Tänk positivt för tusan

Jag försöker och försöker. Men jag vet inte vart min gnista har tagit vägen. Den där viljan som jag alltid har haft är det stor brist på. Dagarna går i en slags grådassig dimma och någon glädje kan jag inte känna. Jag gör det jag måste och ibland händer det t.o.m. att jag gör någon insats i hemmet. I förrgår var jag ganska aktiv, plockade undan lite grejer, dammsög yogamattan, bar upp ren tvätt till garderoben och lite sånt. Dagen efter kom jag inte upp ur sängen förrän vid lunchtid.

Jag funderar på om jag borde göra något nytt, t.ex. börja dansa eller gå på karate. Skulle det kunna ge något? Eller så kanske jag borde delta i någon meetup-aktivitet? I nästa andetag tänker jag att all tid jag har tillgodo går åt i stallet eller i trädgården. Det finns nog ingen tid och ork över till varken dans, karate eller annat. Åtminstone inte regelbundet.

En annan idé, som faktiskt psykologen kläckte, var att ordna med en Buketräff. Ja, det skulle ju gå att ordna. Här finns 6 extra sovplatser. Men det skulle också innebära att jag måste få mitt hem något sånär presentabelt. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Nu tar jag lite då och då i förhoppningen om att det ska bli hyfsat så småningom i alla fall.

Så jag försöker hitta saker att bli glad av men det går trögt. Jag försöker vara omtänksam mot mig själv, men vet inte om det gör någon större skillnad.

 

[Magiana]

Jo jag bor utanför Nürnberg.

Om du gillar att bada så kan jag locka med thermalbad. Otroligt avslappnande att bada i varmt vatten. Googla på Palm Beach i Stein så ser du hur det ser ut på mitt närmaste therme.

Det var långt bort det. Tyvärr har jag inte någon möjlighet att resa någonstans mitt i en termin när jag jobbar, även om det bara är 2 timmar om dagen som nu. Jag kan inte smita från jobbet och shoparna måste skötas.

Men tack för erbjudandet i alla fall .

 

[Magiana]

Magiana, ta nu det här på rätt sätt men du ställer upp alla svårigheter istället för att se alla möjligheter i nästan allting. Saker löser sig, jag och Inte_Ung åkte ju på buketräff till både Västerhaninge ToR samt Örebro mitt i vintern på såphala vägar och till Västerhaninge är det nästan 12 mil enkel resa. Alla problem har en lösning och livet är fullt av möjligheter.

Vad menar du? Det är klart allt har en lösning, men alla lösningar kostar på något sätt (tid, energi, pengar) och alla lösningar är inte heller bra. Jag gör bara det som är värt att göra. Just nu har jag exempelvis begränsat med energi och kan inte göra sådant som kostar mer energi än jag har. En buketräff skulle nog t.ex. ta en hel del energi men samtidigt ge något tillbaka som gör det värt det. Att arbetsleda en uppstädning här så både maten och människorna får plats här, orkar jag inte. Om folk flyttar på mina grejer så jag inte vet var de hamnar så kommer jag garanterat att få härdsmälta. Jag vet hur jag funkar. Jag höll på att bli knäpp när jag inte hittade mitt durkslag för morsan hade lagt in den i fel skåp.

Och 12 mil? Är det långt?