Svårhanterat D-ponnysto

[Hoppryttare]

Jag har ett ganska stort problem med en D-ponny jag rider, hon ägs av ridskolan men det är huvudsakligen jag som är den enda som hanterar henne [förutom personalen]. Hon är född 2003 och är en Import från Irland. Problemet med henne är att hon är dels väldigt känslig men ändå stenhård i huvudet, vilket leder till både stora och små konflikter emellan hon och mig. Dels så blir hon otroligt chockad och arg om man bara går in direkt och börjar borsta, hon vill att man ska gå fram så hon får hälsa. Det första problemet som dykt upp nu på senare tid är att hon börjat trycka upp folk emot väggen, samt dra upp bakbenen under magen när man ska borsta/sätta på skydd mm. [som om att hon ska sparka, vilket hon aldrig gör].
Höjer man rösten till henne så blir det ännu värre, är man lugn och bestämd så blir det likadant. Liknande problem uppstår vid tränsning då hon slickar öronen emot huvud och kniper igen munnen jättehårt, kan ta flera minuter att träns ibland. I ridningen är hon världens snällaste så länge man inte sätter henne på plats.
Detta gör hon i princip med vem som helst från nybörjare och uppåt. Själv har jag hållit på med hästar länge, ridit i 6 år och haft med värre hästar än henne och göra.

Har ni några handfasta tips eller idéer på vad det kan vara som gör att hon är så här?

 

[lil-sis]

Jag tycker det låter som att hon inte trivs på ridskolan och borde säljas.

 

[Lavinia]

Jag håller med lil-sis. Det låter som om hon inte är nöjd på ridskolan och borde slippa vara där.

/Lavinia

 

[Monimaker]

Det var min första tanke också - hästar som helt enkelt inte trivs och passar för livet som ridskolehästar brukar agera såsom du beskriver. Om hon dessutom är en känslig individ i sig själv känns det som att hon borde säljas till en lugnare plats där hon kan skapa band med ett fåtal personer i hennes närhet.

Min respekt för ridskolehästarna och hur mycket de får utstå har verkligen växt med åren.

 

[lil-sis]

Det var min första tanke också - hästar som helt enkelt inte trivs och passar för livet som ridskolehästar brukar agera såsom du beskriver. Om hon dessutom är en känslig individ i sig själv känns det som att hon borde säljas till en lugnare plats där hon kan skapa band med ett fåtal personer i hennes närhet.

Min respekt för ridskolehästarna och hur mycket de får utstå har verkligen växt med åren.

Ja!

Och det finns ju gott om de som faktiskt trivs, bättre att ha sådana, för allas skull.

 

[Billy]

Jag har ett ganska stort problem med en D-ponny jag rider, hon ägs av ridskolan men det är huvudsakligen jag som är den enda som hanterar henne [förutom personalen]. Hon är född 2003 och är en Import från Irland. Problemet med henne är att hon är dels väldigt känslig men ändå stenhård i huvudet, vilket leder till både stora och små konflikter emellan hon och mig. Dels så blir hon otroligt chockad och arg om man bara går in direkt och börjar borsta, hon vill att man ska gå fram så hon får hälsa. Det första problemet som dykt upp nu på senare tid är att hon börjat trycka upp folk emot väggen, samt dra upp bakbenen under magen när man ska borsta/sätta på skydd mm. [som om att hon ska sparka, vilket hon aldrig gör].
Höjer man rösten till henne så blir det ännu värre, är man lugn och bestämd så blir det likadant. Liknande problem uppstår vid tränsning då hon slickar öronen emot huvud och kniper igen munnen jättehårt, kan ta flera minuter att träns ibland. I ridningen är hon världens snällaste så länge man inte sätter henne på plats.
Detta gör hon i princip med vem som helst från nybörjare och uppåt. Själv har jag hållit på med hästar länge, ridit i 6 år och haft med värre hästar än henne och göra.

Har ni några handfasta tips eller idéer på vad det kan vara som gör att hon är så här?

Har ni kollat upp hennes tänder? Att inte vilja ha bett kan vara att det gör ont.

 

[Lager]

Blir ledsen varenda gång jag får läsa om ridskolehästar som uppenbart inte trivs och försöker visa det så gott de kan. De får ta så himla mkt skit, och man måste ha stadiga och stresståliga individer som klarar av ständiga ryttarbyten, olika hantering på marken, rädda människor som överreagerar emot dem och otydliga/obalanserade hjälper. Duktiga lektionshästar ska man vara rädd om, och de som är ovilliga ska säljas för att bättre komma till sin rätt som privathäst.

Nu kan ju inte du bestämma över just denna eftersom det inte är din häst. Men gå fram och hälsa i boxen då - varför ska ju börja rykta direkt om hon blir sur av det? Försök bestämma att hon ska hanteras enbart av personal som alla har samma regler och gör på samma sätt så hon känner sig trygg med det, inget skrikande och gapande, utan lugnt och tydligt bara.

 

[Hoppryttare]

@Monimaker - Hon hanteras av ridlärarna och fixas inför lektion av dem och sedan har jag fått förtroendet att göra det jag också. Har turen att ha fått just det bandet med henne. Sedan förstås jag inte vad du menar med allt de får utstå?
@Billy - Hon ska checkas i munnen i veckan.
@Lager - Du får det att låta som om att vi ridskoleryttare behandlar hästarna på ett felaktigt sätt. Har aldrig upptäckt en enda i stallet som gapar eller skriker [utom jobbiga tonåringar].

Var med henne hela helgen och skötte om henne, har aldrig sett en sådan glad och positiv ponny tidigare. Hon stod till och med och slickade på mig, så nog har hon en människa att ty sig till alltid.

 

[Monimaker]

Inte att folk är elaka med dem, naturligtvis - men att de hanteras av så otroligt många, rids av så många olika ryttare med helt olika hjälper och på så varierade kunskapsnivåer. Jag blir imponerad nu i efterhand över hur specialgruppen i hoppning kunde hoppa 1,25 med ponnyerna och sedan lämna över dem till en liten sexåring som precis ska lära sig att trava. Och båda uppgifterna skötte de med den hedern. Respekten för den mångsidighet dessa hästar måste erhålla är enorm.

Sedan att det inte verkar störa vissa hästar ett dugg med att folk jämt och ständigt kommer upp och ska titta, prata, sträcka in handen mellan boxgallren, öppna boxdörren och klappa. (Stor ridskoleanläggning) - de får då möta mer människor än en politiker, fast de får ha hembesök istället

Men ja, jag kanske inte borde sagt "stå ut med" - men i alla fall är jag imponerad över de egenskaper som i mina ögon utmärker en lämplig, trevlig och flexibel ridskolehäst - jag förstår att många hästar inte kan anpassa sig till ett liv som sådan.

 

[Billy]

Inte att folk är elaka med dem, naturligtvis - men att de hanteras av så otroligt många, rids av så många olika ryttare med helt olika hjälper och på så varierade kunskapsnivåer. Jag blir imponerad nu i efterhand över hur specialgruppen i hoppning kunde hoppa 1,25 med ponnyerna och sedan lämna över dem till en liten sexåring som precis ska lära sig att trava. Och båda uppgifterna skötte de med den hedern. Respekten för den mångsidighet dessa hästar måste erhålla är enorm.

Sedan att det inte verkar störa vissa hästar ett dugg med att folk jämt och ständigt kommer upp och ska titta, prata, sträcka in handen mellan boxgallren, öppna boxdörren och klappa. (Stor ridskoleanläggning) - de får då möta mer människor än en politiker, fast de får ha hembesök istället

Men ja, jag kanske inte borde sagt "stå ut med" - men i alla fall är jag imponerad över de egenskaper som i mina ögon utmärker en lämplig, trevlig och flexibel ridskolehäst - jag förstår att många hästar inte kan anpassa sig till ett liv som sådan.

Jag har haft en ponny som faktiskt inte verka tycka att "privatponnylivet" var så trevigt. Nu kan ju en ponny inte tala utan det är en tolkning man gör av ett beteende. Det är det mååånga år sedan jag hade denna ponny men han hade varit ridskoleponny och de sålde honom för det tyckte att han var "värd" att få ett annat liv. Han gick där och jobbade på med alla olika ryttare, en favorit för han gjorde aldrig någonting dumt. Men när jag fick honom och han skulle få ett "trevligt" liv blev han trög och helt utan framåtbjudning när man red, tyckte inte alls att det var så kul att komma ut i skogen e t c. Men när jag red gruppträning - då levde han upp och blev pigg som en mört och tyckte det var jättekul. Att gå runt fyrkantsspåret, helst nos-i-svans, var då han trivdes bäst. Jag tror att han helt enkelt inte riktigt förstod vad han skulle göra med bara en ryttare på ryggen. Han var trygg och nöjd när han hade ridlärarens kommando och hästkompisen framför att rätta sig efter och kopplade bort ryttaren. Han blev bättre med tiden men han var aldrig så nöjd som vid gruppträningarna!

 

[Aionee]

Låter som om hästen verkligen skriker att den inte trivs där. Som andra sagt, ridskolehästar går egentligen genom något enormt mycket stress och otrygghet med massor av olika ryttare och personer som kommer förbi varje dag. Du kan egentligen inte göra mer än att försöka lyssna till vad hästen vill, vara lugn och trygg själv och ja, kanske pusha om att hästen borde få ett nytt hem?
Att hästen blockerar ut allt mentalt gör det hela mycket värre, det betyder att den förstår att det spelar ingen roll hur den beteer sig och försöker säga att den inte trivs; Ingen lyssnar och den måste bara stå ut.
Nej usch, sånt här får mig att må dåligt.

 

[Lager]

@Monimaker - Hon hanteras av ridlärarna och fixas inför lektion av dem och sedan har jag fått förtroendet att göra det jag också. Har turen att ha fått just det bandet med henne. Sedan förstås jag inte vad du menar med allt de får utstå?
@Billy - Hon ska checkas i munnen i veckan.
@Lager - Du får det att låta som om att vi ridskoleryttare behandlar hästarna på ett felaktigt sätt. Har aldrig upptäckt en enda i stallet som gapar eller skriker [utom jobbiga tonåringar].

Var med henne hela helgen och skötte om henne, har aldrig sett en sådan glad och positiv ponny tidigare. Hon stod till och med och slickade på mig, så nog har hon en människa att ty sig till alltid.

Att den tjurar är ju ett tecken på att den inte trivs. Jättebra att de flesta människor i stallet är lugna. Problemet är variationen i hantering, samt att det kommer folk som inte är lugna, pga rädsla/okunskap/annan orsak - och just hästar som har små ticks för sig är sådana som vanligen hamnar i skottgluggen då.

I ditt första inlägg så skriver du att hon drar upp bakbenen, blir arg, slickar öronen bakåt vid tränsning och kniper ihop läpparna. Nu skriver du att hon är den mest glada och positiva ponny du mött. Ett ganska snabbt tillfrisknande?

 

[DressageNerd]

@Monimaker - Hon hanteras av ridlärarna och fixas inför lektion av dem och sedan har jag fått förtroendet att göra det jag också. Har turen att ha fått just det bandet med henne. Sedan förstås jag inte vad du menar med allt de får utstå?
@Billy - Hon ska checkas i munnen i veckan.
@Lager - Du får det att låta som om att vi ridskoleryttare behandlar hästarna på ett felaktigt sätt. Har aldrig upptäckt en enda i stallet som gapar eller skriker [utom jobbiga tonåringar].

Var med henne hela helgen och skötte om henne, har aldrig sett en sådan glad och positiv ponny tidigare. Hon stod till och med och slickade på mig, så nog har hon en människa att ty sig till alltid.

En ridskolehäst får utstå mycket. Den hanteras ständigt av nya personer och oftast flera personer varje dag, och den får oftast aldrig forma väldigt starka band till någon. Tänk dig att du varje dag, 8 timmar om dagen ständigt forslades runt bland människor som talade tahiländska, och där ytterst få av dem verkade förstå eller bry sig om att du inte förstod ett ord de sade till dig.
Lägg till det faktum att en häst är så känslig att den känner när ryttaren på ryggen spänner magmusklerna. Tänk dig sedan att speciellt ovana ryttare inte har så mycket koll eller kontroll över vilka signaler de ger till hästen. För en känslig häst kan bara det vara skillnaden mellan ett lyckligt liv, och att bli ett sönderstressat vrak.
Speciellt känsliga hästar kan vara otroligt bakskygga, och att stå i en spilta kan på så vis skapa en känsla av ständig otrygghet och spänning. Alla hästar är inte extroverta så att de protesterar ljudligt direkt utan vänder det inåt, blir stirriga och svårkontaktbara. Jag har sett otroligt många hästar som byggt upp murar som inte ens år av varsam hantering och rutiner kan rasera.

Man kan vara "snäll" mot en häst, men den kan ändå må dåligt. Och just ridskolan är en otroligt hård värld för en häst och det kräver individer som är otroligt trygga i sig själva. Det låter definitivt som att hästen i fråga inte trivs, och visar det.

 

[Monimaker]

Man kan vara "snäll" mot en häst, men den kan ändå må dåligt.

Det där är så otroligt viktigt att komma ihåg. Bara för att en häst får bra omskötsel och kärlek betyder den inte att den måste må bra.

Jag minns en ponny som kom till en ridskola jag var på och hon var en känslig individ. Trots att hon inte ens gick med de absoluta nybörjarna vad jag såg och fick massvis med kärlek och god omvårdnad dröjde det inte länge innan hon började slicka öronen bakåt, hota med bakbenen och bitas om man bara borstade av henne eller försökte klappa henne. Hon såldes inom cirka ett år som privathäst och jag tyckte att hon förändrats så på ett år. Jag tror inte det hade spelat någon roll vad man hade gjort för hennes skull, hon hade ändå inte trivts med ridskolelivet och det enda rätta alternativet hade varit att låta henne flytta. Och det känns som att man ständigt möter sådana ridskolehästar eller läser om dem, tyvärr.

 

[hier]

Håller med om att alla inte passar på ridskola, även om de flesta elever är goa och snälla med hästarna. Vissa trivs helt enkelt inte med stressen och att hanteras av så många olika människor, och att ridas av så många olika med olika erfarenhet.

Jag kommer ihåg specifikt en häst som kom till ridskolan jag växte upp på. Han blev snabbt en storfavorit, gudomligt snäll i all hantering, mjuk och fin att rida. Men efter ett halvår hade han börjat krubbita, veva med bakbenet och stanna på hinder. Och otroligt hård i munnen hade han blivit också.
Och sen hade vi de hästar som jobbat där i många år, och alltid var lika glada och tålmodiga, keliga, trygga och som kunde bära försiktigt på ett litet barn, för att i nästa lektion ridas av högsta gruppen och där tända till.