Vad gör ni när hästen blir rädd?

Jag tänker speciellt vid uteritt.
Min häst kan bli rädd för "spöken", alltså grejer bara han ser. Ofta bakom honom, så han sprätter till och tar några språng framåt.
Jag gör skillnad på om hästen reagerar eller agerar. Det är helt okej att reagera i ren förskräckelse men om den sedan efter den spontana reaktionen även börjar agera (medvetet fly) så börjar jag jobba med situationen.
Enkelt är det en reaktion släpp och rid vidare. Är det en medveten aktion så lös problemet.
 
Jag gör skillnad på om hästen reagerar eller agerar. Det är helt okej att reagera i ren förskräckelse men om den sedan efter den spontana reaktionen även börjar agera (medvetet fly) så börjar jag jobba med situationen.
Enkelt är det en reaktion släpp och rid vidare. Är det en medveten aktion så lös problemet.
Så tänker jag också :)
 
Ja precis. Det är därför jag inte har skrivit att han "fjantar", för jag tror verkligen inte att hästar är fjantiga. Som du skriver är det ju saker bara han ser, men det betyder ju inte att han har "fel" liksom. :)

Han är likadan med andra hästar om han går sist. Nästan värre, för då är det som att han har fler flockmedlemmar att ta "ansvar" för. Går han först är det inga problem, då är det som att han litar på att sista hästen håller koll.

Såklart blir han värre när han gått lite lugnare ett tag, så han behöver regelbundet komma ut och galoppera i skogen för att fungera så bra som möjligt. :) Och göra massor av olika saker på olika platser för att hålla hjärnan sysselsatt :)

Din häst är klok helt enkelt :) Han känner att han inte kan ha den kollen som behövs och då vill han inte gå sist och ha ansvaret. Då tycker jag att man får anpassa sig efter det :) Öka tryggheten i sig själv kan man behöva jobba hårt med om hästen drar varje gång hen blir rädd, går och spänner sig eller på annat sätt utsätter sig själv och andra för fara men i det du beskriver ser jag en naturlig hästreaktion där han studsar till, inser att det var inget att fly ifrån och då är det bra och man kan fortsätta framåt. Sedan kan även en helt fantastisk relation alltid bli bättre så det tycker jag att man ständigt kan ha i bakhuvudet :)
 
Vad snälla ni är allihopa som har svarat! Tack så mycket!
Det låter som att ni alla tycker att jag ska göra det jag redan gör, dvs låtsas som ingenting och rida vidare.
Det är väldigt sällan han faktiskt sticker mer än ett par galoppsprång nuförtiden så jag hoppas att även de här små rycken ska gå bort.
Jag vet ju att det är såhär han är och man inte kan få bort allt. Han är likadan i flocken, alltså kan bli rädd och hoppa till om det prasslar medan de andra hästarna inte reagerar alls utan tittar frågande på honom. Vaken och nyfiken helt enkelt. Men det gör ju också att jag har kunnat använda nyfikenheten till att bekanta oss med "farliga" saker, så till den grad att han nu ska "hälsa" på alla konstiga maskiner vi träffar... :D
Häromdagen blev han rädd för en cyklist som kom bakifrån (och det kan man ju förstå!), då tog han några galoppsprång och stannade sedan och vände för att se vad det var. Det tycker jag är väldigt positivt, hellre än att springa för livet. Eller har jag fel?
 
Vissa hästar är mer elektriska än andra. Omvandlat till ridbarhet gillar jag egenskapen, men den ska vara kontrollerbar i vardagen.

Har själv haft ett sto som var väldigt elektrisk, skvätte till för allt och skrämde slag på både folk och andra hästar. Hon blev bättre med en dos magnesium. Det försvann inte helt, men blev betydligt bättre.
 
Vad snälla ni är allihopa som har svarat! Tack så mycket!
Det låter som att ni alla tycker att jag ska göra det jag redan gör, dvs låtsas som ingenting och rida vidare.
Det är väldigt sällan han faktiskt sticker mer än ett par galoppsprång nuförtiden så jag hoppas att även de här små rycken ska gå bort.
Jag vet ju att det är såhär han är och man inte kan få bort allt. Han är likadan i flocken, alltså kan bli rädd och hoppa till om det prasslar medan de andra hästarna inte reagerar alls utan tittar frågande på honom. Vaken och nyfiken helt enkelt. Men det gör ju också att jag har kunnat använda nyfikenheten till att bekanta oss med "farliga" saker, så till den grad att han nu ska "hälsa" på alla konstiga maskiner vi träffar... :D
Häromdagen blev han rädd för en cyklist som kom bakifrån (och det kan man ju förstå!), då tog han några galoppsprång och stannade sedan och vände för att se vad det var. Det tycker jag är väldigt positivt, hellre än att springa för livet. Eller har jag fel?

Jag håller med. Det känns positivt att han är nyfiken på det som skärmde honom. D.v.s. han är inte blockerad och panikslagen utan reagerar instinktivt och sen vill han veta vad det var. Det låter positivt!
 
Jag försöker slappna av och rida förbi som om inget hänt. spänner de till några travsteg försöker jag att bara rida på, fästa blicken långt fram och förmedla så mycket lugn och avspändhet jag kan, jag vill inte att hästen ska känna att jag också "tittar" på något läskigt och därmed bekräftar att johoru, det där var allt nåt märkligt....

Om hästen tittar så mkt att den stannar försöker jag slappna av och låta den stå still. Vill hellre ha en häst som stannar och tittar än känner sig pressad och drar åt andra hållet. Vi stannar, tittar, klappar, enda regeln är att halsen och huvudet måste vara "framåt". han får stå still hur länge han vill och jag väntar med att skänkla på tills jag känner att han vill ta nåt steg framåt. Det har funkat rätt bra, jag tycker att han blir modigare och modigare. Från början var det här en fegis som vände helt om och skenade hemåt om minsta lilla skakade hans världsbild. Idag tycker han fortfarande att mycket är äckligt, men har börjat bli mer nyfiken än vettskrämd.
 
Jag har en skvättig häst. Om han rycker till/hoppar till så skiter jag i det. Jag bara rider vidare och ser till att själv inte reagera genom att klämma till eller dra till i handen.

Blir han fixerat rädd för ngt föremål passerar vi det några fler ggr så han kan se att det är lugnt och gå ner i energi.
 
Jag gör lite olika beroende på vilken typ av rädsla min häst visar. Är det en sån dag att han tittar efter saker att vara rädd för låtsas jag som inget, rider stadigt framåt med bestämda hjälper men har alltid en utväg för honom. Utvägen är mot det läskiga, och handen på den sidan använder jag för att klappa honom. Vi har miljötränat tillsammans så oftast inser han efter ett tag att jag inte går på det och lugnar sig. Är han rädd på riktigt har jag lika bestämda hjälper men låter honom pausa och titta eller nosa om han vill, oftast lugnar han sig ganska fort. Han har inte så stark flyktinstinkt tack och lov, utan är mer nyfiken av sig vilket såklart underlättar.
 
Häromdagen blev han rädd för en cyklist som kom bakifrån (och det kan man ju förstå!), då tog han några galoppsprång och stannade sedan och vände för att se vad det var. Det tycker jag är väldigt positivt, hellre än att springa för livet. Eller har jag fel?

Det är positivt . Hästen avreagerar snabbt vilket är eftersträvansvärt .
 
Jag bryr mig inte när det gäller min gamla häst.
Han är ganska reaktiv och harig. Att titta och undersöka hjälper inte ett dugg. Han har svårt att avreagera och gör man en grej av det blir det tusen gånger värre.
Han är rädd för gödselplattan trots att han går förbi den minst två gånger varje dag och har gjort det i över tre år.
Rädd för ena kortsidan i ridhuset och blir bara värre ju mer man provocerar honom och vill att han ska titta och gå nära. Rider man bara förbi ett par meter innanför och inte bryr sig om att han spänner till fungerar det. Pressar man honom att gå nära och titta vänder han mitt på långsidan nästa gång och börjar resa sig.
Jag accepterar hans egenheter och gör ingen affär av det.

Den andra är ganska explosiv i sina reaktioner men avreagerar snabbt och blir som vanligt direkt. Där fungerar titta, klapp och beröm väldigt bra.
 
Nu har jag inte ridit ut på ett tag, så jag fick verkligen skärpa mig idag och tänka på vad jag gjorde med min kropp i sadeln. Blir ju lätt att man reagerar med att spänna sig själv när hästen sprattlar till. Försökte också vara noga med att inte ta i honom (vilket man normalt försöker göra om hästen sticker ;) ). Gick väldigt bra trots att vi mest skrittade - det är jättesvårt att skritta ut på den här hästen för då hinner han se mycket fler farliga saker! ;)
Han signalerar väldigt tydligt när han blir spänd och så fort jag kände det så red jag bara aktivt framåt och pratade med honom. Jag tycker inte om att lugna med rösten och säga "sååååja lilla hästen", tycker man bekräftar rädslan då. Istället pratar jag om hur fint allting är och kommer med lite "glada tillrop" så att säga. "Kolla vilken skitcool traktor!" ;) Eller om jag ger en hjälp som han svarar fint för berömmer jag extra mycket så han ska tänka på det istället. Jag har tidigare blivit lite irriterad på honom när han skuttar, vilket såklart har gjort det värre, men idag höll jag mig lugn.

Lyckades till och med ta oss förbi en extra läskig hage där det alltid kommer en shettis galopperande bakifrån. Då var han lite spänd, men mest för att han brukar bli rädd där. Så fort jag kände att "snart kommer det lite galopp" stannade vi och tittade på shettisen. Gick några steg, stannade igen. Det kändes bra, för då var det liksom jag som tog kontrollen INNAN nåt hände och bestämde att "nej, nu flyr vi inte" och det accepterade han. Skrittade sedan flera kilometer hemåt på den läskigaste vägen och han var helt avslappnad.
 
Nu har jag inte ridit ut på ett tag, så jag fick verkligen skärpa mig idag och tänka på vad jag gjorde med min kropp i sadeln. Blir ju lätt att man reagerar med att spänna sig själv när hästen sprattlar till. Försökte också vara noga med att inte ta i honom (vilket man normalt försöker göra om hästen sticker ;) ). Gick väldigt bra trots att vi mest skrittade - det är jättesvårt att skritta ut på den här hästen för då hinner han se mycket fler farliga saker! ;)
Han signalerar väldigt tydligt när han blir spänd och så fort jag kände det så red jag bara aktivt framåt och pratade med honom. Jag tycker inte om att lugna med rösten och säga "sååååja lilla hästen", tycker man bekräftar rädslan då. Istället pratar jag om hur fint allting är och kommer med lite "glada tillrop" så att säga. "Kolla vilken skitcool traktor!" ;) Eller om jag ger en hjälp som han svarar fint för berömmer jag extra mycket så han ska tänka på det istället. Jag har tidigare blivit lite irriterad på honom när han skuttar, vilket såklart har gjort det värre, men idag höll jag mig lugn.

Lyckades till och med ta oss förbi en extra läskig hage där det alltid kommer en shettis galopperande bakifrån. Då var han lite spänd, men mest för att han brukar bli rädd där. Så fort jag kände att "snart kommer det lite galopp" stannade vi och tittade på shettisen. Gick några steg, stannade igen. Det kändes bra, för då var det liksom jag som tog kontrollen INNAN nåt hände och bestämde att "nej, nu flyr vi inte" och det accepterade han. Skrittade sedan flera kilometer hemåt på den läskigaste vägen och han var helt avslappnad.

Det brukar göra mycket för dem om man kan låta bli att reagera själv.
Min dör ju av fasa om ryttaren rycker och har sig. Jag brukar inte reagera på vare sig hästar som hoppar eller saker runt omkring. Men här om sistens i ridhuset råkade jag rycka till när det brakade till som fasen i taket.
Hade jag inte ryckt till hade hästen inte brytt sig så mycket. Han ryckte till mer av mig som kom ett ögonblick efter braket.
Sen nästa gång taket brakade hoppade han högt. Jag hade ju talat om att det där var farligt.
Så sen fick jag sitta ut hoppen som kom varje gång taket lät. Det lade sig efter en ca 10-15 ggr.
Men hade jag inte reagerat hade det nog inte blivit ngt mer än bara det yttepyttelilla första gången det lät.

Solcellerna de satt upp på plåttaket verkar göra att det inte bara plåt-knäpper vid värmeomställning/väderomställning. Nu brakar det! Jag får se det som bra miljöträning för min hoppjerka(och mig tydligen;)).
 
Det brukar göra mycket för dem om man kan låta bli att reagera själv.
Min dör ju av fasa om ryttaren rycker och har sig. Jag brukar inte reagera på vare sig hästar som hoppar eller saker runt omkring. Men här om sistens i ridhuset råkade jag rycka till när det brakade till som fasen i taket.
Hade jag inte ryckt till hade hästen inte brytt sig så mycket. Han ryckte till mer av mig som kom ett ögonblick efter braket.
Sen nästa gång taket brakade hoppade han högt. Jag hade ju talat om att det där var farligt.
Så sen fick jag sitta ut hoppen som kom varje gång taket lät. Det lade sig efter en ca 10-15 ggr.
Men hade jag inte reagerat hade det nog inte blivit ngt mer än bara det yttepyttelilla första gången det lät.

Solcellerna de satt upp på plåttaket verkar göra att det inte bara plåt-knäpper vid värmeomställning/väderomställning. Nu brakar det! Jag får se det som bra miljöträning för min hoppjerka(och mig tydligen;)).

Haha jag känner igen det där! Man blir lite trött på sig själv när man råkar skapa massa faror för hästen bara för att man själv blir överraskad av nåt plötsligt ljud... :D
 
Jag tänker speciellt vid uteritt.
Min häst kan bli rädd för "spöken", alltså grejer bara han ser. Ofta bakom honom, så han sprätter till och tar några språng framåt. På ridbanan löser ju sig problemet av sig själv, eftersom man måste rida förbi stället han blev rädd på typ 57392 gånger till det passet ;) Och då är jag bara lugn och låtsas som ingenting, så släpper det "läskiga" efter bara någon enstaka passering.
Men hur ska man egentligen gå tillväga när det händer vid uteritt? Om jag bara rider vidare är det ju som att jag accepterar hans lösning på problemet = han får gå därifrån och han behöver inte "face his fears" liksom. Eller? Ska jag lugnt vända och rida tillbaka till där det hände och gå runt där tills han slappnar av?
Det här är inget stort problem egentligen, och han gör aldrig något mer än de här små skutten. Men jag tycker lite synd om honom när han blir rädd och vill gärna hitta ett system som gör att han inte behöver bli så upprörd.

Kan ju också tillägga att när han faktiskt blir rädd för något konkret, tex en fågel som flyger upp framför oss, brukar han bara hoppa till och sedan fortsätta. Så det här handlar bara om "inbillade" saker, alltså sånt som bara han ser. Han är generellt inte så rädd för sånt som alla andra hästar är rädda för och han går förbi de mest märkliga saker utan att titta en extra gång. Så miljöträning är nog inte svaret.
Jag har ridit förbi och ignorerat. Men har ridit hästar som fryser* inte som skuttar. Då har de ju gått förbi till slut och tja. Fast jag tror jag skulle ignorerat ändå, om det inte är ett jätteproblem, för risken att man befäster genom att tjata.

(*det har aldrig varit någon vits att tvinga eller pusha, brukar stå still, hindra från backa eller vända och ibland fråga om vi kan gå vidare nu. Vi och ett rådjur stod en gång och stirrade på varandra i eeevigheter (hela hästen skakade så varken pressa eller vända kändes som alternativ), innan det skuttade iväg och vi stod en stund till sedan traskade vidare. Hon är/var fånigt skogsrädd, och körde på den stilen i tio år, men nu heltidspensionär. Accepterade bara att hon inte gillade skogen, så länge hon accepterade att vi red där ändå.)
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Ridning Jag har just nu väldigt mycket tid framför datorn och har hittat ett antal brittiska Youtubare som filmar sina uteritter med GoPro. Jag...
2
Svar
34
· Visningar
4 246
Hästhantering Hej, jag rider in en unghäst i nuläget. Hon är 3år, och väldigt tuff i psyket på både gott och ont. Hon blir sällan rädd för saker men...
Svar
6
· Visningar
1 435
Senast: skiesabove
·
Träning Min häst är egentligen allt jag drömt om - brukar säga (eller iaf tänka) att han är precis den hästen jag fantiserade om när jag var 10...
2
Svar
20
· Visningar
2 756
Senast: Roheryn
·
Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
2 967
Senast: Mabuse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp