Vad kan jag göra?

[Bison]

Det är vännens familj alltså? Då tycker jag att du ska försöka styra åtgärderna i den riktningen, att erbjuda dig att stötta vid samtalet med familjen, vikten av att ha ett skyddsnät etc.

Ja, vi har pratat om familjen.
Men det finns en risk att familjen tar helt avstånd från min vän.

 

[Rugge]

Min närmaste och bästa vän levde under en period i ett sådant förhållande.

Det var inte många av oss om kände till hur illa det var, men jag var en av dem. Många försökte tjata henne ur förhållandet, vilket mest resulterade i att hon tog avstånd från dem.
Hon såg det inte själv, riktigt hur illa det var. Karln var så äckligt mannipulativ. Riktigt hemskt. Försökte utesluta hennes familj och vänner. Stänga in henne i hans sjuka väld.

Det enda jag egentligen kunde göra var att finns där som stöd 24/7 närsomhelst och hursomhelst.

Tillslut kom den dagen då hon verkligen förstod allvaret.
En dag gick han för långt. Hon ringde Polisen. Svaret hon fick var i princip.
**Lämna så fort du kan, denna mannen är farligt** Han hade ett register han inte talat om-
Dagen efter var låsen bytta och hans saker utflyttade.

Idag lever hon ett helt annat liv. Och hon är tacksam över det stöd hon fått, utan att jag försökt pressa henne urförhållandet.

 

[Wysiwyg]

Du kan inte få din vän att lämna relationen. Och dras inte med och bli medberoende i det hela - det kan pågå i år innan hon får styrkan att lämna.

Jag är måhända luttrad och en aning bitter på fenomenet men jag har varit med i flera karuseller med misshandlade män. Första gången trodde jag att jag skulle kunna göra skillnad och Påverka. Så blev det inte. Måhända har jag gjort skillnad men inte den skillnad jag trodde.

Nu är jag tydlig med att mannen är elak och jag ställer inte upp på några bortförklaringar eller "men han är trött/stressad/sjuk/blablabla" och jag påpekar att det aldrig kommer bli bättre samt att hon är värd bättre. Jag säger att jag alltid finns. Men jag orkar inte engagera mig djupare än så - för min egen skull.

Tillägg: Du verkar vara en underbar vän och vilja göra mycket för din vän. Det jag vill säga med mitt inlägg är inte att du inte ska hjälpa henne utan snarare att.. ja, det är okey att inte kunna hjälpa också.

 

[Raderad medlem 6459]

@Bison

Jättebra att du finns där för hen! Som andra skrivit: hen är en vuxen människa. Du kan stötta och finnas där men du kan inte fatta beslutet åt hen.

Hade jag varit du hade jag:

• Om det är en kvinna: gett numret till kvinnofridslinjen (020 50 50 50). De är bra att prata med, man kan vara anonym och man kan ringa dygnet runt. Att ha vänner som du är super men det kan också vara bra att prata med någon utomstående.
• Om det är en kvinna: ge numret till kvinnojour.
• Sagt att jag finns här, jag dömer inte.
• Alltid varit sansad men ÄRLIG när hen berättar om vad partnern gör. Låtsas inte som att det är OK, förminska inte vad partnern gör. Går man på för hårt går oftast de här personerna i försvarsställning men det är ändå viktigt att man inte hjälper till att normalisera vad partnern gör.
• Påmint om att hen MÅSTE ringa 112 om det är en AKUT situation.

Och slutligen:

• Se till du bara hjälper och finns där så mycket du orkar och så länge du själv mår bra. Det är tärande även att vara vän eller anhörig till person som drabbas av våld i nära relation. Du kommer inte kunna få hen att lämna, det är ett beslut hen måste fatta själv.

Jag jobbar med en typ av våld i nära relation och talar med oroliga vänner och anhöriga väldigt mycket i jobbet. Om du vill och behöver - PM:a mig bara närhelst du behöver så kan jag svara på frågor eller ge stöd om det behövs!

 

[Bison]

@Bison

Jättebra att du finns där för hen! Som andra skrivit: hen är en vuxen människa. Du kan stötta och finnas där men du kan inte fatta beslutet åt hen.

Hade jag varit du hade jag:

• Om det är en kvinna: gett numret till kvinnofridslinjen (020 50 50 50). De är bra att prata med, man kan vara anonym och man kan ringa dygnet runt. Att ha vänner som du är super men det kan också vara bra att prata med någon utomstående.
• Om det är en kvinna: ge numret till kvinnojour.
• Sagt att jag finns här, jag dömer inte.
• Alltid varit sansad men ÄRLIG när hen berättar om vad partnern gör. Låtsas inte som att det är OK, förminska inte vad partnern gör. Går man på för hårt går oftast de här personerna i försvarsställning men det är ändå viktigt att man inte hjälper till att normalisera vad partnern gör.
• Påmint om att hen MÅSTE ringa 112 om det är en AKUT situation.

Och slutligen:

• Se till du bara hjälper och finns där så mycket du orkar och så länge du själv mår bra. Det är tärande även att vara vän eller anhörig till person som drabbas av våld i nära relation. Du kommer inte kunna få hen att lämna, det är ett beslut hen måste fatta själv.

Jag jobbar med en typ av våld i nära relation och talar med oroliga vänner och anhöriga väldigt mycket i jobbet. Om du vill och behöver - PM:a mig bara närhelst du behöver så kan jag svara på frågor eller ge stöd om det behövs!

Tack

 

[Bison]

Du kan inte få din vän att lämna relationen. Och dras inte med och bli medberoende i det hela - det kan pågå i år innan hon får styrkan att lämna.

Jag är måhända luttrad och en aning bitter på fenomenet men jag har varit med i flera karuseller med misshandlade män. Första gången trodde jag att jag skulle kunna göra skillnad och Påverka. Så blev det inte. Måhända har jag gjort skillnad men inte den skillnad jag trodde.

Nu är jag tydlig med att mannen är elak och jag ställer inte upp på några bortförklaringar eller "men han är trött/stressad/sjuk/blablabla" och jag påpekar att det aldrig kommer bli bättre samt att hon är värd bättre. Jag säger att jag alltid finns. Men jag orkar inte engagera mig djupare än så - för min egen skull.

Tillägg: Du verkar vara en underbar vän och vilja göra mycket för din vän. Det jag vill säga med mitt inlägg är inte att du inte ska hjälpa henne utan snarare att.. ja, det är okey att inte kunna hjälpa också.

Jag tror inte jag kan påverka så mycket, eller inte så mycket som jag vill.

Men jag är beredd att att riskera mitt välmående för min vän. Det finns inga alternativ för mig, jag kommer göra precis allt för vännen.

 

[Wysiwyg]

Jag tror inte jag kan påverka så mycket, eller inte så mycket som jag vill.

Men jag är beredd att att riskera mitt välmående för min vän. Det finns inga alternativ för mig, jag kommer göra precis allt för vännen.

Ett tips från mig: gör inte det. Man investerar så mycket känslor i det hela och har noll att säga till om. Jag resonerade också som du första omgången. Men går du all in kommer du också få offra ditt eget mående - för det finns ingenting du själv kan göra för att förändra situationen. Du blir bara medberoende.

Det är jävligt frustrerande att vara den som står och ser på. Och jag förstår att du vill göra allt. Men som sagt: det är okey att inte kunna hjälpa också. Du är inte en sämre vän för det.

 

[Bison]

Ett tips från mig: gör inte det. Man investerar så mycket känslor i det hela och har noll att säga till om. Jag resonerade också som du första omgången. Men går du all in kommer du också få offra ditt eget mående - för det finns ingenting du själv kan göra för att förändra situationen. Du blir bara medberoende.

Det är jävligt frustrerande att vara den som står och ser på. Och jag förstår att du vill göra allt. Men som sagt: det är okey att inte kunna hjälpa också. Du är inte en sämre vän för det.

Jo, jag vet.
Men det tillhör min personlighet att aldrig backa, även när jag borde.

 

[Wysiwyg]

Jo, jag vet.
Men det tillhör min personlighet att aldrig backa, även när jag borde.

Det kan man öva på.

Och alltså - jag försöker inte få dig att inte ställa upp för din vän, absolut inte. Jag förstår precis, både situationen och dina känslor. Men jag vet också att det i slutändan är ganska lite man kan göra (för att få vännen att ta sig ur det) och att man kan må pissdåligt som vän. Men du har fått supermånga bra tips från bla @niphredil .

Jag skulle vilja lägga till ett ändå som jag tror kan göra större skillnad än man tror: håll dig lite framme. Det behöver inte vara jättepå eller "nu ska jag hjälpa till" men hör av dig och umgås med vännen. En stor del i misshandelsrelationer är isolering. Ring och fråga om hon är okey, hitta på utflykter, bjud in till vinkvällar. Även om vännen tackar nej. Fortsätt höra av dig och undra hur hon mår och visa att du är hennes vän. Och prata och tjata inte hela tiden om hennes förhållande. Att du ska tjata henne ur det som någon tidigare skrev i tråden (sorry kommer ej ihåg vem annars hade jag taggat) tycker jag är en urdålig idé för både hennes och din skull.

Att behålla vänskapen genom en misshandelsrelation ser jag som det viktigaste. Mannen kommer göra allt för att isolera henne. Att vara motpolen till det tror jag är det viktigaste, även om man inte engagerar sig känslomässigt.

 

[mandalaki]

Att du ska tjata henne ur det som någon tidigare skrev i tråden (sorry kommer ej ihåg vem annars hade jag taggat) tycker jag är en urdålig idé för både hennes och din skull.

Det var jag! Och det kanske var fel. Men jag grundade det på ett fall jag känner till, som också anknyter till det du skrev om isolering. En person som levde med en man som gav henne stryk blev liggande på sjukhus en längre tid (kronisk sjukdom). Under den tiden kom hennes bästa vän så gott som dagligen - och pratade hela tiden om hur hon hade det med mannen. Den här personen gick att påverka så att hon faktiskt bröt förhållandet, just för att vännens tjat kom när mannens isolering av henne hade misslyckats pga sjukhusvistelsen.

Men som sagt, det kanske var en unik händelse så det är absolut möjligt att du har rätt.

 

[Bison]

Det kan man öva på.

Och alltså - jag försöker inte få dig att inte ställa upp för din vän, absolut inte. Jag förstår precis, både situationen och dina känslor. Men jag vet också att det i slutändan är ganska lite man kan göra (för att få vännen att ta sig ur det) och att man kan må pissdåligt som vän. Men du har fått supermånga bra tips från bla @niphredil .

Jag skulle vilja lägga till ett ändå som jag tror kan göra större skillnad än man tror: håll dig lite framme. Det behöver inte vara jättepå eller "nu ska jag hjälpa till" men hör av dig och umgås med vännen. En stor del i misshandelsrelationer är isolering. Ring och fråga om hon är okey, hitta på utflykter, bjud in till vinkvällar. Även om vännen tackar nej. Fortsätt höra av dig och undra hur hon mår och visa att du är hennes vän. Och prata och tjata inte hela tiden om hennes förhållande. Att du ska tjata henne ur det som någon tidigare skrev i tråden (sorry kommer ej ihåg vem annars hade jag taggat) tycker jag är en urdålig idé för både hennes och din skull.

Att behålla vänskapen genom en misshandelsrelation ser jag som det viktigaste. Mannen kommer göra allt för att isolera henne. Att vara motpolen till det tror jag är det viktigaste, även om man inte engagerar sig känslomässigt.

Absolut, men jag vill inte backa.
Det gör jag, vi hörs av hela tiden och pratar om väldigt mycket annat. Förhållandet är en liten del.

 

[Wysiwyg]

@mandalaki I ett sådant fall tänker jag att det är mer att isoleringen brutits än att vännen tjatar som är grejen. Jag har själv försökt tjata-metoden. Det har aldrig fungerat, bara gjort att både jag och vännen mått ännu sämre. Samt att varken jag eller vännen vill umgås med varandra.

 

[mandalaki]

@mandalaki I ett sådant fall tänker jag att det är mer att isoleringen brutits än att vännen tjatar som är grejen. Jag har själv försökt tjata-metoden. Det har aldrig fungerat, bara gjort att både jag och vännen mått ännu sämre. Samt att varken jag eller vännen vill umgås med varandra.

Ja fast den jag pratade med var alltså personen själv. Och hon beskrev det som att det var bästa vännens tjat som fått henne att fatta. Hon berättade det som att "Hon satt bredvid min säng nästan varje dag och pratade om hur fel det var, att jag måste lämna".

 

[Wysiwyg]

@mandalaki Jag argumenterar absolut inte emot att det fungerade i den situationen, det gjorde det ju uppenbarligen. Men jag tror fortfarande inte tjat som allmän metod fungerar.

 

[mandalaki]

@mandalaki Jag argumenterar absolut inte emot att det fungerade i den situationen, det gjorde det ju uppenbarligen. Men jag tror fortfarande inte tjat som allmän metod fungerar.

Nej, som jag skrev, det är möjligt att jag har fel. Jag berättade bara vad jag grundade det där med tjat på.

 

[Bison]

@mandalaki I ett sådant fall tänker jag att det är mer att isoleringen brutits än att vännen tjatar som är grejen. Jag har själv försökt tjata-metoden. Det har aldrig fungerat, bara gjort att både jag och vännen mått ännu sämre. Samt att varken jag eller vännen vill umgås med varandra.

Jag tjatar inte. Hade själv blivit galen om hen tjatat på mig.
Jag är bara tydlig med att jag finns här hela tiden och att jag alltid lyssnar.
Försöker peppa och pusha men vill inte gå fram som en traktor heller.

 

[mandalaki]

Jag tjatar inte. Hade själv blivit galen om hen tjatat på mig.
Jag är bara tydlig med att jag finns här hela tiden och att jag alltid lyssnar.
Försöker peppa och pusha men vill inte gå fram som en traktor heller.

Gå på din magkänsla. Det blir säkert rätt.

 

[Wysiwyg]

Jag tjatar inte. Hade själv blivit galen om hen tjatat på mig.
Jag är bara tydlig med att jag finns här hela tiden och att jag alltid lyssnar.
Försöker peppa och pusha men vill inte gå fram som en traktor heller.

Tror inte du tjatar heller. Mitt svar var till @mandalaki, absolut ingen känga till dig!

 

[Sar]

Det går inte. Det blir katastrof.

Här tänker jag inte vännens familj utan vännens partners familj. Kanske lättare för din vän att lämna om vännens partners familj kan "ta över ansvaret" för partnern.

 

[Bison]

Här tänker jag inte vännens familj utan vännens partners familj. Kanske lättare för din vän att lämna om vännens partners familj kan "ta över ansvaret" för partnern.

Man kan väl säga att de har försökt men gett upp.