Miao
Trådstartare
Igår hände en väldigt obehaglig upplevelse som tär lite på mig, och som jag bara måste få skriva av mig om för att försöka släppa det sen, och kanske få lite input, råd eller bara en tröstande cyberklapp på axeln...
Vi bor längst upp på en grusväg (4 hus ligger innan oss) ute på landet. En vanlig, relativt bred grusväg. För ett par veckor sedan när jag hämtade posten så kom vår ena granne ut och sa till mig att han tyckte att jag körde för fort, att det dammade så mycket på hans bil och hus. Jag kör runt 20-25 km i timmen på den här vägen, så jag tycker ju inte att jag kör för fort. Men jag bad om ursäkt och sa att jag skulle tänka på det. Har sen dess försökt att köra ännu långsammare för att hålla god grannsämja, men eftersom det varit högsommar och varmt rätt länge nu så händer det ju faktiskt att det dammar även om man kör långsamt.
Så igår när min min man kom hem, så hade grannen blockerat vägen upp till oss med en skottkärra, och hade kommit ut och vrålat och skällt på min man om hans "feta lata fru med sin feta röv" som "körde som en idiot och som inte borde ha körkort" etc etc! Helt ut ur det blå, bara stått och skrikit och svurit mot min man som ju inte hade någonting med nått att göra?!
Jag kom hem ca 30-40 minuter igen, och då hade grannen återigen ställt ut skottkärran för att hindra min framfart upp till vårt hus så jag var tvungen att stanna, och kommer ut igen, begär att jag ska kliva ur bilen (vilket jag till en början vägrar) och börjar skrika och svära åt mig också att jag är en jävla idiot som fan inte borde få ha bil, att jag kör som en dåre och massa annat! Han får det att låta som att jag kör i typ 100 km och sladdar på vägen?!
Jag försöker hålla mig lugn och förklara att jag verkligen försöker hålla hastigheten och att jag tittar på hastighetsmätaren hela tiden och inte kör över 25 km i timmen, då fnyser han åt mig och svär och kallar mig jävla idiot igen, och skriker att sköter vi oss inte så kan vi fan flytta (som om han skulle vara någon hyresvärd/kung över oss?!). Då tänder jag till (lite, fast håller mig ändå rätt lugn) och kliver ur bilen och säger att jag inte accepterar att han står och skriker och svär åt mig och att han borde bete sig som en vuxen människa som pratar med en annan vuxen människa. Då taggar han ner lite grann, slutar svära och pratar i näsan normalt tonläge.
Det hela avslutas med att han ber (motvilligt) om ursäkt att han gapade och svor, och jag ber om ursäkt för mitt bilkörande och säger att jag ska köra ännu långsammare, och han flyttar då på sin skottkärra så jag "får lov" att köra hem.
Jag hoppas ju att detta ska vara helt överspelat och ur världen nu, jag började idag med att krypköra i ca 10 km i timmen på vägen. Men jag är fortfarande skakis inombords, tyckte det var en extremt obehaglig händelse
. I min värld, om man har problem/är irriterad över något som en granne gör, så går man och knackar på och diskuterar det i ett normalt tonläge. Inte verbalt attackerar någon annan i familjen som inte har gjort någontin och går till personangrepp om hur dennes fru ser ut (vad det nu har med saken att göra?), inte blockerar vägen så man inte kan köra förbi, inte skriker och svär åt någon annan det första man gör när man startar en konversation.
Jag brukar inte använda detta ord, men jag känner mig faktiskt kränkt. Och förolämpad, attackerad, arg, ledsen och orolig i själen.
Så, kära buke, kan ni stilla mitt sinne lite och säga till mig att detta bara var en engångsföreteelse så jag kan släppa detta? Från min sida kommer jag ju att krypköra förbi grannen nästan överdrivet långsamt så det inte ska finnas något mer för honom att klaga på, men utöver det så tänker jag ju inte ta vilken skit som helst från honom.
Vi bor längst upp på en grusväg (4 hus ligger innan oss) ute på landet. En vanlig, relativt bred grusväg. För ett par veckor sedan när jag hämtade posten så kom vår ena granne ut och sa till mig att han tyckte att jag körde för fort, att det dammade så mycket på hans bil och hus. Jag kör runt 20-25 km i timmen på den här vägen, så jag tycker ju inte att jag kör för fort. Men jag bad om ursäkt och sa att jag skulle tänka på det. Har sen dess försökt att köra ännu långsammare för att hålla god grannsämja, men eftersom det varit högsommar och varmt rätt länge nu så händer det ju faktiskt att det dammar även om man kör långsamt.
Så igår när min min man kom hem, så hade grannen blockerat vägen upp till oss med en skottkärra, och hade kommit ut och vrålat och skällt på min man om hans "feta lata fru med sin feta röv" som "körde som en idiot och som inte borde ha körkort" etc etc! Helt ut ur det blå, bara stått och skrikit och svurit mot min man som ju inte hade någonting med nått att göra?!
Jag kom hem ca 30-40 minuter igen, och då hade grannen återigen ställt ut skottkärran för att hindra min framfart upp till vårt hus så jag var tvungen att stanna, och kommer ut igen, begär att jag ska kliva ur bilen (vilket jag till en början vägrar) och börjar skrika och svära åt mig också att jag är en jävla idiot som fan inte borde få ha bil, att jag kör som en dåre och massa annat! Han får det att låta som att jag kör i typ 100 km och sladdar på vägen?!
Jag försöker hålla mig lugn och förklara att jag verkligen försöker hålla hastigheten och att jag tittar på hastighetsmätaren hela tiden och inte kör över 25 km i timmen, då fnyser han åt mig och svär och kallar mig jävla idiot igen, och skriker att sköter vi oss inte så kan vi fan flytta (som om han skulle vara någon hyresvärd/kung över oss?!). Då tänder jag till (lite, fast håller mig ändå rätt lugn) och kliver ur bilen och säger att jag inte accepterar att han står och skriker och svär åt mig och att han borde bete sig som en vuxen människa som pratar med en annan vuxen människa. Då taggar han ner lite grann, slutar svära och pratar i näsan normalt tonläge.
Det hela avslutas med att han ber (motvilligt) om ursäkt att han gapade och svor, och jag ber om ursäkt för mitt bilkörande och säger att jag ska köra ännu långsammare, och han flyttar då på sin skottkärra så jag "får lov" att köra hem.
Jag hoppas ju att detta ska vara helt överspelat och ur världen nu, jag började idag med att krypköra i ca 10 km i timmen på vägen. Men jag är fortfarande skakis inombords, tyckte det var en extremt obehaglig händelse
. I min värld, om man har problem/är irriterad över något som en granne gör, så går man och knackar på och diskuterar det i ett normalt tonläge. Inte verbalt attackerar någon annan i familjen som inte har gjort någontin och går till personangrepp om hur dennes fru ser ut (vad det nu har med saken att göra?), inte blockerar vägen så man inte kan köra förbi, inte skriker och svär åt någon annan det första man gör när man startar en konversation. Jag brukar inte använda detta ord, men jag känner mig faktiskt kränkt. Och förolämpad, attackerad, arg, ledsen och orolig i själen.
Så, kära buke, kan ni stilla mitt sinne lite och säga till mig att detta bara var en engångsföreteelse så jag kan släppa detta? Från min sida kommer jag ju att krypköra förbi grannen nästan överdrivet långsamt så det inte ska finnas något mer för honom att klaga på, men utöver det så tänker jag ju inte ta vilken skit som helst från honom.
