Svinig kille

[BernT]

Alltså en del har säkert läst lite här om att min kille är ganska... svinig?

En killkompis "tipsade" mig förut om att jag skulle kolla en viss dejtingsida. Där fanns han. Tämligen aktiv. Ah men vad roligt med ännu en grej att lägga till på listan över skit han gör.

Alltså jag blir så jävla ledsen och ändå kan jag inte ta mig ur det. En del av mig vill skicka en länk och ba "ska du ljuga dig ur det här med?". Medans en del av mig blir skitglad så fort han hör av sig och typ längtar tills vi ska ses igen och tänker att jag kan förbise att han är som han är.

Jag vet att jag är vek. Jag hatar det. Hade det handlat om ngn annan som fortfarande stannat trots sånt här hade jag tyckt den var dum. Men det är så jävla svårt. Jag vill inte inse att den som jag trodde perfekta killen var allt annat

 

[Askur]

En del av mig vill skicka en länk och ba "ska du ljuga dig ur det här med?".
Varför tvivlar du? Det finns ingen anledning att du skall låta dig själv fundera över det. "Det gör ondare att undra än veta" som man brukar säga. Vet inte vad som har skrivits om han tidigare men det är klart att man undrar. En dejtingsida är ju en.. Dejtingsida.. Konfrontera honom! Det blir varken bättre eller sämre för det.

 

[nejlica]

Och här vill man ju bara skriva typ: Men fattar du inte? Bara gör slut för i helvete!
Utan att ha läst någonting tidigare om killen då.

Men tyvärr är det ju inte så enkelt. Jag vet. När jag var i ett såntdär skittkasst förhållande krävdes det att killen skulle dumpa mig... upprepade gånger. Längsta uppehållet var en månad, det tog en vecka, sen var jag glad, nöjd och levde livet och mådde hur bra som helst igen. Tills han kom tillbaka och jag såklart blev ihop med honom igen utan att blinka När han äntligen dumpade mig för gott hade jag inte vett nog att bli glad, även om jag såklart är glad att det hände såhär i efterhand Hade dock varit skönt att veta att jag varit stark nog att avsluta skiten.

Så, jag vet inte vad jag egentligen vill säga mer än att det känns bättre efteråt!

 

[Raderad medlem 6459]

Det där är ju inte ens det värsta han har gjort @BernT . Han är ju bara ett jävla svin, punkt slut. Oavsett vad för ljusglimtar som kanske kikar fram ibland.

 

[BernT]

En del av mig vill skicka en länk och ba "ska du ljuga dig ur det här med?".
Varför tvivlar du? Det finns ingen anledning att du skall låta dig själv fundera över det. "Det gör ondare att undra än veta" som man brukar säga. Vet inte vad som har skrivits om han tidigare men det är klart att man undrar. En dejtingsida är ju en.. Dejtingsida.. Konfrontera honom! Det blir varken bättre eller sämre för det.

Jag vet inte, en del av mig är nog rädd att han inte ska vilja ses mer om jag gör så. :/
Tidigare saker han gjort är att tvinga mig göra abort för en vecka sedan och hålla på med flera andra (jag kollade i hans telefon, fel jag vet) han verkar dock inte träffa andra utan bara skriva med men jag tycker det är lika illa.

 

[BernT]

@niphredil
Jag vet önskar så att jag kan bara lyssna på det du säger. Men så fort jag tänker att jag ska bort från honom så gör han ngt gulligt. Och jag trillar dit igen. Men när en av cheferna på jobbet säger till mig att dumpa så kanske det är tecken på att vår relation har spårat ur lite.

@nejlica
Eller hur, jag borde fatta vad jag ska göra. Men det vill inte gå in. Om han dumpar mig kommer jag känna mig sämre än sämst. Typ värdelös eller ngt.

 

[Raderad medlem 6459]

@BernT Jag tror du kommer dumpa för eller senare . Bara för att du inte gör det på en gång när alla säger att du borde betyder det inte att det aldrig blir av. Allt du hör tror jag bara kommer add up mer och mer till slut så ledsnar du och gör det, när du mognat mer i beslutet.

När jag bröt med mitt as tänkte jag helt seriöst att jag aldrig någonsin skulle vara med någon kille igen för att ingen annan någonsin kunde matcha honom. Man känner så, det är helt normalt. Men det går över.

 

[Askur]

Önskar att det var lättare sagt än gjort men jag lovar dig att det finns säkerligen 100 killar därute som hade kunnat döda för att hålla din hand livet ut. Någon som ser dig som mamma till sina barn och någon som ber om ursäkt så fort han gjort något klumpigt - INTE som tvingar dig till en abort. Varför finna dig då i det här? Varför känna oro för att förlora en människa som inte verkar bry sig tillbaka? Jag har varit i samma jävla sits och det är så jävla jobbigt. Jag vet inte hur länge du stått ut men jag stod ut i 4 år sen orkade inte mitt psyke mer. Jag var förstörd. Det är fruktansvärt dom första dagarna men efter några veckor i stallet och ute med kompisarna faller tanken på dom ännu längre bort och en dag står han där, killen som du velat ha men valt bort för en loser rent utsagt. (Förlåt om jag låter dryg men eftersom att jag upplevt samma sak så blir jag upprörd själv för jag minns hur jag mådde). Jag trodde hela min värld skulle rasa när jag och mitt X gjorde slut. Jag var förstörd. Tanken på att se honom med någon annan, tanken på att just den kompisen träffat honom eller tanken på att se honom på just det där stället. Usch, får ångest när jag tänker på det.

 

[BernT]

@niphredil

Berättade för mamma och en annan kompis som sa det att han är ju inget att satsa på. Liksom dra medans du kan. Jag borde ju göra det. Samtidigt har vi haft så sjukt kul ihop. Men det uppväger inte riktigt allt negativt.

Överväger att långsamt fasa ut honom ur mitt liv. Typ först ta bort från Facebook (Gud så dramatiskt ) sen svara mindre och mindre på sms, ses nästa helg en sista gång och sen bara radera resten av honom.

Dock väldigt önsketänkande att jag faktiskt fixar det.

 

[tuaphua]

Alltså en del har säkert läst lite här om att min kille är ganska... svinig?

En killkompis "tipsade" mig förut om att jag skulle kolla en viss dejtingsida. Där fanns han. Tämligen aktiv. Ah men vad roligt med ännu en grej att lägga till på listan över skit han gör.

Alltså jag blir så jävla ledsen och ändå kan jag inte ta mig ur det. En del av mig vill skicka en länk och ba "ska du ljuga dig ur det här med?". Medans en del av mig blir skitglad så fort han hör av sig och typ längtar tills vi ska ses igen och tänker att jag kan förbise att han är som han är.

Jag vet att jag är vek. Jag hatar det. Hade det handlat om ngn annan som fortfarande stannat trots sånt här hade jag tyckt den var dum. Men det är så jävla svårt. Jag vill inte inse att den som jag trodde perfekta killen var allt annat

Det går inte att ändra någon. Du vet nog hurdan han är i grunden.
Han kommer inte sluta vara sån.

Det finns killar som är gulliga jämt.

Åh, vad gammal jag känner mig idag när jag läser på ÄU.
Jag är visserligen för gammal för att vara här. Men gud vad livet blir lättare när man med åren gått på de där nitarna och lärt sig.

Du kommer fatta sen att det inte är någon idé att försöka tvinga på någon ett förhållande om den inte är redo. Du kommer inse att det där inte är värt det. Och du kommer inse att du nu sätter din lycka och ditt liv "på vänt/on hold" för det där asets skull.
Du kommer inte bli lycklig med någon som behandlar dig så.
När jag var yngre kanske jag hoppats på att folk skulle kunna ändra sig.
Idag drar jag vid första tecknena på skiten istället.

Du skapar din egen lycka. Och så länge han är så hög prio kommer du bara bli besviken.
Låt ingen behandla dig så att du inte kan vara lycklig.
Man ger dem någon chans till bättring. Men sen är det nog.

Hoppas du hittar styrkan och att du orkar göra det du nog redan vet är bäst för dig, när tiden är rätt.

 

[BernT]

@Askur

Tycker inte alls du låter dryg

Vi har inte setts så länge, några månader. Klart jag fattar att det inte är optimalt för barn osv men just sättet han betedde sig på, att han tvingade mig göra ngt jag inte ville. Det kan jag inte släppa.

Just tanken att se honom med ngn annan är värst tycker jag. En del av mig vill ha en utvärdering, ungefär "varför dög inte jag då".

 

[BernT]

@tuaphua

Har aldrig tänkt på det sättet att jag försakar min egen lycka bara för att jag vill vara med honom. Det är inte okej ju.
Det känns som att han fått ganska många chanser och vi har ändå snackat där jag uttryckligen sa att jag vill inte "investera" tid och känslor i någon som uppenbarligen inte känner samma, att det är alldeles för jobbigt för mig. Och ändå gör han såhär.

 

[Askur]

Nu kommer jag ge dig ett töntigt svar men "Du duger inte för att du är för bra".
Det är faktiskt så. Killen kanske mognar med tiden eller förändrar sig helt. Men det är inte ditt bekymmer, det är hans. Han kommer säkerligen aldrig träffa en tjej som dig igen. Oftast (!) drar man sig till de som är lika en själv. Försök att prata med honom och ge honom en så kallad wake up call. Det fungerade en gång på mitt ex. Jag sade ifrån riktigt ordenligt och höll faktiskt riktigt bra avstånd ifrån honom. Just då kanske tanken var att försöka göra honom svartsjuk men det funkade ju - Ett tag iallafall. Personer fungerar ju olika. Men en partner skall finnas där i alla lägen, inte bara när den tror att den är påväg att förlora ena personen. Det är bra att du åtminstone inser att det inte är okej. Det gör dig till en starkare människa.

 

[BernT]

@Askur

Jag få väl intala mig själv det han är en bit över trettio så jag vet inte om jag tror att han kommer mogna mer. Testade prata men känns som han vet vilka svar han ska ge för att jag ska släppa efter och tänka att det var nog inte så farligt det han gjorde ändå.

Jag börjar faktiskt tvivla på att han ens tycker om mig. Han påstod sig göra det men jag vet inte längre.

 

[Och_Aye]

Jag börjar faktiskt tvivla på att han ens tycker om mig. Han påstod sig göra det men jag vet inte längre.

Jag kan tänka så här krasst; uppför han sig som om han tycker om dig?
-JA? - Då gör han säkert det.
- NEJ? - Då gör han nog inte det.

Och oavsett så spelar det ju egentligen ingen roll, eller hur? Vad han tycker alltså? För hur mår du, som ni har det nu? Är du lycklig, varm och harmonisk? Om inte, så kommer det knappast ändra sig. "Ser det ut som en anka..."

Jag har varit där du är nu. Med en pojkvän som var fruktansvärt svartsjuk och kontrollerande. Som alltid blev arg och våldsam när han drack, som puttade mig, slog mig, och stängde in mig i hans sovrum så jag inte kom därifrån. Som låg med andra, trots då all denna svartsjukan. Det var HEMSKT de första veckorna efter att jag tröttnat, kallat honom för jävla skabb och gjort slut. Hemskt verkligen, jag ville inget hellre än att ringa. Men han ringde inte heller, så det kanske gjorde det enklare. Oavsett lyckades jag låta bli att höra av mig, på ren vilja antar jag. Efter ett tag kom jag på mig själv med att tänka på honom som "den jävla rövhatten" istället för "mitt älskade hjärta". Jag slutade sakna honom, helt enkelt - med hjälp av tid och... tja, självbevarelsedrift, kanske?

Varje gång jag saknade honom, tänkte jag på allt vidrigt han gjort, så att jag blev arg istället. Det funkade för mig.

 

[BernT]

@Sörlatungu

Skickade precis ett sms (fegt kanske?) där jag skrev att jag inte vill ses mer. Så gick det med min "fasa ut långsamt plan". Kör cold turkey stil istället.

Känslan just nu, LÄTTNAD!

 

[Och_Aye]

@Sörlatungu

Skickade precis ett sms (fegt kanske?) där jag skrev att jag inte vill ses mer. Så gick det med min "fasa ut långsamt plan". Kör cold turkey stil istället.

Känslan just nu, LÄTTNAD!

BRA JOBBAT!!! Jag vet att det säkert kommer bli ett helvete att hålla det där, men när du väl fixat det så kommer det kännas så grymt jävla bra!

 

[BernT]

BRA JOBBAT!!! Jag vet att det säkert kommer bli ett helvete att hålla det där, men när du väl fixat det så kommer det kännas så grymt jävla bra!

Mm sekunden efter ville jag skicka ett "förlåt jk". Men nån självrespekt måste jag ju ha. Han är inte bra för mig. Jag måste respektera mig själv tillräckligt för att lämna det här riktigt dåliga.

 

[Och_Aye]

Mm sekunden efter ville jag skicka ett "förlåt jk". Men nån självrespekt måste jag ju ha. Han är inte bra för mig. Jag måste respektera mig själv tillräckligt för att lämna det här riktigt dåliga.

Jag förstår känslan. Och jag vet att det är pissvårt. Man gör det pga någon slags "självrespekt", påhittad eller inte, men sedan inser man varför. Hur lycklig man kan bli, hur inte-kär man nog ändå var. Hur man värdesätter sig själv och ens liv etc. Nu kanske det känns som en stor fet bluff, allt det där med självrespekt och värdighet, men sen kommer du att känna det, uppleva det. Känslan när man gjort sig fri från en person som tar ihjäl en - den är helt fantastisk!

Du grejar det här, så klok och klarsynt som du är!

 

[Raderad medlem 6459]

Så jävla bra du är!

Mm sekunden efter ville jag skicka ett "förlåt jk". Men nån självrespekt måste jag ju ha. Han är inte bra för mig. Jag måste respektera mig själv tillräckligt för att lämna det här riktigt dåliga.

När du vill ta tillbaka honom:
1. Tänk på allt jävla ELAKT han har gjort. Spara inlägg här från Buke om du behöver påminna dig själv.
2. Tänk på att du är den som måste se efter dig själv - han gör det inte (för mig funkade det att tänka "fan vad patetisk jag är om jag hör av mig - noll stolthet alls liksom" men det känns inte PK att råda andra att tänka så )
3. Ring eller SMSa en kompis istället
4. Tänk "fan vad bra jag är som inte hör av mig!"

Det lätta är gjort nu, det svåra bli att inte ta tillbaka honom. Så mycket pepp nu från mig - backa inte på det här om du inte känner att du kan göra det och helhjärtat stå för det för att han helt och fullt har ändrat sig.