Varför är barndomen helig?

[FadeAway]

Varför vill vi att barnen ska växa upp som vi själva gjorde samtidigt som att vi inte vill bli föräldrar på det sättet som våra föräldrar var.

Barn ska helst inte få saker förrän de är i samma ålder som vi själva var eller förrän de går sönder. Samtidigt som ingen förfäras över att man bytt ut tjock-tv till platt tv, vhs till dvd och blu ray. Vi gräver glatt in fiber fast att vårt adsl inte har gått sönder. Mina föräldrar köpte inte nya möbler eller inredning förrän det andra var helt utnött. Men jag vet ingen vuxen som lever så idag. Ingen som förfäras över att grannen köper en ny bil innan den gamla gått sönder.

Så varför är barndomen helig? Varför ska våra barn uppväxt vara kopierad av vår egen när vi själva inte vill kopiera våra föräldrars som skedde samtidigt?

 

[Tassetass]

Vill vi? Jag vill inte det. Alltså, vissa grejer från min uppväxt vill jag gärna ge min dotter, men inte allt. Inte för att min uppväxt var dålig, men för att det är andra tider nu, jag och maken är inte som mina föräldrar (eller hans föräldrar) och dottern är inte som jag eller min make var när vi var små. Nya tider, nya personer, nytt upplägg.

 

[pajaztar]

Jag är inne på @Tassetass linje. Min barndom var inte katastrof men heller inte särskilt bra så jag försöker nog göra så gott jag kan för att mitt barn ska få en annan uppväxt.

 

[Anders]

Mina föräldrar köpte inte nya möbler eller inredning förrän det andra var helt utnött. Men jag vet ingen vuxen som lever så idag.

Vi bor i ett hus med mycket kvar från mitten av artonhundratalet, de flesta möblerna är runt hundra år, en del mycket äldre. Skulle aldrig falla mig in att byta ut inredning som inte är sönder eller helt utslitet.

Jag tycker det finns ett stort värde i att inte köpa nytt förrän det tidigare är helt utslitet, oavsett om det är kläder, möbler eller något annat. Att den tekniska utvecklingen skapat nya saker och med dem möjligheter är inte samma.

Barn och människor är samma nu som då och de grundläggande, egentliga behoven har inte ändrats.

 

[FadeAway]

Vill vi? Jag vill inte det. Alltså, vissa grejer från min uppväxt vill jag gärna ge min dotter, men inte allt. Inte för att min uppväxt var dålig, men för att det är andra tider nu, jag och maken är inte som mina föräldrar (eller hans föräldrar) och dottern är inte som jag eller min make var när vi var små. Nya tider, nya personer, nytt upplägg.

Jag försöker inte heller spegla allt för mycket av min egen uppväxt. Men det verkar vara vanligt. Det är ju delvis en spinoff på Iphonetråden där många jämförelser gjorde mot egna barndomar.

 

[Snurrfian]

Varför vill vi att barnen ska växa upp som vi själva gjorde samtidigt som att vi inte vill bli föräldrar på det sättet som våra föräldrar var.

Barn ska helst inte få saker förrän de är i samma ålder som vi själva var eller förrän de går sönder. Samtidigt som ingen förfäras över att man bytt ut tjock-tv till platt tv, vhs till dvd och blu ray. Vi gräver glatt in fiber fast att vårt adsl inte har gått sönder. Mina föräldrar köpte inte nya möbler eller inredning förrän det andra var helt utnött. Men jag vet ingen vuxen som lever så idag. Ingen som förfäras över att grannen köper en ny bil innan den gamla gått sönder.

Så varför är barndomen helig? Varför ska våra barn uppväxt vara kopierad av vår egen när vi själva inte vill kopiera våra föräldrars som skedde samtidigt?

Jag känner inte igen mig i din bild alls faktiskt?
Mina barn växer inte på långa vägar upp som jag gjorde, ibland är det saker jag önskar att de fick uppleva, ibland är det saker jag är tacksam över att de slipper uppleva. Men på det stora hela hade jag en bra uppväxt och mina barn anser jag har en bra uppväxt även om våra uppväxter skiljer sig åt rätt mycket.

