Utebli från begravavning.

Fast så fungerar det inte. Livet kommer emellan när det kommer till många aktiviteter man faktiskt vill göra. Jag vill massor i livet, men har helt enkelt inte tid och energi för allting. Man tänker ofta att man ska åka och hälsa på någon, men så blir det liksom inte av ändå.
Tja så kanske det är för dig men det är inte av den anledningen jag inte umgås med min släkt och har inte en tanke om att gå på en begravning för att träffa dom heller faktiskt. Det finns ju en anledning till att vi inte ses och det är inte att livet kommer emellan.
 
Jag har fått tillräckligt många stöttande svar för att avstå med gott samvete. Tack!
Jag har också fått stöttning av kollegor som tänker som jag.
Kyrkan kommer vara fylld.
Jag tror inte att den döda hade velat att jag hade farit illa. Och jag visade före hennes död att jag brydde mig genom samtal och present.
Genom kondoleans visar jag anhöriga att jag bryr mig.
Och via sociala medier har jag uttryckt mitt deltagande.
Jag vet också att jag är en empatisk person men om någon vill se mig som egoistisk kan jag inte hindra det.
Skulle aldrig fallit mig in att ifrågasätta om nån inte dök upp på mammas, pappas och syrrans begravning.
Det får var och en avgöra själv.
Själv ska jag inte ha nån ceremoni alls
 
Jag tror tvärtom, om alla bara ser till sej själva hela tiden så blir världen ganska hemsk tillslut. Det där "sköt dig själv och skit i andra" gör tror jag att man blir ganska ensam i längden. Det man ger får man oftast tillbaka.

I mitt fall så innebär "sköt dig själv och skit i andra" att jag har SÅ mycket mer glädje och kärlek att dela med mig av så det är nog ganska individuellt. I grunden är jag nog lite för empatisk för mitt eget bästa och orkar helt enkelt inte med allt socialt ansvar som tydligen finns enligt denna tråd.

Men om det blir som jag tolkar ditt inlägg att man skiter i allt för egoistisk vinnig blir det såklart inte trevligt. Jag vet dock inte om jag tror vägen ur det är socialt ansvar.
 
När en kollega gick bort några år sen så meddelade kollegans anhöriga (som dessutom var vänner några andra kollegor) att de inte ville att folk skulle komma på begravningen bara för att. De som verkligen ville och kände att de hade varit vänner med den avlidna fick gärna komma men de sa vänligt men bestämt att de som bara var bekanta och kollegor gärna fick stanna hemma. Några av mina kollegor gick men det var de som var vän med den avlidna. Alla kollegor på jobbet samlade in pengar som skänktes oavsett om man gick på begravningen eller inte.
 
Jag tycker man ska göra det som känns bäst men om du vill gå så fick jag tipset av min präst att man kan få utskrivet milt lugnade (kommer inte ihåg vad det hette tyvärr). Han tog det själv när han skulle hålla i begravningar för barn.

Inte en chans att jag skulle ta lugnande medicin för att gå på en bekants begravning som jag inte ens vill gå på bara för att det finns folk som anser att man ska gå på alla begravningar i ens närhet oavsett hur man mår av det!
 
Inte en chans att jag skulle ta lugnande medicin för att gå på en bekants begravning som jag inte ens vill gå på bara för att det finns folk som anser att man ska gå på alla begravningar i ens närhet oavsett hur man mår av det!
Det skrev jag inte. Jag skrev att man ska göra det som klämma bäst för en och om man kommer fram till att det är att gå spå var detta ett tips.
 
Inte en chans att jag skulle ta lugnande medicin för att gå på en bekants begravning som jag inte ens vill gå på bara för att det finns folk som anser att man ska gå på alla begravningar i ens närhet oavsett hur man mår av det!
Men det är ju ingen som har uppmuntrar dig till det heller? :confused: Precis som i ditt svar till @mandalaki så argumenterar du emot något som inte ens sagts.
 
Jag la ingen vikt vid hur många som kom på mina föräldrars begravningar. Hade inte tagit illa upp om ingen hade kommit.
Vi hade önskemål om att det skulle sättas in pengar på cancerfondens konto istället för blommor.
Efteråt fick vi en mapp från begravningsbyrån med alla gåvokort, Det betydde mycket mer för mig än att närvara vid en begravning.

Mappen med gåvokorten var så fin :heart Många hade ju skrivit en egen hälsning på dem också, det uppskattade jag väldigt mycket.
 
Inte en chans att jag skulle ta lugnande medicin för att gå på en bekants begravning som jag inte ens vill gå på bara för att det finns folk som anser att man ska gå på alla begravningar i ens närhet oavsett hur man mår av det!
Du såg alltså inte att @TeamLundVer skrev "men om du vill gå så fick jag tipset av min präst att man kan få utskrivet milt lugnade"?

Din diskussionsteknik är rätt ... slarvig, om man säger så.
 
TS, jag tycker inte att du behöver gå på den begravningen, speciellt inte om du verkligen börjar må väldigt dåligt av det.
Det är sällan någon håller reda på vem som inte är med på en begravning, och än mer sällan någon som botaniserar i orsaken.

Med det sagt så nu lite halvt OT.
Jag blir lite illa till mods av den här tråden, och den inställning som en del verkar ha.
Jag tycker rent generellt att är det en begravning man bör vara på, så ska man försöka göra vad man kan för att kunna närvara. Att man inte vill är liksom i min värld inte tillräckligt orsak (vem i h*lvete är det egentligen som vill gå på begravningar, har jag lust att ropa varenda gång jag hör/läser det)
De flesta ska idag alltid försöka ta minsta motståndets väg, inget får vara jobbigt, speciellt inte kännas jobbigt.

Jag tror man skjuter sig själv lite i foten om man alltid undviker allt sånt.

Självklart är det ju inte upp till mig att dela ut godkännande för orsaker att inte närvara. Skulle aldrig fråga heller. Folk närvarar eller inte, inte mer med det, men när diskussionen kommer upp så.

Vill ju klargöra att jag inte räknar att om man mår väldigt dåligt av det till att man inte vill.

Slut på mitt svammel nu.
 
Jag blir lite illa till mods av den här tråden, och den inställning som en del verkar ha.
Jag tycker rent generellt att är det en begravning man bör vara på, så ska man försöka göra vad man kan för att kunna närvara. Att man inte vill är liksom i min värld inte tillräckligt orsak (vem i h*lvete är det egentligen som vill gå på begravningar, har jag lust att ropa varenda gång jag hör/läser det)
De flesta ska idag alltid försöka ta minsta motståndets väg, inget får vara jobbigt, speciellt inte kännas jobbigt.

:bow:
 
  • Gilla
Reactions: MCP
Fast nu handlar det inte en närstående till TS utan en kollega och bekant. I det läget har jag svårt att se att man överhuvudtaget förväntas gå. En vän, ja. En bekant, nä inte direkt.
 
Fast nu handlar det inte en närstående till TS utan en kollega och bekant. I det läget har jag svårt att se att man överhuvudtaget förväntas gå. En vän, ja. En bekant, nä inte direkt.
Fast vad @MCP säger är att om "det är en begravning man bör vara på, så ska man försöka göra vad man kan för att kunna närvara." Om det är en begravning man bör vara på. Hon säger däremot inte att man bör vara på en bekants begravning.

(Jag har för övrigt gått på kollega/väns begravningar, däremot inte kollega/bekants)
 
Fast vad @MCP säger är att om "det är en begravning man bör vara på, så ska man försöka göra vad man kan för att kunna närvara." Om det är en begravning man bör vara på. Hon säger däremot inte att man bör vara på en bekants begravning.

(Jag har för övrigt gått på kollega/väns begravningar, däremot inte kollega/bekants)

Exakt. Kollega/vän. Men jag tycker att det är tråkigt att någon ska behöva må dåligt över att de inte vill gå på en kollega/bekants begravning.
 
TS, jag tycker inte att du behöver gå på den begravningen, speciellt inte om du verkligen börjar må väldigt dåligt av det.
Det är sällan någon håller reda på vem som inte är med på en begravning, och än mer sällan någon som botaniserar i orsaken.

Med det sagt så nu lite halvt OT.
Jag blir lite illa till mods av den här tråden, och den inställning som en del verkar ha.
Jag tycker rent generellt att är det en begravning man bör vara på, så ska man försöka göra vad man kan för att kunna närvara. Att man inte vill är liksom i min värld inte tillräckligt orsak (vem i h*lvete är det egentligen som vill gå på begravningar, har jag lust att ropa varenda gång jag hör/läser det)
De flesta ska idag alltid försöka ta minsta motståndets väg, inget får vara jobbigt, speciellt inte kännas jobbigt.

Jag tror man skjuter sig själv lite i foten om man alltid undviker allt sånt.

Självklart är det ju inte upp till mig att dela ut godkännande för orsaker att inte närvara. Skulle aldrig fråga heller. Folk närvarar eller inte, inte mer med det, men när diskussionen kommer upp så.

Vill ju klargöra att jag inte räknar att om man mår väldigt dåligt av det till att man inte vill.

Slut på mitt svammel nu.

Jag tycker nog jag har varit med om tillräckligt många jobbiga saker i mitt liv för att inte behöva utsätta mig för fler begravningar som bara påminner mig om allt som varit.

Tänkte på det förut om jag skulle gå om någon av mina vänner dog nu.
Det skulle jag inte, för mig är inte delad sorg halverad sorg. Att se andras sorg får mig bara att må ännu sämre.
Jag undviker verkligen inte döden, har inga problem alls att prata om det.
 
"TS, jag tycker inte att du behöver gå på den begravningen, speciellt inte om du verkligen börjar må väldigt dåligt av det.
Det är sällan någon håller reda på vem som inte är med på en begravning, och än mer sällan någon som botaniserar i orsaken.
"


"Vill ju klargöra att jag inte räknar att om man mår väldigt dåligt av det till att man inte vill."

Exakt. Kollega/vän. Men jag tycker att det är tråkigt att någon ska behöva må dåligt över att de inte vill gå på en kollega/bekants begravning.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag var väldigt nära att skriva det här under anonymt nick, men kom sedan fram till att det här inte är något att skämmas för och att...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 633
Senast: Mineur
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
59 460
Senast: lundsbo
·
Hundhälsa Hej! Jag skriver detta för att förhoppningsvis få andras synpunkter på vårat problem, men också för att problem ibland blir enklare...
Svar
14
· Visningar
3 956
Senast: nullo-modo
·
Kropp & Själ Eller är det bara spänningshuvudvärk. Berättar om mina migränattacker. Till saken hör att jag inte har haft migrän på 20 år så det känns...
2
Svar
25
· Visningar
2 560
Senast: alazzi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda -21
  • Dålig eftersmak av vc-finalen i dressyr
  • Shettistråden del II

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp