Socker och svärmödrar..

[Mischmasch]

Uttjatat ämne kanske men jag skulle behöva lite input. Har en son som just fyllt 1 år och min inställning är att han inte är i något som helst behov av kakor, saft m.m. så länge han inte visat något eget intresse för det. Dvs sitter vi och fikar och han gärna vill smaka så får han det, men inte mer än så.

Sen har vi mormor och farmor som har en lite annan syn på det, framför allt farmor. Visst min mamma matar gärna honom med vaniljvisp t ex men säger jag ifrån så lyssnar hon. Farmor däremot gör precis som hon vill.

Ett exempel var när hon 5 min innan jag skulle ge honom välling och lägga honom börjar mata honom med en jättesöt fruktpaj som hon sitter och äter. Jag biter ihop och tänker att "jaja, nån sked skadar ju inte, hon vill ju så gärna". Men en sked blir 2, 3, 4 skedar så jag försöker lite fint hinta att det räcker genom att säga till sonen någonting om "nu blir det kanske svårt att sova med allt socker". Men hon fortsätter. 5 skedar. Då säger jag att "nej, nu räcker det". Det går 5 sekunder och sen ger hon en sista sked och säger till sonen "mamma får säga vad hon vill men farmor gör som hon vill ändå." Och jag blir så arg och irriterad!

Jag förstår varför hon gör det (vara snäll, bli omtyckt osv) och jag har förstått att hon är av åsikten att far- och morföräldrar får göra lite som som vill, "det hör liksom till". Men det känns så jäkla tråkigt för det här gör att jag inte skulle vilja att hon var barnvakt, när jag vet att hon inte lyssnar eller bryr sig om vad vi säger. Framför allt för att jag är rädd att det skulle vara samma sak med andra viktigare saker som rör hans säkerhet. Eller är det jag som ska släppa på kontrollbehovet och låta henne göra precis vad hon vill med barnbarnet?

 

[Lovisaleonora]

Eller är det jag som ska släppa på kontrollbehovet och låta henne göra precis vad hon vill med barnbarnet?

Nej, jag tycker faktiskt inte du ska släppa på den åsikten. Jag tycker det verkar otroligt olämpligt att fylla barn med socker på det sättet. Och jag hade också känt att hon struntar i era instruktioner, hur ni vill att sonen ska behandlas.

 

[Gnist]

5 skedar rabarberpaj är väl inte direkt att fylla ett barn med socker enligt mig då, men om man som förälder inte vill att ens barn ska äta något som man själv anser onyttigt/skadligt så ska det såklart respekteras av far/morföräldrar.

 

[athena_arabians]

@Sandros: Jag tycker att det faktiskt var värre att säga att hon skiter i dig och gör som hon vill inför sonen. Det enbart diskar henne från ensamtid med honom. Att dessutom proppa honom full med socker gör det hela ännu värre.

Sätt ner foten och följs inte instruktionerna får hon inte vara barnvakt. Jag kan tillägga att jag var tjock som barn, delvis pga "snälla" släktingar som gav mig skräp. Det är ett helvete.

 

[em-pirre]

Det där verkar vara förvånansvärt vanligt. Helt otroligt.

Jag hade sagt ifrån.

Vad säger pappan? Det är ju ändå hans föräldrar.

 

[trazel]

Varför berättar du inte för henne det du själv skrivit i TS? Det skulle antagligen väcka tankar hos henne som hon inte haft tidigare. Eller låter barnets pappa ta det om ni är överens om det.

 

[Mischmasch]

Varför berättar du inte för henne det du själv skrivit i TS? Det skulle antagligen väcka tankar hos henne som hon inte haft tidigare. Eller låter barnets pappa ta det om ni är överens om det.

Berättar vad? Att vi inte tycker han behöver massa vitt socker vet hon ju redan. Eller tänkte du barnvaktsbiten?

 

[TinyWiny]

Nu har jag inga biobarnbarn men två fantastiska bonusbarnbarn och vår (min och sambons) tanke har alltid varit att det är föräldrarnas åsikter och vilja som gäller sålänge barnen är små (senare gäller ju barnens vilja när de är tillräckligt stora). Vill de inte att barnet äter/gör det eller detta så respekterar vi det oavsett om vi kanske tycker annorlunda. Sålänge föräldrarnas åsikt om hur det ska vara inte skadar barnet så har vi liksom ingen anledning att lägga oss i. Varför tänker vi så? Jo, för vi vill vara endel av deras liv. Vi vill att de ska kunna lita på oss, att vi inte gör tvärtemot deras vilja när vi är själva med barnen. De ska veta att vi respekterar deras åsikter.

Relationen barn-mor/farföräldrar är ofta ganska märklig. Antingen finns det ingen alls, de utnyttjas som barnvakt eller så har mor/farföräldrarna märkliga åsikter om att de nu kan bete sig hur märkligt som helst vilket de aldrig hade gjort eller velat att någon annan skulle gjort när deras barn var små. Det verkar också som att vissa anser att de har bestämmanderätt över sina barnbarn vilket de såklart inte har. Den hade de när deras barn var små över dem men inte nu över sina barnbarn. Vissa går helt upp i tanken att de ska skämma bort sina barnbarn utan en tanke på något annat än att bli omtyckta av barnet. Att deras relation till barnet är avhängigt relationen till barnets föräldrar verkar gå dem förbi.

Jag hade sagt att jag vill hemskt gärna bestämma över vad mitt barn ska äta/göra tills hen är tillräckligt stor för att avgöra det själv. Att jag vill att min åsikt respekteras och att jag kan lita på det även när jag inte är med. Jag hade ställt det som villkor helt enkelt. Mina barns ena mor/farförälder hotade med att hen skulle klippa mitt ena barn (mot barnets vilja) och jag var väldigt tydlig med att säger du så så kommer barnen inte få vara hos dig för det kan jag inte utsätta mina barn för. Hen insåg att hen inte hade någon bestämmanderätt i det och efter det har vi haft en bra relation.

 

[Mischmasch]

Nu har jag inga biobarnbarn men två fantastiska bonusbarnbarn och vår (min och sambons) tanke har alltid varit att det är föräldrarnas åsikter och vilja som gäller sålänge barnen är små (senare gäller ju barnens vilja när de är tillräckligt stora). Vill de inte att barnet äter/gör det eller detta så respekterar vi det oavsett om vi kanske tycker annorlunda. Sålänge föräldrarnas åsikt om hur det ska vara inte skadar barnet så har vi liksom ingen anledning att lägga oss i. Varför tänker vi så? Jo, för vi vill vara endel av deras liv. Vi vill att de ska kunna lita på oss, att vi inte gör tvärtemot deras vilja när vi är själva med barnen. De ska veta att vi respekterar deras åsikter.

Relationen barn-mor/farföräldrar är ofta ganska märklig. Antingen finns det ingen alls, de utnyttjas som barnvakt eller så har mor/farföräldrarna märkliga åsikter om att de nu kan bete sig hur märkligt som helst vilket de aldrig hade gjort eller velat att någon annan skulle gjort när deras barn var små. Det verkar också som att vissa anser att de har bestämmanderätt över sina barnbarn vilket de såklart inte har. Den hade de när deras barn var små över dem men inte nu över sina barnbarn. Vissa går helt upp i tanken att de ska skämma bort sina barnbarn utan en tanke på något annat än att bli omtyckta av barnet. Att deras relation till barnet är avhängigt relationen till barnets föräldrar verkar gå dem förbi.

Jag hade sagt att jag vill hemskt gärna bestämma över vad mitt barn ska äta/göra tills hen är tillräckligt stor för att avgöra det själv. Att jag vill att min åsikt respekteras och att jag kan lita på det även när jag inte är med. Jag hade ställt det som villkor helt enkelt. Mina barns ena mor/farförälder hotade med att hen skulle klippa mitt ena barn (mot barnets vilja) och jag var väldigt tydlig med att säger du så så kommer barnen inte få vara hos dig för det kan jag inte utsätta mina barn för. Hen insåg att hen inte hade någon bestämmanderätt i det och efter det har vi haft en bra relation.

Precis så är det ju, det är ingen rättighet att få umgås med sina barnbarn eller vara barnvakt åt dom. Och det blir ju så kontraproduktivt om man vill umgås så mycket som möjligt med sina barnbarn att samtidigt göra saker som gör att föräldrarna inte litar på en för fem öre..

Och sen det här med att dom har ju själva haft barn en gång och kanske föräldrar/svärföräldrar som tyckt annorlunda om saker och ting och la sig i. Man kan ju undra om dom helt förträngt hur det kändes.

 

[DarkInNight]

Jag hade blivit skitförbannad. Mitt barn, mina regler. Punkt slut!

 

[Jenka]

Just att hon struntar i vad du (ni?) Tycker, tycker jag är värst. Jag hade tagit upp med henne att det hindrar henne från att få vara barnvakt.

 

[trazel]

Berättar vad? Att vi inte tycker han behöver massa vitt socker vet hon ju redan. Eller tänkte du barnvaktsbiten?

Det var barnvaktsbiten jag tänkte på framför allt.

 

[Jenka]

Avgörande kan jag dock tycka är vad pappan tycker också?

 

[Tora]

Jag går som vanligt mot strömmen. Jag hade inte brytt mig det minsta.

Enda gången det hade blivit ett problem för mig är om barnen hade varit hela dagarna hos mor och farföräldrar och konstant ätit onyttigheter.

Bara i förrgår sov tvååringen över hos morfar. Hon kommer överlycklig hem på morgonen och det första hon säger är "Jag fick glass på morgonen". Detta går hon och pratar om hela dagen.

I min värld så är mor och farföräldrar till just för att göra det man inte annars får göra hemma. Det där lilla förbjudna och spännande.

 

[Pegasus63]

Finnes la inget nytt här, morföräldrar har i alla tider motarbetad svärson eftersom de anser att svärson inte följer deras sett att uppfostra barn/passa upp på dotter, precis som farföräldrar (då gärna i förstahand svärmor) motarbetar svärdotter då de inte anser att svärdotter tar hand om deras son och barnbarn så som de skulle gjort.

"Konflikten" mellan svärföräldrar och svärdotter/son har funnits i tusentals år och kommer fortsätta flera tusen år till. Bara att gilla läget... Glömde nästan, grattis du har upptäckt hur det är att vara vuxen med pojkvän/äkta maka.

 

[vallhund]

Finnes la inget nytt här, morföräldrar har i alla tider motarbetad svärson eftersom de anser att svärson inte följer deras sett att uppfostra barn/passa upp på dotter, precis som farföräldrar (då gärna i förstahand svärmor) motarbetar svärdotter då de inte anser att svärdotter tar hand om deras son och barnbarn så som de skulle gjort.

"Konflikten" mellan svärföräldrar och svärdotter/son har funnits i tusentals år och kommer fortsätta flera tusen år till. Bara att gilla läget...

Snarare en välgödslad karikatyr som sällan återfinns i verkligheten, även om det så klart förekommer.

 

[Pegasus63]

Snarare en välgödslad karikatyr som sällan återfinns i verkligheten, även om det så klart förekommer.

Har du inte upplevd det själv så grattis till val av partner (och svär föräldrar), undrar om din partner inte ett antal känt sig vägt och bedömd av dina föräldrar i val som berörd är båda...

 

[TinyWiny]

Jag går som vanligt mot strömmen. Jag hade inte brytt mig det minsta.

Enda gången det hade blivit ett problem för mig är om barnen hade varit hela dagarna hos mor och farföräldrar och konstant ätit onyttigheter.

Bara i förrgår sov tvååringen över hos morfar. Hon kommer överlycklig hem på morgonen och det första hon säger är "Jag fick glass på morgonen". Detta går hon och pratar om hela dagen.

I min värld så är mor och farföräldrar till just för att göra det man inte annars får göra hemma. Det där lilla förbjudna och spännande.

Det här handlar ju inte om socker utan om att mor/farföräldrarna inte respekterar barnbarnets föräldrars önskan. Det finns säkert en hel massa andra saker du inte hade tyckt var okej om dina barns far/morföräldrar gjorde. Åka bil utan att barnet sitter fast t ex.

 

[glittra]

Detta: "mamma får säga vad hon vill men farmor gör som hon vill ändå." hade gjort mig ordentligt irriterad (sockret i pajen hade jag inte brytt mig speciellt om). Visst att mor/farföräldrar kan ha lite särskilda regler, men detta att uttryckligen gå emot din (och barnets pappas?) vilja tycker jag är så respektlöst.

 

[TinyWiny]

Finnes la inget nytt här, morföräldrar har i alla tider motarbetad svärson eftersom de anser att svärson inte följer deras sett att uppfostra barn/passa upp på dotter, precis som farföräldrar (då gärna i förstahand svärmor) motarbetar svärdotter då de inte anser att svärdotter tar hand om deras son och barnbarn så som de skulle gjort.

"Konflikten" mellan svärföräldrar och svärdotter/son har funnits i tusentals år och kommer fortsätta flera tusen år till. Bara att gilla läget... Glömde nästan, grattis du har upptäckt hur det är att vara vuxen med pojkvän/äkta maka.

Varför skulle man gilla läget? Bättre att säga ifrån och göra klart att man inte accepterar sådant. Jag och min sambo är liksom inte ensamma i världen om att respektera andras önskan och åsikter om deras barn.