Däremot så vill jag att mina barn ska ha en bra uppväxt och kan ha dåligt samvete över saker, som exempel sommaren som gick önskar jag hade vart bättre för dem. Nu var det saker utanför min kontroll som gjorde att det blev en tråkig sommar, även om vi lyckades sätta guldkant på den stundtals.

 

[Fruentimber]

Jag känner inte alls igen bilden utifrån de vänner och familj i min ålder som är föräldrar.

 

[Sar]

Varför vill vi att barnen ska växa upp som vi själva gjorde samtidigt som att vi inte vill bli föräldrar på det sättet som våra föräldrar var.

Barn ska helst inte få saker förrän de är i samma ålder som vi själva var eller förrän de går sönder. Samtidigt som ingen förfäras över att man bytt ut tjock-tv till platt tv, vhs till dvd och blu ray. Vi gräver glatt in fiber fast att vårt adsl inte har gått sönder. Mina föräldrar köpte inte nya möbler eller inredning förrän det andra var helt utnött. Men jag vet ingen vuxen som lever så idag. Ingen som förfäras över att grannen köper en ny bil innan den gamla gått sönder.

Så varför är barndomen helig? Varför ska våra barn uppväxt vara kopierad av vår egen när vi själva inte vill kopiera våra föräldrars som skedde samtidigt?

Jag känner inte igen mig alls i beskrivningen. Jag hade en jättebra barndom men jag är inte intresserad av att kopiera den rakt av för mina barn som har andra behov och önskemål och när det gäller mina föräldrar så vill jag nog i stort sett gärna vara den sortens förälder som de var. Jag känner heller inte igen att inget skulle köpas nytt om det inte var utnött, det stämde inte i min barndom och heller inte nu.

 

[Grazing]

Samtidigt som ingen förfäras över att man bytt ut tjock-tv till platt tv, vhs till dvd och blu ray. Vi gräver glatt in fiber fast att vårt adsl inte har gått sönder. Mina föräldrar köpte inte nya möbler eller inredning förrän det andra var helt utnött. Men jag vet ingen vuxen som lever så idag. Ingen som förfäras över att grannen köper en ny bil innan den gamla gått sönder.

Fast det där är saker vi inte haft så mycket val annat än att byta ut. Det existerar väl knappt ens några vhs längre, går iallafall inte att köpa nytt. Fiber byter dom till vare sig många vill det eller inte, här är det inte vi som styr det iallafall. Många av sådana saker måste man hänga med i utan att man har något val. Världen och livet utvecklas, det ser inte ut som det gjorde för 20 årsen och sen beror det ju mycket på vad för ekonomi man har. Har man pengarna att man kan möblera om och köpa nytt varje år så varför inte, det är inte fel då det gamla oftast säljs begagnat och gynnar någon som inte har råd att köpa nytt men som ändå vill ha fräscha möbler.

Att spegla sin egen barndom är i princip omöjligt när det gäller det materiella eftersom allt utvecklas så mycket och så fort.

 

[FadeAway]

Jag känner inte alls igen bilden utifrån de vänner och familj i min ålder som är föräldrar.

Jag tycker det är ständigt "det var bättre förr"-ande och "när jag var barn"-ande. Det verkar koncentrera sig till att det gäller inköp.

Typ som att man romantiserar det här


http://www.st.nu/opinion/vi-ar-kvinnorna-som-gar-sonder
"
När jag var barn under åttiotalet satt mammorna under fläkten på en pall. De rökte Blå Blend, hade blå mascara som enda make-up och var enastående vackra med sitt permanentade hår. De hade hår under armarna och köpte Big Pack till ungarnas kalas. Saft fick man dricka ur vita plastmuggar med räfflor på.

När mammorna skickade iväg sina egna ättlingar till födelsedagsfester så låg det en slant i ett igenslickat kuvert och så var presenten fixad. Lekarna kom barnen på själva medan de vuxna tog en till cigarett och diskuterade senaste avsnittet av Dallas."

Jag är ett barn av åttiotalet och minns inte alls mina kalas på det där sättet.
På kalas så var man fiiinklädd. Idag skickar jag iväg mina barn i vardagskläder i lämpliga för lek. Jag har nog heller aldrig varit på ett kalas där vi fick dela på en bigpack utan det var hemmagjord tårta på köpebotten eller typ marängsviss.

Jag tror generellt det är så med dåtiden. Jag ser massa 40-50-60-talister som delar hur bra det minsann var förr. Fast de inte alls lever på samma sätt nu.

 

[FadeAway]

Jag känner inte igen mig alls i beskrivningen. Jag hade en jättebra barndom men jag är inte intresserad av att kopiera den rakt av för mina barn som har andra behov och önskemål och när det gäller mina föräldrar så vill jag nog i stort sett gärna vara den sortens förälder som de var. Jag känner heller inte igen att inget skulle köpas nytt om det inte var utnött, det stämde inte i min barndom och heller inte nu.

Fast i iphonetråden så förfäras ju folk oerhört över att ett barn önskar sig en ny mobil när den gamla inte är trasig. Men jag vet inte någon som reagerar om en vuxen vill byta ut sin tre år gamla telefon.

 

[FadeAway]

Fast det där är saker vi inte haft så mycket val annat än att byta ut. Det existerar väl knappt ens några vhs längre, går iallafall inte att köpa nytt. Fiber byter dom till vare sig många vill det eller inte, här är det inte vi som styr det iallafall. Många av sådana saker måste man hänga med i utan att man har något val. Världen och livet utvecklas liksom, det ser inte ut som det gjorde för 20 årsen.

Att spegla sin egen barndom är i princip omöjligt när det gäller det materiella eftersom allt utvecklas så mycket och så fort.

Jag minns att jag köpte en vhs när den började vara ute för kanske 13-14 år sen. Då hade ju _alla_ redan bytt till dvd och så köpte man sin favoritfilmer en gång till. Nu släpps ju inte filmer till vhs längre. Jag är med på att världen har ändrats sen jag var ung. Därför blir jag förvånad när folk anser att "barn ska inte få ditt eller datt förrän hen blir så gammal som jag var".

 

[Grazing]

Jag minns att jag köpte en vhs när den började vara ute för kanske 13-14 år sen. Då hade ju _alla_ redan bytt till dvd och så köpte man sin favoritfilmer en gång till. Nu släpps ju inte filmer till vhs längre. Jag är med på att världen har ändrats sen jag var ung. Därför blir jag förvånad när folk anser att "barn ska inte få ditt eller datt förrän hen blir så gammal som jag var".

Men det går inte att jämföra en vhs film med att få nya iphone bara för sakens skull.

Sen igen, vad hade man för val när dvd kom? Vi hade inte plats för både dvd och en vhs, hade blivit ganska otympligt att ha båda. Sen är nog den gamla vhsen kvar på vinden förmodligen, och trots allt så är dvd mycket lättare att hantera.

 

[Grazing]

Fast i iphonetråden så förfäras ju folk oerhört över att ett barn önskar sig en ny mobil när den gamla inte är trasig. Men jag vet inte någon som reagerar om en vuxen vill byta ut sin tre år gamla telefon.

Fast nu är det ju så också att telefoner håller knappt så länge och om dom håller så går dom tillslut inte att uppdatera längre vilket gör att dom går att använda sämre och sämre.

 

[pollex]

Så varför är barndomen helig? Varför ska våra barn uppväxt vara kopierad av vår egen när vi själva inte vill kopiera våra föräldrars som skedde samtidigt?

Jag noterade den lite märkliga benägenheten att vilja ge barn rätt till en viss teknologi vid samma ålder som man själv fick den i iPhonetråden men jag tror att den lite större bakomliggande frågan handlar om en vilja att göra vårs/sina barn till lite bättre människor än oss själva - att det på något sätt är lättare att få sina barn att leva ens värderingar än att göra det själv. Lite som i debatter där genusmedvetna föräldrar anklagas för att använda sina barn som murbräckor, istället för att själva föregå med gott exempel.

Och det finns en poäng i det här att föregå med gott exempel tycker jag. Vill man inte att barn ska tillbringa all sin tid framför skärmar - gör det inte själv. Äta nyttigt - gör det själv. Ha respekt för jordens resurser - ha det själv. Och så vidare...

 

[Ray]

Jag är helt medmänniskor vad du menar @FadeAway !
Många kommentarer om att jag minsann inte hade ditt och dart i den åldern...

När jag var barn- på åttiotalet- var det ett jäkla ståhej över video... Att det var för mycket tv och det var inte bra. För på "min" tid var vi minsann ùte och lekte.
Sen kom tv spel och dataspel. Och nu är det mobilerna man förfasas över.

Jag tror man vet att det gick bra ändå trots tv. Men nu växer första Mobil beroende generationen upp och hanterar plattan innan de kan gå. Rapporter kommer om att unga mår sämre och att det troligen har med ständiga uppkopplingen att göra.
Ens egen barndom känns trygg då- mitt i det okända...

 

[FadeAway]

Fast nu är det ju så också att telefoner håller knappt så länge och om dom håller så går dom tillslut inte att uppdatera längre vilket gör att dom går att använda sämre och sämre.

Ja men varför är det då provocerande att barn önskar sig nya mobiler. Generell mellanstadieunge behöver ju mer prestanda än jag själv som typ facebokar och kollar mailen. Varför skulle ingen reagera om jag köper ny(are) mobil men hade jag haft barn i mellanstadiet så hade det varit provocerande.

 

[Badger]

Varför vill vi att barnen ska växa upp som vi själva gjorde samtidigt som att vi inte vill bli föräldrar på det sättet som våra föräldrar var.

Barn ska helst inte få saker förrän de är i samma ålder som vi själva var eller förrän de går sönder. Samtidigt som ingen förfäras över att man bytt ut tjock-tv till platt tv, vhs till dvd och blu ray. Vi gräver glatt in fiber fast att vårt adsl inte har gått sönder. Mina föräldrar köpte inte nya möbler eller inredning förrän det andra var helt utnött. Men jag vet ingen vuxen som lever så idag. Ingen som förfäras över att grannen köper en ny bil innan den gamla gått sönder.

Så varför är barndomen helig? Varför ska våra barn uppväxt vara kopierad av vår egen när vi själva inte vill kopiera våra föräldrars som skedde samtidigt?

Tjaa, jag känner nog inte igen mig alls faktiskt.

Jag köper inte nya möbler och inredning förrän den gamla är utnött (jag gillar faktiskt de saker jag köper och tycker om de grejor jag fått av gamla släktingar och slänger inte det jag gillar och köper inte nytt om det inte får plats. Förresten vore det idiotiskt att börja med det nu som det ser ut med miljön.)

Och jag har ingen gigantisk TV, om än platt. Dock bytt när den gamla var just utnött.

Men vi har paddor och datorer, playstation om än 3, och jag spelar gärna Wow med min 7åring. Och vi läser nog Narnia lite tidigare än jag gjorde som liten.

Och jag vill gärna vara förälder på det sättet som mina föräldrar var. Varför skulle jag inte vilja det? (Även om jag då kör på man istället för ensammamma så långt.)

 

[Ray]

Min otroligt bakåtsträvande far brukade citera Bob Dylans Times are a changing.
Your old world is rapidly ageing.

Världen förändras så fort numer. Vi kan aldrig helt förstå hur det är att vara barn idag.

 

[Fruentimber]

Jag tycker det är ständigt "det var bättre förr"-ande och "när jag var barn"-ande. Det verkar koncentrera sig till att det gäller inköp.
/.../
Jag tror generellt det är så med dåtiden. Jag ser massa 40-50-60-talister som delar hur bra det minsann var förr. Fast de inte alls lever på samma sätt nu.

Visst, jag kan också uppleva att det är mycket "det var bättre förr"-snack hos äldre generationer. Men jag trodde du menade de som är småbarnsföräldrar idag, dvs 70-80-90-talister. Jag kanske missförstod.