Socialt hästliv, har ni det ?

[finapina]

Har ni stallkompisar ni umgås med ? Vad brukar ni göra ihop ? Ni med eget stall, vilka andra hästmsk: or träffar ni ? Åker ni iväg på träffar, träningar osv ?

 

[warg]

Har ni stallkompisar ni umgås med ? Vad brukar ni göra ihop ? Ni med eget stall, vilka andra hästmsk: or träffar ni ? Åker ni iväg på träffar, träningar osv ?

Den hästmänniska jag umgås allra mest med är min man. Vi har eget stall med bara våra egna hästar. Vi rider oftast tillsammans och diskuterar ridning och träning. Sen har vi vänner som vi rider med ibland. Det kan vara träningar eller rent social ridning, som att vi träffas där och där och rider ett par timmar i skogen ihop. Nästa sociala del av hästlivet är föreningslivet och det ideella. Där är jag aktiv på klubbnivå, distriktsnivå och nationell nivå, så det tar förstås också en hel del tid - och är väldigt trevligt. Och sen har jag förstås många vänner jag pratar häst och träning med, även om jag inte rider ihop med dem särskilt ofta.

 

[TheRedLightning]

Jag stod förut i ett litet stall då vi var 3 personer sammanlagt, var dötrist. Vi var knappt i stallet samtidigt och jag som jobbar långa dagar och knappt ens hinner träffa vänner på dagarna, mådde inte så bra av detta. Sedan blev jag tvungen att flytta, valde då att flytta hästen då också, eftersom jag inte trivdes i stallet.

Nu står vi på en större anläggning och både häst och ryttare trivs. Har lärt känna några nya stallkompisar och umgås i stort sett med alla som har privata hästar uppstallade där. Mina kollegor på jobbet säger att det märks att jag mår bättre nu, när jag får ut mycket av det sociala i stallet. Det är alltid någon där när man kommer sent på kvällarna efter jobbet och jag älskar't.

Än så länge gör vi inget mer än att ses i stallet, men vem vet, kanske blir det något en dag.

 

[Flixon]

Jag har rätt många kompisar som rider, men i stallet är jag helst ensam. I nuvarande stall blir jag helt dränerad på energi för stallägaren är alltid där och pratar konstant. Skitjobbigt rent ut sagt... jag har inget emot att ha andra i stallet, men jag vill kunna välja om jag ska vara social eller inte.

 

[Lipperta]

Jag hade min dam och foderhästen i eget stall när de levde, jag var helt ensam. Visst grannarnas tjejer (20 och 21år tror jag) hade tävlingshäsar och ponnys men den ena mobbade mig i skoltiden så jag var inte riktigt pigg på iden att gå dit.
Sen fann jag -min- häst tant, ca 50 år livslång erfarenhet av island och turridning, älskade varje minut med henne även om vi bara satt brevid varanda med en kopp te i soffan och var tysta.
Hjälpte henne med några av hennes hästar då hon blivit lite nervös och skraj som man kan bli när man åldras.
Dock var hon inte intresserad av någon typ av häst annat än island men hon lyssnade om jag pratade om något halvintressant. Vi red ut mycket och skojade lite om att hon skulle ta upp turridning igen och hyra in mig som tar täten då hon inte ville jsut den biten.
Dock gick hon in i väggen i höstas och orkar knappt prata med någon längre.

Annars är jag nog mest själv, jag trivs ganska bra när det bara är jag och hästen. Men visst är det kul med sällskap och babbla häst med någon

 

[Görel]

Rätt stallkompisar är ett riktigt lyft, fel stallkompisar kan trycka ner hela vistelsen i stallet. I mitt nuvarande stall är vi inte många som vistas men det blir alltid trevligare när någon av dem kommer.

Jag är avelsintresserad och brukar möta många av mina kompisar i hästsvängen på avelsevenemang som bruksprov och unghästtester.

 

[Equilina]

Av mina nära vänner är det bara en som inte har eller har haft häst. Jag har eget stall så jag träffar ingen där, tränar enskilt eller i grupp som inte är "fast", dvs inte alltid samma människor. Så jag träffar inte mina ryttarvänner så ofta, alla har ju fullt upp med sitt. Men vi pratar i telefon när vi mockar, sitter i bilen osv.

 

[Stefffie]

Jag har nog ett lite ovanligt, men jattesocialt, hästliv!
Jag har ingen egen hast, utan mitt hästliv kommer fran mitt volontarjobb på en typ ridskola här i stan, genom vilken jag lärt känna ett gäng andra med samma intresse. Vi är väl en 8 st i "kärngruppen" och vi hittar på massor tillsammans - alltifran weekends på landet till pololektioner, pub besök, och faktiskt också en ridsemester till Irland till våren. Jag är jätteglad i mitt lilla gäng och vi har det superkul ihop

 

[Ottilia]

Har en hel del hästmänniskor till vänner. Typ alla har jag träffat i olika stall och sedan har vänskapen vuxit utanför stallet. Vi gör alltifrån myskvällar med vin eller en kopp kaffe till att åka på clinics eller hälsa på i varandras stall. Nu veckopendlar jag så det blir mest att vi "umgås" via telefonsamtal.

Tidigare har jag ofta stått i stall med flera andra inackorderingar och har verkligen uppskattat den sociala biten. Senaste tiden (innan hästen skickades iväg till konvalescentstall) stod jag på en lösdrift med en annan hästägare och det var både bra och dåligt. Mysigt ibland att bara pyssla och rå om min häst utan någon annan och den andra hästägaren och jag kom bra överens och bestämde tillsammans hur vi och hästarna skulle ha det. Men det var tråkigt att vara ensam nästan jämt (vi hade lite olika tider vi var i stallet) och även lite extra knepigt med en unghäst att inte ha andra i stallet om det skulle hända något. I andra stall har det varit en trygghet att det fanns folk som skulle märka ifall jag inte kom tillbaka från en tömkörningspromenad eller att det lätt gick att fråga någon om hjälp när jag skulle hänga lite på ryggen osv. Fick lösa det genom att ringa någon och säga nu går jag på promenad, om jag inte smsar eller ringer om en timme så ring mig typ. Känner även att jag har saknat inspirationen av att titta på när andra tränar eller kunna följa mina stallkamraters utveckling i stort och smått..

Nu ska jag snart flytta hem till mina gamla hemtrakter och letar stallplats. Drömmen är om det skulle bli en ledig plats i någon av mina vänners stall.

 

[fraggelzebra]

Jag är ganska introvert, är sällan den som startar spontana samtal i stallet. Jag är inte blyg, utan vill helst vara i fred och göra min grej. Står i kollektivstall med finfina ridvägar i anslutning. Större delen av inackorderingarna rider trots detta främst på ridbanan. Det gör mig inget; jag rider helst ut på egen hand så att jag kan träna som jag vill. En gång i veckan rider en tjej ut med mig, när jag rider till min tränare, men mer än så vill jag inte heller.
Har en kollega som har häst i en helt annan del av stan, med henne kan jag prata häst. Likaså en annan kompis med häst i annat stall.
Kortfattat håller jag mig på min kant i stallet, och om jag vill prata häst gör jag det i min rasgrupp på FB, eller här.

 

[aleksis]

Jag har min häst uppstallad på min mammas gård och det är bara min och mammas hästar som står där. Vi hjälps åt i stallet och tränar tillsammans. Vi har även en westernsektion på vår ridklubb 5 km från stallet och där, förutom att vi rider i manegen varje vecka så anordnar vi även träningsträffar och clinics regelbundet. Jag tycker det är skönt att ha ett litet stall där det inte springer så mycket folk men samtidigt jättekul att ofta kunna träffa, umgås och träna med likasinnade

 

[finapina]

Jag har min häst inackorderad i ett litet stall. Stallkompisarna kunde inte vara bättre, dom är jättehärliga och snälla. Dessvärre är jag mest ensam där och ridvägarna är tråkiga . Drömmer lite om att ta hem hästen och få ännu mer tid med den samt lyckas hitta en trevlig inackordering ( jättelätt? Eller öhh...Kanske inte ) och ridvägarna är fina härhemma.Men tänk om man blir ännu mer ensam... Svårt dethär.

 

[HannaZ]

Har nästan bara kompisar som har/har haft häst.

 

[Kiwifrukt]

Jag är fruktansvärt osocial, och uppskattar att få vara ifred i stallet. Som någon annan sa, rätt stallkompisar kan lyfta, men fel kan förstöra alldeles för mycket. Har sen några veckor tillbaka eget stall, och jag älskar det. Vill aldrig behöva stå med andra igen. Träffar otroligt mycket människor i jobbet, och det räcker mer än väl.

Åker iväg och tränar då och då, men ensam och då träffar jag ju enbart tränaren. Skulle aldrig vilja träna i grupp. Föredrar att umgås med män generellt, och män som rider är det ont om där jag bor.

 

[Bison]

Jag är osocial och vill helst vara själv i stallet och rida ensam. Därför trivs jag bäst i litet stall utan massa folk.
Umgås en del med stallägaren, även utanför stallet.
Har även en hel del vänner som rider som jag pratar häst med och umgås med.

 

[nullo-modo]

Har hästarna hemma och bara mina.

Rider nästan varje fredag ut med en granne och ska till våren börja med att åka på hoppträning igen då min favorit tränare åter har börjat ha träningar i ett toppen stall och någon gång i månaden blir vi ett gäng från olika stall som åker iväg och rider ut.
Åker även iväg och tittar på när någon jag känner tävlar och några av hästfolket jag känner brukar åka på och äta något gott ute ibland och då bara prata häst.

Har nästan bara haft häst hemma och älskar det då jag kan välja vilka jag vill umgås med på ett helt annat sätt.

 

[mackan]

Jag står uppstallad hos min tränare sen flera år tillbaka, är en anläggning med 20talet boxar fördelade på 2 stall plus ett par extra i en tredje byggnad, och de har 12 inackorderade .

Det är suveränt trevligt på alla sätt
I stallet jag står är det bara 6 boxar och väldigt sällan alla är där samtidigt folk har olika scheman så standard är kanske 3 av oss där samtidigt som Max , vissa dagar är jag själv och klar när de andra kommer pga mina arbetstider som tillåter mig att kunna vara i stallet 15.30 vissa dagar trots mina kontorstider.

Jag tycker det är helt perfekt . Vi har supertrevligt i stallet och umgås givetvis även med inackorderingarna i det andra stallet tvärs över gårdsplan .
Finns oftast någon att rida ut med om man vill ha sällskap, vi stöttar varandra runt träning och framgångar osv . Ibland pratar vi jättemycket när vi står och mockar/ gör iordning och ibland är alla tysta och typ går i sina egna tankar/lyssnar på radiopod osv .

Vi har supertrevligt och ibland gör vi även saker tillsammans utanför stallet - käkar någon lunch /middag eller åker iväg på någon clinic eller någon större tävling för att kika . När Mias ridsport har lagerrensning brukar vi åka dit många av oss gemensamt då hon är vän och sponsor till stallägarna och brukar bjuda in oss lite före den officiella öppningen

 

[Toxid]

Har ni stallkompisar ni umgås med ? Vad brukar ni göra ihop ? Ni med eget stall, vilka andra hästmsk: or träffar ni ? Åker ni iväg på träffar, träningar osv ?

Ja, absolut.
Vi går ut & äter, shoppar, eller är bara hemma hos någon av oss och umgås, kollar på film osv.

 

[Cherarriduracell]

mina närmaste vänner är vänner från tidigare stall jag stått i, och vissa personer från de stall jag stått i har varit sådana att vi rider ihop, coachar varandra och sådär. Är det inte "rätt" folk rider jag hellre ensam, tycker det är rätt meditativt att rida själv och bara vara i "fokusbubblan". Kan bli lite störd av att rida med ngn som inte lärt sig samma ridhusregler som jag (dvs rider in i en, håller inte höger/vänster, skrittar på spåret medan jag travar/galopperar) så blir ofta att jag rider på tider då man får vara relativt ensam i ridhuset. Har också eget stall nu för tiden så mest blir det telefonprat/chatt över messenger.

 

[Martina_m]

Tidigare har jag varit inackorderad på ridskola. Totalt 60 boxplatser. Ett stall med 30 boxar för lektion, och ett stall med 30 boxar för privat. Vi var ett supergäng, umgicks med flera av dem på fritiden. Det kunde vara någon fest, middag eller fika utöver stallet. Iof inte så ofta, då vi alla hade fullt upp och vi träffades ju flera dagar i veckan i stallet. Vissa dagar var man själv, andra dagar var "boxgrannen" där samtidigt (en av mina närmre stallvänner), då pratade vi ju samtidigt som vi mockade, borstade mm. Supertrevligt! Saknar det jättemycket!!
Nu står ingen av mina vänner kvar i det stallet heller, och tyvärr har alla splittras mer eller mindre.

Har nu mina två hästar hemma, utan några inackorderingar. Träffar ingen. Jag tränar en gång varannan vecka på en, för mig, "ny" klubb. Så det är inga jag känner där, men har ju börjat lära känna igen de som är där samtidigt som mig. Det är väl all kontakt jag har i min hästvärld. Skittråkigt! Tycker egentligen att det är skönt att vara själv i stallet,har inga problem alls med det. Men saknar det sociala ibland, hade räckt med en gång i veckan att någon annan var där och höll mig sällskap .
Träffar mina gamla stallvänner ibland (några gånger/år), men inte alls så ofta som jag eg hade behövt. Men samtidigt så blir det inte samma sak som att träffa dem i stallet, där man både har sin sak att ta hand om sin häst sas, och ibland snackar med dem. Det var en lagom nivå liksom, inte så intensivt som det blir när man träffas utanför stallet.