Utbrändhet - vad vill du ha från chefen?

[Mitten]

Om du har börjat få stressrelaterade symtom, som inte uteslutande beror på jobbet, vad vill du ha / förväntar du dig från din närmsta chef? Någon som vet nån bra litteratur som kan vara bra att läsa som chef? Någon med egna erfarenheter som vill dela med sig av tips och råd?

 

[Killaloe]

Jag hade förväntat mig och önskar mig mycket mer stöd än vad jag fick när jag brakade rakt in i väggen (och hade jag fått det eller iaf upplevt att jag hade något som helst värde som människa trots sjukdom så hade troligtvis inte kraschat riktigt så mycket och varit bättre såhär fem år senare än vad jag faktiskt är). Några delar där mina arbetsgivare/chefer hade kunnat göra skillnad;

I första läget hade jag flaggat länge för en svår situation utan någon förändring och jag blev misstrodd/bollad mellan olika chefer för ingen ville ta i det. Här önskade jag att de hade lyssnat på mig och faktiskt försökt att ändra lite i arbetsmiljö. (Jag är en av totalt fyra pers som blivit sjukskrivna på den tjänsten)

I andra läget fick jag tjata mig till kontakt med företagshälsovården trots ett mående med tydlig koppling till arbetsplatsen. Här hade jag velat mötas av en mer öppen attityd och hjälp.

När jag väl blivit sjukskriven hade jag önskat större förståelse från chefen att jag faktiskt var sjuk. Inget guiltande för att få mig att jobba, inget ifrågasättande av mitt läkarintyg och om det verkligen var så farligt/om jag mådde så dåligt.

När jag försökte komma tillbaka till arbete (innan jag sa upp mig) hade jag önskat att jag fått stöd att komma tillbaka. Nu möttes jag av inställningen att det inte var någon idé att ens försöka jobba om jag inte kunde ge 100% med en gång. Inget tal om anpassning av arbetsuppgifter osv.

Så ja, genomgående hade jag önskat att jag hade blivit bemött med lite mer förståelse och som en person snarare än någon utbytbar robot.

Nuvarande chef är informerad om min sjukskrivning (iom att jag fortfarande är hemma deltid) och jag har alltid varit öppen med den. Hon frågar alltid hur jag har det och lyssnar när jag flaggar för saker som inte är bra. Sen kan hon inte göra underverk iom att hon inte riktigt har kontroll över arbetsmiljön. Men att veta att hon försöker och vill veta är så mycket bättre. Hon erbjuder sig att vara med på möten med FK/AF (vilket mina förra chefer aldrig skulle gjort - de vägrade i princip att ha möte med mig när jag ville börja jobba så jag fick skaffa ett ombud för att de ens skulle lyssna på mig ) och hjälper mig att avlasta när hon kan. Sen är det en del guiltande inom mitt jobb iom att det alltid är svårt att få ihop personal så det frågas ofta om jag "verkligen inte kan jobba 22 timmar/vecka" osv, men det ligger ju på mig att vara rak och tydlig.

Så ja, mina bästa tips är att lyssna (även om det inte alltid går att göra något) och bemöta personen som en individ. Går det inte att göra så mycket tror jag att de allra flesta har förståelse för det, men iaf jag vill veta att det jag säger ändå spelar roll och att min chef någonstans förstår situationen och iaf har en intention och vilja förbättra för sina anställda.

 

[Raderad medlem 6459]

@Killaloe Men shit vilken värdelös arbetsgivare .

 

[starcraft]

Jag tror precis som föregående att man kommer långt med att lyssna och respektera vad den säger. Personligen hade min chef respekterat ens hälften av gångerna jag sa att det är för mycket eller ligger utanför min kompetens/tjänst och inte bara kört över och dumpat det på mig ändå osv hade det inte blivit så illa. Och vid eventuell sjukskrivning - vara med och hjälpa till så att det funkar och att arbetsgivarsidan gjort sitt så att säga - jag fick bråka om att de skulle rapportera lön och timmar när jag blev sjukskriven, då jobbade jag inte ens där längre, men SGI var från den perioden, så det var ju inte som att de var tvungna ens med någon anpassning/rehab/ytterligare ersättning. Slutade efter några vändor att jag fick skicka in lönespecar istället för att arbetsgivaren gjorde sig omöjlig, det hade underlättat enormt om sånt flöt på.

 

[Squie]

Om du har börjat få stressrelaterade symtom, som inte uteslutande beror på jobbet, vad vill du ha / förväntar du dig från din närmsta chef? Någon som vet nån bra litteratur som kan vara bra att läsa som chef? Någon med egna erfarenheter som vill dela med sig av tips och råd?

Jag förväntar mig att min chef lyssnar på vad jag har att berätta. Att lyssna aktivt och med förståelse. Skippa det bedömande beteendet och våga lämna din professionella roll o visa lite mer medmänsklighet och intresse för vad jag faktiskt har att berätta. Ge förtroende. Lägg inte locket på utan ta tag i problemet och hjälp vederbörande. Jag som anställd vänder mig till dig som chef när jag faktiskt inte råddar det hela längre, när mina strategier inte räcker till längre o jag behöver hjälp.

När det gäller litteratur så beror det lite på vad som är problemet. Jag tänker medicinska böcker om stress och hur det påverkar kroppen kan vara bra att grotta ned sig i. Det kan också vara bra att läsa om hur organisationen som företaget har valt att arbeta efter om hur det påverkar den anställde. Samtidigt tror jag arbetsmiljö och psykisk ohälsa och hur de interagerar med varandra också är vettigt att fördjupa sig i. Finns det däremot misshandel med bilden så blir det lite annan litteratur eller kontakt med kvinnojouren etc som gäller. Jag ser kunskap lite som makt.

Berättelserna som @Killaloe och @starcraft beskriver om...känner jag igen. Jag är fullt övertygad om att om företaget hade lyssnat, visat minsta lilla att de brydde sig hade min krasch inte blivit så hård. Jag tror t om så att om de hade lyssnat hade jag inte blivit sjuk alls.

 

[susanne]

det viktigaste är att chefen förstår att man inte ska komma tillbaka i exakt samma arbetssituation som man var innan. Det gör en sjuk en gång tenderar att göra en sjuk igen (det borde väl inte vara så svårt att förstå kan man tycka, men det är det tydligen för många).

 

[Mitten]

Tack alla för jättebra info! Jag har haft ganska rejäla känningar själv, så jag har en stor förståelse för sådant här och vill bara agera rätt. Det stora problemet är vad jag förstått inte jobbet (vilket gör det nästan svårare), och jag vill att hen skall anförtro sig åt mig och styra mig rätt när det gäller de saker jag kan göra. Jag avlastar och styr om uppgifter, det är en väldigt högpresterande person som verkligen vill jobba - jag funderar ändå på att sätta lite gränser, till exempel att hen inte FÅR svara på mail/göra saker utanför arbetstid. Jag har gett möjlighet att jobba utanför kontoret, eller på avskild plats på kontoret. Men jag tror att personen i fråga flyr till jobbet, och jag vet inte om det är rätt att spärra det beteendet? Någonstans är det ju ohälsosamt och jag tänkte på det redan innan det här kom fram.

 

[Mitten]

Just ja såklart har jag ordnat samtalshjälp via företagshälsan.

 

[Killaloe]

@Killaloe Men shit vilken värdelös arbetsgivare .

Eh ja, minst sagt. Jag hade säkert blivit sjuk i längden ändå pga mig själv men jag var inte särskilt lycklig över företaget och facket reagerade med "åh, suck, är dom igång nu igen" när jag fick hjälp därifrån. Så det känns ändå skönt att det inte bara är i mitt huvud det händer, vilket var känslan när jag stod mitt i allt.

Nåja, nuvarande chef är iaf en klippa och jag kommer aldrig jobba för det företaget igen

 

[Killaloe]

@Mitten
Jag tycker verkligen du ska ha en stor eloge för att du vill göra något och finnas där i en tuff situation Det låter verkligen som om du gör det som är möjligt för den anställde och att du tar hen på allvar!

Min fundering är om det kanske går att ha någon form av rehab-möte med företagshälsovården tex och den anställde där ni går igenom konkret vad ni kan göra på arbetsplatsen, vad den anställde vill osv. Då kanske det går att bena lite i huruvida det är rimligt att sätta begränsningar på jobbet eller ej, för det låter som en svår balansgång. Och anledningen till att jag tänker att det kan vara en poäng i att resonera med hälsovården (eller sjukskrivande läkare/behandlare för den delen även om det brukar bara väldigt svårt att få ihop sådana tider) är för att om personen är en som lever för att prestera så kan det vara svårt att inse det själv och därmed bra med mer input. (Jag säger absolut inte att ni ska köra över hen och pela med hela handen, men jag tänker att ibland kan det vara bra att höra fler än en säga att det inte är helt rimligt att fortsätta på ett inslaget spår).

 

[BornAgain]

Prata med människan det gäller - t.ex. om arbete utanför arbetstid. Varför jobbar hen på det sättet? Varför räcker inte den ordinarie arbetstiden - eller är det något på arbetsplatsen som inte lämnar tillräckligt med ro? Fråga varför innan du lägger in förbud. Se över hur ni använder lönekriterier etc och kolla att ni belönar det agerande ni vill se och inte skickar dubbla signaler. Var noga själv med att inte skicka e-post utanför arbetstider etc.

 

[sjoberga]

Lyssna.
Erbjuda flexibel arbetstid.
Avlasta de värsta uppgifterna temporärt.
Leta lösningar tillsammans.

 

[sjoberga]

Var noga själv med att inte skicka e-post utanför arbetstider etc.

Nu kom det där urbota feltänkt förslaget igen.

E-post är just till för sånt som kan vänta. Men smidigt att få iväg för avsändaren när man är uppe i det.

Lösningen är såklart alltså inte att hindra skickandet utan att anpassa mottagandet.

 

[svea]

Nu kom det där urbota feltänkt förslaget igen.

E-post är just till för sånt som kan vänta. Men smidigt att få iväg för avsändaren när man är uppe i det.

Lösningen är såklart alltså inte att hindra skickandet utan att anpassa mottagandet.

Precis. Man kan ju tidsinställa när mailen ska gå iväg.

 

[Killaloe]

Nu kom det där urbota feltänkt förslaget igen.

E-post är just till för sånt som kan vänta. Men smidigt att få iväg för avsändaren när man är uppe i det.

Lösningen är såklart alltså inte att hindra skickandet utan att anpassa mottagandet.

Du tror inte att det skapar en press när en person ser att "alla andra" jobbar efter kontorstid? Och nej, alla använder inte mail när det gäller saker som kan vänta. Det är din inställning men långt ifrån allas verklighet och arbetsplatsmentalitet.

Om en gör som @svea säger och tidsinställer mailen, absolut, men annars verkar det urkorkat att sitta och maila en person efter arbetstid om hen har potential att jobba sig in i väggen. Det signalerar just att hen "borde" vara tillgänglig efter arbetstid.

Så ja, jag är helt med @BornAgain angående mailtider.

 

[BornAgain]

Eloge för at

E-post är just till för sånt som kan vänta. Men smidigt att få iväg för avsändaren när man är uppe i det.
.

Och budskapet du skickar tillsammans med mailet är att hos oss är det normalt att vara "mitt uppe i det" tjugofyrasju. Varpå den som inte "får" jobba utanför arbetstid är den onormala, osmidiga. Den som måste ut ur köket för att den inte klarar hettan. Varpå den personen också skriver mail med tidsinställning som landar kl 8:01 på måndagmorgon.

Ska man lära måste man leva som man lär.

 

[sjoberga]

Nej. Jag skickar budskapet att alla fungerar olika och att man inte ska förvänta sig svar på mejl innan mottagaren har ordinarie arbetspass igen.

 

[Killaloe]

Nej. Jag skickar budskapet att alla fungerar olika och att man inte ska förvänta sig svar på mejl innan mottagaren har ordinarie arbetspass igen.

Och om vi är flera som helt missar ditt budskap så kanske det inte är så tydligt vad du avser? Eller att vi helt enkelt har helt andra erfarenheter än dig gällande maillkultur. Och då kanske det är vettigare att backa och inte sprida budskap som en inte är säker på hur dessa uppfattas hos mottagaren i fall där det kan skapa ohållbara situationer.

 

[sjoberga]

Och om vi är flera som helt missar ditt budskap så kanske det inte är så tydligt vad du avser? Eller att vi helt enkelt har helt andra erfarenheter än dig gällande maillkultur. Och då kanske det är vettigare att backa och inte sprida budskap som en inte är säker på hur dessa uppfattas hos mottagaren i fall där det kan skapa ohållbara situationer.

Nej. Bättre att skriva tydliga budskap om mejl, än att förstöra värdet av mejl.

 

[Mitten]

Prata med människan det gäller - t.ex. om arbete utanför arbetstid. Varför jobbar hen på det sättet? Varför räcker inte den ordinarie arbetstiden - eller är det något på arbetsplatsen som inte lämnar tillräckligt med ro? Fråga varför innan du lägger in förbud. Se över hur ni använder lönekriterier etc och kolla att ni belönar det agerande ni vill se och inte skickar dubbla signaler. Var noga själv med att inte skicka e-post utanför arbetstider etc.

Vi har pratat om det såklart, och det sker ganska mycket på det här jobbet (väldigt prestationsinriktat företag) men det är inte något som förväntas (eller ska förväntas). Jag håller koll på mail på helger och kvällar, men det är för att jag har en annan position. Personen i fråga behöver det absolut inte, men gör det ändå eftersom hen har svårt att låta bli. Övriga i min grupp gör det sällan (men jag säger inte aldrig). Jag hade inte riktigt tänkt peka med hela handen, utan mer ge det som ett förlag (stäng av push på mailen, svara inte efter kontorstid ex).