Sommarföräldrar 2017 del 3

[Ray]

Jag förstår verkligen att du åtminstone vill få sova bättre på helgen. Det tycker jag känns som en rimlig uppdelning, även om det kan vara klurigt att fixa det i praktiken. Skulle du kunna sova någon natt med stora barnet och då får pappan komma med den lilla när det är dags för mat?

Tror lite att det hade blivit ljud från lille och då vaknar jag ju direkt...
Stora sover ju utan problem själv så det räcker att han finns i rummet och att jag kan be honom ta bebis om det blir svårt att somna om.
Känns sådär onödigt att ta gaska ni när amningen fungerar men det är onekligen lättare att dela på nätterna då.

 

[Imogen]

Nätterna har varit lite jobbiga här med ett tag och lite småsur på pappan som helt slutat hjälpa till på natten eftersom han är sååå trött. Han har tagit honom en stund på morgonen och då tycker han att jag får sova "länge". Men att aldrig få sova mer än 2-3 timmar som mest är slitigt. Jag ser fram emot helgen eftersom jag ska få sova mer då och nu har det varit 3 veckor som det inte blivit så...
Tycker det är ett svårt dilemma när en jobbar och uppenbarligen tar på sig för mycket på jobbet och kommer hem trött och sent och dem andra roddat nätter och bebis och barn och är trött för det. Blir lätt en "vem har det värst diskussion".
Får ni "nog" med hjälp på natten?
Vad är egentligen rättvist?

Hoppar in från hösttråden. Vi hjälps åt i meningen att vi tar varsitt barn. Sonen (2,5 år) har börjat vakna till 2-3 gånger per natt sen lillasyster kom och jag ammar så känns så rättvist det kan bli. Bebisen sover 2-3 timmar i sträck och brukar somna om ganska fort. Utmaningen är att inte jag somnar först.

Sonen vaknar 6 varje morgon. Då har maken redan gått till jobbet. Så på vardagarna har jag båda barnen från kl 6, men på helgerna går maken upp med sonen så att jag och bebis kan sova vidare. Om inte bebis haft en riktigt bra natt, då får maken en sällsynt sovmorgon.

 

[Rhinos]

Tror lite att det hade blivit ljud från lille och då vaknar jag ju direkt...
Stora sover ju utan problem själv så det räcker att han finns i rummet och att jag kan be honom ta bebis om det blir svårt att somna om.
Känns sådär onödigt att ta gaska ni när amningen fungerar men det är onekligen lättare att dela på nätterna då.

Det är svårt det där att se till att båda får sova ordentligt. Det känns som att några längre sovstundet i princip är omjöjligt att få till under tiden man ammar och barnet fortfarande äter på nätterna.

Jag är inte heller sugen på att börja med flaska. Dels vill jag inte riskera att förstöra amningen, dels somnar jag om väldigt fort efter varje amningstillfälle eftersom jag ammar. Det känns ”onödigt” att maken ska börja rodda med flaskan och sedan riskera att inte kunna somna om när jag somnar om på bara några minuter när jag liggammar.

 

[Rhinos]

Hoppar in från hösttråden. Vi hjälps åt i meningen att vi tar varsitt barn. Sonen har börjat vakna till 2-3 gånger per natt sen lillasyster kom och jag ammar så känns så rättvist det kan bli. Bebisen sover 2-3 timmar i sträck och brukar somna om ganska fort. Utmaningen är att inte jag somnar först.

Sonen vaknar 6 varje morgon. Då har maken redan gått till jobbet. Så på vardagarna har jag båda barnen från kl 6, men på helgerna går maken upp med sonen så att jag och bebis kan sova vidare. Om inte bebis haft en riktigt bra natt, då får maken en sällsynt sovmorgon.

Så gör vi också när stora vaknar. Oftast nöjer han sig med att pilla mig i håret när han vaknar på nätterna, men om han är på dåligt humör får maken rycka ut.

 

[Ryttla]

Nätterna har varit lite jobbiga här med ett tag och lite småsur på pappan som helt slutat hjälpa till på natten eftersom han är sååå trött. Han har tagit honom en stund på morgonen och då tycker han att jag får sova "länge". Men att aldrig få sova mer än 2-3 timmar som mest är slitigt. Jag ser fram emot helgen eftersom jag ska få sova mer då och nu har det varit 3 veckor som det inte blivit så...
Tycker det är ett svårt dilemma när en jobbar och uppenbarligen tar på sig för mycket på jobbet och kommer hem trött och sent och dem andra roddat nätter och bebis och barn och är trött för det. Blir lätt en "vem har det värst diskussion".
Får ni "nog" med hjälp på natten?
Vad är egentligen rättvist?

Hög igenkänningsfaktor!

Min sambo har tagit 1 (!) natt sedan lillen föddes och då kunde jag ändå inte sova eftersom jag är lättväckt. S vaknar varannan timme och denna fas har varat i snart 2 mån. Vi ger endast flaska så rent praktiskt skulle han kunna ta fredag och lördag natt varje vecka. Men gör han det frivilligt? Nää.

Tror dels inte att han förstår hur lite sömn jag får. Eller egentid för den delen. Och jodå, jag har påtalat det och javisst hjälper han alltid till när jag ber om det. Men personligen kan jag bli så jäkla förbannad (och tjurig) på känslan att det är ”min” bebis och han i sin tur skulle ha rollen att ”hjälpa till”. I helvete heller. Jämlikhet!!!

Men som du nämner, det blir alltid den där ”Vem har det värst?”-diskussionen. Fast jag vill hävda att jag HAR det värst, ända sedan den fyra dygn långa förlossningen liksom.

 

[hvala]

Så här gör vi med nätterna, med bebis som flaskmatas:
Söndag-torsdag: jag tar nätterna. Min man åker tidigt till jobbet så jag har även dottern helt själv från uppstigning till förskolelämning vid 8.30-9. Det är bebisen som väcker mig på morgonen, inte dottern. Min man sover med dottern men eftersom hon sover hela natten är det (oftast) ingen börda.

Fredag-lördag samt vid behov om jag är extremt trött: min man tar nätterna och jag sover med dottern.

De första 7 veckorna var vi hemma tillsammans och då tog vi varannan natt. Den som hade haft natten fick väcka den andra föräldern från kl 6 för skiftbyte och kunde sen gå och lägga sig igen och sova ikapp fram till 9 eller 10.

Numera äter M bara en gång på natten så det är inte så jobbigt, men han kan ligga och ha ljud för sig och sova oroligt (främst framåt morgonen) och då är det jobbigt. I natt var jag upp och petade i nappen en gång i timmen mellan 01-04, matning kl 04 som tog minst 30 min och sen orolig sömn för oss båda fram till 6.30

 

[MalanMjöl]

Eftersom jag ammar så tar jag de flesta nätter. Men de nätterna hon inte kommer till ro och har svårt för att somna om kan det hända jag väcker sambo (han vaknar inte alltid när hon gnäller...) Dock har jag ofta ändå svårt att somna om vid sidan av eftersom jag fortfarande kan höra henne. Sambon har dock inget emot att jag väcker honom.

Idag har jag ridit för tränare igen och sambon har lyckats natta henne utan att jag var hemma. Hon hade varit lite mer orolig än vanligt så han tyckte det hade varit lite jobbigt men viktigast var att det lyckades (tyckte jag iaf !)

 

[Ray]

Hög igenkänningsfaktor!

Min sambo har tagit 1 (!) natt sedan lillen föddes och då kunde jag ändå inte sova eftersom jag är lättväckt. S vaknar varannan timme och denna fas har varat i snart 2 mån. Vi ger endast flaska så rent praktiskt skulle han kunna ta fredag och lördag natt varje vecka. Men gör han det frivilligt? Nää.

Tror dels inte att han förstår hur lite sömn jag får. Eller egentid för den delen. Och jodå, jag har påtalat det och javisst hjälper han alltid till när jag ber om det. Men personligen kan jag bli så jäkla förbannad (och tjurig) på känslan att det är ”min” bebis och han i sin tur skulle ha rollen att ”hjälpa till”. I helvete heller. Jämlikhet!!!

Men som du nämner, det blir alltid den där ”Vem har det värst?”-diskussionen. Fast jag vill hävda att jag HAR det värst, ända sedan den fyra dygn långa förlossningen liksom.

Du precis...
Efter 2 graviditeter och 2 kejsarsnitt så är det fan svårt att toppa..

Ibland hör ju sambon hur det låter när jag säger "kan jag få duscha" och tack... Men just nu har en mancold på lut.
Jag kan liksom känna att han tror att eftersom barnet inte skriker så sover jag och dessutom tror han att om man ammar så skriker aldrig barnet på dagen heller... Allt går så enkelt för mammor som bara tar fram tutten och sen skrattar bebis snällt i sittern medan man lagar middag och gör läxor etc.
Så ser ju inte sanningen ut.

 

[Thalbaz]

Jag är ju extremt bortskämd med en bebis som sover hela nätter utan matpaus. Oftast sover hon från 00-08, ibland längre. När vi låg på neo och hon fortfareande sondades tog vi varannan matning har jag för mig men när vi fick igång amingen tog jag för det mesta nätterna. Mannen kunde hjälpa till med blöjbyten ibland om han fortfarande var vaken eller vaknade.

Jag tror fröken är inne i någon fas då hon varit extremt svårsövd ett par nätter. Så fort jag lagt henne i sängen har hon blivit jätteledsen. Det enda som har fungerat har varit att liggamma henne och försiktigt lyfta över henne till hennes säng när hon somnat ordentligt. Hon har även varit lite extra gnällig men jag tror det börjar gå över i allla fall.

 

[Rhinos]

Här har sonen gjort framsteg de senaste dagarna. Igår la han till med en rejäl skrattsalva (helt underbart gulligt ) och idag vände han sig om från mage till rygg. Han gillar faktiskt bäst att ligga på mage. Storebror avskydde verkligen att ligga på mage så det är ovant att ha en bebis som faktiskt föredrar det.

 

[Rhinos]

Jag är ju extremt bortskämd med en bebis som sover hela nätter utan matpaus. Oftast sover hon från 00-08, ibland längre. När vi låg på neo och hon fortfareande sondades tog vi varannan matning har jag för mig men när vi fick igång amingen tog jag för det mesta nätterna. Mannen kunde hjälpa till med blöjbyten ibland om han fortfarande var vaken eller vaknade.

Jag tror fröken är inne i någon fas då hon varit extremt svårsövd ett par nätter. Så fort jag lagt henne i sängen har hon blivit jätteledsen. Det enda som har fungerat har varit att liggamma henne och försiktigt lyfta över henne till hennes säng när hon somnat ordentligt. Hon har även varit lite extra gnällig men jag tror det börjar gå över i allla fall.

Sååå skönt med så långa nätter. Jag är inte alls avis .

 

[hvala]

Det är tur att jag upplevt fjärde utvecklingssprånget en gång tidigare och vet hur jäkligt det är. Min lilla solstråle har blivit en missnöjd brölis. Jag blir galen på allt gnällande! Håller tummarna för att det inte håller i sig 6 veckor den här gången.

Jag har en massiv att-göra-lista men har fått acceptera att det går trögt just nu. Skriva jobbansökan och putsa fönster är det som är högst prioriterat, utöver mat och sömn.

 

[Rosen-Knoppen]

Nu har har det blivit så som jag lova mig själv efter äldre sonen. Jag lovade mig själv att inte ta allt med amningen så hårt, det skulle bli som det blev och bla bla. Och ändå är jag där idag.. gråtandes ågestfylld och hård mot mig själv!
Jag som tyckte det gick så bra i början. Men sen kom vikt nedgången, tungbandet och allt kring det.
Och när det var löst så fick jag nu i förra veckan svamp, eller det är vad jag tror det är. Smärta i brösten vid amning. Som jag försökt behandla.
Har fått ge flaska till kvällen för att avlasta 2kvällar i rad.
Och nu verkar det som han ratar bröstet. Har funkat bra under dagen. Men nu ikväll har han bara skrikit så fort jag lagt honom till bröstet. Efter 1 timmes skrikande, tårar från mig, väckt storebror som blivit hysteriskt ledsen och bara velat ha mig så fick lillebror en flaska.
Och jag känner mig så värdelös, otillräcklig åt alla håll och kanter! Tårarna bara rinner.
Jag hoppas det går bättre imorgon, för jag är inte redo att släppa amningen än.
Men det skulle nog vara så skönt för alla om det blev så. Jag kunde få tid till stora sonen, kan äta mjölkprodukter igen. Men det blir inga fler barn så det känns som en stor sorg om det inte blir nå mer amning, som jag förlorat en del av mig själv.

 

[Rhinos]

Nu har har det blivit så som jag lova mig själv efter äldre sonen. Jag lovade mig själv att inte ta allt med amningen så hårt, det skulle bli som det blev och bla bla. Och ändå är jag där idag.. gråtandes ågestfylld och hård mot mig själv!
Jag som tyckte det gick så bra i början. Men sen kom vikt nedgången, tungbandet och allt kring det.
Och när det var löst så fick jag nu i förra veckan svamp, eller det är vad jag tror det är. Smärta i brösten vid amning. Som jag försökt behandla.
Har fått ge flaska till kvällen för att avlasta 2kvällar i rad.
Och nu verkar det som han ratar bröstet. Har funkat bra under dagen. Men nu ikväll har han bara skrikit så fort jag lagt honom till bröstet. Efter 1 timmes skrikande, tårar från mig, väckt storebror som blivit hysteriskt ledsen och bara velat ha mig så fick lillebror en flaska.
Och jag känner mig så värdelös, otillräcklig åt alla håll och kanter! Tårarna bara rinner.
Jag hoppas det går bättre imorgon, för jag är inte redo att släppa amningen än.
Men det skulle nog vara så skönt för alla om det blev så. Jag kunde få tid till stora sonen, kan äta mjölkprodukter igen. Men det blir inga fler barn så det känns som en stor sorg om det inte blir nå mer amning, som jag förlorat en del av mig själv.

Det låter som att ut har det jättekämpigt, vilken supermänniska du är . Det är inte konstigt att du känner som du gör, ditt mål var att amma och när det inte fungerar kan det lätt kännas som ett misslyckande. Men du har verkligen kämpat och också lyckats väldigt länge . Har tyvärr inga tips att ge förutom att slicka styrkekramar.

 

[Fritidsryttare]

Nu har har det blivit så som jag lova mig själv efter äldre sonen. Jag lovade mig själv att inte ta allt med amningen så hårt, det skulle bli som det blev och bla bla. Och ändå är jag där idag.. gråtandes ågestfylld och hård mot mig själv!
Jag som tyckte det gick så bra i början. Men sen kom vikt nedgången, tungbandet och allt kring det.
Och när det var löst så fick jag nu i förra veckan svamp, eller det är vad jag tror det är. Smärta i brösten vid amning. Som jag försökt behandla.
Har fått ge flaska till kvällen för att avlasta 2kvällar i rad.
Och nu verkar det som han ratar bröstet. Har funkat bra under dagen. Men nu ikväll har han bara skrikit så fort jag lagt honom till bröstet. Efter 1 timmes skrikande, tårar från mig, väckt storebror som blivit hysteriskt ledsen och bara velat ha mig så fick lillebror en flaska.
Och jag känner mig så värdelös, otillräcklig åt alla håll och kanter! Tårarna bara rinner.
Jag hoppas det går bättre imorgon, för jag är inte redo att släppa amningen än.
Men det skulle nog vara så skönt för alla om det blev så. Jag kunde få tid till stora sonen, kan äta mjölkprodukter igen. Men det blir inga fler barn så det känns som en stor sorg om det inte blir nå mer amning, som jag förlorat en del av mig själv.

Vad tråkigt att du känner så. Jag hade ju inte ens tänkt amma men fick ändå samma känslor som du beskriver det, fast i light version när knodd valde flaskan mer och mer.
Sen tänker jag så här att bra moderskap är så mycket mer än att bara kunna amma.
Hoppas att ni antingen får ordning på amningen, eller att du slutar klanka ner på dig själv, för du har ju verkligen inte gjort nåt "fel".

 

[Fritidsryttare]

Det är tur att jag upplevt fjärde utvecklingssprånget en gång tidigare och vet hur jäkligt det är. Min lilla solstråle har blivit en missnöjd brölis. Jag blir galen på allt gnällande! Håller tummarna för att det inte håller i sig 6 veckor den här gången.

Jag har en massiv att-göra-lista men har fått acceptera att det går trögt just nu. Skriva jobbansökan och putsa fönster är det som är högst prioriterat, utöver mat och sömn.

Hua, stackare! Vi har stora åskmoln i flera veckor framöver i den där appen, än är det inte såå jobbigt även om det är gnälligt. Sover din sämre också? Vi fick iaf sova bra en natt innan bökandet började...

 

[Rosen-Knoppen]

Vad tråkigt att du känner så. Jag hade ju inte ens tänkt amma men fick ändå samma känslor som du beskriver det, fast i light version när knodd valde flaskan mer och mer.
Sen tänker jag så här att bra moderskap är så mycket mer än att bara kunna amma.
Hoppas att ni antingen får ordning på amningen, eller att du slutar klanka ner på dig själv, för du har ju verkligen inte gjort nåt "fel".

Ja så är det ju, och jag skulle säga exakt samma till andra i samma situation. Storebror fick flaska och det var ju ganska mysigt det med till slut så jag vet egentligen inte varför det blev så ångestladdat även denna gång.
Jag tror det bottnar i att det säkert inte blir fler barn och det här är sista. Det blir så mycket sista av allt.. Sista amningen, sista gången av små bebiskläder..

 

[Fritidsryttare]

Ja så är det ju, och jag skulle säga exakt samma till andra i samma situation. Storebror fick flaska och det var ju ganska mysigt det med till slut så jag vet egentligen inte varför det blev så ångestladdat även denna gång.
Jag tror det bottnar i att det säkert inte blir fler barn och det här är sista. Det blir så mycket sista av allt.. Sista amningen, sista gången av små bebiskläder..

Fast jag känner igen mig jättemycket i det du beskriver, trots att jag innan alltid har tänkt att det kvittar väl om de får käk via flaska eller tutte. Ändå känner jag att jag vill försöka helamma nästa, och jag är besviken på nåt sätt att jag inte kämpade mer med amningen denna gången, trots att jag känt en sån ambivalens kring alltihop. Ibland går förnuft och känslor inte ihop helt enkelt.
Med det sagt så hoppas jag att du känner dig bättre idag!

 

[Fritidsryttare]

Jag återtar mitt tidigare uttalande om att ungen bara är "lite gnällig". Han vrålade mer eller mindre konstant i en timme, spelade ingen roll vad vi gjorde för han var lika förbannad för det. Försökte ta honom i vagnen för där brukar han somna men det var bara att vända igen. När jag satte mig i fåtöljen och halade fram tutten behagade herrn att somna omgående, det var inte så att han ville ha den men han ville ha tillgång till den... Han har fått mitt humör i kubik, jag ser mycket av mig själv i honom så det är svårt att inte skratta åt honom ibland när han drar igång.

 

[Rosen-Knoppen]

Fast jag känner igen mig jättemycket i det du beskriver, trots att jag innan alltid har tänkt att det kvittar väl om de får käk via flaska eller tutte. Ändå känner jag att jag vill försöka helamma nästa, och jag är besviken på nåt sätt att jag inte kämpade mer med amningen denna gången, trots att jag känt en sån ambivalens kring alltihop. Ibland går förnuft och känslor inte ihop helt enkelt.
Med det sagt så hoppas jag att du känner dig bättre idag!

Nej förnuft och känsla går verkligen inte ihop i det här fallet.
Ena sidan av mig skriker ”Men ge upp för faaan!” Den andra skriker ”Du är en idiot om du inte kämpar vidare!”
Amningen har funkat bättre under natten/förmiddagen. Bröstvårtorna gör stundvis ont, stundvis känns det överenskompligt. Och bara det gör mig så sjukt förvirrad, hade det gjort fruktansvärt ont hela tiden och jag sett stora sår eller blåsor hade valet varit lätt, då hade flaskan varit alternativet.
Men nu syns det inget och ibland gör det inte ont. Då är det nån liten del av mig därinne som säger att det kanske kommer bli bättre, en gnutta hopp att hålla fast vid.