Tankar efter samtal

[Lumos_Nox]

Idag tog jag det stora steget och faktiskt gick till kurator på VC. Har flera gånger bokat men avbokar pga ångest men nu gick jag.
Söker pga att jag trycker ner mig själv och har dålig självkänsla och oro och ångest.

Men nu sitter jag i bilen direkt efter och känner mig.... Ja jag vet inte riktigt. Jag tror jag gjorde fel?
Sökte som sagt för att ångest och oro och dålig självkänsla påverkar mig i vardagen och i viktiga beslut, bla ett mindre kirurgiskt ingrepp.

Kuratorn var snäll och trevlig och början gick bra när jag pratade med henne om hur jag känner och min vardag (fast jag blev blank när hon frågade hur jag känner som första fråga) men allt eftersom började hon mer och mer svänga in på mindfullness och leva i nuet och meditation osv.

Här började jag gå in mer och mer i mitt försvar, bara vara tyst och humma med. Kände bara mer och mer när hon pratade om mindfullness och sätta sig i skogen och njuta av stunden, att jag inte tror på det. Ligger långt ifrån mina egna tankar.
Fick ett häfte om mindfullness att läsa och en "läxa" till nästa gång men jag känner inget mot det. Läst häftet nu och upptäcker att jsg sitter med rynkad näsa i misstro.

Mit slutet av samtalet tyckte hon att jag kändes avig och jag svarade att jag inte riktigt trodde på det och att det låg långt ifrån mig. Då påpekade hon att hon bara kan hjälpa mig i samtal men att jag måste göra jobbet och undrade vad jag förväntade mig. Svarade att jag inte visste vad jag förväntade mig och att jag aldrig varit på samtal förut.

Nu sitter jag i bilen och är förvirrad! Gjorde jag fel på första besöket? Sa jag fel saker så hon tyckte "sitta på en sten i skogen" var rätt lösning? Va jag inte tydlig nog? Eller är jag bara lat och inte vill ändra mig? Är det så här det går till på samtal och jag bara är ovan och ovillig?

Just nu känner jag bara "nej, det här var bortkastad tid" och det var onödigt. Men jag vill ha och behöver ju hjälp så jag kanske ska fortsätta även om jag inte direkt trodde på det hon sa?

 

[tanten]

ETT enda besök tycker jag är för lite för att bestämma sig för om det är rätt väg eller inte.
Du gjorde inget fel.

Ge det några chanser till.

 

[Fruentimber]

Skulle någon börja babbla om mindfullness och annat skit hade jag sagt tack och hej. Nej, mina jävla problem beror inte på att jag suttit för lite på en sten i skogen. Du har inte kikat något på KBT? Vet flera som blivit hjälpa av det.

 

[Lumos_Nox]

ETT enda besök tycker jag är för lite för att bestämma sig för om det är rätt väg eller inte.
Du gjorde inget fel.

Ge det några chanser till.

Tar ju en stund att "jobba ihop sig" men blev så förvirrad och nedslagen nu när "lösningen" låg så långt ifrån mina tankar. Vill betona att jag verkligen inte vet vad jag förväntade mig och hon är säkert jättebra men någonstans blev det fel.
Läst häftet en gång till och funderat ut på vart jag ska ta mina pauser tills nästa gång men jag känner att jag ovilligt sitter med rynkad näsa. Fasen vad förvirrande det blev.
Ska jag ta upp det med henne nästa gång? Hon verkade bli avig mot mig bara jag sa att jag inte trodde på det.

 

[Lumos_Nox]

Skulle någon börja babbla om mindfullness och annat skit hade jag sagt tack och hej. Nej, mina jävla problem beror inte på att jag suttit för lite på en sten i skogen. Du har inte kikat något på KBT? Vet flera som blivit hjälpa av det.

Jag är så blank och ny på detta så jag vet inte vad jag ska tro och tänka. Men instinkten är att detta inte hjälper mig just nu. Hon påpekade att det bara var första steget och självklart har hon en väg att gå och den kanske hjälper. Jag har ju inget bättre alternativ heller för jag vet inget om tillvägagångssätten eller metoder.

 

[Luff]

Nu är jag dåligt påläst men Mindfulness är väl inget mumbojumbo i sig. Det är väl att ta det lugnt och landa i rofyllda miljöer så man bromsar en skenade hjärna. Hjälper nog många stressade.
Om det sen hjälper på ditt problem är ju en annan sak.
Jag skulle gjort min läxa och gått dit igen några gånger för att ge det en chans.
Det är ju iallafall din stund och det måste vara skönt i denna värld när man blir kritiserad om man inte alltid ger till alla andra 100 %.

 

[Mabuse]

Idag tog jag det stora steget och faktiskt gick till kurator på VC. Har flera gånger bokat men avbokar pga ångest men nu gick jag.
Söker pga att jag trycker ner mig själv och har dålig självkänsla och oro och ångest.

Men nu sitter jag i bilen direkt efter och känner mig.... Ja jag vet inte riktigt. Jag tror jag gjorde fel?
Sökte som sagt för att ångest och oro och dålig självkänsla påverkar mig i vardagen och i viktiga beslut, bla ett mindre kirurgiskt ingrepp.

Kuratorn var snäll och trevlig och början gick bra när jag pratade med henne om hur jag känner och min vardag (fast jag blev blank när hon frågade hur jag känner som första fråga) men allt eftersom började hon mer och mer svänga in på mindfullness och leva i nuet och meditation osv.

Här började jag gå in mer och mer i mitt försvar, bara vara tyst och humma med. Kände bara mer och mer när hon pratade om mindfullness och sätta sig i skogen och njuta av stunden, att jag inte tror på det. Ligger långt ifrån mina egna tankar.
Fick ett häfte om mindfullness att läsa och en "läxa" till nästa gång men jag känner inget mot det. Läst häftet nu och upptäcker att jsg sitter med rynkad näsa i misstro.

Mit slutet av samtalet tyckte hon att jag kändes avig och jag svarade att jag inte riktigt trodde på det och att det låg långt ifrån mig. Då påpekade hon att hon bara kan hjälpa mig i samtal men att jag måste göra jobbet och undrade vad jag förväntade mig. Svarade att jag inte visste vad jag förväntade mig och att jag aldrig varit på samtal förut.

Nu sitter jag i bilen och är förvirrad! Gjorde jag fel på första besöket? Sa jag fel saker så hon tyckte "sitta på en sten i skogen" var rätt lösning? Va jag inte tydlig nog? Eller är jag bara lat och inte vill ändra mig? Är det så här det går till på samtal och jag bara är ovan och ovillig?

Just nu känner jag bara "nej, det här var bortkastad tid" och det var onödigt. Men jag vill ha och behöver ju hjälp så jag kanske ska fortsätta även om jag inte direkt trodde på det hon sa?

Mindfulness är ju väldigt på modet just nu, så jag gissar att så fort du nämnde oro och ångest, eller ens psykisk ohälsa, så fick du standardlösningen för dagen, nämligen mindfulness.

Jag tror att om du vill fortsätta gå hos henne lär du nog få följa hennes råd, oavsett om du tror på dem. Och om de inte funkar så låter ju som att hon kommer säga att det beror på att du inte gjort tillräckligt - men har du riktig tur så kanske hon kan tänka sig andra strategier om mindfulness inte löser dina problem.

Spontant låter det kanske som att du skulle ha större hjälp av klassisk KBT, att lära dig andra tankemönster, men vad vet jag, jag är absolut inte proffs på detta.

Många känner sig ju hjälpta av mindfulness, ffa om man har problem med ständig oro och ångest och aldrig kan koppla av, så det kanske kan hjälpa. I vilket fall är det patentlösningen för dagen, så chansen/risken att få det ordinerat är nog stort, nästan oavsett vilket problem man har.

 

[Lumos_Nox]

Nu är jag dåligt påläst men Mindfulness är väl inget mumbojumbo i sig. Det är väl att ta det lugnt och landa i rofyllda miljöer så man bromsar en skenade hjärna. Hjälper nog många stressade.
Om det sen hjälper på ditt problem är ju en annan sak.
Jag skulle gjort min läxa och gått dit igen några gånger för att ge det en chans.
Det är ju iallafall din stund och det måste vara skönt i denna värld när man blir kritiserad om man inte alltid ger till alla andra 100 %.

Stämmer bra. Man ska pausa kropp och hjärna och lära sig uppskatta små saker och så småningom livet i stort.
Det tror jag på och det gör jag nog redan egentligen när jag borstar och myser med hästen, tänkte fortsätta på den banan. Behövde inte vara sitta på en sten i skogen utan situationer när man kände lugn.
Så det är jag på det klara och hela med.
Kan bara inte applicera det på mina problem just nu för uppskatta sånt gör jag redan. Hon fastnade lite i att jag inte red ut i skogen för att njuta utan för att variera hästens träning ( hon Skogsmulle red själv) men att jag tryckte ner mig själv i gruset så fort jag gjorde något fel hoppade vi över/ lämnade till en annan stund.

 

[Galant]

Skulle någon börja babbla om mindfullness och annat skit hade jag sagt tack och hej. Nej, mina jävla problem beror inte på att jag suttit för lite på en sten i skogen. Du har inte kikat något på KBT? Vet flera som blivit hjälpa av det.

Mindfullness finns som en teknik bland många under KBT paraplyt. Det är inte att jämföra med att sitta på en sten och kuckilura men som allt annat passar det inte alla.

 

[Magiana]

Bara för att något ligger väldigt långt ifrån dina egna tankar så betyder det inte att det är något dåligt. Det betyder bara att det kanske inte synkar med dig just nu. Kanske gör det det senare, kanske gör det aldrig det. Ge det en chans och funkar det inte provar du något annat, t.ex. KBT.

Att ha oro och ångest är att man inte är trygg med det som är, att det finns ett inre motstånd mot något. Kan du få kontakt med detta och skapa en distans till det, så kommer det inte att bekymra dig, därför att du är okej med att det som är det är. Därmed inte sagt att man inte kan förändra omständigheter man inte gillar, men det är en annan sak tycker jag. Det är att agera i stället för att reagera.

Jag kan väl egentligen inte påstå att jag vet särskilt mycket om mindfulness, men ju mer medveten jag blivit om mig själv, mina tankemönster och reaktioner, desto enklare har det blivit att inte svepas med av obehagliga känslor utan man har en distans till dem och det är det jag tolkar som kärnan i mindfulness. Då försvinner också obehaget mer och mer.

Men som jag sa så kanske det är något annat som funkar bättre för dig. Det vet bara du.

/Hon som styrdes av ångest och oro fram tills för bara några år sedan

 

[Lumos_Nox]

Spontant låter det kanske som att du skulle ha större hjälp av klassisk KBT, att lära dig andra tankemönster, men vad vet jag, jag är absolut inte proffs på .

Det fetade klickade hos mig. Jag önskar hjälp och stöd i att ändra mina tankar. Att istället för att hitta varenda negativ grej jag gör skulle jag vilja säga detta gjorde jag bra.

 

[Galant]

Tar ju en stund att "jobba ihop sig" men blev så förvirrad och nedslagen nu när "lösningen" låg så långt ifrån mina tankar. Vill betona att jag verkligen inte vet vad jag förväntade mig och hon är säkert jättebra men någonstans blev det fel.
Läst häftet en gång till och funderat ut på vart jag ska ta mina pauser tills nästa gång men jag känner att jag ovilligt sitter med rynkad näsa. Fasen vad förvirrande det blev.
Ska jag ta upp det med henne nästa gång? Hon verkade bli avig mot mig bara jag sa att jag inte trodde på det.

Största problemet i samtal där det önskas förändring är att den som vill ha förändringen samtidigt inte är villig att prova andra sätt att vara. Skälen är ofta att det inte känns som passande "jag är inte sån". Det går att vända på steken och tänka att om förändringen vore lätt, låg i linje med personens egen reportrar så hade personen löst sina bekymmer själv. Om det inte skett så står personen inför en mycket större utmaning och kommer troligtvis behöva göra nya saker som känns obekväma. Det är ett sjuhelsikes jobb, tufft som fan och kräver att personen kan känna trygghet i sin terapeut/kurator samt orkar uppbåda nyfikenhet på vad som händer med den egna personen när dessa nya obekväma saker ska göras. För dig verkar det ligga för nära vad du redan gör dagligdags så jag kan förstå att du blir lite skeptisk. Förhoppningsvis är hon skicklig nog att bygga på eller hitta fler vägar allt efter som när ni samtalar om dina läxor och hur dina bekymmer påverkar dig.

 

[Myrten]

Skulle någon börja babbla om mindfullness och annat skit hade jag sagt tack och hej. Nej, mina jävla problem beror inte på att jag suttit för lite på en sten i skogen. Du har inte kikat något på KBT? Vet flera som blivit hjälpa av det.

Jag har bara varit på en mindfulnessession, men jag uppfattade det vare sig som skit, mumbojumbo eller att sitta på en sten i skogen. Istället som en typ av stresshantering för vissa människor som, liksom jag själv, är prestationsinriktade till den grad att jag har svårt att vara här och nu.

Jag fick några mycket enkla övningar som har hjälpt mig koppla av i vissa situationer där jag annars stressade i onödan. Det finns en hel del människor som känner sig hjälpta av mindfulness så jag tycker du är onödigt nedlåtande bara för att du tror att det inte passar dig. Det jag fick var inget mumbojumbo utan enkla, konkreta tips för att stressa av i vissa situationer genom att vara här istället för i framtiden (där min hjärna annars lätt håller till).

 

[Lumos_Nox]

Bara för att något ligger väldigt långt ifrån dina egna tankar så betyder det inte att det är något dåligt. Det betyder bara att det kanske inte synkar med dig just nu. Kanske gör det det senare, kanske gör det aldrig det. Ge det en chans och funkar det inte provar du något annat, t.ex. KBT.

Att ha oro och ångest är att man inte är trygg med det som är, att det finns ett inre motstånd mot något. Kan du få kontakt med detta och skapa en distans till det, så kommer det inte att bekymra dig, därför att du är okej med att det som är det är. Därmed inte sagt att man inte kan förändra omständigheter man inte gillar, men det är en annan sak tycker jag. Det är att agera i stället för att reagera.

Jag kan väl egentligen inte påstå att jag vet särskilt mycket om mindfulness, men ju mer medveten jag blivit om mig själv, mina tankemönster och reaktioner, desto enklare har det blivit att inte svepas med av obehagliga känslor utan man har en distans till dem och det är det jag tolkar som kärnan i mindfulness. Då försvinner också obehaget mer och mer.

Men som jag sa så kanske det är något annat som funkar bättre för dig. Det vet bara du.

/Hon som styrdes av ångest och oro fram tills för bara några år sedan

Tack för ett bra inlägg!!

Hade hon lagt fram det så här hade jag haft det lättare att följa henne. Att hitta metoder att acceptera och bromsa det negativa innan det bryter ut.
Men hennes fokus blev just på att njuta, lyssna på fåglar och känna vinden. ( hennes ord)
Och där blev det fel för mig. Men kan man använda det på sättet du skrev och hon är på väg dit/ villig att gå dit känns det bättre.

 

[Galant]

Det fetade klickade hos mig. Jag önskar hjälp och stöd i att ändra mina tankar. Att istället för att hitta varenda negativ grej jag gör skulle jag vilja säga detta gjorde jag bra.

Jag skulle säga att kärnan i mindfullness är att inse att jag bara är. Jag är varken mina tankar eller mina känslor. Jag är mer än så. Med lite träning kan man frigöra sig från både det tänkta och det känslomässiga för att få ro. Då är det lite mindre svårt att ändra hur man tänker. Vilka fällor man ramlar i eller för den delen förstå att det man känner inte behöver vara varken sant eller nödvändigt att agera på.

 

[Lumos_Nox]

Jag har bara varit på en mindfulnessession, men jag uppfattade det vare sig som skit, mumbojumbo eller att sitta på en sten i skogen. Istället som en typ av stresshantering för vissa människor som, liksom jag själv, är prestationsinriktade till den grad att jag har svårt att vara här och nu.

Jag fick några mycket enkla övningar som har hjälpt mig koppla av i vissa situationer där jag annars stressade i onödan. Det finns en hel del människor som känner sig hjälpta av mindfulness så jag tycker du är onödigt nedlåtande bara för att du tror att det inte passar dig. Det jag fick var inget mumbojumbo utan enkla, konkreta tips för att stressa av i vissa situationer genom att vara här istället för i framtiden (där min hjärna annars lätt håller till).

Efter att läst @Magiana s inlägg känns det inte lika främmande. Det dom blev fel var hur kuratorn la fram det och hur jag tolkade det som sades. Blev fel då hon pratade om att känna sina tår, lyssna på fågelkvitter, titta på himlen och andas ihop med naturen. Hon sa även att jag skulle tänka på att varje andetag, varje steg är nytt och går aldrig att få tillbaka. Där höll jag på att få en ångest attack och blev superstressad av det.

 

[purity_666]

Jag tänker att man får göra om metoder så det passar på en själv. Många läser AA´s text t.ex. I texten står det "Gud". "Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
Är man inte troende får man då byta ut "gud" mot något annat. Något större än dig själv, som ödet, naturen eller vad som helst. Man får göra om det så att det funkar helt enkelt. Jag är inte troende och har jobbat på behandlingshem där vi läste den här texten. 99% av de intagna var inte troende, så alla fick hitta sin version för att texten skulle nå fram.

Det jag menar är att du får hitta din egen mindfullnes. När jag hade ångest kunde jag åka ut till stallet och bara andas. Stå nära hästen och klappa. Vara där och då. Jag tänkte inte på att njuta, eller filosofera över stunden, jag bara andades, kände hästen andas och min ångest försvann. Det är mindfullness för mig. Att bara vara, nästan stanna tid och rum en aning. Som när jag sitter i soffan och tittar upp på en sovande hund. De ligger där så rofyllt, är så himla söta, det är också ett sånt ögonblick. Så gör det till ditt eget. Plocka det som är vettigt och strunta i det ovettiga.

Sen får man ge kritik. Du är där för DIN skull, ingen annans. Du ska inte göra kuratorn nöjd och glad. Förklara hur det känns, hur du tänker. Sen eftersom det är första samtalet av många (är ju tanken) så är det klart att man inte tar upp allt på en gång. Det får ju ske lite stegvis. Det här kanske var grunden för dig att stå på.
Men känns det inte bra efter några gånger, inte känns som ni tänker på samma sätt alls, nej säg då det och be om att få remiss till KBT-terapeut. Det är säkert lång kö, men värt det.

 

[Elo]

Har också fått arbeta en del med mindfullness bla pga oro och ångest.

Klarar verkligen, själv, inte av att sitta på en sten och känna vinden i ansiktet. Verkligen inte. BLEH!

Men min kontaktperson insåg detta snabbt och frågade i stället mig om när och var *jag* kunde sluta tänka. Och för mig är detta stallet (och speciellt i ridningen) så hon fixade till mindfullness övningarna så att de passade till mig, och mina förutsättningar.

Sen handlar det också om övning, och att våga pröva sådant som låter fel eller konstigt. Det, för dig, kanske blir fel och konstigt men då har du i alla fall prövat och kan gå vidare till något annat. Att hitta nya tankemönster är att träna hjärnan på typ samma sätt som man tränar kroppen. Nya övningar kan kännas bakvända, ovana och konstiga (och ge träningsvärk) innan man vant sig.

 

[starcraft]

Ett samtal är för lite för att avgöra om det är bra eller dåligt, men om det känns helt fel ska du så klart inte gå dit igen, annars skulle jag ge det 1-2 gånger till. Du är där för din skull så jag tyckte inte alls det var fel att säga hur du lände inför övningarna och upplägget.

Jag tror mindfulness kan vara jättebra - för vissa. Jag har fått jobba med det och gått en 10 veckors kurs i det. Jag fick två resultat av mina mindfulness-övningar - att jag blev helt apatisk och handlingsförlamad eller att jag blev sjukt stressad och fastnade mer i mina tankar än jag gör annars. För några andra på kursen jag gick var det en ögonöppnare och de blev hjälpta jättemycket. Det jag fick med mig dock är att jag har möjlighet att vara mer närvarande när jag lagar mat, vilket blir ett andningshål för mig där jag kan landa och samla kraft. Funkar inte varje dag, men just nu tillräckligt för att få mitt liv att fungera.

 

[Modest]

Skulle någon börja babbla om mindfullness och annat skit hade jag sagt tack och hej. Nej, mina jävla problem beror inte på att jag suttit för lite på en sten i skogen. Du har inte kikat något på KBT? Vet flera som blivit hjälpa av det.

Jag var hos en KBT-terapeut idag och hon pratade också om mindfulness, så det verkar finnas där också.

Edit: nu såg jag att det redan hade kommenterats, sorry