Skaffa egen ponny till barnen...

Cambrie

Trådstartare
Ni som har barn som har egna hästar, oavsett ålder, när fick de sin första ponny? Hade ni möjlighet att ha hästen hemma eller har ni haft den inackorderad? Vilken typ av ponny fick barnet först?
 
Min son fick sin ponny när han var ett år gammal (han är sju år nu), hon är en shettis och vi har henne hemma. :)
 
Vi är i valet och kvalet att skaffa ponny till dottern, hon blir fem i februari. Vi måste dock ha den inhyrd vilket innebär åkande varje dag (om man inte kan hitta ett någorlunda billigt helpensions ställe då men det är inget vi räknat med) och jag inser ju att ponnyn blir mitt ansvar, inte hennes. Hon har sin dans, som hon älskar, men nu är allt även ponnyrosa. Hon har tillgång till ett russ nu som är pensionär. Egentligen en ganska bra ponny men han är väldigt grov och maxad B, så jag hade gärna sett en mindre ponny till henne. Egentligen kan hon kanske fortsätta rida honom men samtidigt saknar även jag, som haft egen häst och alltid mer än en, sedan jag var 15, något eget... Jag började själv rida som fyraåring och har ju varit tokintresserad i alla år, hade gärna satt henne på ridskola men dels finns det inte någon ridskola idag som tar emot femåringar här, och dels finns ju egentligen både kunskapen och intresset att skaffa egen till henne. Men jag är ändå kluven om det blir för mycket av det goda helt enkelt...
 
Hade jag inte haft möjlighet att haft ponnyn hemma så skulle jag nog inte ge en femåring en ponny, barnen brukar ju få börja ridskola när dem är 6 år och sporadisk ridning kanske ni kan fixa fram till dess. Anledningen till att jag inte skulle ge en ponny på de villkoren till ett barn är att jag skulle vara rädd att det vart för mycket ansvar. Kan bara se till mig själv men om jag skulle stå och betala de relativt höga kostnaderna för att ha en ponny inackorderad hade jag nog velat att barnet verkligen skulle använda sig av ponnyn också vilket skulle kunna resulterar i att hästintresset faktiskt slocknar.

Så näh i de fallet du beskriver skulle jag nog hellre låta barnet längta ett tag. :)

PS fick min ponny när jag var 11 men hade då möjligheten att ha ponnyn hemma. Hade dock ingen intresserad förälder (men dem hjälpte självklart till ändå) så det gjorde ju att ansvaret vart väldigt stort på mig
 
Såhär är det väl med alla djur som man skaffar till yngre barn; du får fråga dig själv om du vill ha en liten ponny? Inte din dotter, utan du. För din dotter kan mycket väl inte vilja åka ut varje dag, om ens en gång i veckan. Min lillasyster på 11 år vill jättegärna ha en egen häst men hon följer knappt ut till stallet två gånger i veckan pga att hon tycker jobbet med hästen är tråkigt. Hon vill bara rida, eventuellt borsta. :)
 
Jag har gården full av shetlandsponnyer, de är MINA och fanns innan barnen kom.
Jag har hela tiden varit tydlig med att det är just mina hästar, som barnen får använda så mycket de vill, OM de vill.
Jag skulle inte "köpa en ponny till barnet" om barnet var yngre än typ 10 eller nåt, för innan dess har barnet ingen aning om vad det vill eller vad det innebär att ha en egen ponny. Utan ska det köpas en ponny så ska det vara till föräldern.

Jag tycker att man ska köpa en ponny som är lagom stor till barnet. Någon skrev här nån gång att "en ponny ska man växa ur, inte växa i" - det är en klok filosofi tycker jag. För det blir alldeles för svårt (och ointressant) om barnet är för litet för sin ponny. Lycka är att kunna sadla själv redan vid unga år, sånt håller intresset vid liv.
 
Fick själv en ponny som 4- åring vilket inte hade varit så bra om den inte stått på ridskola och fått vara lektionshäst, den fick ju sin motion och uppmärksamhet ändå.

Kan nog vara värt att skaffa en ponny som är inkörd så att även du kan motionera och stimulera den regelbundet om man inte har möjlighet att låta den vara t ex lektionsponny.
 
Nu har jag inga barn men kan tala utifrån egna erfarenheter. Jag fick min första "egna" häst när jag var 11 år, dock var vi enbart fodervärdar åt honom. Skulle ha hand om honom 2 dagar i veckan var tanken (ägaren hade redan medryttare på honom) men efter bara några månader hade vi fullt ansvar över honom och jag var i stallet 5-7 dagar i veckan. Mina föräldrar kan inget om hästskötsel så det var i mina ögon en ypperlig start! Vi fick prova på hästägandet, men hade hela tiden stöd och hjälp från ägaren. Hästen i fråga var en fd travare som lärde mig så otroligt mycket och det var tveklöst några av mina lyckligaste år.

När jag fyllde 13 köpte vi en egen häst, hade dock otur och råkade ut för hela 3 (!!!) olyckliga köp (hästar som visade sig ha skador efter köp, trots vet.bes UA) innan vi hittade Krut (som är på min avatar). Alla olyckliga affärer innan Krut sög musten ur oss allihopa och trots att vi lärde oss mycket så lades en mörk skugga över hästägandet vilket var otroligt jobbigt under de åren. Krut ägde vi mellan 2008-2010 innan vi sålde honom (och blev totalt lurade av köparen :cry: men det är en annan låååång historia och tackvare en Bukefalist så mår Krut bra nu iallafall :love:).

Vi hade samtliga hästar inackorderade i ett stall utanför stan men jag hade en deal med mina föräldrar om att inte äga häst under gymnasiet (som jag började 2009) för att istället lägga energin på skolan.

Vi hade otroligt öppna kort när det kom till hästägandet, mina föräldrar var tydliga med vad som förväntades av mig och vad de skulle hjälpa till med. Skulle aldrig klarat av att ha häst när jag var yngre än 10, speciellt eftersom jag själv fick ha det största ansvaret (mina föräldrar hade ingen kunskap om vaccinationer, foder, avmaskningar, hästhälsa osv).

Att be mamma åka ut till stallet själv för att göra stallsysslorna för att jag var trött, skulle träffa kompisar eller hade skolarbeten att göra fanns inte på kartan, jag fick bita ihop och lära mig prioritera bättre till nästa gång istället. Otroligt lärorikt och jag är så tacksam att jag fick förtroendet av mina föräldrar att ha min egna häst (även om det var skitjobbigt ibland).
 
Senast ändrad:
Jag svarar alla för ni är ju inne på mitt tankeområde allihop. Ja, jag inser att jag är den som måste ha ansvaret över ponnyn (barnen vill väldigt väl men sanningen att säga är nog att de varken kan mocka eller kratcha hovar särskilt bra än ;)) och det är nog så att det helt enkelt är jag som saknar att ha häst om jag nu ska bo hemma i Sverige... Har chans att ta hem min gamla häst som jag hade innan vi flyttade, men det är en maxad D, gammal travare och het som en spis, inget vi kan ha tillsammans med andra ord. Började då fundera på att skaffa en mindre B, a la welsh mountain som hon kan rida och som vi även kan köra. Det kan vi i och för sig göra med russet också men jag är lite sugen att träna för tävling och han är 20 år, gått hårt i både trav och galopp och har gjort sitt på tävlingsfronten...

Som sagt, intresse och möjlighet till att ha häst vad gäller kunskap och så finns från mitt håll. Barnens far har pengarna att köpa och pengar finns till att ha den. Dock är det det där att det blir ansvar för oss att åka varje dag jag är kluven till, jag är ensamstående (i alla fall på papperet, har en särbo som finns i ett annat land och väntar på sitt uppehållstillstånd, han är visserligen här ofta men jag kan inte räkna med honom tills dess att han har fått det och är här på heltid), och som sagt, det är inte läge för barnen att stanna hemma själva för att mamma måste åka till hästen, och det gäller ju även om de är sjuka. Ja som sagt, jag är kluven. För en gångs skull tänkte jag inte ta ett beslut bara för att jag själv är så himla sugen, för en gångs skull tänkte jag ta ett genomtänkt beslut :D

Som sagt, ridning får hon ju på russet men hon hade ju behövt en betydligt mindre ponny. Å andra sidan red ju jag till och med på ridskolans stora hästar när jag var 4-5 år, tur de var snälla... Idag finns det dock ingen ridskola här som tar emot barn under sju år verkar det som. Det är kanske rätt men de har inget ridlekis heller.
 
Jag har inte heller barn, men jag fick min första "egna" häst när jag var 9 år. Hennes ägare köpte henne som avelssto och jag red och pysslade med henne, jag fick henne sedan när hon inte skulle få fler föl. Det var en rätt ultimat början, då jag kunde slippa stallet ibland och hon blev ändå omhändertagen. Dock var hon en väldigt prövande häst (D-ponny) för lilla 9-åriga jag, men jag fick 15 underbara år med henne och hade inte önskat en annan första häst för allt i världen.

Ska du köpa en ponny till din dotter så se till att hon kan få lediga dagar från ponnyn, och var beredd på att det kan komma perioder när hon inte vill vara i stallet alls. Jag hade en medryttarshettis (innan D-ponnyn) som jag började med när jag var 5-6 nånting. Alldeles lagom storlek. Om jag var du skulle jag låta henne ha kvar russet ett par år till, alternativt hitta en mer passande medryttarponny, eller foderponny. Lycka till :)
 
Jag fick min första egna ponny ett par månader efter att jag hade fyllt elva år. Det var en welsh mountain, vi hade honom installad vintertid och hemma på bete över sommaren (hade möjlighet att låna bete av en granne, men hade ingen möjlighet att ha ett stall hemma), jag har inte hästvana föräldrar. Min pappa har lärt sig den hårda vägen och har alltid varit med och hjälpt mig på alla sätt han kan, mamma är livrädd för hästar. Som följd av att jag alltid har varit den som kan mest av mig och mina föräldrar har jag skött i princip allting själv, föräldrarna har så klart ställt upp och skjutsat vid behov och fixat hagar och sånt, men oftast fick jag även cykla till stallet. Jag var (och är) liten till växten, ska jag tillägga, så jag red faktiskt den där ponnyn tills jag var sjutton år, och då fick jag sluta för att han blev sjuk och tappade en massa muskler.
 
Jag svarar alla för ni är ju inne på mitt tankeområde allihop. Ja, jag inser att jag är den som måste ha ansvaret över ponnyn (barnen vill väldigt väl men sanningen att säga är nog att de varken kan mocka eller kratcha hovar särskilt bra än ;)) och det är nog så att det helt enkelt är jag som saknar att ha häst om jag nu ska bo hemma i Sverige... Har chans att ta hem min gamla häst som jag hade innan vi flyttade, men det är en maxad D, gammal travare och het som en spis, inget vi kan ha tillsammans med andra ord. Började då fundera på att skaffa en mindre B, a la welsh mountain som hon kan rida och som vi även kan köra. Det kan vi i och för sig göra med russet också men jag är lite sugen att träna för tävling och han är 20 år, gått hårt i både trav och galopp och har gjort sitt på tävlingsfronten...

Som sagt, intresse och möjlighet till att ha häst vad gäller kunskap och så finns från mitt håll. Barnens far har pengarna att köpa och pengar finns till att ha den. Dock är det det där att det blir ansvar för oss att åka varje dag jag är kluven till, jag är ensamstående (i alla fall på papperet, har en särbo som finns i ett annat land och väntar på sitt uppehållstillstånd, han är visserligen här ofta men jag kan inte räkna med honom tills dess att han har fått det och är här på heltid), och som sagt, det är inte läge för barnen att stanna hemma själva för att mamma måste åka till hästen, och det gäller ju även om de är sjuka. Ja som sagt, jag är kluven. För en gångs skull tänkte jag inte ta ett beslut bara för att jag själv är så himla sugen, för en gångs skull tänkte jag ta ett genomtänkt beslut :D

Som sagt, ridning får hon ju på russet men hon hade ju behövt en betydligt mindre ponny. Å andra sidan red ju jag till och med på ridskolans stora hästar när jag var 4-5 år, tur de var snälla... Idag finns det dock ingen ridskola här som tar emot barn under sju år verkar det som. Det är kanske rätt men de har inget ridlekis heller.

Det är ju du som vill ha en häst, så köp en häst till dig själv, skulle jag säga. En snäll, som dottern också kan klappa lite på. Att låna en russgubbe ibland låter alldeles lagom när man är fyra, att ha ansvar för en egen häst som ska skötas och tränas varje dag i den åldern låter lite maxat, särskilt om hon dessutom vill hålla på med dans.
 
Fast det är ju grejen - då tar ju jag hem min egen häst (eller ja, jag köpte den när den var 2 och sålde till svärfar som tioåring och nu har han frågat om jag vill ha tillbaka den), en travare av D-ponny mått som är het som en spis. Ingen barnhäst med andra ord. Det blir ju som sagt jag som har ansvaret, och så länge inte särbon bor här på heltid så måste ju ungarna åka med ut till stallet i alla fall, vare sig det är en häst som passar dem eller en häst som bara passar mig...
 
Ni som har barn som har egna hästar, oavsett ålder, när fick de sin första ponny? Hade ni möjlighet att ha hästen hemma eller har ni haft den inackorderad? Vilken typ av ponny fick barnet först?
Äldsta barnet var 7 år året var -08 (4, 6, 7 år) eftersom vi hade tre barn så tätt som var så små fick dom en shettis. Vi hade den hemma. Vi sålde ponnyn efter 2 år då den inte var inkörd och skaffade kort därefter en ny shettis som var inkörd (för att vi vuxna skulle kunna hjälpa till med motionenen) som vi har kvar än. Han fungerar i dag som körhäst och sällskap till våra andra hästar.
 
vi kör en annan variant, på sommaren har vi möjlighet att ha hästar här hemma på bete. Lånar då två shettisar till henne. Hon rider och borstar på dem när vi är ute. ibland rider hon omkring i trädgården när jag grejar i landet. Blir att man hinner med ponny på ett annat sätt under sommaren. Dottern är nu 4år och vi har haft sommar ponny till henne i två år. Samma ponnys kommer till sommaren igen.

Bägge är inkörda så jag kör dem om dottern inte vill rida på ett par dagar.
 
Hade vi haft egna hästar hemma hade nog barnen redan haft ponnyer, säkert flera om de ville det... Men det finns nog bara möjlighet för min del att hålla en häst ekonomiskt då jag inte vill lägga alla mina pengar på hästar och visst erkänner jag att jag vill ha häst - har fått välja bort häst så länge för att det inte fungerat med barnen och nu när jag flyttat tillbaka till Sverige känner jag att det är en förutsättning för att överhuvudtaget bo kvar en längre period, annars tittar vi nog utomlands igen direkt efter studierna. Däremot är det inte så noga vad vi har för häst, det är därför jag funderar på, när nu dottern ändå är så pass intresserad som hon än, om vi skulle skaffa en ponny istället som går att köra, då skulle jag få mitt intresse tillgodosett och barnen skulle kunna rida när de behagade också. Hade gärna tagit hem min häst också, men som sagt då blir det verkligen ett dragandes med barn utan att de egentligen får något ut av det...
Russ i all ära. Men ett maxat russ som har gått på travet är inte det optimala för en femåring att lära sig rida på... Travponnyer har många gånger tendensen att vara väldigt pigga.
Däremot sommarponny var en variant - det kanske finns möjlighet att hålla här också...
 
Fast det är ju grejen - då tar ju jag hem min egen häst (eller ja, jag köpte den när den var 2 och sålde till svärfar som tioåring och nu har han frågat om jag vill ha tillbaka den), en travare av D-ponny mått som är het som en spis. Ingen barnhäst med andra ord. Det blir ju som sagt jag som har ansvaret, och så länge inte särbon bor här på heltid så måste ju ungarna åka med ut till stallet i alla fall, vare sig det är en häst som passar dem eller en häst som bara passar mig...

Är den så het att den inte ens kan gå sansat om du leder den i skritt? För det är väl annars rätt lagom ridning för en fyraåring, lite mer avancerade saker kan hon ju spara till russet. Är den opålitlig och sparkas och bits i stallet blir det kanske knepigare, om barnen måste komma med dit, kanske köpa en annan häst, då? Som inte riskerar att skada barnen i stallet?
 
Är den så het att den inte ens kan gå sansat om du leder den i skritt? För det är väl annars rätt lagom ridning för en fyraåring, lite mer avancerade saker kan hon ju spara till russet. Är den opålitlig och sparkas och bits i stallet blir det kanske knepigare, om barnen måste komma med dit, kanske köpa en annan häst, då? Som inte riskerar att skada barnen i stallet?
Ja, hon är ingen barnhäst helt enkelt, bits gör hon inte, men lyfter gärna en hov ibland, "pissmärr" skulle jag uttrycka ;-), å andra sidan har hon haft föl nu och då brukar de ju kanske lugna ner sig lite, men inget som jag skulle gå på (och hästen står 50 mil härifrån för tillfället, så inget jag hinner kolla upp heller). Vi har inte möjlighet att åka till två olika stall, och i russets stall finns ingen stallplats. Ska åka och titta på en welsh mountain idag, den är bara grundriden och inte inkörd men inkörningen är ju inga större problem och jag har tillgång till en jätteduktig tjej som är 13 och tävlar dressyr där det är tänkt att vi ska ha den, förhoppningsvis kan hon rida ponnyn ett par dagar i veckan och skola den för tränare över sommaren... Sedan får vi se, ska ju snart utomlands för min uppsats, så egentligen är det ju lite fel läge just nu i alla fall...
 
Ja, hon är ingen barnhäst helt enkelt, bits gör hon inte, men lyfter gärna en hov ibland, "pissmärr" skulle jag uttrycka ;-), å andra sidan har hon haft föl nu och då brukar de ju kanske lugna ner sig lite, men inget som jag skulle gå på (och hästen står 50 mil härifrån för tillfället, så inget jag hinner kolla upp heller). Vi har inte möjlighet att åka till två olika stall, och i russets stall finns ingen stallplats. Ska åka och titta på en welsh mountain idag, den är bara grundriden och inte inkörd men inkörningen är ju inga större problem och jag har tillgång till en jätteduktig tjej som är 13 och tävlar dressyr där det är tänkt att vi ska ha den, förhoppningsvis kan hon rida ponnyn ett par dagar i veckan och skola den för tränare över sommaren... Sedan får vi se, ska ju snart utomlands för min uppsats, så egentligen är det ju lite fel läge just nu i alla fall...

Ja, ska du åka utomlands en längre period snart håller jag med om att det verkar väldigt olämpligt att skaffa häst nu.
 
Ja, ska du åka utomlands en längre period snart håller jag med om att det verkar väldigt olämpligt att skaffa häst nu.
Å andra sidan kommer ju pappan att bo här med barnen då, det blir liksom ingen ändring i deras liv, förutom att mamma är i Palestina och att de kommer att komma över två veckor till eilat (förutsatt att ud inte avråder förstås) och de två veckorna har den här tjejens familj sagt att de tar hästen, både skötsel och motion... Jaja, vi får se hur det blir.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Ni som skaffat barn säg runt 40, och alltså var 50 när barnet var 10 år. Hur tycker ni det var att skaffa barn lite senare? Tycker ni...
2
Svar
25
· Visningar
3 876
Småbarn Om du vill får du (och andra i samma sits) gärna berätta mer om hur det funkade/funkar att jobba hemifrån med små barn. Min fästman...
Svar
14
· Visningar
819
Senast: WildWilma
·
Hästmänniskan Jag red som barn, men slutade efter en olycka i tidiga tonåren och satt inte på en häst på 15 år. Nu har jag ridit i vuxen ålder igen i...
2 3
Svar
44
· Visningar
2 795
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 330
Senast: Milosari
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp