Socialt umgänge, betydelse för arbetslivet?

[Korven]

Det här bekräftar mina fördomar om jobbcoacher.

Mina två coacher gjorde sitt jobb, dvs de satt tiden ut med mig ett antal gånger och vi pratade om ingenting för det fanns inget att prata om. Den första pratade mest med min arbetsledare på stallet , alltså bonden . Den andra minns jag inte för det var nog mest flum och jag väntade bara tills jag var gammal nog att att gå i förtidspension. Sista gången nästan dansade jag fram på Kungsgatan då jag var FRIIIIIII.

 

[Kiwifrukt]

Är det någon som stöter på dig? Tycker inte det verkar helt normalt att snoka i sina anställdas privatliv

Både jag och den personen är heterosexuella kvinnor, så nej, den risken tror jag är minimal.

Lite mer info till alla: Första mötet var med en annan (manlig) coach på samma företag, som jag fick ett bra intryck av. Han har dock inte varit där mer efter det inledande mötet, och vad jag förstår kombinerar han det här jobbet med studier, så det är kvinnan som ansvarar för gruppen. Jag berättade för honom vid inledningsmötet att jag som person inte gillar scenarier där jag ska sitta mitt emot en annan deltagare i gruppen och spela upp en liten sketch där en är arbetsgivare och den andra sitter på anställningsintervju (vilket var min farhåga med såna här aktiviteter innan), och han sa att så är det inte, utan det är mest föreläsningar. Jo tjena, första gången ville kvinnan att vi skulle gå runt och mingla i gruppen och sen säga folk rakt upp i synen vilka fel de gjorde och vilka deras negativa sidor var. Jag kände inte en kotte, och alla undvek mig av samma anledning, det var ärligt talat avskyvärt att stå där och säga till någon vad man tyckte var dåligt med dem när man inte ens har ett namn på ansiktet framför sig. Jag hade inte varit bekväm med det ens inför mina kollegor som jag jobbat med under ett och ett halvt års tid.

Jag sticker dessutom ut väldigt mycket i gruppen, både åldersmässigt och på utbildningsnivå. Det är inga människor jag klickar med, och vill ägna min fritid åt. Framför allt är jag där för att jag vill ha ett jobb (och jag har bara varit arbetslös i drygt fyra veckor!), att hon pratar om saker som ska ske till hösten känns så jäkla deprimerande. Jag vill inte veta att hon tror att jag på grund av mitt bristande sociala umgänge kommer sitta kvar där i höst!

 

[Kiwifrukt]

Det är nog dags att prata med AF om hur dålig du tycker insatsen är.

Det sa pappa också när jag berättade igår. Dock har jag aldrig träffat min handledare på AF och jag är rädd att jag bara gör det värre om jag berättar. Människan verkar ju ha något emot mig personligen, så det känns lite jobbigt.

 

[Modest]

@Kiwifrukt Om du bara varit arbetslös i fyra veckor, måste du gå till AF och därmed denna grupp? Eftersom det inte ger någonting och coachen inte tänker rekommendera dig till ngt jobb förrän du skaffat vänner(!), sluta gå?

Jag trodde att man bara gick till AF om man varit mer långvarigt arbetslös, en månad är ju ingenting.

 

[Kiwifrukt]

@Kiwifrukt Om du bara varit arbetslös i fyra veckor, måste du gå till AF och därmed denna grupp? Eftersom det inte ger någonting och coachen inte tänker rekommendera dig till ngt jobb förrän du skaffat vänner(!), sluta gå?

Jag trodde att man bara gick till AF om man varit mer långvarigt arbetslös, en månad är ju ingenting.

Jag blev uppsagd från min projektanställning vid årsskiftet för att projektet helt enkelt tog slut. Skrev in mig på arbetsförmedlingen direkt (helt enkelt för ersättningens skull, jag behöver pengar, men hade inte några större förhoppningar om hjälp). Träffade en person på AF som dock inte är min handledare i halva januari, det var den personen som föreslog stöd och matchning.

Dock har jag varit timanställd på mitt gamla jobb från årsskiftet till slutet på februari och har i praktiken jobbat mer än jag gjorde innan jag blev uppsagd = riktigt arbetslös har jag bara varit i ungefär fyra-fem veckor. Jag blev inskriven på stöd och matchning 23 februari och ska vara där till 23 maj. Den första handledaren jag träffade trodde absolut inte att jag skulle vara kvar där till maj, kvinnan tror ju tydligen att jag ska vara kvar till hösten.

Mer allmän info, jag kom genom kontakter (som hon alltså tror att jag inte har ) i kontakt med ett annat, mindre, bemanningsföretag som också är anknutna till stöd och matchning igår. Nu är det min kontakt som pratat med mannen där, men han hade blivit helt bestört över hur hon behandlar mig (det är inte bara detta, men det andra har mer varit hennes attityd att hon struntar i mig) och han trodde att jag kunde byta. Kan jag det? Före/efter 23 maj? Hon kommer aldrig rekommendera mig till en arbetsgivare, det har hon sagt själv.

 

[Kiwifrukt]

Nu skriver jag ner allt jag reagerat på, mest för min egen skull om jag ska kontakta AF och så får ni säga om jag överreagerar.
- De individuella mötena handlar inte om mig och mitt jobbsök. Jag förstår att inte hela gruppen kan anpassas till mig eftersom jag är den som sticker ut, men på det individuella mötet hade jag gärna varit fokus. En gång fick jag ställa in på grund av extremt väderkaos, så att de varnade för att ge sig ut om man inte måste. Jag frågade om vi kunde ta det på telefon istället den halvtimmen som ändå var vikt åt mig, men då blev hon sur och sa att hon inte hade tid med det. De andra gångerna har hon ställt in/sagt att hon inte hinner med mig när jag redan är på plats, och bara slängt åt mig ett papper om personligt brev innan hon drog igen. Förutom mötet i tisdags, som hela tråden handlar om.
- Hon har attityden att hon inte bryr sig om mig, för det finns andra i gruppen som är i större behov av det.
- Det ingår tydligen i programmet att man har rätt att träffa en studievägledare. Jag frågade killen på mitt första möte om det var obligatoriskt eftersom jag redan har en högskoleutbildning/examen och kanske en termins CSN kvar, jag kan inte plugga mer ens om jag skulle vilja, och det vill jag inte. Han sa att det absolut inte var nödvändigt i mitt fall. Nu har hon bokat in mig på ett sånt möte ändå, när jag sa samma sak till henne snäste hon att det kunde verkligen behövas att träffa en syv.
- Hon tycker att det är viktigare att skaffa kompisar än jobb.
- Hon är absolut inte peppande, snarare tvärtom. Jag upplever att hon drar ner mitt självförtroende och menar att jag aldrig kommer få ett jobb.
- Jag kan mycket väl tänka mig att söka lättare administrativa jobb också. Eller sätta mig i receptionen på en bilfirma igen, som jag gjort innan och älskade det. När jag sa det blev hon arg och sa att såna jobb var inte aktuella ändå.
- Hon har som en liten final då uttryckligen sagt att hon inte tänker rekommendera mig på grund av att jag inte umgås med mina gamla barndomsvänner.

 

[Diabetikern]

Alltså det låter helt stört. Du måste ta detta vidare och få byta.

Usch vilken tråkig sits du hamnat i

 

[tornblomma]

Arbetsgivaren har egentligen inte så mycket med min fritid att göra, men samtidigt säger det mycket om en människa ifall den har en stor social sfär eller en liten. Och för arbetsgivaren kan det dessutom vara avgörande att en anställd har stort nätverk just för att få kunder, etc. En person som har ett stort socialt nätverk är oftast bättre på att just nätverka och att behålla viktiga relationer, någonting som är viktig i de flesta kundsammanhang.

Dessutom är ju ett stort socialt nätverk jätteviktigt ifall man vill ha ett jobb. Jag har jobbat hela mitt liv, har aldrig varit arbetslös och har haft mängder med anställningar, men ingen av dem har jag fått genom Arbetsförmedlingen. Enormt få har jag fått genom att skicka cv. De flesta jobb jag fått har jag fått genom kontakter och genom att vara med i olika sammanhang där jag synts. Vet ingen om att du finns är det svårt att anställa dig.

Precis så!

Sen beror det ju på vilket jobb vi pratar om. Inom PR och kommunikation tex kan det vara avgörande, ska du jobba som arkeolog och sitta och föra in fynd i en databas- not so much

 

[Kiwifrukt]

Precis så!

Sen beror det ju på vilket jobb vi pratar om. Inom PR och kommunikation tex kan det vara avgörande, ska du jobba som arkeolog och sitta och föra in fynd i en databas- not so much

De jobb som jag är aktuell för har inget som helst att göra med hur många jag umgås med på min fritid. Dessutom är det ju just på min fritid, jag kan vara glad, trevlig och social på jobbet, men jag vill helst umgås med folk jag känner väl när jag är ledig. Det tycker jag inte hon har med att göra, och jag tycker hon är sjukt oproffsig när hon blandar ihop de två sakerna.

Att dessutom straffa mig nu för något som hände för tio-femton år sen (att jag tappade kontakten med gamla grundskolekompisar vars enda gemensamma nämnare var att våra föräldrar valt att bosätta sig i samma by och avla barn samma år) tycker jag inte heller är speciellt relevant för henne.