Tolka kroppsspråk

[Monstermom]

Lite nya reaktioner från Monster på träning häromdagen, gjorde mig lite förvirrad vilket i sin tur fick mig lite illa till mods (jag föredrar att förstå, eller i alla fall inbilla mig att jag förstår ). Tänkte höra hur ni tolkar det, kanske jag kan få några nya insikter och känna mig lugnare .

Vi tränade på att vara lugn och passiv i hälsningssituationer, alltså av typen "möter grannen vid brevlådan". Monster är lugn, intresserad och trevlig (för att vara han, men mer kontaktsökande än han egentligen skulle klara av om han fick den uppmärksamhet han strävar efter), men efter en liten stund (10-15 sek) snor han runt och sätter sig med ryggen mot människorna vi mött. Alltså närmare dem, tänk att han var i ungefär fotposition vid mig och snor runt så framdelen är ungefär på samma ställe fast vänd åt andra hållet. Ansiktet ser öppet och vänligt ut (fast det är ju vänt mot mig), men han upprepar den här vändningen flera gånger så det är helt klart något han vill göra/säga i det här läget och inte bara något som råkade bli. Vad säger han?

Det störde mig inte så mycket, förutom att jag känner mig osäker på riktigt vad han gör och varför, men nästa sak tyckte jag sämre om. Efter en stund började han lägga sig ner och vägra följa med mig när jag skulle gå. Alltså verkligen vägrade, modell "du får börja träna tyngdlyftning om du tänker flytta på mig"-blick. Visst, han klev upp och följde med på kommando, men det var tung kropp och dyster blick - tills vi kommit några meter ifrån de andra, då var han sig själv igen. Nästa gång vi kom i närheten av dem så damp han i backen nästan direkt, bara tvärlåg som ett kolli. Han rörde sig och såg ut ungefär som att han faktiskt hade ont, det var läskigt att tvinga upp honom - men igen, när vi kom ifrån en bit så var han normal igen...

De andra tyckte ryggvändningen var en trevlig signal, det kan jag kanske hålla med om men jag är lite bekymrad om att det kanske handlar om att han inte orkar med nivån på kontakten och försöker "fly" genom att vända ryggen till och slippa tänka på att de är där. (Och jag gillar inte att han kommer närmare än jag tänkt han ska vara, i hälsaträning är vi nu på "normalt" avstånd vilket betyder att när han vände sig om så satt han praktiskt taget vid deras fötter.) När det gällde läggandet så var vi mindre överens, de tyckte väl ungefär att det var rätt avslappnat plus att det ju var ett mycket bättre val än ett utfall om det nu var så att han var upprörd över något, medan jag tyckte det var ganska läskigt och obegripligt. Både för att jag verkligen inte fattar vad han gjorde varför, och för den där "NEJ, jag VILL inte!"-attityden han fick...

Enda gångerna han kör "nu ligger jag här och tänker inte kliva upp!" är om han är ute och upptäcker att han ska bli lämnad ensam hemma - han är ju inte dummare än att han fattar att om han går in så blir han inlåst och ensam, så om han lägger sig ute och vägrar flytta på sig så har han "löst" problemet.
Men det normala för honom i träning är att han är väldigt lätt och följsam, studsar efter matte och är positiv och framåt. Han lunkar inte omkring och ser deppig ut, och han lägger sig inte och säger "vill inte". Vad fanken, hörni?

 

[Blandrastik]

Röven/ryggen mot den man hälsar är ju typiskt tecken på att "jag bits inte". För just den bakre delen gör ju inte det. Sen vet jag inte, men var är din tanke att han ska vara i den här övningen?
Jag kan tycka att han borde vara bakom dig. För att du verkligen ska understryka att den här ritualen med hälsning, den tar matte. Vi måste komma ihåg att hunden inte "hälsar" i den bemärkelse som vi gör, med varandra. En tanke skulle kunna vara att han hamnade för nära grannen och valde en "jag bits-minsann-inte-strategi"
Där hade jag valt att gå in och förklara för hunden att du kan ligga där borta, så tar jag hand om grannen, skit i honom/henne du.

Att han sen lägger sig, kan nog bero på olika saker. Det kan vara inlärt, han fick en viss uppmärksamhet förra gången han gjorde så, mycket effektfullt och som den lydiga matte du är....så fick han samma uppmärksamhet igen.
Alt. som du säger, smärtrelaterat. Men det är ju en veterinärs sak att spekulera i.

 

[Monstermom]

Röven/ryggen mot den man hälsar är ju typiskt tecken på att "jag bits inte". För just den bakre delen gör ju inte det. Sen vet jag inte, men var är din tanke att han ska vara i den här övningen?
Jag kan tycka att han borde vara bakom dig. För att du verkligen ska understryka att den här ritualen med hälsning, den tar matte. Vi måste komma ihåg att hunden inte "hälsar" i den bemärkelse som vi gör, med varandra. En tanke skulle kunna vara att han hamnade för nära grannen och valde en "jag bits-minsann-inte-strategi"
Där hade jag valt att gå in och förklara för hunden att du kan ligga där borta, så tar jag hand om grannen, skit i honom/henne du.

Att han sen lägger sig, kan nog bero på olika saker. Det kan vara inlärt, han fick en viss uppmärksamhet förra gången han gjorde så, mycket effektfullt och som den lydiga matte du är....så fick han samma uppmärksamhet igen.
Alt. som du säger, smärtrelaterat. Men det är ju en veterinärs sak att spekulera i.

Tanken är att han ska vara i ungefär fotposition, om än något friare. Jag gillar inte att ha honom bakom mig, av flera olika anledningar. Dels blir han enormt triggad av någon som dyker upp/försvinner, det är något av den värsta störning som finns för honom (och vi är inte riktigt på nivå att träna de allra värsta störningarna än, i alla fall inte så pass nära andra) och kan få honom att balla ur totalt. Vilket är lätt hänt att trigga om jag står mellan honom och någon, om någon av oss rör sig minsta lilla så kan plötsligt någon bli skymd eller dyka upp. Dels tycker jag heller inte om att inte kunna ha ett öga på hur han reagerar, jag vill kunna stämma i bäcken istället för att bli överraskad för att jag inte sett att ögonvitorna börjat komma fram tex. Men framförallt är det en praktisk fråga, ju närmare min hand han är desto kortare startsträcka får han om det skulle komma ett utfall. Bara en halvmeter bakom mig så går skillnaden från "kontrollerbar" till "sliter armen ur led", ungefär... Tanken är dock absolut inte att han ska delta i samtalet på något sätt, han ska inte själv bli hälsad på. (Däremot har vi börjat lägga in svårigheter av typen att de andra tittar på honom och kommenterar honom, för att det är något jag inte kan hindra "grannen vid postlådan" att göra. Men det är så svårt det är tänkt att bli, ingen kontakt utöver det, och han har hanterat det bra hittills - även om jag helt klart är typen som får för bråttom i svårighetsstegringar, så det kan vara så att vi gått för fort fram.)

Jag tippar att det är som du säger, han kanske tycker att det är lite för jobbigt ändå och vill verkligen demonstrera att han är fredlig, även om jag blev förvånad över att hans kroppsspråk och minspel i övrigt var så glatt. Det är ju helt klart ett bättre val han gör i så fall än att göra utfall, även om jag inte vill han ska vara obekväm alls såklart. Kanske ska backa lite i vad jag utsätter honom för där då.

Smärta tror jag egentligen inte det borde vara, eftersom det var absolut enbart när vi skulle gå ifrån de andra som han la sig ner och spelade staty. Det såg ut som att han absolut inte ville gå ifrån dem, under inga omständigheter, och om matte ville gå så fick hon göra det själv - vilket är minst sagt ovanligt för honom, då han är enormt fokuserad på mig och snarare "mammig". Jag vet inte, får se om det var en engångshändelse, då är det väl inte så mycket att bry sig om antar jag. Men fortsätter han göra det torde det väl betyda nånting... Visst kan det ha varit som han tränade mig, men varför? Avstånd, att få gå ifrån, är något vi använder som belöning (både med BAT och allmänt "går vi bort en bit så leker vi och nosar i gräset, hurra!" som minipaus) och han har alltid varit glad att hänga med. Stanna hos andra människor medan jag går iväg är något av det knepigaste han någonsin gjort, faktiskt!

 

[hastflicka]

Jag har mina (las Miss Mandy, Diva gommer sig for allt som blir for "mycket") i fotpossition och ser till att stalla mig lite snett, sa jag hamnar mellan mina tjejer och den jag halsar pa nar vi moter "suspecta" personer. Mandy ar mycket "protective" och vill helst vara mellan mig och det hon inte gillar ... (till exempel fulla och/eller hogljudda manniskor) Om hon tillats sta emellan oss ar hon pa hogvarv hela tiden och ser ut som om hon ar redo till forsvar. Om jag star emellan (och med bestamd rost sager ifran om hon forsoker krypa frammat) slappnar hon av mycket mer. Fortfarande foljer hon roster och rorleser, men forvantar sig helt klart att jag ska kunna ta hand om situationen sjalv.

 

[Monstermom]

Jag har mina (las Miss Mandy, Diva gommer sig for allt som blir for "mycket") i fotpossition och ser till att stalla mig lite snett, sa jag hamnar mellan mina tjejer och den jag halsar pa nar vi moter "suspecta" personer. Mandy ar mycket "protective" och vill helst vara mellan mig och det hon inte gillar ... (till exempel fulla och/eller hogljudda manniskor) Om hon tillats sta emellan oss ar hon pa hogvarv hela tiden och ser ut som om hon ar redo till forsvar. Om jag star emellan (och med bestamd rost sager ifran om hon forsoker krypa frammat) slappnar hon av mycket mer. Fortfarande foljer hon roster och rorleser, men forvantar sig helt klart att jag ska kunna ta hand om situationen sjalv.

Intressant nog har Monster inte så stora problem med ett skyddsbehov över mig. De gånger hans vaktinstinkter triggas hanterar han faktiskt saker väldigt bra - förvånansvärt bra med tanke på hans allmänna tendenser att överreagera... Han tenderar att vakta "lugnt och sakligt", alltså blockera fysiskt och vänta på input från mig. Hans problem i möten med folk har mer med honom själv att göra, han är väldigt misstänksam och väldigt, väldigt nyfiken och kontaktsökande, vilket gör gröt av hans lilla hjärna... Det är väldigt sällan han triggas till beskydd "ute i vida världen", ser det nästan enbart om någon försöker närma sig mig när jag gått och lagt mig - vilket ju sällan sker ute på promenad.

Han skulle egentligen gärna vandra omkring lite och nosa för sig själv när vi stannar och pratar med någon. Käka lite gräs och slappa, typ. Tyvärr kan jag inte låta honom även om det väl egentligen är ett positivt, lugnt beteende, eftersom jag som sagt behöver begränsa en eventuell startsträcka om det klickar i hans skalle helt plötsligt. (Dessutom vill han minst lika gärna fram och nosa på folket, och det klarar han ju inte av när han väl är där.)

 

[hastflicka]

<snip>
(Dessutom vill han minst lika gärna fram och nosa på folket, och det klarar han ju inte av när han väl är där.)

Vad gor han som innebar att han inte "klarar av" att nosa och halsa pa folk?

 

[Monstermom]

Vad gor han som innebar att han inte "klarar av" att nosa och halsa pa folk?

Utfall i värsta fall, eskalerar i otrevligt beteende i mindre illa fall (alltså egentligen samma sak men i en takt där han går via stressade försök att "leka" genom att klättra och knuffa då jag hinner stoppa det hela lättare). Alltså han slår om från trevligt "hej på dig, du var intressant, undrar hur dina skor luktar"-beteende till rejält hotfulla, konfronterande beteenden. Morr, skall, kroppsstötar. Han har inte bitit - annat än nappat i kläder ett par gånger - men han eskalerar utan egen hejd och skulle garanterat hamna där om han fick varva vidare.

 

[Christensen1]

Låt inte hunden gå fram och nosa om hans sätt att lösa problemet på är utfall. Uppenbarligen klarar han inte ut kontakt med främmande på egen hand vilket innebär att du får ta ansvaret och se till att han slipper de besluten.

 

[Monstermom]

Låt inte hunden gå fram och nosa om hans sätt att lösa problemet på är utfall. Uppenbarligen klarar han inte ut kontakt med främmande på egen hand vilket innebär att du får ta ansvaret och se till att han slipper de besluten.

Och det är ju precis vad vi gör. Han får inte gå fram och nosa, han får över huvud taget inte ta någon kontakt utöver vad jag bestämmer.

@hastflicka undrade vad jag menade med att han inte klarade av den nivå av kontakt han själv söker om han får välja själv, så jag förklarade. Det är inte hur det brukar gå, utan hur det skulle gå. Som sagt är hans position ungefär vardagsfot, av de anledningar jag skrivit ovan.

 

[Viveka]

Om det varit min hund hade det första beteendet, (sitter och stirrar på dig med ryggen mot de mötande) betytt ungefär; " Hit med belöningen nu, när jag var så duktig", och det andra ungefär samma sak, kombinerat med en viss tjurighet; "Men ge mig belöningen nån gång då! Titta jag kan lägga mig ner också".

Jag inser att vi har helt olika typer av hundar, min är snarast översocial, och behöver därför ibland hindras från att klättra på folk: Men jag antar att även du brukar belöna ögonkontakt med dig med nån godisbit? Och kanske uppfylldes förväntningarna inte den här gången, ens när han gjorde om samma sak?

 

[Monstermom]

Om det varit min hund hade det första beteendet, (sitter och stirrar på dig med ryggen mot de mötande) betytt ungefär; " Hit med belöningen nu, när jag var så duktig", och det andra ungefär samma sak, kombinerat med en viss tjurighet; "Men ge mig belöningen nån gång då! Titta jag kan lägga mig ner också".

Jag inser att vi har helt olika typer av hundar, min är snarast översocial, och behöver därför ibland hindras från att klättra på folk: Men jag antar att även du brukar belöna ögonkontakt med dig med nån godisbit? Och kanske uppfylldes förväntningarna inte den här gången, ens när han gjorde om samma sak?

Intressant!

Jag har kämpat länge mot Monsters totala ointresse för godisbelöningar (eller för allt ätbart överhuvudtaget), det lossnade först i höstas nån gång - alltså efter drygt fyra års träning där godis haft absolut noll värde - och jag har definitivt inte helt vant mig än... Det har kört ihop sig på planen nu några gånger på senvinter/våren där han blivit så pass intresserad av godiset att han inte kunnat släppa tanken på det, vilket jag stått lite handfallen inför eftersom det är en sådan helvändning. Det är svårt att tänka om från en hund som hellre lagt sig på en köttbit än käkat upp den, liksom. Jag har inte använt så mycket godis i just utfallsträningarna (eftersom "ta emot den här godisen nu, seså, tugga, svälj, sluta se så deprimerad ut, duuuuktig, nu får du en riktig belöning!" snarast varit ett eget moment), men det har blivit mer av det nu eftersom det plötsligt blev en sådan höjdarbelöning. Senast tyckte jag att han blev för fokuserad på godiset och valde att inte använda det alls den här gången... Kanske blev han helt enkelt sur?

Hade nog aldrig kommit ens i närheten av den tanken utan din fundering, tack!
Vet såklart inte om det var vad som hände, men jag ska absolut prova mig fram med det i tankarna nästa gång!

 

[Cornelia]

I hälsningssituationen tror jag att han tänker, helt enkelt.
Har fått lära mig att en hund som vänder sig bort från något som det ska lära sig hantera bearbetar situationen mentalt, tar in det hela, behöver en stund utan stimuli mentalt.
Hade en västgötatik som gjorde så på träningar, och fick då veta att jag skulle låta henne vara ifred och tänka den stunden.
I den andra situationen kan det kanske vara samma sak; han är förmodligen en hund som behöver vila mentalt en stund innan han tar itu med saker igen.

 

[Monstermom]

I hälsningssituationen tror jag att han tänker, helt enkelt.
Har fått lära mig att en hund som vänder sig bort från något som det ska lära sig hantera bearbetar situationen mentalt, tar in det hela, behöver en stund utan stimuli mentalt.
Hade en västgötatik som gjorde så på träningar, och fick då veta att jag skulle låta henne vara ifred och tänka den stunden.
I den andra situationen kan det kanske vara samma sak; han är förmodligen en hund som behöver vila mentalt en stund innan han tar itu med saker igen.

OK, tackar! Också en viktig vinkel, ska definitivt ta med mig de funderingarna i nästa träning. Han är i allmänhet outtröttlig, så kanske överskattar jag framstegen.

 

[Viveka]

Intressant!

Kanske blev han helt enkelt sur?

Hade nog aldrig kommit ens i närheten av den tanken utan din fundering, tack!
Vet såklart inte om det var vad som hände, men jag ska absolut prova mig fram med det i tankarna nästa gång!

Det låter som om Monster gått igenom ungefär samma utveckling när det gäller godis som min.
Hon var inte heller särskilt intresserad av godis i början, det har kommit nu i treårsåldern..

Om nu Monster faktiskt har blivit tillräckligt intresserad av godis för att vilja göra något för det, och t.o.m bli lite sur om det uteblir, kommer träningen att bli mycket lättare för dig i framtiden. Hundar gör det som lönar sig för dem, och de brukar vara rätt bra på att klura ut VAD som lönar sig.

Man kan skoja om godistränade och tiggande hundar, men det är faktiskt väldigt praktiskt i de flesta situationer. Det är ju betydligt trevligare med en hund som sätter sig och tigger godis vid möten, än en som gör utfall, (eller försöker hoppa upp och pussa den mötande på näsan). Och om Monster blir belönad med något riktigt gott varje gång han fokuserar på dig istället för de mötande, kommer han så småningom att associera mötena med godis hos föraren. Och då har mötet förvandlats till något positivt istället för stressigt i hans hundmedvetande.

Det är ju inte alls säkert att det är vad som är på väg att hända, men låt oss hålla tummarna för att det är det.

 

[Monstermom]

Det låter som om Monster gått igenom ungefär samma utveckling när det gäller godis som min.
Hon var inte heller särskilt intresserad av godis i början, det har kommit nu i treårsåldern..

Om nu Monster faktiskt har blivit tillräckligt intresserad av godis för att vilja göra något för det, och t.o.m bli lite sur om det uteblir, kommer träningen att bli mycket lättare för dig i framtiden. Hundar gör det som lönar sig för dem, och de brukar vara rätt bra på att klura ut VAD som lönar sig.

Man kan skoja om godistränade och tiggande hundar, men det är faktiskt väldigt praktiskt i de flesta situationer. Det är ju betydligt trevligare med en hund som sätter sig och tigger godis vid möten, än en som gör utfall, (eller försöker hoppa upp och pussa den mötande på näsan). Och om Monster blir belönad med något riktigt gott varje gång han fokuserar på dig istället för de mötande, kommer han så småningom att associera mötena med godis hos föraren. Och då har mötet förvandlats till något positivt istället för stressigt i hans hundmedvetande.

Det är ju inte alls säkert att det är vad som är på väg att hända, men låt oss hålla tummarna för att det är det.

Ja herregud ja! Hans ointresse för matbelöningar har varit en ständig källa till frustration för mig - hopplöst att belöna en reaktiv hund med lek hela tiden...

 

[Hyacinth]

Han låter som varenda golfen retriver jag stött på. De verkar också ha tendensen att sätta sig/lägga sig vid varenda möte.

 

[Monstermom]

Han låter som varenda golfen retriver jag stött på. De verkar också ha tendensen att sätta sig/lägga sig vid varenda möte.

Hahaha, jag kanske borde duscha honom och se om han bara är grå för att han är lerig!