Skilda föräldrar, inte överens

OutOfService

Trådstartare
Två föräldrar som lever i nya förhållanden men har ett gemensamt barn som bor hos båda två, varannan vecka.

Barnet är i tonåren och mår jätte dåligt. Hen säger skulle vilja prata med någon professionell som inte är skolsystern, ena föräldrar säger ja till det, men den andra nekar barnet detta. Är det så att barnet måste ha båda föräldrarnas godkännande för att få gå och prata med någon psykolog?
 
Utan att veta något om lagarna så verkar det otroligt underligt om sjukvård måste godkännas.

Om barnet bryter benet - måste man få tag i den andra föräldern för att kunna skjutsa till sjukhus - knappast va?
 
Men om barnet inte gillar skolkuratorn och vill träffa någon annan?
Då så får ju barnet be om det.
Barnet kan gå via skolsköterskan eller skolpsykologen.
Eller faktiskt säga rakt ut till kuratorn att den vill prata med någon annan.
Som kanske finns längre bort från den egna skolan.
 
Barns rätt i medicinska frågor är komplicerad och när det gäller små barn kan den ena vårdnadshavaren förhindra t.ex. en läkarundersökning eller kontakt med BUP, men generellt sett så har de som nått tonåren en rätt stor självbestämmanderätt när det gäller vilken vård de vill ha (eller inte vill ha). Det står och faller med barnets ålder och mognad och det är en bedömning som vårdgivaren gör. I de allra flesta fall brukar dock inte vårdgivaren kontakta en vårdnadshavare mot barnets vilja om barnet är någorlunda moget för sin ålder och det inte föreligger t.ex. allvarliga självmordstankar. Är dessutom ena vårdnadshavaren med på tåget ska det nog ganska mycket till för att vårdgivaren ska kontakta den andra vårdnadshavaren. Det spontana intrycket du ger är att det är en insiktsfull ungdom som vill prata om en specifik, svår situation och det tror jag säger en del om barnets mognad.
 
En tonåring i högstadium eller gymnasium som har tydliga önskemål för vad den behöver för att må bra brukar få hjälp.
 
Utan att veta något om lagarna så verkar det otroligt underligt om sjukvård måste godkännas.

Om barnet bryter benet - måste man få tag i den andra föräldern för att kunna skjutsa till sjukhus - knappast va?

Akut vård får ges utan något godkännande, men är det inte akut så kan den ena eller båda vårdnadshavarna stoppa undersökningar eller vård.

När det gäller icke akut vård är det en annan sak. Det är inte ovanligt att en vårdnadshavare som misshandlar eller vanvårdar sitt barn stoppar läkarundersökningar vilket innebär att man måste gå den långa vägen via byråkratin för att få till stånd en undersökning och då kan behövliga bevis ha hunnit läka och försvinna.
 
Akut vård får ges utan något godkännande, men är det inte akut så kan den ena eller båda vårdnadshavarna stoppa undersökningar eller vård.

När det gäller icke akut vård är det en annan sak. Det är inte ovanligt att en vårdnadshavare som misshandlar eller vanvårdar sitt barn stoppar läkarundersökningar vilket innebär att man måste gå den långa vägen via byråkratin för att få till stånd en undersökning och då kan behövliga bevis ha hunnit läka och försvinna.

Bortse från andra delen av första meningen, eller första meningen i andra stycket, för båda behöva inte... :p
 
Man måste ha (på BUP) båda föräldrarnas godkännande om man har delad vårdnad. Annars behandlar dom inte barnet.

Vet detta pga av att några i min närhet har samma bekymmer som trådskaparen.
 
Man kan ju leta rätt på informationen via Google också
Här är Socialstyrelsens riktlinjer.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18100/2010-8-3.pdf

Om någon
av dem motsätter sig vården saknas erforderligt samtycke, förutsatt att barnet inte själv
kan anses ha beslutskompetens och därm
ed själv får bestämma i frågan.

Jag känner till det där. Min fråga till @Imnir inbegrep en undran om BUP gör det eftersom hon skrev att på BUP måste ha båda vårdnadshavarnas tillstånd.
 
I de allra flesta fall brukar dock inte vårdgivaren kontakta en vårdnadshavare mot barnets vilja om barnet är någorlunda moget för sin ålder och det inte föreligger t.ex. allvarliga självmordstankar.

BUP kontaktar i princip alltid vårdnadshavare, även om barnet är 16-17 år. Det är deras "regel".
 
BUP kontaktar i princip alltid vårdnadshavare, även om barnet är 16-17 år. Det är deras "regel".

Fy vad tråkigt att höra. :(

I våras hade vi en del föreläsningar med en av Sveriges få experter på medicinsk rätt och hon pratade mycket om hur barn (och för all del äldre) hamnar i kläm eftersom lagstiftningen på det här området är som den är. Det där är ju ett klockrent exempel, för barn som kommit en bit upp i åldrarna och har en viss mognad ska ha bestämmanderätt rörande behandling och sekretess. Känns ju helt orimligt att alla som kommer till BUP är så outvecklade och omogna att de ska anses helt tappa sin självbestämmanderätt.
 
Två föräldrar som lever i nya förhållanden men har ett gemensamt barn som bor hos båda två, varannan vecka.

Barnet är i tonåren och mår jätte dåligt. Hen säger skulle vilja prata med någon professionell som inte är skolsystern, ena föräldrar säger ja till det, men den andra nekar barnet detta. Är det så att barnet måste ha båda föräldrarnas godkännande för att få gå och prata med någon psykolog?
Kan barnet söka hjälp via en ungdomsmottagning? Jag vet inte men någon annan kanske vet?
 
Barns rätt i medicinska frågor är komplicerad och när det gäller små barn kan den ena vårdnadshavaren förhindra t.ex. en läkarundersökning eller kontakt med BUP, men generellt sett så har de som nått tonåren en rätt stor självbestämmanderätt när det gäller vilken vård de vill ha (eller inte vill ha). Det står och faller med barnets ålder och mognad och det är en bedömning som vårdgivaren gör. I de allra flesta fall brukar dock inte vårdgivaren kontakta en vårdnadshavare mot barnets vilja om barnet är någorlunda moget för sin ålder och det inte föreligger t.ex. allvarliga självmordstankar. Är dessutom ena vårdnadshavaren med på tåget ska det nog ganska mycket till för att vårdgivaren ska kontakta den andra vårdnadshavaren. Det spontana intrycket du ger är att det är en insiktsfull ungdom som vill prata om en specifik, svår situation och det tror jag säger en del om barnets mognad.


Jag antar att det är ännu svårare om det är en av föräldrarna som har vårdnaden och det är den föräldern som nekar.

Barnet är i yngre tonåren
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 973
Senast: mars
·
Skola & Jobb Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och behöver hjälp att tänka! Då barnet är vuxet känns det som om den här frågan...
9 10 11
Svar
210
· Visningar
14 913
Senast: Badger
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 727
Senast: jemeni
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
3 969
Senast: Mabuse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Den siarlösa ulvleken
  • Kreditkort
  • Vad gör vi? Del CXCV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp