Sommarföräldrar 2018 del 2

[Poison-heart]

Jag var på rutinkoll av tappen (som man gör vid tvillinggraviditet minst var 4e vecka) i måndags. De såg då att den var mycket förkortad och jag lades på sjukhuset direkt med sängvila. Jag har inte haft några känningar alls så blev chockad och bara grät i många timmar. Man vet ju att tvillingar ofta kommer tidigt, men då var jag i v28+1 så alldeles för tidigt för dem att komma ut!
Fått sprutor för att påskynda lungmognad av barnen, ifall de bestämmer sig för att komma ut. Hängde ett hot om att behöva åka till annat sjukhus (först Uppsala, sedan prat om ”bara till Örebro”) eftersom det är så tidigt än.. Blev då ännu mer ledsen för det skulle innebära mer ensamhet för mig och svårare att få besök av familj och framförallt min son som blir 2 år om några dagar. Blev alldeles för mycket för mig, så jag har fått prata med kuratorn här vid ett par tillfällen. Har hjälpt en del iaf.
Tappen blivit kollad ett par gånger till och nu hittar de inte det lägsta måttet som läkaren i mån hittade iaf. Fortfarande förkortad, men inte riktigt så akut. Känns skönt. Nu får jag (iaf för nu) stanna på vårt hemsjukhus! Sängvila fortfarande. Fått medicin som ev kan hjälpa tappen att hålla sig hård, så hoppas det hjälper. Hoppas att inget blir värre de närmsta dagarna, då kan det ev vara tal på att få komma hem och vila istället eftersom vi bara har 10 min till sjukhuset. Hoppas hoppas, för detta är så fruktansvärt tråkigt! Men, jag ligger hellre här och har tråkigt än att barnen ska komma nu! Stannar de iaf 3 veckor till kan vi få föda här, men helst ska de ju stanna mycket längre..!
Var även på vårt första TUL igår, och barnen växer som de ska (ligger mitt på normalkurvan enligt läkaren) och stökar runt som vanligt där inne! Något bra iaf

Håller tummarna för att bebisarna stannar kvar länge till!

 

[Poison-heart]

Idag har jag varit hos BM. Vi pratade om förlossningen och hon frågade om hon skulle skicka en remiss för ett aurorasamtal. Jag sa att det är nog lika bra. Behöver få så mycket kött på benen jag kan få inför förlossningen känner jag... och så ska jag ta ett beslut om jag vill föda i Norge eller Sverige. Till norska sjukhuset har vi bara ca 6 mil och till det svenska ca 15 mil. Det är lite mer pappersarbete osv att föda i Norge. Jag hinner nog ändra mig ca 100 ggr innan det är dags

 

[vinkelina]

Blä. Känner mig stressad. Om de går vägen skriver vi kontrakt på en hyreslägenhet på söndag.

Och det är 1000 saker som måste fixas med flytten. Lådor måste hittas. Avtal flyttas. Bil bokas. Och så var de de där med att packa. Vilket ju inte går före man har lådor. Faller till 80% på mig att fixa detta då mannen kommer på fredag kvällarna och åker söndag eftermiddag. Och på den tiden han är hemma måste även annat fixas.

Förhoppningsvis bara tre veckor kvar. Vilket på samma gång känns för lite. HUR lyckas? Som tur har mina föräldrar lovat komma någon dag och packa lite.

 

[cirkus]

Ska strax gå och titta till liten efter att faktiskt ha sovit 5 timmar i natt, mer eller mindre sammanhängande.
Lägger en lång och lite svamligt berättelse i spoilern.

Spoiler: Lång berättelse

Vi åkte som sagt in på koll på eftermiddagen. Fick göra ctg och sen kom läkaren och sa att kurvan inte såg normal ut för honom så hon gjorde ultraljud. Flödena i huvud och navelsträng var ökade och med nåt extraslag (?) från hjärtat.
Läkaren började prata om att ev plocka ut honom. Då började vi bli nervösa.
Fick gå tillbaka för nytt ctg och plötsligt gick allt i en rasande fart. Fick höra att allt tydde på anemi hos liten och han behövde ut nu nu nu.
Mina kärl sprack (narkosläkaren fick slutligen i en kanyl), hunden satt i bilen (vi skulle ju bara upp på koll), tårarna började rinna och vi ringde våra mammor som skulle mötas upp och komma och hämta hunden.

Rullades till operation (minns jag såg tiden, 17.07, i en korridor) fick kateter och ryggbedövning - vilket trots väntan inte tog.
Här nånstans hade jag brutit ihop och grät för fullt.
Fick höra jag skulle sövas, sambon fick gå ut och skulle få komma in när jag sov.
Har aldrig blivit sövd förut, fick höra jag skulle få nåt sövningsmedel som gjorde att det smakade lök i munnen - det stämde.
Såg dubbelt några sekunder och sen vaknade jag, lätt förvirrad och trodde allt var en dröm, på uppvaket.
Blev väl omhändertagen och fick höra att det inte var en dröm, vi hade fått en son som mådde ok. En bm jag kände igen sen innan, som sagt hon skulle vara med hela tiden kom också och bekräftade det.
Sambon kom till mig efter en stund och visade bilder. Han bröt ihop lite, för det hade gått så fort att han inte fick komma in förrän liten var ute. Då andades han själv, men han hade haft 1 på apgar-skalan när han kom ut.

Efter nån timme fick jag komma upp till neonatalen och fick liten på bröstet .
Blek men levande var han.

Två omgångar blod har han fått och man letar nu orsaken till anemin. Misstanke finns om mina mediciner eller fel på min moderkaka så jag stulit tillbaka blod av honom....

2366 gram och 48 cm var han när han komma kl 17.38 den 16/4 i vecka 33+5
Igår var han redan piggare men han är så liten och hjälplös att det skär i mig. Har svårt förstå vad som hänt och ska få prata med kurator ansluten till avdelningen.
Är rätt öm, framförallt känner jag hur tarmarna gör ont (har ju Mb Crohns) men kom upp på benen igår och slapp då urinkatetern.

Enligt läkare var det rätt odramatiskt för dom under kejsarsnittet, med tanke på litens ålder. Det känns rätt bra att få höra.

Jag blir helt tårögd här på jobbet. Det är så otroligt skönt att du åkte in, så otroligt skönt att få läsa en förlossningsberättelse, så otroligt skönt att han mår bra (och är alldeles lagom stor - mina två första vägde i det häradet). Jag hoppas innerligt att du, lilleman och pappan snart har landat detta.

Grattis, GRATTIS av hela mitt hjärta!

 

[lilleknodd2]

Jag blir helt tårögd här på jobbet. Det är så otroligt skönt att du åkte in, så otroligt skönt att få läsa en förlossningsberättelse, så otroligt skönt att han mår bra (och är alldeles lagom stor - mina två första vägde i det häradet). Jag hoppas innerligt att du, lilleman och pappan snart har landat detta.

Grattis, GRATTIS av hela mitt hjärta!

Skriver under på detta!

 

[Honungshumlan]

Jag var hos BM idag. Allt var som det skulle, järnvärdet fortfarande bra. Har ätit en del leverpastej på mackan och spenat i salladen och hoppats att det hjälpt till.
Hon kände efter hur bebisen låg och som jag trodde ligger hon med huvudet i bäckenet, men inte fixerad. Så helt normalt, men nu har jag förklaringen till ilningarna i framfogen, hon headbangar .

Jag berättade om den gången jag fick sammandragningar som varade några timmar efter tågåkandet. Hon tyckte att om det börjar hända regelbundet, eller om jag blir orolig om det händer igen, att vi ska ringa förlossningen för kontroll och titta på en eventuell sjukskrivning. Jag blev aldrig orolig direkt när det hände eftersom jag kände bebis röra sig och det aldrig tryckte nedåt. Börjar det göra det så ska jag ringa förlossningen med en gång eftersom sonen kom prematurt . Gillar min BM, hon känns väldigt vettig i mångt och mycket.

 

[Kilauea]

Tack för alla grattisar .
Vi blev ikväll utkastade från intensiven till vanliga neo. Fortfarande med övervakning men mer sköta oss själva.
De hittade att 5% av mitt blod innehöll vår B's antikroppar, så det bekräftar läckage via moderkakan och inga fler utredningar om orsaken behövs. Hans blodvärde ska följas under 1-2 veckor nu. Ev behövs en infusion till, vi får se.
Lite stöd för lungorna men inget extra syre i nuläget.

 

[cirkus]

Tack för alla grattisar .
Vi blev ikväll utkastade från intensiven till vanliga neo. Fortfarande med övervakning men mer sköta oss själva.
De hittade att 5% av mitt blod innehöll vår B's antikroppar, så det bekräftar läckage via moderkakan och inga fler utredningar om orsaken behövs. Hans blodvärde ska följas under 1-2 veckor nu. Ev behövs en infusion till, vi får se.
Lite stöd för lungorna men inget extra syre i nuläget.

Jag antar att det är ett bra besked, dvs han är inte sjuk på något vis utan det är moderkakan som inte skött sig och den är ju historia nu.

 

[Lia_]

Tack för alla grattisar .
Vi blev ikväll utkastade från intensiven till vanliga neo. Fortfarande med övervakning men mer sköta oss själva.
De hittade att 5% av mitt blod innehöll vår B's antikroppar, så det bekräftar läckage via moderkakan och inga fler utredningar om orsaken behövs. Hans blodvärde ska följas under 1-2 veckor nu. Ev behövs en infusion till, vi får se.
Lite stöd för lungorna men inget extra syre i nuläget.

Grattis och skönt att det har gått bra (utifrån omständigheterna)

 

[IsisEm]

En kollega frågade om jag hade gått ner i vikt, hon tyckte jag såg smalare ut i ansiktet. Lite kul att höra sådär i vecka 30 nu har jag ju gått upp nästan 9 kg tror jag, men det mesta sitter nog i magen och lite över höfterna. I övrigt tycker jag inte att jag ändrats så mycket.

 

[Loppanhellqvist]

En kollega frågade om jag hade gått ner i vikt, hon tyckte jag såg smalare ut i ansiktet. Lite kul att höra sådär i vecka 30 nu har jag ju gått upp nästan 9 kg tror jag, men det mesta sitter nog i magen och lite över höfterna. I övrigt tycker jag inte att jag ändrats så mycket.

Alla mina kläder sitter lösare, utom just över magen förstås .
Har gått upp knappt 4 kg hittills i v 34. Men mår ju illa hela tiden så det är ju inte så konstigt .

 

[feny]

En kollega frågade om jag hade gått ner i vikt, hon tyckte jag såg smalare ut i ansiktet. Lite kul att höra sådär i vecka 30 nu har jag ju gått upp nästan 9 kg tror jag, men det mesta sitter nog i magen och lite över höfterna. I övrigt tycker jag inte att jag ändrats så mycket.

Jag har också bara skaffat mig en kula, känns skönt Har tappat lite surt förvärvade muskler dock. Är +6 kilo i v. 30.

 

[Rund]

Än så länge oförändrat läge här iaf. Så ska fortsätta ligga här i sängen. Ny koll imorrn, om inget är sämre lever fortfarande mitt hopp om att få komma hem. Men har väl typ ställt in mig på att vara här längre än så..

 

[Nattljus]

Varit hos BM i v 25+2. Lyssnat på hjärtljud osv. HB 123 trots slarv med järnet så det är jag nöjd med. Vikten +6 kg sen inskrivning och SFmått (heter det så?) på 24.

 

[Loppanhellqvist]

Är så jäkla trött på att må illa och kräkas!!!! Idag har jag fått behålla frukosten, två knäckemackor. Resten har kommit upp igen. Jag kan knappt koncentrera mig när folk försöker prata med mig pga vågor av illamående som liksom sveper över mig. INTE bra när man bygger hus och en massa människor vill veta hur man vill ha det.
Just nu ligger jag i sängen sedan två timmar tillbaka, är hungrig men pallar inte att äta pga vill inte kräkas nåt mer idag.

Var hos bm idag, och lillebror mår iaf bra. Blodtrycket hade stigit något, så fick en ny tid på måndag. Hade skyhögt när jag väntade dottern så dom vill hålla koll.

Pratade lite om förlossningsbrev och att jag vill att hon skriver i journalsammanfattningen om min rygg. Så att förlossningen snabbt kan läsa på om det går fort.
45 dagar kvar idag. Tiden rusar fram tycker jag, trots att jag bara går hemma och drar.

 

[IsisEm]

Är så jäkla trött på att må illa och kräkas!!!! Idag har jag fått behålla frukosten, två knäckemackor. Resten har kommit upp igen. Jag kan knappt koncentrera mig när folk försöker prata med mig pga vågor av illamående som liksom sveper över mig. INTE bra när man bygger hus och en massa människor vill veta hur man vill ha det.
Just nu ligger jag i sängen sedan två timmar tillbaka, är hungrig men pallar inte att äta pga vill inte kräkas nåt mer idag.

Var hos bm idag, och lillebror mår iaf bra. Blodtrycket hade stigit något, så fick en ny tid på måndag. Hade skyhögt när jag väntade dottern så dom vill hålla koll.

Pratade lite om förlossningsbrev och att jag vill att hon skriver i journalsammanfattningen om min rygg. Så att förlossningen snabbt kan läsa på om det går fort.
45 dagar kvar idag. Tiden rusar fram tycker jag, trots att jag bara går hemma och drar.

Kan du inte få något för illamåendet? Det där låter ju jättejobbigt.. är det något som funkar så testa att bara äta det för att få i dig något i alla fall. Frukt eller kex eller nåt?

 

[hera_]

Stort grattis till ert mirakel och håller tummar allt går bra för er heart

Tack för alla grattisar .
Vi blev ikväll utkastade från intensiven till vanliga neo. Fortfarande med övervakning men mer sköta oss själva.
De hittade att 5% av mitt blod innehöll vår B's antikroppar, så det bekräftar läckage via moderkakan och inga fler utredningar om orsaken behövs. Hans blodvärde ska följas under 1-2 veckor nu. Ev behövs en infusion till, vi får se.
Lite stöd för lungorna men inget extra syre i nuläget.

 

[Loppanhellqvist]

Kan du inte få något för illamåendet? Det där låter ju jättejobbigt.. är det något som funkar så testa att bara äta det för att få i dig något i alla fall. Frukt eller kex eller nåt?

Jag äter lergigan forte på kvällen vilket gör att jag faktiskt får i mig frukosten. Men sen är det tyvärr inget annat som funkar speciellt bra.
Fil brukar kunna funka, men vissa dagar är helt hopplösa och idag är en sån dag. Igår kunde jag äta sallad till lunch och lite fil till kvällsmat så det var å andra sidan en bra dag. Lever för dom dagarna .
Äter det jag är sugen på för stunden, nåt annat funkar inte alls. Så vill jag ha tex pasta till frukost så blir det så.

 

[vinkelina]

Vecka 32+0 idag. Startar en förlossning nu behöver vi inte åka iväg någonstans (om de nu inte händer nått som kräver specialvård). Känns som en milstolpe.

Och saker man kan nojja sig över. Är ju sjukskriven pga foglossningar men de känns plötsligt inte av mera. Har ju haft ont i höger framfog sedan vecka 16. Nu ingenting.

 

[Snurrfian]

Ska strax gå och titta till liten efter att faktiskt ha sovit 5 timmar i natt, mer eller mindre sammanhängande.
Lägger en lång och lite svamligt berättelse i spoilern.

Spoiler: Lång berättelse

Vi åkte som sagt in på koll på eftermiddagen. Fick göra ctg och sen kom läkaren och sa att kurvan inte såg normal ut för honom så hon gjorde ultraljud. Flödena i huvud och navelsträng var ökade och med nåt extraslag (?) från hjärtat.
Läkaren började prata om att ev plocka ut honom. Då började vi bli nervösa.
Fick gå tillbaka för nytt ctg och plötsligt gick allt i en rasande fart. Fick höra att allt tydde på anemi hos liten och han behövde ut nu nu nu.
Mina kärl sprack (narkosläkaren fick slutligen i en kanyl), hunden satt i bilen (vi skulle ju bara upp på koll), tårarna började rinna och vi ringde våra mammor som skulle mötas upp och komma och hämta hunden.

Rullades till operation (minns jag såg tiden, 17.07, i en korridor) fick kateter och ryggbedövning - vilket trots väntan inte tog.
Här nånstans hade jag brutit ihop och grät för fullt.
Fick höra jag skulle sövas, sambon fick gå ut och skulle få komma in när jag sov.
Har aldrig blivit sövd förut, fick höra jag skulle få nåt sövningsmedel som gjorde att det smakade lök i munnen - det stämde.
Såg dubbelt några sekunder och sen vaknade jag, lätt förvirrad och trodde allt var en dröm, på uppvaket.
Blev väl omhändertagen och fick höra att det inte var en dröm, vi hade fått en son som mådde ok. En bm jag kände igen sen innan, som sagt hon skulle vara med hela tiden kom också och bekräftade det.
Sambon kom till mig efter en stund och visade bilder. Han bröt ihop lite, för det hade gått så fort att han inte fick komma in förrän liten var ute. Då andades han själv, men han hade haft 1 på apgar-skalan när han kom ut.

Efter nån timme fick jag komma upp till neonatalen och fick liten på bröstet .
Blek men levande var han.

Två omgångar blod har han fått och man letar nu orsaken till anemin. Misstanke finns om mina mediciner eller fel på min moderkaka så jag stulit tillbaka blod av honom....

2366 gram och 48 cm var han när han komma kl 17.38 den 16/4 i vecka 33+5
Igår var han redan piggare men han är så liten och hjälplös att det skär i mig. Har svårt förstå vad som hänt och ska få prata med kurator ansluten till avdelningen.
Är rätt öm, framförallt känner jag hur tarmarna gör ont (har ju Mb Crohns) men kom upp på benen igår och slapp då urinkatetern.

Enligt läkare var det rätt odramatiskt för dom under kejsarsnittet, med tanke på litens ålder. Det känns rätt bra att få höra.

Ett stort grattis till er men jag förstår att det var en jobbig upplevelse.