Skulle du kunna vara längre/kortare än din partner? *Spin-off på partner-tråden*

Jag har alltid umgåtts med nästan enbart killar/män och de flesta har varit ungefär jämnlånga med mig. Jag är 172. Självklart har det genom åren funnits en hel bunt som är upp till två decimeter längre och en bunt som är tydligt kortare också. Men jag har aldrig mött någon som har komplex för sin längd eller verkar ha problem på grund av den. De flesta jag känner nu har stadiga förhållanden med partners med alla möjliga längder och former.
Har haft pojkvänner som varit kortare och pojkvänner som varit längre. No probs.
Nuvarande sambon räknas tydligen som en såndär "liten plutt och kortväxt" (alltså gud... :rofl: ) eftersom han är exakt lika lång som jag. Eller "KORT" då. :p Jag har aldrig någonsin uppfattat honom som kort och han har aldrig uppfattat sig själv som kort eller blivit retad för det eller liknande. :up:
 
Jag bryr mig inte om min partners längd.

Jag är dock ganska kort och majoriteten män är längre än mig.
 
Jag attraheras av längd. Men har haft ett par kk som varit runt 170 och det har knappast varit ett problem, tvärtom. Jag har inte mött en enda man som inte varit kortväxt som varit kortare än mig faktiskt. Är 164 cm.
 
Jag är kort själv, alla partners har varit ngn/ngra dm längre än mig. Men tja, det finns en massa viktigare egenskaper än just längd. Det är egentligen inget jag tänkt på faktiskt.

Det är däremot jobbigt med riktigt långa män i så fall. Börjar de komma upp i 180+ får jag gå med näsan i himlen hela tiden och få nackspärr bara av att tala med dem. I horisontalläge spela det mindre roll dock.
 
Har haft några karlar lite över min längd = 170cm till mina 161, och några som är en bit längre, kring 180. Nuvarande ragget är 2 meter, räcker knappt till brösthöjd och känner mig aningen som en pygmé, men inget illa i det förutom att ryggen tar stryk. Föredrar nog 175-180 :D men nej, det spelar ingen roll.. Fördelen med karlarna på kring 170 är att man kan smyga upp bakifrån och pussa nacke i köket utan att behöva typ ta fram en stege.
 
Jag vill att en eventuell partner ska vara längre än mig. Men som heterosexuell kvinna på 157 cm är det nästan omöjligt att hitta en man som är kortare än jag, så länge han inte är typ tio år gammal. Min pappa är 1,70 och det är till exempel fullt tillräcklig "skillnad" i längd för mig, och då räknas han/killar som är lika långa som honom som relativt korta. Vet exakt två killar i vuxen ålder som är kortare än jag, det ena är min bror som har samma gener som jag (vi blir ju liksom inte långa i vår familj) och det andra är min kusin som har ett funktionshinder som gör att han inte blir längre än drygt 1,50.

170-175 cm känns rätt optimalt, för att slippa den där nackspärrskänslan och att stirra in i naveln på killen. Mitt första ex var 1,77 (inte så stor skillnad kanske) men han som kom efter honom var närmare två meter. Så det verkar som om jag spretar lite.
 
Jag tycker det är snyggt med långa män, men jag har inga krav på att en potentiell partner måste vara en viss längd. Möjligen skulle det kännas udda med en kille som är kortare än mig, men jag är 164 cm lång (kort...) så det är inte jättevanligt med män i samma längdklass.

Det är väldigt sällsynt att jag ens känner attraktion till någon, och när jag gör det så inträffar det bara efter att jag lärt känna personen. Har jag väl kommit till det stadiet så verkar utseendet inte spela någon roll, det är personligheten som attraherar mig och individen "blir" snygg pga det. Praktiskt, på sätt och vis...
 
En till liten reflektion:
Är förvånad över att flera i tråden verkar ha stött på inga eller bara ytterst få män som varit kortare än de själva.
Jag tycker öht inte att män kring 158-160 cm ens är ovanligt, och t.ex. i min gymnasieklass i 1an så var jag klassens 3e längsta person; bara en tjej (ca. 167 cm) och två killar (ca. 168-169 cm resp. ca. 172 cm) var längre än mig. Ska man därtill lägga till kategorin "män som är +/- lika långa som mig själv" - för enkelhetens skull män upp t.om. 165 cm - då tycker jag det kryllar av de.
Eller så har jag bara stött på typ alla Sveriges dito, I don't know. :p
Dels växer ju killer längre än vi tjejer, så i ettan på gymnasiet är ju killarna inte färdigväxta ännu. Jag är 40 så jag dejtar inte barn/ungdomar. Men visst om vi tittar på barn och ungdomar så finns det många pojkar som är kortare än mig. Anledningen till att de inte är romantiskt material är dock helt andra än just det faktum att de är korta (!).
 
Jag är knapp 1,60 och min sambo är knappt 1,70, det är jättelagom tycker jag! Älskar hur min näsa landar perfekt i gropen vid hans nyckelben när vi kramas :love: När jag kramar min pappa är det istället en hård bröstkorg som tar emot, inte alls lika mysigt :D

Men det har varit en del som gjort sig lustiga över vår (brist på) längd tyvärr, och det är rätt tröttsamt.
 
Jag bryr mig inte om längd. Min exsambo var ganska kort för att vara man, kanske knappt 170 och min man är 187 cm. (Jag är 160 så jag fattar precis vad ni menar med risk för nackspärr om man vill pussas med nån som är rätt mycket längre... Men mannen får starka ben. Han brukar böja lite på dem i sådana situationer...)
 
Jag tänker att längd inte är viktigt, men nästan alla jag dejtat har varit runt 185, så kanske jag dras till den längden ändå :D.

Jag är så pass kort att jag sällan ens ser nån man som är kortare än mig.
 
Jag tillhör skaran som attraheras av längd. I en partner så ska det givetvis finnas väldigt mycket mer men längden är en del i helheten. Jag är 175 cm själv och jag har avböjt inviter pga personens längd.
 
Senast ändrad:
La märke till att många i den där "utseende på din partner"-tråden föredrog långa män, gärna 185-190 cm eller så. Blev då lite nyfiken: Skulle du som kvinna kunna tänka dig att dejta en kortare man, och du som man tänka dig en längre kvinna? Varför eller varför inte?

Jag har inga problem med att killen är kortare än mig, faktiskt. Vilket verkar vara en rätt ovanlig åsikt hon tjejer i allmänhet och tjejer i typ min längd i synnerhet. Jag är 162 cm. Nu går jag allra mest på insidan och det står över utsidan alla gånger, men om jag måste säga någonting om längden på partner så föredrar jag snarare folk som är rätt jämnlånga med mig - det känns mer "ergonomiskt" då. Så om jag måste välja partner med längden som måttstock, väljer jag en helst en som är 150-175 cm - dvs. max dryga decimetern kortare/längre. För egen del tycker jag att en kille på typ 185-190 cm skulle vara betydligt jobbigare ur den aspekten, jag skulle ju ha kronisk nackspärr...
Jag skulle inte kunna vara ihop med en man som är kortare än mig. Jag är 180 cm och har aldrig varit ihop med någon som är kortare än 185 cm.
 
Jag har träffat väldigt få män som är kortare än mig av någon anledning, då är jag ändå 170 cm. :confused: Min sambo är lite över 190 cm, 165-195 cm är nog vad jag föredrar.
 
Jag gillar längre killar! Men det är självklart inte det jag går efter när jag söker en partner, utan det är mer ett plus i kanten.

Jag är själv 171 cm, min sambo är 191 cm, tyckte han var jättelång när vi började träffas (exet sen 8 år tillbaka 172 cm) , men nu känns han lagom! :up: Kommer nog ha svårt att träffa "kortare" killar om det skulle ta slut med honom faktist, jag tycker längd är väldigt attraktivt. Eller så är det bara det att jag är väldigt väldigt attraherad av honom! :love::p
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp