Stort SF-mått, tillväxtultraljud

Men oj O_o vilken vecka är du i nu? Nåja, bättre att vara förberedd på att bli igångsatt än att få chocken imorgon och bli inlagd ;)

Ja eller hur! Var inte alls beredd på den reaktionen, men precis som du säger så är det ju bra att få veta det idag för jag är iiiiiiiinte redo. Har egentligen en massa jobb som behöver göras men nu får jag skynda mig med att delegera!

Jag är enligt det "vedertagna" bf i vecka 36+2, men vi + bm tror ju att bebis är två veckor äldre så isf 38+2, men hursomhelst tycker jag att det känns tidigt för så drastiska åtgärder?
 
Ja eller hur! Var inte alls beredd på den reaktionen, men precis som du säger så är det ju bra att få veta det idag för jag är iiiiiiiinte redo. Har egentligen en massa jobb som behöver göras men nu får jag skynda mig med att delegera!

Jag är enligt det "vedertagna" bf i vecka 36+2, men vi + bm tror ju att bebis är två veckor äldre så isf 38+2, men hursomhelst tycker jag att det känns tidigt för så drastiska åtgärder?
Inte alls. Har en vän som fick ett par hinnsvepningar i v36 för att hennes barn beräknades till en bit över fem kg. Han föddes dygnet efter sista hinnsvepningen (v37 då) och vägde 4,2 :p Oavsett så lycka till imorgon!
 
Inte alls. Har en vän som fick ett par hinnsvepningar i v36 för att hennes barn beräknades till en bit över fem kg. Han föddes dygnet efter sista hinnsvepningen (v37 då) och vägde 4,2 :p Oavsett så lycka till imorgon!

Åh herregud! Ja, det kanske är det som väntar och då är det lika bra att han kommer ut förr snarare än senare. :p Tack snälla! :heart
 
Har försökt googla och googla men tycker mig inte hitta några bra svar, så nu efterfrågar jag era erfarenheter. Mitt SF-mått har hela tiden varit högt och för tre mätningar sedan gick jag över den översta kurvan på diagrammet. BM har inte varit särskilt orolig över det då jag mått bra och mitt blodsocker har varit bra. Idag stack dock måttet iväg även i förhållande till min egna kurva och och i förhållande till diagrammet ser det helt sjukt ut (jag har 37 i SF-mått nu och är i vecka 34+3). Nu är TUL inbokat och även glukosbelastning.

Men nu till min fråga - ni andra som också haft högt SF-mått, vad har det inneburit för er? Har bebisen varit stor, har den kommit tidigt, har ni haft graviddiabetes etc?

Min BM tror att det kan bero på att bebisen är lite äldre (vi har hela tiden trott att han är 2 v äldre än bf) och att jag har mycket fostervatten/stor moderkaka, men jag har varit in och gjort extra ultraljud pga minskade fosterrörelser en gång och en gång då vi misstänkte att förlossningen kunde ha kickat igång och då kollade dom ju att allt sånt sett bra ut? Kan man helt plötsligt få mycket fostervatten?

Hur har de gått?
 
Hur har de gått?

Tack för att du frågar! :heart

Jag var in igår och det var inte alls någon rolig upplevelse. Fick den mest osympatiska haggan till barnmorska och sen blev det inte bättre när vi försökte smyga in att vi trodde att han var två veckor äldre. På något sätt tog hon det som en personlig förolämpning trots att jag aldrig har träffat henne förut och menade på att så fel som två veckor tar dom ALDRIG så det kan vi bara GLÖMMA. Det var starten på något som blev en väldigt ledsam upplevelse. Hon frågade sedan om det var något specifikt vi ville veta under undersökningen och då sa jag, väldigt försiktigt, att jag gärna ville veta om bebisen hade ett stort huvud då jag har förstått det på många som har fött barn att det komplicerar förlossningen väldigt. Då blev hon arg på mig och sa att det är så idiotiskt att vi kvinnor pratar om våra förlossningar med varandra och att det bästa vore om vi bara pratade med vårdpersonal som kan det där, för det förstår jag väl att det är axlarna som avgör hur förlossningen blir?! Huvudet kommer alltid ut men sen kan det ta stopp!

Sen kom vi till hur stor han är - i nuläget väger han 3850 g (+33 %). Väldigt försynt och försiktigt (eftersom hon var så aggressiv fram till dess) så frågade vi då hur hon såg på att min barnmorska dagen innan hade sagt att om han var mer än +22 % skulle vi förbereda oss på att bli inlagda för igångsättning. Då fnös/hånskrattade hon åt mig och menade på att det skulle ALDRIG hända. Hon tänkte då rakast inte skriva någon remiss för igångsättning utan ville vi ha det fick vi fixa det själva. Jag blev alldeles förstörd, det är ju inget jag hittat på själv? Om min bm säger det till mig är det ju klart att jag tror det, hade hon inte sagt så hade vi ju aldrig trott att det skulle bli igångsättning redan nu?

Med tårarna i halsen gick vi ner till förlossningen och bad att få träffa någon och få svar på våra frågor och funderingar. Där fick jag prata med en jättebra läkare som dels undersökte tappen (fortfarande hård och omogen, kändes lite tungt) och dels förklarade att dom på BB Stockholm inte sätter igång något förrän bebisarna väger mer än 4 kg, men att dom inte kommer låta honom gå över 4,5 kg utan igångsättning. Hon lovade mig också att inte behöva gå mer än 40 veckor.

När jag var inne hos henne och hon var lite snäll så bara brast det. Gud vad jag grät. Man är så utsatt när man oroar sig för bebis och för förlossningen och att då bli bemött som av den första barnmorskan.. man blir så innerligt ledsen. Usch. Sen fick jag också veta att jag är på gränsen till graviddiabetes (men efter att ha googlat och läst på en massa idag så känner jag att det inte är så mycket på gränsen utan att jag nog har det) och det kändes också tungt. Nu har jag ätit precis som innan graviditeten och det är klart att jag skulle kunna strypa allt socker, all frukt och all juice, men med ätstörningar i bagaget är jag livrädd för att mixtra allt för mycket med kosten igen. Får dock göra en ansträngning sista veckorna, det är ju max 2,5 vecka kvar tills igångsättning, och hoppas att det lindrar tillväxten något.
 
Tack för att du frågar! :heart

Jag var in igår och det var inte alls någon rolig upplevelse. Fick den mest osympatiska haggan till barnmorska och sen blev det inte bättre när vi försökte smyga in att vi trodde att han var två veckor äldre. På något sätt tog hon det som en personlig förolämpning trots att jag aldrig har träffat henne förut och menade på att så fel som två veckor tar dom ALDRIG så det kan vi bara GLÖMMA. Det var starten på något som blev en väldigt ledsam upplevelse. Hon frågade sedan om det var något specifikt vi ville veta under undersökningen och då sa jag, väldigt försiktigt, att jag gärna ville veta om bebisen hade ett stort huvud då jag har förstått det på många som har fött barn att det komplicerar förlossningen väldigt. Då blev hon arg på mig och sa att det är så idiotiskt att vi kvinnor pratar om våra förlossningar med varandra och att det bästa vore om vi bara pratade med vårdpersonal som kan det där, för det förstår jag väl att det är axlarna som avgör hur förlossningen blir?! Huvudet kommer alltid ut men sen kan det ta stopp!

Sen kom vi till hur stor han är - i nuläget väger han 3850 g (+33 %). Väldigt försynt och försiktigt (eftersom hon var så aggressiv fram till dess) så frågade vi då hur hon såg på att min barnmorska dagen innan hade sagt att om han var mer än +22 % skulle vi förbereda oss på att bli inlagda för igångsättning. Då fnös/hånskrattade hon åt mig och menade på att det skulle ALDRIG hända. Hon tänkte då rakast inte skriva någon remiss för igångsättning utan ville vi ha det fick vi fixa det själva. Jag blev alldeles förstörd, det är ju inget jag hittat på själv? Om min bm säger det till mig är det ju klart att jag tror det, hade hon inte sagt så hade vi ju aldrig trott att det skulle bli igångsättning redan nu?

Med tårarna i halsen gick vi ner till förlossningen och bad att få träffa någon och få svar på våra frågor och funderingar. Där fick jag prata med en jättebra läkare som dels undersökte tappen (fortfarande hård och omogen, kändes lite tungt) och dels förklarade att dom på BB Stockholm inte sätter igång något förrän bebisarna väger mer än 4 kg, men att dom inte kommer låta honom gå över 4,5 kg utan igångsättning. Hon lovade mig också att inte behöva gå mer än 40 veckor.

När jag var inne hos henne och hon var lite snäll så bara brast det. Gud vad jag grät. Man är så utsatt när man oroar sig för bebis och för förlossningen och att då bli bemött som av den första barnmorskan.. man blir så innerligt ledsen. Usch. Sen fick jag också veta att jag är på gränsen till graviddiabetes (men efter att ha googlat och läst på en massa idag så känner jag att det inte är så mycket på gränsen utan att jag nog har det) och det kändes också tungt. Nu har jag ätit precis som innan graviditeten och det är klart att jag skulle kunna strypa allt socker, all frukt och all juice, men med ätstörningar i bagaget är jag livrädd för att mixtra allt för mycket med kosten igen. Får dock göra en ansträngning sista veckorna, det är ju max 2,5 vecka kvar tills igångsättning, och hoppas att det lindrar tillväxten något.

Usch vilket tråkigt bemötande. Kanske dags att byta jobb om man är så bitter?

Håller tummarna för att han behagar komma snart av sig själv. ❤️
 
Usch vilket tråkigt bemötande. Kanske dags att byta jobb om man är så bitter?

Håller tummarna för att han behagar komma snart av sig själv. ❤️

Ja, verkligen! Vissa ska inte jobba i vården helt enkelt. :crazy: Hon hade kunnat få fram exakt samma information på ett mycket bättre sätt, både jag och mannen hade lust att ge henne en uppläxning men sen kom vi fram till att det nog inte skulle hjälpa. :meh:

Tack snälla, det hoppas jag med! Känns som att han kommer göra det!
 
Ja, verkligen! Vissa ska inte jobba i vården helt enkelt. :crazy: Hon hade kunnat få fram exakt samma information på ett mycket bättre sätt, både jag och mannen hade lust att ge henne en uppläxning men sen kom vi fram till att det nog inte skulle hjälpa. :meh:

Tack snälla, det hoppas jag med! Känns som att han kommer göra det!

Var ni på ultragyn på Danderyd? Har hört flera med märkliga upplevelser där. Jag har alla gånger fått tid på Odenplan istället pga tidsbrist på Danderyd. Verkar om att jag ska vara glad för det :p

Men vi var jättenöjda med BB Sthlm! Så hoppas ni får komma dit när det är dags och får en bra vistelse där :)
 
Var ni på ultragyn på Danderyd? Har hört flera med märkliga upplevelser där. Jag har alla gånger fått tid på Odenplan istället pga tidsbrist på Danderyd. Verkar om att jag ska vara glad för det :p

Men vi var jättenöjda med BB Sthlm! Så hoppas ni får komma dit när det är dags och får en bra vistelse där :)

Ja, det var vi. Usch då, kanske fler som har råkat ut för den här kvinnan. :banghead: Har en gång varit på Odenplan och där var det jättebra!

Tack snälla. Har varit i kontakt med BB Sthlm tre gånger och det har varit bra varje gång så jag hoppas på ”tur” på förlossningen också! :up:
 
Tack för att du frågar! :heart

Jag var in igår och det var inte alls någon rolig upplevelse. Fick den mest osympatiska haggan till barnmorska och sen blev det inte bättre när vi försökte smyga in att vi trodde att han var två veckor äldre. På något sätt tog hon det som en personlig förolämpning trots att jag aldrig har träffat henne förut och menade på att så fel som två veckor tar dom ALDRIG så det kan vi bara GLÖMMA. Det var starten på något som blev en väldigt ledsam upplevelse. Hon frågade sedan om det var något specifikt vi ville veta under undersökningen och då sa jag, väldigt försiktigt, att jag gärna ville veta om bebisen hade ett stort huvud då jag har förstått det på många som har fött barn att det komplicerar förlossningen väldigt. Då blev hon arg på mig och sa att det är så idiotiskt att vi kvinnor pratar om våra förlossningar med varandra och att det bästa vore om vi bara pratade med vårdpersonal som kan det där, för det förstår jag väl att det är axlarna som avgör hur förlossningen blir?! Huvudet kommer alltid ut men sen kan det ta stopp!

Sen kom vi till hur stor han är - i nuläget väger han 3850 g (+33 %). Väldigt försynt och försiktigt (eftersom hon var så aggressiv fram till dess) så frågade vi då hur hon såg på att min barnmorska dagen innan hade sagt att om han var mer än +22 % skulle vi förbereda oss på att bli inlagda för igångsättning. Då fnös/hånskrattade hon åt mig och menade på att det skulle ALDRIG hända. Hon tänkte då rakast inte skriva någon remiss för igångsättning utan ville vi ha det fick vi fixa det själva. Jag blev alldeles förstörd, det är ju inget jag hittat på själv? Om min bm säger det till mig är det ju klart att jag tror det, hade hon inte sagt så hade vi ju aldrig trott att det skulle bli igångsättning redan nu?

Med tårarna i halsen gick vi ner till förlossningen och bad att få träffa någon och få svar på våra frågor och funderingar. Där fick jag prata med en jättebra läkare som dels undersökte tappen (fortfarande hård och omogen, kändes lite tungt) och dels förklarade att dom på BB Stockholm inte sätter igång något förrän bebisarna väger mer än 4 kg, men att dom inte kommer låta honom gå över 4,5 kg utan igångsättning. Hon lovade mig också att inte behöva gå mer än 40 veckor.

När jag var inne hos henne och hon var lite snäll så bara brast det. Gud vad jag grät. Man är så utsatt när man oroar sig för bebis och för förlossningen och att då bli bemött som av den första barnmorskan.. man blir så innerligt ledsen. Usch. Sen fick jag också veta att jag är på gränsen till graviddiabetes (men efter att ha googlat och läst på en massa idag så känner jag att det inte är så mycket på gränsen utan att jag nog har det) och det kändes också tungt. Nu har jag ätit precis som innan graviditeten och det är klart att jag skulle kunna strypa allt socker, all frukt och all juice, men med ätstörningar i bagaget är jag livrädd för att mixtra allt för mycket med kosten igen. Får dock göra en ansträngning sista veckorna, det är ju max 2,5 vecka kvar tills igångsättning, och hoppas att det lindrar tillväxten något.

Loggade in för att kolla hur det gått för dig. Känner ju igen alla de där tankarna från mina graviditeter, så vet hur det känns!

Men fy vilket tråkigt bemötande du fått! Man måste ju få vara orolig och ställa frågor! Jag har också en surtant vid ett av mina tul men hon svarade iaf på mina frågor (jag tyckte det var nog så illa att hon var sur när jag var rädd).

Hoppas och tror tar allt kommer gå bra! (Var ju nyligen jag gick igenom samma så vet hur du känner dig)
 
Loggade in för att kolla hur det gått för dig. Känner ju igen alla de där tankarna från mina graviditeter, så vet hur det känns!

Men fy vilket tråkigt bemötande du fått! Man måste ju få vara orolig och ställa frågor! Jag har också en surtant vid ett av mina tul men hon svarade iaf på mina frågor (jag tyckte det var nog så illa att hon var sur när jag var rädd).

Hoppas och tror tar allt kommer gå bra! (Var ju nyligen jag gick igenom samma så vet hur du känner dig)

Tack snälla! :heart

Just nu känner jag mig så himla orolig för att dom två veckor som ska gå mellan tillväxtultraljuden ska vara för lång tid. Har hela natten legat och oroat mig för komplikationer vid förlossningen (såsom syrebrist eller liknande) eller att det ska bli snitt för att han hunnit bli för stor. Mantrat har varit "dom har koll, dom vet vad dom gör, dom vet att han är stor" men jag vet inte om jag verkligen känner så i magkänslan?

Dom ville ju att vi skulle vänta två veckor till nästa TUL och då har dom räknat på att han kommer växa normalt under dom två veckorna, dvs lite knappt 200 g i veckan och då ska det finnas utrymme för att sätta igång det hela om han inte valt att komma ut innan dess. Men vad är det som säger att han ska lugna ner sig och växa normalt nu på slutet? Han har ju inte gjort det hittills?

Pendlar mellan att försöka intala mig själv att dom kan det här och att dom har koll och att känna att man måste stå upp för sig själv och för sin magkänsla för att man tyvärr inte kan förlita sig på att dom har så mycket koll. Om det blir en miss så är det "bara" en plump i registret för dom men supertråkigt för mig.

Samtidigt finns ju möjligheten att det kommer igång av sig självt den närmsta tiden vilket vore det allra bästa för både mig och bebis, så jag hoppas, hoppas, hoppas på det!
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Ni som haft små SF mått i era graviditeter, gjordes det någon åtgärd (tex TUL)? Eller ni följde trotts allt en egen, om en låg kurva...
Svar
8
· Visningar
5 214
Senast: Ajda
·
Övr. Barn I snart 10,5 år har jag burit mina känslor inombords, tryckt undan dom med ett leende om att barnet trots allt mådde bra. Men allt...
2
Svar
32
· Visningar
4 114
Senast: Tramptass
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp