Förhoppningsvis blir det lite mer liv i tråden framöver, så ansluter mig till singelskaran så länge.
Som singel för första gången sedan tonåren, ca 10 år sen, känns världen just nu väldigt läskig!
Känner mig helt vilsen i hur det är att leva själv, så mesta delen av tiden vill jag bara gå och gömma mig under en sten..
Och då har inte den riktigt jobbiga tiden kommit än.. då vi verkligen har flyttat isär på riktigt.
Tack! Känns galet välbehövligt just nu!
Skickar en kram jag med!Förstår det
Det går inte så bra. Mår riktigt dåligt dessvärre.. men tiden läker alla sår så bara att försöka härda ut..
Stort kram till digFörstår det
Det går inte så bra. Mår riktigt dåligt dessvärre.. men tiden läker alla sår så bara att försöka härda ut..
Liknande sits här, dock träffar jag en trevlig kille för tiden, vi är inte ihop, men han är helt underbar.Du är verkligen konstig och för mig helt omöjlig att förstå sig på.Kanske någon här i tråden som har ett giftasmoget sto?
Jag hänger här mest i smyg utan att skriva (Suck. När man bestämt sig för ovanstående, tror ni inte han skrev igår?? Borde inte ha svarat, men men! Bara att börja om på den mentala starka biten då
), men nu ringde min varningsklocka lite. Jag hänger här mest i smyg utan att skriva (
Jag vet såklart inte hela er historia, men är du säker på att det var så klokt att svara? Eller säker är man väl aldrig. Vad ville han och vad svarade du?
Nä det var inte det.. hade druckit vin så tänkte nog inte riktigt klart!
Han skrev typ och frågade hur jag mådde och när jag får min lägenhet.. så inget "farligt" egentligen.
Idag blev allt fastställt. Min sambo, nu ex pojkvän, sover i natt sista natten i vår lägenhet. Imorgon flyttar han och bor tillfälligt hos nära och kära. Han är otroligt behjälplig och kommer stötta mig med vissa saker innan jag kommit på fötterna själv. Bor nämligen i en stad där alla jag känner är genom honom, och jag har ingen "egen" här. Familjen bor långt borta. Blir alltså väldigt ensam, vilket delvis är mitt fel. Mina vänner bor i staden jag jobbar och dit känner jag inte för att flytta.
Jag är fortfarande fruktansvärt kär i mitt ex och det gör så fruktansvärt ont att jag har svårt att se hur jag ska kunna leva normalt framöver. Men det är bara att ta tag i livet och försöka göra det bästa av situationen!
Läste i en annan tråd att ni ska försöka igen?Hur går det för dig?
Om du vill skriva av dig så är det bara att skicka iväg ett pm. Kan vara skönt och bolla lite med nån ibland!
Tycker denna tråden är lite "slow" jämfört med dejting tråden på Senior.
