Skillnaden mellan hane och tik?

TinyWiny

Trådstartare
Jag är lite arg på mig själv efter att utan att reflektera svarat ja på frågan som @mandalaki ställde i min rastråd om en tik är uteslutet. Varför tänker jag så? Vad är det för fördomar jag har egentligen? I alla andra situationer med både människor och djur anser jag att det är personligheten som är avgörande och att kön inte på något sätt avgör hur en individ är men tydligen inte inom hund :confused: :banghead: det får mig att skämmas. Mina googlingar leder bara till en massa strunt om dominans, än mer fördomar och elände så berätta! Vad skiljer på riktigt mellan hane och tik? Slå hål på mina fördomar ni vettiga hundmänniskor och ge mig raka fakta.
 
Jag upplever tikar som lite mer seriösa, speciellt i träning. Lite mer fokus, lite mer eget tänk, lite vassare helt enkelt medan hanarna känns som att de tar det mesta med en klackspark och kan vara lite mer lättdistraherade.
Båda kommer med fördelar och nackdelar och där tror jag det är väldigt personligt om man trivs bättre med att hantera tikproblem eller hanproblem i träningen.

Sedan finns det ju massvis av flamsiga tikar och seriösa hanar, så i slutändan gäller det nog att hitta en individ man trivs med.

Men jag personligen trivs otroligt bra med tikar, vilket är lika bra med tanke på mina kennelambitioner :p
 
Jag säger som @Hyacinth , att det är en individfråga till största del. Jag har blandad flock med hanar och tikar av olika raser och trivs med bägge sorterna. Sen finns det säkert raser som har väldiga skillnader mellan hane och tik, men för min del så gäller det att hundindividen och människoindividen passar ihop.

Det enda som stör mig (som tävlingsmänniska) med tik är att man inte får tävla bruks när de löper. Där är en klar fördel med hanar när man ska planera tävlingssäsong osv.
 
Efter att bara haft hanhundar tidigare så sitter jag med en hög tikar hemma :D. Det är faktiskt inte så stor skillnad, tikar löper typ. Blir lite svajjiga kring löpet, märks att det hormoner men hanar kan ju också bli lite svajjiga när granntiken löper (de som påverkas av löptikar).. Eftersom jag haft väldigt olika hundar i ras, typ och personlighet så är det ju kanske svårare att jämföra än om jag haft samma ras och olika kön.
Nike är liten och fluffig och soffpotatis av rang, Nessie är framåt, bufflig och ganska obrydd och lilla valpisen är lite tidigt att säga men verkar bli en ganska självständig och tuff tjej. Jag har svårt att tänka mig att det skulle vara superstor skillnad om de var hanar då de har den personlighet de har.
 
Jag tror att det i mitt bakhuvud huserar någon märklig och förmodligen totalt omotiverad "skräck" mot just löpet. Blod har sedan jag var mycket liten varit en stor rädsla hos mig och även om den är borta, eller iallafall betydligt mer realistisk nu så tror jag att det finns en orsak där men hur är det egentligen? Även om jag har haft bekanta med tikar så har det slumpat sig så att jag inte har träffat dem under löpen. Blod i sängen, soffan och droppar på golvet? Eller? Åh vad jag stör mig på mig själv just nu :banghead::banghead::banghead::banghead::banghead:
 
Jag tror att det i mitt bakhuvud huserar någon märklig och förmodligen totalt omotiverad "skräck" mot just löpet. Blod har sedan jag var mycket liten varit en stor rädsla hos mig och även om den är borta, eller iallafall betydligt mer realistisk nu så tror jag att det finns en orsak där men hur är det egentligen? Även om jag har haft bekanta med tikar så har det slumpat sig så att jag inte har träffat dem under löpen. Blod i sängen, soffan och droppar på golvet? Eller? Åh vad jag stör mig på mig själv just nu :banghead::banghead::banghead::banghead::banghead:
Jag har ju en tik som man knappt märker att hon löper :D Hon städar efter sig själv jättebra, hon kan träna som vanligt, hon är lika pigg och glad som vanligt (utom att hon verkligen inte vill ha andra hundar i rumpan, men det ska hon ju få slippa) ect. Sen är det typ 4 dagar där hon skulle ställa upp sig för en lyktstolpe om den var snygg nog :rofl:
 
Ang. löpet och blodet så märks det knappt på lilla Nike, hon städar själv. Hon blev ju t.o.m. tjuvparad för att jag hade så dålig koll på hennes löp då de knappast märkts på henne tidigare. Nu när vi tränat och tävlat i agility så har det märkts lite mer då hon inte haft riktigt samma energi under löpet i träningen. Nessie har blött nån dag men det väldigt lite, nån liten droppe här och där. Det är så himla lite så jag har inte brytt mig om att ha tikskydd på nån av dem under löpen fast bägge har tikskydd, Nessies ligger fortfarande kvar i påsen..
 
Har bara haft tikar. De två senaste har inte blött så att det har stört, något stänk här och där, och några fläckar i sängen. Eftersom den första av de nämnda två tog av sig och strimlade tikskyddet om jag vände bort blicken i tio sekunder, använder jag inte det längre. Och jag städar inte oftare än jag brukar annars.

De här två har heller inte blivit påverkade av löp och skendräktighet så att det märks. De har jobbat lika bra som alltid, och varit lika glada och pigga som vanligt. Det enda nackdelen arbetsmässigt är att appellydnaden blir lite tröttare i ett par veckor precis EFTER löpet. I skogen märks ingen skillnad alls.

Men jag vet ju att det finns tikar som blöder så att det behöver städas, och som blir personlighetsförändrade och deprimerade av löp och skendräktigheter. Jag skulle fråga uppfödaren om hur ofta släktingarna löper, och hur deras skendräktigheter märks, för det är helt klart ärftliga egenskaper. Och jag skulle kastrera om hormoncykeln blir en plåga för tiken och omgivningen.

Jag gillar tikar eftersom de är smartare, roligare och inte så enkelspåriga som hanar kan vara. En annan anledning för mig är att tikarna är mindre, och att hanhundarna helt enkelt är för stora i min favoritras.
 
Jag tror att det i mitt bakhuvud huserar någon märklig och förmodligen totalt omotiverad "skräck" mot just löpet. Blod har sedan jag var mycket liten varit en stor rädsla hos mig och även om den är borta, eller iallafall betydligt mer realistisk nu så tror jag att det finns en orsak där men hur är det egentligen? Även om jag har haft bekanta med tikar så har det slumpat sig så att jag inte har träffat dem under löpen. Blod i sängen, soffan och droppar på golvet? Eller? Åh vad jag stör mig på mig själv just nu :banghead::banghead::banghead::banghead::banghead:

Kastrera då?
Jag har tikskydd på min när hon löper, och trosskydd i. ”Behövs” i 4-5 dagar.
 
Jag tror att det i mitt bakhuvud huserar någon märklig och förmodligen totalt omotiverad "skräck" mot just löpet. Blod har sedan jag var mycket liten varit en stor rädsla hos mig och även om den är borta, eller iallafall betydligt mer realistisk nu så tror jag att det finns en orsak där men hur är det egentligen? Även om jag har haft bekanta med tikar så har det slumpat sig så att jag inte har träffat dem under löpen. Blod i sängen, soffan och droppar på golvet? Eller? Åh vad jag stör mig på mig själv just nu :banghead::banghead::banghead::banghead::banghead:
Det är stor skillnad mellan tikar hur mycket de blöder och hur petiga de är med att hålla sig och sin omgivning rena.

Ale kan droppa lite och är inte så noga med städning. Det blir till att lägga tvättbara överkast i soffan och sängen när hon löper. Vissa tikar accepterar ju tikskydd, så slipper man kladd inne.

Vad gäller kön på hunden så håller jag med många andra, individen är viktigast! Om jag har hittat en kull jag är intresserad av så tar jag hellre en valp av "fel" kön än blir utan valp från de linjerna.

Får jag välja så gillar jag hanhundarna bättre att jobba ihop med. De är lite mer lättsamma, mindre hormonpåverkade och har lite lättare att acceptera min plan utan att ifrågasätta.
 
Jag tror att det i mitt bakhuvud huserar någon märklig och förmodligen totalt omotiverad "skräck" mot just löpet. Blod har sedan jag var mycket liten varit en stor rädsla hos mig och även om den är borta, eller iallafall betydligt mer realistisk nu så tror jag att det finns en orsak där men hur är det egentligen? Även om jag har haft bekanta med tikar så har det slumpat sig så att jag inte har träffat dem under löpen. Blod i sängen, soffan och droppar på golvet? Eller? Åh vad jag stör mig på mig själv just nu :banghead::banghead::banghead::banghead::banghead:

När mina två tikar löper märks det knappt alls. Kanske nån pytteliten fläck/droppe på golvet eller lakanet nån gång (har aldrig ens tikskydd om vi inte ska träna i inomhushall).

Den äldsta märks inte öht något på mentalt heller vare sig före, under eller efter löpet. Den yngsta fick lite tilt i huvudet i träning de två första löpen under skendräktighetsperioden så jag valde att bara motionera henne just då. Nu vid 3.5 och ett par löp till så är hon helt träningsbar i lydnad och skydd även under skendräktighet även om hon är lite mer klemig/närhetssökande/vill krypa upp i knät i pauserna mellan träningspassen :D.
 
Jag gillar hanar bättre. Våra hanar har ofta varit mera okomplicerade, har alltid kört all in och ifrågasätter inte när man ber dem om något.
Min tik har absolut sin charm med sina eviga ifrågasättanden, egna idéer om hur saker ska göras osv, men rent träningsmässigt föredrar jag hanar :D
Det största problemet för oss med löp är att det finns vissa restriktioner om tävling och prov.
 
Fast då är risken för inkontinens stor och det går mig enormt emot att utsätta ett djur för ett ingrepp för min egen skull. Skillnad om hon far illa av sina löp, då blir det en helt annan sak.

Absolut:) Jag tycker det är mindre bökigt än jag trodde, jag har bara haft kastrerade tikar innan.
Det enda störande är väl att min tik har rätt taskig smak på killar under löp, de ska vara små, typ dvärgpinne, och ha overall. Märkligt.
Men vi träffar ju mängder med hundar, eftersom
Vi bor mitt i stan. Då märks det nog mer.
Säger jag inte att hon löper brukar märkligt nog inte hanhundar reagera nämnvärt;)
 
Jag är lite arg på mig själv efter att utan att reflektera svarat ja på frågan som @mandalaki ställde i min rastråd om en tik är uteslutet. Varför tänker jag så? Vad är det för fördomar jag har egentligen? I alla andra situationer med både människor och djur anser jag att det är personligheten som är avgörande och att kön inte på något sätt avgör hur en individ är men tydligen inte inom hund :confused: :banghead: det får mig att skämmas. Mina googlingar leder bara till en massa strunt om dominans, än mer fördomar och elände så berätta! Vad skiljer på riktigt mellan hane och tik? Slå hål på mina fördomar ni vettiga hundmänniskor och ge mig raka fakta.

Jag har bara hanar, men trodde att tredje hunden skulle bli en tik. Nu blev det inte så. Jag skulle tro att det är lite som med hästar, där jag visserligen bara har haft ston för att jag har gillat förhandlingen och utmaningen. Med hundarna vill jag INTE ha det. ;)
 
Får jag välja så gillar jag hanhundarna bättre att jobba ihop med. De är lite mer lättsamma, mindre hormonpåverkade och har lite lättare att acceptera min plan utan att ifrågasätta.

Jag har haft både tikar och hanar och skriver under på ovanstående.
 
Alltså för mig är det endast en känsla att jag gillar hanar mer än tikar. Jag har inga direkta argument för det utan det är helt enkelt så att jag trivs bättre med hanar. Möjligen delvis skapat av att vi endast hade hanar när jag växte upp och har fortsatt på det. Tik har liksom aldrig varit påtänkt. Hanhundar är "mer jag" vilket absolut låter konstigt att säga men det är så jag känner. Tänker att det är samma för många som föredrar tikar.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag och sambon har bestämt oss för att DSG är rasen för oss. Nu återstår bara att välja om vi ska ha en tik eller en hane. Hunden kommer...
Svar
8
· Visningar
5 621
Senast: TinyWiny
·
Övr. Hund Jag står i begrepp att skaffa ytterligare en hund till familjen och fram tills häromdagen var det självklara valet att vi skulle ha...
2
Svar
31
· Visningar
6 397
Senast: vallhund
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp