta som jag önskar :p Tycker att man kan ju prata lite löst ett par gånger i veckan iaf, speciellt när det finns så enkla sätt att ha kontakt på som snapchat eller liknande. Typ visa att man tänker på människan. Men sen så vet jag inte hur det är på hans jobb heller... Vet att han kan jobba 7-20 en del dagar så jag kanske har lite höga förväntningar..

Ska försöka ringa honom nån gång i veckan och tjattra lite, tänker att desto mer man pratar desto enklare blir det att göra det till en vana :angel:

Jag vet ju att han är världens finaste människa och han gör säkert så gott han kan, det är säkert inte så himla lätt att jobba ensam ibland 7-20 6 dagar i veckan och samtidigt försöka ha ett liv utöver det.

Så jobbigt när förnuftet, hjärnspökena och hjärtat inte kan samarbeta :crazy:

Väldigt tacksam över att få hjälp att reda i trasslet :up::up:

Alltså jag tycker nog att oavsett hur mycket man jobbar så får man ta sig tid att prata några gånger i veckan. Skulle jag ha ett förhållande vill jag nog höras typ varje dag... Det behöver inte vara långa samtal, men att man hörs på något sätt!
 
Vad gör man när man är olyckligt kär? :cry:

Har gått nästan ett år sedan jag träffade honom sist, men vi har haft nästan daglig kontakt sen dess. Insåg att jag trots allt har lite (rätt mycket?) känslor för den här snubben. Ingen kan mäta sig med honom liksom.. Vet att han gillar mig, men inte hur mycket. Tror vi kanske tänker lite lika, att säkert alla andra vill ha den andre/att den gillar nån annan. Men jag vet inte, kan ju bara tala för mig själv.

Har svårt att få till att träffas då båda har mycket att göra och emellanåt jobbar på annan ort. Vet inte hur mycket han vill ses heller, vill man så får man till något och vill man inte så är det ju omöjligt :p

Vet inte vad jag vill säga egentligen.. Känner mig mest olycklig :(

Jag har också blivit olyckligt kär... fast i en häst... jobbigt :)
 
säg att de inte bara jag som alltid tänker de värsta när man träffar killar :( har så himla svårt o lita på killar... Har för nån månad sen blivit totalt hjärtkrossad o de hjälper ju inte till direkt
Pratat med en kille ca 2 månader vi har träffats 1 gång bara då vi bor 1,5 h från varandra han säger att han vill träffas o att han gillar mig men tycker han borde försöka komma hit mer då om han verkligen ville? Vet att han jobbar konstiga tider ibland o så o jag kan inte åka dit utan att ha hundvakt o de får jag bara på helger :(
 
Detta är kanske en liten dum fråga, men hur raggar man egentligen? Är tyvärr själv lite av den "äldre" skolan och vet inte riktigt om jag ska våga ragga överhuvudtaget (som tjej). Det jag känner är att jag inte riktigt vet vilka signaler/tecken jag ska ge som typ inte ska ses som vänskapliga. Anledningen, tror jag, att det skulle kunna uppfattas som så är att jag aldrig skulle våga, eller vilja, ragga på en helt okänd person :/
 
säg att de inte bara jag som alltid tänker de värsta när man träffar killar :( har så himla svårt o lita på killar... Har för nån månad sen blivit totalt hjärtkrossad o de hjälper ju inte till direkt
Pratat med en kille ca 2 månader vi har träffats 1 gång bara då vi bor 1,5 h från varandra han säger att han vill träffas o att han gillar mig men tycker han borde försöka komma hit mer då om han verkligen ville? Vet att han jobbar konstiga tider ibland o så o jag kan inte åka dit utan att ha hundvakt o de får jag bara på helger :(

Du är inte den enda! Jag tänker det värsta om killar generellt, inte bara i dejtingsammanhang, efter flertalet stora besvikelser!
 
Detta är kanske en liten dum fråga, men hur raggar man egentligen? Är tyvärr själv lite av den "äldre" skolan och vet inte riktigt om jag ska våga ragga överhuvudtaget (som tjej). Det jag känner är att jag inte riktigt vet vilka signaler/tecken jag ska ge som typ inte ska ses som vänskapliga. Anledningen, tror jag, att det skulle kunna uppfattas som så är att jag aldrig skulle våga, eller vilja, ragga på en helt okänd person :/

Jag är också kass på att ragga! Så jag har inga tips att ge, men du är inte ensam iaf!
 
Detta är kanske en liten dum fråga, men hur raggar man egentligen? Är tyvärr själv lite av den "äldre" skolan och vet inte riktigt om jag ska våga ragga överhuvudtaget (som tjej). Det jag känner är att jag inte riktigt vet vilka signaler/tecken jag ska ge som typ inte ska ses som vänskapliga. Anledningen, tror jag, att det skulle kunna uppfattas som så är att jag aldrig skulle våga, eller vilja, ragga på en helt okänd person :/

Det är ju väldigt individuellt och beror ju lite på vart man är, jag raggar inte på samma sätt på nattid som på dagtid om man säger så :p Kan rekommendera att börja ragga på internet. Där går det att öva på att börja och föra konversationer, risken är väldigt liten att man träffar personen om det går åt skogen :D
 
Detta är kanske en liten dum fråga, men hur raggar man egentligen? Är tyvärr själv lite av den "äldre" skolan och vet inte riktigt om jag ska våga ragga överhuvudtaget (som tjej). Det jag känner är att jag inte riktigt vet vilka signaler/tecken jag ska ge som typ inte ska ses som vänskapliga. Anledningen, tror jag, att det skulle kunna uppfattas som så är att jag aldrig skulle våga, eller vilja, ragga på en helt okänd person :/
Du kan väl bara börja prata med personen? Fråga lite, intressen och så vidare? Det bästa tycker jag är när man kan prata bara, utan att det måste kallas raggning...
 
@Gotthard Har provat typ Tinder men de få gånger jag faktiskt vågat träffa personen så har det tyvärr inte gått så bra. Jag kan liksom inte börja i den änden med utseende utan måste lära känna personen innan jag vet om jag har något närmre intresse..

@Marcus Att börja prata med personer har jag absolut inget problem med! Kan prata med högt och lågt och har lätt att lära känna nya människor, men är totalt borttappad när det gäller just att visa något mer, tror jag i alla fall.. :/
 
@Gotthard Har provat typ Tinder men de få gånger jag faktiskt vågat träffa personen så har det tyvärr inte gått så bra. Jag kan liksom inte börja i den änden med utseende utan måste lära känna personen innan jag vet om jag har något närmre intresse

Jag har pratat upp till ett halvår med personen innan jag träffat den, sett till att prata i telefon och ha lite daglig kontakt. Tycker man får ganska bra bild av personen då, men det är ju såklart olika :)
 
@Gotthard Har provat typ Tinder men de få gånger jag faktiskt vågat träffa personen så har det tyvärr inte gått så bra. Jag kan liksom inte börja i den änden med utseende utan måste lära känna personen innan jag vet om jag har något närmre intresse..

@Marcus Att börja prata med personer har jag absolut inget problem med! Kan prata med högt och lågt och har lätt att lära känna nya människor, men är totalt borttappad när det gäller just att visa något mer, tror jag i alla fall.. :/
Svårt det där... men jag tror inte på ren "raggning" egentligen... det blir nästan alltid fel är min erfarenhet. Det gäller ju att hitta nån man kan dela nåt intresse med kanske, och prata om det... sen brukar det ge sig :)
 
Haha sitter nu i dubbeltrubbel :o trippeltrubbel till och med...

3 personer, tycker mycket om (eller ja, är tänd på) 2 av dom och den 3e är bara lite spännande. 2 av dom är nära vänner (visserligen vet båda vad som händer så inga konstigheter där). Dessa 3 snyggingar kommer befinna sig på samma plats under 3 dagar. :rofl: Är riktigt sugen på 2 av dom, som tur är dom 2 som inte känner varandra. Får se hur det här slutar :angel:
 
*Väcker denna tråd till liv*

Jag har börjat snacka med en kille. Vi matchade på Tinder men tyvärr vågade jag inte ta mod till mig att skriva förrän han lämnat ön efter medeltidsveckan och han befinner sig nu alltså i Stockholm.
Vi har pratat och ju mer vi lär känna varandra desto mer "faller" jag för honom. Jag har en planerad resa inom en snar framtid och vi har redan då lovat att vi ska ses. Men så kommer det här med distansen. Alltså att liksom inleda ett förhållande på distans när man vet redan från början att vi inte kommer kunna bo ens i samma stad förrän om ett till två år, minst.. Är det någon idé?
 
Återupplivar tråden med en bekännelse och wall of text:

Jag är förtjust i min hovslagare! Och vad bättre är; det verkar besvarat!

Hästen köptes för två år sen. Då fick jag en lista av stallägaren med telefon nr till alla hovslagare i trakten. Började överst och tog den första som sa ja, visste iaf inte vem som var bra eller dålig. Han kom ut och minns att jag redan då tänkte vagt att han var attraktiv, men kunde inte för mitt liv föreställa mig att han skulle vara tillgänglig. Så tänkte liksom inte mer på det. Minns att jag någon gång snokade runt på fejjan. Hittade bilder på hans mammas fb (känner henne lite sen innan, men det är en annan historia, inte fb-vänner dock) där hon hade en bebis i knät och det stod något om barnbarn, så blev 100% säker på att det var hans och tänkte väl inte så mycket mer på det. Vi har aldrig pratat sådär jättemycket. Diskuterat hovar har vi gjort, men i övrigt mest artighetsfraser, lite väder och någon enstaka gång något personligt.

MEN. Sen kom sommaren i år. Jag fick en praktik i utlandet och då hästen ändå var skadad, bestämde jag mig för att inte ta med mig den utan lämna den i vänners och stallpersonalens händer. Sjukt jobbigt, men så fick det bli iaf. Något enstaka mail utbyttes under sommaren gällande betalning och hur fötterna såg ut, annars skötte personalen det. Kom sedan tillbaka i september och det var då det satte igång (för mig iaf haha!). Han kom och skodde som vanligt första gången jag var tillbaka. Han frågade hur det varit utomlands och jag sa väl nåt om att vädret var underbart eller så. Pratade hovar och han sa att det varit bra för hästen att få ledigt. "Underbart, det vill man ju höra" blev mitt svar. Han garvade (rätt mycket mer än vad som kunde förväntas av det simpla skämtet. Och bara "för hovarna alltså". Sen betalade jag och han åkte. Stallet där jag är inackorderad är rätt stort och nästan alla andra har en annan hovslagare, så han är där rätt ofta. Precis när min hovis åkt snubblade jag över en konversation mellan en av hästskötarna och den andra hovisen. Han försökte tussa ihop henne med min hovis! Hon garvade bara och sa "han är säkert en jättetrevlig kille, men verkligen inte min typ!" (Vilket jag verkligen håller med om; hon gillar tatuerade rockkillar som är känslomässigt frånvarande...) Hur som, behöll pokerfejset. Detta sa mig allt jag behövde veta: 1. Han är singel 2. Han letar (iom att någon som känner honom försökte vara matchmaker drog jag den slutsatsen)

Det första jag gjorde när jag kom hem den dagen var att använda mina nätstalkingkunskaper till att ta reda på hans ålder. 8 år äldre. Fick fundera på den ett par timmar, innan jag beslutatde mig att det är en bra ålder. Trött på yngre killar (vilket jag alltid annars drar till mig). Vill ha nån som har sitt "shit together" så att säga. Såååå, operation flirta mig till en dejt påbörjades. Hade "tur"; hästen drog av sig en sko innan det var dags. Så hade en anledning att smsa och få honom till stallet. Skrev ett lite längre sms än vanligt (med lite mer info än nödvändigt). Han kom dagen efter. Drog nån dryg kommentar när jag skojade om att jag ännu var kvar i stallet fast jag sagt att jag antagligen skulle vara iväg vid det laget (skulle egentligen inte stannat så länge). Men tror faktiskt att han inte tänkte sig för riktigt; det kom bara ut... Försökte väl fånga hans blick nån gång och vi tittade på varann men ingen vågade le haha! *face palm*. Tackade att han kom så snabbt, men var sjukt stressad (och nervös förstås), och var faktiskt tvungen att dra. Kändes som att han började ana nya vibbar mot slutet, han frågade när hon skulle skos, vilket jag förstås kunde i huvudet på klockslaget. Vid det laget var jag halvvägs genom dörren. Han drog nåt skämt om att jag visste precis, jag vänder mig om och ler över axeln, och då får jag ett h*lvetiskt brett leende. Sh*t, hans leende är så sjukt sexigt; det är som Julia Roberts eller nåt, fast manliga motsvarigheten. Dang!

Så, veckan efter kom han tillbaka till ordinarie skoningen. Det är nu två veckor sedan. Då han ändå var återhållen förra gången (alltså mer som vi brukar vara). Hade jag ju räknat med att få jobba ganska hårt (funderat ut samtalsämnen i förväg osv osv). Men det blev det inget av. Heeelt 180grader vändning. Så lätt att prata med! Han började med att fråga hur läget var direkt han hoppade ur bilen, vilket han aaaldrig har gjort under dessa två år.Berättade vad han pysslat med, gav mig rabatt, garvade åt mina skämt som om det var det roligaste han hört på åratal. Stammade tom en gång, vilket jag igen aldrig hört honom göra! Har haft lite problem med övertramp och att skorna slår i, så vi pratade en del om det och han försökte åtgärda. Sen bad han mig höra av sig (sms?) och berätta hur det gick vid två tillfällen. Vinkade till varann när han åkte och sen var det roliga över för denna gången. Kunde nästan inte fatta hur enkelt det hade gått, var beredd på lite mer tröghet som sagt, men han verkade inte vara sen att fatta.

Okej, så nu kommer ju det svåra; när man sen är själv så debatterar man ju med sig själv; inbillade jag mig? Var han ändå bara vänlig? Det där med sms:et? För det var väl det han menade? Osv osv. Trots allt detta, vet jag ändå med mig att jag är i ett bättre läge för ett förhållande än jag nånsin varit innan. Bättre självkänsla, lyckligare och mår på det stora hela allmänt bra i mig själv (vilket ju är ett bra utgångsläge för en relation). Såååå, jag tänker iaf agera och vara tydlig. Absolut inte fråga ut honom själv (vill faktiskt inte ta ifrån honom det roliga i att göra det + att jag faktiskt tror att det kommer hända). Tänkte iaf skicka ett sms och berätta hur det går med övertrampet (vilket bara det är en sjukt stor hint; vem skriver till sin hovis och "uppdaterar" om ett så trivialt problem). Men samtidigt, han tyckte ju jag skulle höra av mig. Vilken hovis i sina sinnens fulla bruk säger det till en kund som han inte har intresse av; en hovslagare har cirka 200 hästar att sko. Telefonen översvämmar väl redan av sms och samtal...

Sen är det ju det här med kund/service relationen också. Om det inte funkar, så vill jag verkligen inte byta hovslagare. Han är riktigt, riktigt bra. Bästa jag haft, extremt kunnig trots att han är ung, mycket vidareutbildningar, tävlar i olika mästerskap, långsam och otroligt noggrann men dyr (måste erkänna att en del av attraktionen ligger däri; sjukt sexigt med människor som är passionerade i det de gör). Är faktiskt inte rädd att bli avvisad. Jag är en vuxen människa. Och även om han verkar vara en toppenkille, så är han inte den sista killen på jorden. Men det är ju lite riskabelt ändå...

Så ja gott folk; vad tror ni? Någon som fått ihop det med en hovslagare, eller känner nån? Eller; kan jag ha tolkat in för mycket? Tips vad jag ska skriva? Eller hur jag ska eskalera till nästa gång? Har egentligen ingen lust att vara diskret, han verkar ju onekligen inte speciellt lättskrämd heller, men vill som sagt lämna själva utbjudandet till honom.

Kommentarer? :)
 
Återupplivar tråden med en bekännelse och wall of text:

Jag är förtjust i min hovslagare! Och vad bättre är; det verkar besvarat!

Hästen köptes för två år sen. Då fick jag en lista av stallägaren med telefon nr till alla hovslagare i trakten. Började överst och tog den första som sa ja, visste iaf inte vem som var bra eller dålig. Han kom ut och minns att jag redan då tänkte vagt att han var attraktiv, men kunde inte för mitt liv föreställa mig att han skulle vara tillgänglig. Så tänkte liksom inte mer på det. Minns att jag någon gång snokade runt på fejjan. Hittade bilder på hans mammas fb (känner henne lite sen innan, men det är en annan historia, inte fb-vänner dock) där hon hade en bebis i knät och det stod något om barnbarn, så blev 100% säker på att det var hans och tänkte väl inte så mycket mer på det. Vi har aldrig pratat sådär jättemycket. Diskuterat hovar har vi gjort, men i övrigt mest artighetsfraser, lite väder och någon enstaka gång något personligt.

MEN. Sen kom sommaren i år. Jag fick en praktik i utlandet och då hästen ändå var skadad, bestämde jag mig för att inte ta med mig den utan lämna den i vänners och stallpersonalens händer. Sjukt jobbigt, men så fick det bli iaf. Något enstaka mail utbyttes under sommaren gällande betalning och hur fötterna såg ut, annars skötte personalen det. Kom sedan tillbaka i september och det var då det satte igång (för mig iaf haha!). Han kom och skodde som vanligt första gången jag var tillbaka. Han frågade hur det varit utomlands och jag sa väl nåt om att vädret var underbart eller så. Pratade hovar och han sa att det varit bra för hästen att få ledigt. "Underbart, det vill man ju höra" blev mitt svar. Han garvade (rätt mycket mer än vad som kunde förväntas av det simpla skämtet. Och bara "för hovarna alltså". Sen betalade jag och han åkte. Stallet där jag är inackorderad är rätt stort och nästan alla andra har en annan hovslagare, så han är där rätt ofta. Precis när min hovis åkt snubblade jag över en konversation mellan en av hästskötarna och den andra hovisen. Han försökte tussa ihop henne med min hovis! Hon garvade bara och sa "han är säkert en jättetrevlig kille, men verkligen inte min typ!" (Vilket jag verkligen håller med om; hon gillar tatuerade rockkillar som är känslomässigt frånvarande...) Hur som, behöll pokerfejset. Detta sa mig allt jag behövde veta: 1. Han är singel 2. Han letar (iom att någon som känner honom försökte vara matchmaker drog jag den slutsatsen)

Det första jag gjorde när jag kom hem den dagen var att använda mina nätstalkingkunskaper till att ta reda på hans ålder. 8 år äldre. Fick fundera på den ett par timmar, innan jag beslutatde mig att det är en bra ålder. Trött på yngre killar (vilket jag alltid annars drar till mig). Vill ha nån som har sitt "shit together" så att säga. Såååå, operation flirta mig till en dejt påbörjades. Hade "tur"; hästen drog av sig en sko innan det var dags. Så hade en anledning att smsa och få honom till stallet. Skrev ett lite längre sms än vanligt (med lite mer info än nödvändigt). Han kom dagen efter. Drog nån dryg kommentar när jag skojade om att jag ännu var kvar i stallet fast jag sagt att jag antagligen skulle vara iväg vid det laget (skulle egentligen inte stannat så länge). Men tror faktiskt att han inte tänkte sig för riktigt; det kom bara ut... Försökte väl fånga hans blick nån gång och vi tittade på varann men ingen vågade le haha! *face palm*. Tackade att han kom så snabbt, men var sjukt stressad (och nervös förstås), och var faktiskt tvungen att dra. Kändes som att han började ana nya vibbar mot slutet, han frågade när hon skulle skos, vilket jag förstås kunde i huvudet på klockslaget. Vid det laget var jag halvvägs genom dörren. Han drog nåt skämt om att jag visste precis, jag vänder mig om och ler över axeln, och då får jag ett h*lvetiskt brett leende. Sh*t, hans leende är så sjukt sexigt; det är som Julia Roberts eller nåt, fast manliga motsvarigheten. Dang!

Så, veckan efter kom han tillbaka till ordinarie skoningen. Det är nu två veckor sedan. Då han ändå var återhållen förra gången (alltså mer som vi brukar vara). Hade jag ju räknat med att få jobba ganska hårt (funderat ut samtalsämnen i förväg osv osv). Men det blev det inget av. Heeelt 180grader vändning. Så lätt att prata med! Han började med att fråga hur läget var direkt han hoppade ur bilen, vilket han aaaldrig har gjort under dessa två år.Berättade vad han pysslat med, gav mig rabatt, garvade åt mina skämt som om det var det roligaste han hört på åratal. Stammade tom en gång, vilket jag igen aldrig hört honom göra! Har haft lite problem med övertramp och att skorna slår i, så vi pratade en del om det och han försökte åtgärda. Sen bad han mig höra av sig (sms?) och berätta hur det gick vid två tillfällen. Vinkade till varann när han åkte och sen var det roliga över för denna gången. Kunde nästan inte fatta hur enkelt det hade gått, var beredd på lite mer tröghet som sagt, men han verkade inte vara sen att fatta.

Okej, så nu kommer ju det svåra; när man sen är själv så debatterar man ju med sig själv; inbillade jag mig? Var han ändå bara vänlig? Det där med sms:et? För det var väl det han menade? Osv osv. Trots allt detta, vet jag ändå med mig att jag är i ett bättre läge för ett förhållande än jag nånsin varit innan. Bättre självkänsla, lyckligare och mår på det stora hela allmänt bra i mig själv (vilket ju är ett bra utgångsläge för en relation). Såååå, jag tänker iaf agera och vara tydlig. Absolut inte fråga ut honom själv (vill faktiskt inte ta ifrån honom det roliga i att göra det + att jag faktiskt tror att det kommer hända). Tänkte iaf skicka ett sms och berätta hur det går med övertrampet (vilket bara det är en sjukt stor hint; vem skriver till sin hovis och "uppdaterar" om ett så trivialt problem). Men samtidigt, han tyckte ju jag skulle höra av mig. Vilken hovis i sina sinnens fulla bruk säger det till en kund som han inte har intresse av; en hovslagare har cirka 200 hästar att sko. Telefonen översvämmar väl redan av sms och samtal...

Sen är det ju det här med kund/service relationen också. Om det inte funkar, så vill jag verkligen inte byta hovslagare. Han är riktigt, riktigt bra. Bästa jag haft, extremt kunnig trots att han är ung, mycket vidareutbildningar, tävlar i olika mästerskap, långsam och otroligt noggrann men dyr (måste erkänna att en del av attraktionen ligger däri; sjukt sexigt med människor som är passionerade i det de gör). Är faktiskt inte rädd att bli avvisad. Jag är en vuxen människa. Och även om han verkar vara en toppenkille, så är han inte den sista killen på jorden. Men det är ju lite riskabelt ändå...

Så ja gott folk; vad tror ni? Någon som fått ihop det med en hovslagare, eller känner nån? Eller; kan jag ha tolkat in för mycket? Tips vad jag ska skriva? Eller hur jag ska eskalera till nästa gång? Har egentligen ingen lust att vara diskret, han verkar ju onekligen inte speciellt lättskrämd heller, men vill som sagt lämna själva utbjudandet till honom.

Kommentarer? :)
Nu kanske han är lite av en upptagen människa, men koka kaffe och ha med och bjud på nästa gång? Få en anledning för honom att stanna kvar lite längre och prata liksom :)
 
Absolut inte fråga ut honom själv (vill faktiskt inte ta ifrån honom det roliga i att göra det + att jag faktiskt tror att det kommer hända).
Jag fattar inte. Du är helt säker på att han ska bjuda ut dig - så pass att du dessutom är tvärsäker på att han så gärna vill göra det att du inte vill stjäla det roliga ifrån honom genom att göra det själv - men undrar i samma post om du tolkar in för mycket i det här och vad du ska skriva till honom?
 
Nu kanske han är lite av en upptagen människa, men koka kaffe och ha med och bjud på nästa gång? Få en anledning för honom att stanna kvar lite längre och prata liksom :)

Te dricker han. :)

Trots att jag skrev så mycket så kom uppenbarligen inte allt med; bjöd på te och muffin. Han skojade om att kommer förvänta sig det varje gång nu! :p Tänkte dock uppgradera från köpta muffins till hembakade lussekatter nästa gång. Bjöd honom på det ganska tidigt dock; så han kunde avnjuta det under skoningen, men kanske ska vänta lite nästa gång för att förlänga besöket hehe.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag hade inte tänkt starta någon ny tråd. Vill inte det. Vill inte berätta. Men ju mer jag håller saker inom mig ju mer uppäten blir...
9 10 11
Svar
203
· Visningar
19 468
Senast: Gunnar
·
Skola & Jobb Hej! Här på Buke verkar det finnas kloka och hjälpsamma människor, postar nu min fråga efter att ha läst på forumet i flera veckor. Jag...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 375
Senast: Mabuse
·
Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2
Svar
21
· Visningar
1 417
Senast: Sootie
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 795
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp