Sockerskatt

Om jag ska försöka förklara mig lite (är lite klarare i skallen idag)...

Självklart är sladdrigt fett i vägen och det är såklart jobbigt att bära på en massa extra. Det har ni såklart rätt i och jag har egentligen inte sagt emot det. Det jag menar har ingenting med hälsa att göra (som vanligt när jag pratar om fatshaming).
Det här med att störa sig på fettet. Ja, jag stör mig enormt mycket på mitt fett. Jag hatar det så mycket och önskar att jag kunde klippa av allt. Men inte bara för att det är fysiskt jobbigt (för ja, det är fysiskt jobbigt att vara tjock, men nu pratar jag inte om det) utan för att det även är psykiskt jobbigt.

Jag stör mig på mitt fläsk för att det inte är accepterat att vara tjock. Vi är alla mer eller mindre hjärntvättade och påverkade av normer och ideal oavsett om vi vill det eller inte. Oftast helt omedvetet. Annars hade inte ens den här diskussionen funnits. Och när folk fatshamar så gör dom det oftast helt omedvetet. För jag tror som sagt att dom flesta människorna ändå inte vill vara elak och såra någon.

Senast för bara någon vecka sen så fick jag kommentaren: "Oj, du måste ha gått ner i vikt? Du ser så välmående och fin ut". Detta sagt av en person som står mig nära. Visst, jag har gått ner ett par kg (väger mig aldrig längre, men det märks ju på kläder), men vad spelar det för roll? Jag är dock allt annat än välmående och alltså, var jag inte fin innan? Eller var jag inte tillräckligt fin när jag vägde mer?

När folk ger såna komplimanger så är det såklart av godhet. Hen som sa så till mig menar bara väl och skulle aldrig medvetet såra. Men just en sån kommentar skriker fatshaming. Helt omedvetet. Att vara välmående och fin (det är ju dessutom en otroligt individuell uppfattning) har verkligen ingenting med ens kroppsstorlek att göra.

Så ja, folk stör sig på både sitt egna fett och andras fett. Inte för att det är i vägen eller på något annat sätt fysiskt jobbigt (som jag sa, det är det, men det är inte det jag pratar om nu) utan för att samhället får oss att tycka att det är dåligt. Och jag är tyvärr villig att säga att jag tror dom allra allra flesta är en del av det. Jag med! Men jag jobbar iallafall på att ändra min syn på det. Men det är sjukt svårt när dom flesta (det sitter fortfarande rotat i min skalle också) kopplar ihop tjock med något negativt.
 
Om man på ett eller annat sätt ger en komplimang för en förändring så kan man alltid tolka det på det sättet. Vad fin du är i håret? -Vaddå är jag skitful i håret annars? Vilken fin jacka! -Klär jag mig fult annars, osv. Visserligen förstår jag att det skiljer sig en del för övervikt pga normer men rent krasst så blir det väldigt svårt att ge beröm för förändring eller ny företeelse utan att det även kan tolkas som att det andra inte var tillräckligt bra eller sämre när det ibland bara handlar om att det är annorlunda.
 
Om man på ett eller annat sätt ger en komplimang för en förändring så kan man alltid tolka det på det sättet. Vad fin du är i håret? -Vaddå är jag skitful i håret annars? Vilken fin jacka! -Klär jag mig fult annars, osv. Visserligen förstår jag att det skiljer sig en del för övervikt pga normer men rent krasst så blir det väldigt svårt att ge beröm för förändring eller ny företeelse utan att det även kan tolkas som att det andra inte var tillräckligt bra eller sämre när det ibland bara handlar om att det är annorlunda.
Fast snygg jacka och utseende tycker jag inte riktigt går att jämföra. Sen, varför är det viktigt att ge komplimanger för utseende? Jag kan hålla med Saeta, jag fick hur mycket komplimanger som helst när jag gått ner 35-40 kg, av typen "Vad FIIIN du är nu! Nu när du gått ner så är du verkligen vacker, eller varför inte Du ser så hälsosam ut nu!" Vilket jag absolut inte var! Jag gick ner SNABBT och mycket just pga att jag INTE mådde bra. Hälsosam var jag inte, och såg tidvis ranglig ut, men visst, jag var smal....
 
Om man på ett eller annat sätt ger en komplimang för en förändring så kan man alltid tolka det på det sättet. Vad fin du är i håret? -Vaddå är jag skitful i håret annars? Vilken fin jacka! -Klär jag mig fult annars, osv. Visserligen förstår jag att det skiljer sig en del för övervikt pga normer men rent krasst så blir det väldigt svårt att ge beröm för förändring eller ny företeelse utan att det även kan tolkas som att det andra inte var tillräckligt bra eller sämre när det ibland bara handlar om att det är annorlunda.

Ge gärna komplimanger angående hår, kläder osv. Men utseende och kropp är bara onödigt att kommentera. Strunta i det bara.
 
Fast snygg jacka och utseende tycker jag inte riktigt går att jämföra. Sen, varför är det viktigt att ge komplimanger för utseende? Jag kan hålla med Saeta, jag fick hur mycket komplimanger som helst när jag gått ner 35-40 kg, av typen "Vad FIIIN du är nu! Nu när du gått ner så är du verkligen vacker, eller varför inte Du ser så hälsosam ut nu!" Vilket jag absolut inte var! Jag gick ner SNABBT och mycket just pga att jag INTE mådde bra. Hälsosam var jag inte, och såg tidvis ranglig ut, men visst, jag var smal....

Lite intressant. Det stämmer som du skriver - men åt andra hållet med. När jag, för ett par år sedan, gick ner ungefär 15 kg i vikt (och jag blev inte utmärglad för det...!) fick jag väldigt många kommentarer om att jag VERKLIGEN inte fick gå ner mer, det här är inte hälsosamt, det räcker nu osv osv Och kommentaren att man trodde jag blivit svårt sjuk eller nåt. Saker som man aldrig hade sagt till mig om jag gått upp samma kilon (säkerligen tänkt men inte uttalat högt). Men för en som går NER i vikt tycks det vara fritt fram för märkliga kommentarer och åsikter.
 
Fast snygg jacka och utseende tycker jag inte riktigt går att jämföra. Sen, varför är det viktigt att ge komplimanger för utseende? Jag kan hålla med Saeta, jag fick hur mycket komplimanger som helst när jag gått ner 35-40 kg, av typen "Vad FIIIN du är nu! Nu när du gått ner så är du verkligen vacker, eller varför inte Du ser så hälsosam ut nu!" Vilket jag absolut inte var! Jag gick ner SNABBT och mycket just pga att jag INTE mådde bra. Hälsosam var jag inte, och såg tidvis ranglig ut, men visst, jag var smal....
Det är inte viktigt men folk gör det ändå och oftast vill folk bara ge någon sorts komplimang för att skapa en positiv stämning. Sen kan det även vara så att personen tycker att förändringen är bättre eller finare oavsett vad det är och det blir för mig då lite svårt att personen inte ska få uttrycka det. Fatshaming och normer är problematiska och en viss fingertoppskänsla bör självklart användas och innehas men samtidigt så tycker jag inte att man alltid måste dra allting till sin spets angående vad det betyder i stort och litet. Mänskligt umgänge går trots allt ut på att klara av att acceptera och förstå varandras fel och misstag och att förstå att vi nog alla till och från säger och gör fel och är lite irriterande mot andra.
 
Det är inte viktigt men folk gör det ändå och oftast vill folk bara ge någon sorts komplimang för att skapa en positiv stämning. Sen kan det även vara så att personen tycker att förändringen är bättre eller finare oavsett vad det är och det blir för mig då lite svårt att personen inte ska få uttrycka det. Fatshaming och normer är problematiska och en viss fingertoppskänsla bör självklart användas och innehas men samtidigt så tycker jag inte att man alltid måste dra allting till sin spets angående vad det betyder i stort och litet. Mänskligt umgänge går trots allt ut på att klara av att acceptera och förstå varandras fel och misstag och att förstå att vi nog alla till och från säger och gör fel och är lite irriterande mot andra.
Fast det går ju utmärkt att ge andra människor komplimanger utan att säga något om hens utseende? Utan att kommentera varken upp eller nedgång i vikt kanske? Mänskligt umgänge går också ut på att respektera sina medmänniskor och ta till sig och lyssna när man begår dessa fel och misstag mot varandra.
 
Fråga angående viktnedgång och kommentarer om det. Vi tar exempel: "har du gått ner i vikt? Det syns verkligen, bra jobbat!" Är det ett okej sätt att uttrycka sig på? Till en vän som man kanske vet att har tänkt/försökt gå ner i vikt?

Eller om personen är "offentlig " på typ FB om att hen försöker gå ner i vikt. Får man kommentera det?

Jag tänker personligen om jag kämpat bort 10 kg(vilket hade kunnat vara fullt möjligt vid vissa tillfällen i livet) så skulle jag nog uppskatta om någon kommenterade det.

Men som sagt, alltid varit inom normalvikt.

Eller ska man aldrig någonsin säga något till någon som uppenbarligen gått ner i vikt?
 
Fråga angående viktnedgång och kommentarer om det. Vi tar exempel: "har du gått ner i vikt? Det syns verkligen, bra jobbat!" Är det ett okej sätt att uttrycka sig på? Till en vän som man kanske vet att har tänkt/försökt gå ner i vikt?

Eller om personen är "offentlig " på typ FB om att hen försöker gå ner i vikt. Får man kommentera det?

Jag tänker personligen om jag kämpat bort 10 kg(vilket hade kunnat vara fullt möjligt vid vissa tillfällen i livet) så skulle jag nog uppskatta om någon kommenterade det.

Men som sagt, alltid varit inom normalvikt.

Eller ska man aldrig någonsin säga något till någon som uppenbarligen gått ner i vikt?

Nej och nej.
 
Fråga angående viktnedgång och kommentarer om det. Vi tar exempel: "har du gått ner i vikt? Det syns verkligen, bra jobbat!" Är det ett okej sätt att uttrycka sig på? Till en vän som man kanske vet att har tänkt/försökt gå ner i vikt?

Eller om personen är "offentlig " på typ FB om att hen försöker gå ner i vikt. Får man kommentera det?

Jag tänker personligen om jag kämpat bort 10 kg(vilket hade kunnat vara fullt möjligt vid vissa tillfällen i livet) så skulle jag nog uppskatta om någon kommenterade det.

Men som sagt, alltid varit inom normalvikt.

Eller ska man aldrig någonsin säga något till någon som uppenbarligen gått ner i vikt?
Jag skulle vilja säga att om man är helt tvärsäker på att en person försökt gå ner ed vilje och gjort det på ett bra sätt så javisst, ge komplimanger - men skippa att kommentera utseendet och beröm prestationen istället.

Det jag tycker är viktigt här är att vara medveten om vad man uppmuntrar. Kommer ditt beröm helt enkelt uppmuntra en person att leva det liv hen vill eller uppmuntrar det till tex ätstörningar? Det är inte helt ovanligt att man går från tjock till smal till supersmal och ätstörd för att berömmen puttat en över kanten åt andra hållet.
 
Fråga angående viktnedgång och kommentarer om det. Vi tar exempel: "har du gått ner i vikt? Det syns verkligen, bra jobbat!" Är det ett okej sätt att uttrycka sig på? Till en vän som man kanske vet att har tänkt/försökt gå ner i vikt?

Eller om personen är "offentlig " på typ FB om att hen försöker gå ner i vikt. Får man kommentera det?

Jag tänker personligen om jag kämpat bort 10 kg(vilket hade kunnat vara fullt möjligt vid vissa tillfällen i livet) så skulle jag nog uppskatta om någon kommenterade det.

Men som sagt, alltid varit inom normalvikt.

Eller ska man aldrig någonsin säga något till någon som uppenbarligen gått ner i vikt?

Men varför är det viktigt? Kan du inte säga till personen att du tycker hen är härlig att umgås med istället tex?
 
Fråga angående viktnedgång och kommentarer om det. Vi tar exempel: "har du gått ner i vikt? Det syns verkligen, bra jobbat!" Är det ett okej sätt att uttrycka sig på? Till en vän som man kanske vet att har tänkt/försökt gå ner i vikt?

Eller om personen är "offentlig " på typ FB om att hen försöker gå ner i vikt. Får man kommentera det?

Jag tänker personligen om jag kämpat bort 10 kg(vilket hade kunnat vara fullt möjligt vid vissa tillfällen i livet) så skulle jag nog uppskatta om någon kommenterade det.

Men som sagt, alltid varit inom normalvikt.

Eller ska man aldrig någonsin säga något till någon som uppenbarligen gått ner i vikt?

Jag är emot allt som har med att kommentera andras kroppar att göra. Men sen är det skillnad på om det är en nära vän som tränar och har ett hälsosamt mål (vad nu hälsosamt är är väldigt svårt att avgöra dock) än om det är någon mer ytlig vän/bekant som skriver något på facebook. Att kommentera att en person varit duktig som gått ner i vikt på facebook eller liknande är ett big NO NO för mig. Men såklart att en ska vara trevlig, stöttande och så när det gäller nära vänner. Och sånt känner en väl. Och det gäller inte bara om personen kämpat sig blodig för att gå ner i vikt. Det finns ju dom som kämpar sig blodiga för att gå upp i vikt också.

Men har en svårt att känna in sånt så är det bäst att avstå. Jag har en äldre familj jag står väldigt nära som allt som oftast går på någon diet (jag avskyr dieter!). Dessa personer är allt från mulliga till väldigt tjocka. Och dom väger sig ofta. När dom berättar att dom gått ner i vikt så brukar jag försöka styra över samtalet på något annat. Det här är alltså personer som får positiva kommentarer från andra när de gått ner i vikt.

Så nej, kommentera inte andras vikt och kropp!
Sen ska en självklart kunna prata om övervikt, fetma och allt annat. Jag är av den åsikten att det ska gå att diskutera allt. Men det ska ju också göras på rätt sätt (vad nu det är vet jag inte) och kanske inte med vem som helst. Det är som med mycket annat, en får tänka sig för innan en säger något.
 
Stod i kö på vårdcentralen. Kvinnan framför mig är en person som jag träffat då och då i många år. Hon har alltid varit en mycket reslig kvinna. Lång, bredaxlad och överviktig. Nu på senare år har hon rasat i vikt. Sköterskan i luckan pratar tyst så länge det handlar om vad besöket gällde.
När sen det ska betalas och dom står och väntar på maskinen så kläcker sköterksan högt; -Men du måste ha gått ner massor i vikt, du ser så fräsch ut?
Kvinnan svarar i princip; -Ehh.
Inte fan säger man sådant! Som vårdpersonal! Herregud, det kunde ju vara för att hon är sjuk.
 
Jag tror inte på sockerskatt.
Jag väger för mycket och gör det till stor del pga. medicin. Äter antipsykotisk och antidepressiv medicin med biverkningarna viktuppgång. Kan såklart inte sluta medicinera, och är svårt att hitta framför allt antipsykotisk medicin utan viktuppgång som biverkning. Så för mig hade det nog hjälpt om det satsats mer på läkemedelsforskning istället för att få bort biverkningarna.
Jag hade helt enkelt inte gått ned i vikt om sockerskatt infördes och det finns väldigt många i samma situation som mig som heller inte hade gjort det. Debatten om sockerskatt ser jag dock inte som fat shaming, utan snarare som en ideologisk diskussion om olika styrningsmedel för att få folk att vara mer hälsosam. Dock finns det väl bra och mindre bra sätt att debattera på.

Jag tycker @MiniLi har bra och sakliga argument i diskussionen, och håller med hen i att sockerskatt inte verkar främja folkhälsan om man tror på forskningen.
 
Jag skulle vilja säga att om man är helt tvärsäker på att en person försökt gå ner ed vilje och gjort det på ett bra sätt så javisst, ge komplimanger - men skippa att kommentera utseendet och beröm prestationen istället.

Det jag tycker är viktigt här är att vara medveten om vad man uppmuntrar. Kommer ditt beröm helt enkelt uppmuntra en person att leva det liv hen vill eller uppmuntrar det till tex ätstörningar? Det är inte helt ovanligt att man går från tjock till smal till supersmal och ätstörd för att berömmen puttat en över kanten åt andra hållet.
Jo, det var prestationen, inte kroppen jag tänkte på. Men jag förstår att det kan slå fel, så det är kanske lika bra att låta bli.
Men varför är det viktigt? Kan du inte säga till personen att du tycker hen är härlig att umgås med istället tex?
Jag har aldrig sagt att det är viktigt, jag frågade om man får säga något. Men det verkar som sagt kunna bli tokigt, så man får låta bli helt enkelt.
Jag är emot allt som har med att kommentera andras kroppar att göra. Men sen är det skillnad på om det är en nära vän som tränar och har ett hälsosamt mål (vad nu hälsosamt är är väldigt svårt att avgöra dock) än om det är någon mer ytlig vän/bekant som skriver något på facebook. Att kommentera att en person varit duktig som gått ner i vikt på facebook eller liknande är ett big NO NO för mig. Men såklart att en ska vara trevlig, stöttande och så när det gäller nära vänner. Och sånt känner en väl. Och det gäller inte bara om personen kämpat sig blodig för att gå ner i vikt. Det finns ju dom som kämpar sig blodiga för att gå upp i vikt också.

Men har en svårt att känna in sånt så är det bäst att avstå. Jag har en äldre familj jag står väldigt nära som allt som oftast går på någon diet (jag avskyr dieter!). Dessa personer är allt från mulliga till väldigt tjocka. Och dom väger sig ofta. När dom berättar att dom gått ner i vikt så brukar jag försöka styra över samtalet på något annat. Det här är alltså personer som får positiva kommentarer från andra när de gått ner i vikt.

Så nej, kommentera inte andras vikt och kropp!
Sen ska en självklart kunna prata om övervikt, fetma och allt annat. Jag är av den åsikten att det ska gå att diskutera allt. Men det ska ju också göras på rätt sätt (vad nu det är vet jag inte) och kanske inte med vem som helst. Det är som med mycket annat, en får tänka sig för innan en säger något.
Ok, då vet jag att det är lika bra att låta bli och bara diskutera vikt med nära vänner, om dom själv tar upp ämnet.

Svar till alla; anledning till att jag frågar är att jag personligen är väldigt avslappnad och skulle inte ha något emot om någon frågade om jag hade gått ner i vikt eller kommenterat mitt utseende.. men ni har gjort det tydligt att det kan vara väldigt känsligt. Tack för era svar!
 
Fråga angående viktnedgång och kommentarer om det. Vi tar exempel: "har du gått ner i vikt? Det syns verkligen, bra jobbat!" Är det ett okej sätt att uttrycka sig på? Till en vän som man kanske vet att har tänkt/försökt gå ner i vikt?

Eller om personen är "offentlig " på typ FB om att hen försöker gå ner i vikt. Får man kommentera det?

Jag tänker personligen om jag kämpat bort 10 kg(vilket hade kunnat vara fullt möjligt vid vissa tillfällen i livet) så skulle jag nog uppskatta om någon kommenterade det.

Men som sagt, alltid varit inom normalvikt.

Eller ska man aldrig någonsin säga något till någon som uppenbarligen gått ner i vikt?

Jag har nyligen gått ner i vikt. Men när jag träffade en vän nyligen, som vet om det och själv kämpar med vikt ibland så kommenterade hon inte mitt utseende, istället pratade vi om att allt är lättare när man hittar nyttigare rutiner (som inte är jobbiga att hålla) och varför just vi två tenderar att tröstäta när vi känner oss deppiga. Det betydde också att jag gick därifrån och kände att ja! jag bantar inte, jag försöker vara nyttigare (och detta trots att vi träffades för en 3 timmars fika :angel::angel:) och att jag ändå fick den där boosten utan att någon sagt till mig att jag ser mycket smalare ut.
 
Hehehe, den enda gången jag säger något är om någon har klippt sig och det blir det alltid, åh vad fint det blev, även om det är fult som satan :angel: Sedan om någon pratar mycket om hur mycket hen tränar och bantar då kan man säga något mer allmänt positivt som heja, heja. Eller hur går det? Om personen då säger, oh jag har gått ner x antal kilo, då kan man säga, vad härligt och jag ser det - även om man inte ser det.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp