Varför är jag så asocial?

ylvali2

Trådstartare
Avd för Planlöst gnäll. Blir bara mer och mer asocial med tiden. Helt oförmögen att ens låtsas vara intresserad av andra människors vardagsgöromål. Jag har inga problem att sätta mig in i andras känslor och reaktioner men om det inte innehåller någon slags "poäng" känns det som om jag ska kollapsa av uttråkning. Har inga sådana problem i jobbsituationer, utan i privata sociala sammanhang. Vet inte ens om det är ett problem egentligen?
 
Ååååh, jag är med dig. Generellt helt ointresserad av andra människor och vad de åt till middag, vem som kom över i helgen, vilken färg det blir i sovrummet eller hur lat mannen är.
Som tur är stöter jag mest på de här situationerna på jobbet och brukar lösa det med att sitta inne själv (:love:) när alla andra sitter ute och viftar getingar på lunchen, då behöver jag bara stå ut med ett par "åh, sitter du här inne helt själv din stackare?". Men nu när temperaturen sjunker kommer de in en efter en... :cautious:
 
Ååååh, jag är med dig. Generellt helt ointresserad av andra människor och vad de åt till middag, vem som kom över i helgen, vilken färg det blir i sovrummet eller hur lat mannen är.
Som tur är stöter jag mest på de här situationerna på jobbet och brukar lösa det med att sitta inne själv (:love:) när alla andra sitter ute och viftar getingar på lunchen, då behöver jag bara stå ut med ett par "åh, sitter du här inne helt själv din stackare?". Men nu när temperaturen sjunker kommer de in en efter en... :cautious:

Haha precis som mej då:D
 
Men borde man inte åtminstone vara intresserad av vad ens familj har för sig? Såg något inlägg här där TS var helt lyrisk över att hennes moster väntade barn. Känns helt verklighetsfrämmande för mig. Jag kommer knappt ihåg nära släktingars födelsedagar, och har definitivt inte koll på vad folk arbetar med.
 
Men borde man inte åtminstone vara intresserad av vad ens familj har för sig? Såg något inlägg här där TS var helt lyrisk över att hennes moster väntade barn. Känns helt verklighetsfrämmande för mig. Jag kommer knappt ihåg nära släktingars födelsedagar, och har definitivt inte koll på vad folk arbetar med.
Har det blivit värre sedan vi sågs sist?
 
Avd för Planlöst gnäll. Blir bara mer och mer asocial med tiden. Helt oförmögen att ens låtsas vara intresserad av andra människors vardagsgöromål. Jag har inga problem att sätta mig in i andras känslor och reaktioner men om det inte innehåller någon slags "poäng" känns det som om jag ska kollapsa av uttråkning. Har inga sådana problem i jobbsituationer, utan i privata sociala sammanhang. Vet inte ens om det är ett problem egentligen?
Du menar osocial. Asocial är nåt annat. http://sv.wiktionary.org/wiki/asocial
 
Du menar osocial. Asocial är nåt annat. http://sv.wiktionary.org/wiki/asocial
Fast TS är inte osocial, hon har ju inga problem att umgås med människor. Hon är bara inte intresserad av att följa normen och vara "låtsas intresserad" av människors förehavanden bara för att de råkar vara hennes familj eller bekanta. Det är ju trots allt en norm att prata med människor och verka intresserad av vad de säger även om man kanske inte är det, det är en del av den socialakoden att svälja sina gäspningar ibland eller verka engagerad i konversationen fastän man tänker på något helt annat :angel: .
 
Som tur är stöter jag mest på de här situationerna på jobbet och brukar lösa det med att sitta inne själv (:love:) när alla andra sitter ute och viftar getingar på lunchen, då behöver jag bara stå ut med ett par "åh, sitter du här inne helt själv din stackare?". Men nu när temperaturen sjunker kommer de in en efter en... :cautious:

Det är då man börjar med picknick ute i snön! ;)
 
Jag är absolut sån också.

Jag kan engagera mig hur mycket som helst om någon behöver hjälp och kan umgås i lagom mängd med människor men när det blir umgänge i sällskap är jag helt ointresserad om inte ämnet som avhandlas är något som berör mig.

Gruppaktiviteter utanför kurstid med människor jag inte har något gemensamt med är rena mardrömmen... :o Jag brukar om möjligt att försöka bo på annan ort så att jag kan undvika sånt men i bland går det ju inte.
 
Det här låter lite som jag. Har inga direkta problem med att umgås med folk om det finns ett syfte, t ex träna med hundar. Men det här...lite meningslösa umgänget, att man bara träffas och sitter och pratar om ditt och datt, jag dör tråkdöden varje gång.
 
Det här låter lite som jag. Har inga direkta problem med att umgås med folk om det finns ett syfte, t ex träna med hundar. Men det här...lite meningslösa umgänget, att man bara träffas och sitter och pratar om ditt och datt, jag dör tråkdöden varje gång.
Jag vet inte hur många gånger jag varit den första att gå hem när vi ätit klart. Ibland har jag frågat på skoj om jag kan gå nu, eller är det för tidigt? På jobbfester har de ibland sagt att du "får" gå nu när de sett hur uttråkad jag varit. Småpackad är jag tydligen väldigt rolig att ha med.
 
Det finns ju inget tråkigare än att umgås med ointressanta människor. Jag kan privat inte ens fejka ett intresse, det skiner igenom (misstänker jag). Jag blir otålig och känner att det varit bättre spenderad tid att titta på målarfärg som torkar alt. fila naglarna (så blir ju i alla fall något gjort).

Byt umgänge eller ändra vanor, är mitt råd :D
 
Jag har också svårt att kallprata med ointressanta människor, eller i värsta fall människor jag inte vill ha att göra med för att dom ger mig dåliga vibbar/irriterar mig. Men jag jobbar i ett stort kontorslandskap så det kan inte undvikas. Tyvärr. Bara att bita ihop och fejka... men ju mer sliten/stressad/deprimerad jag är i övrigt ju svårare är det att orka fejka, så i perioder går jag bara undan på rasterna. För att slippa.

Men privat umgås jag gärna "meningslöst" med de människor jag älskar. För att dom förgyller min dag bara av att jag får vara i närheten av dom.
 
Avd för Planlöst gnäll. Blir bara mer och mer asocial med tiden. Helt oförmögen att ens låtsas vara intresserad av andra människors vardagsgöromål. Jag har inga problem att sätta mig in i andras känslor och reaktioner men om det inte innehåller någon slags "poäng" känns det som om jag ska kollapsa av uttråkning. Har inga sådana problem i jobbsituationer, utan i privata sociala sammanhang. Vet inte ens om det är ett problem egentligen?
Jag är EXAKT likadan, undrar samma ;)
 
Men privat umgås jag gärna "meningslöst" med de människor jag älskar. För att dom förgyller min dag bara av att jag får vara i närheten av dom.

Det är ju det där jag fiskar efter. Det vore så himla praktiskt att verkligen Tycka Om att umgås med familj och släkt istället för att bli uttröttad av det.
 
Jag är delvis likadan. Jag gillar att umgås- med vissa människor. Är inte direkt någont "mingelperson" som på en fest kan hitta ngt att prata med med alla. Vissa människor tycker jag är jättetråkiga och om jag på en fest hamnar bredvis en sådan så orkar jag inte engagera mig för mkt. Jag försöker litegrann för att vara artig. Men jag orkar inte engagarea mig mkt.
Sen har jag bara accepterat att umgänge med andra människor tar mkt energi av mig. Tex var jag på konferens förra veckan. Efter en hel dag med dem så var jag tvungen att gå undan för att jag blir så slut av att umgås med andra människor. Då gillar jag ändå kollegorna men jag behöver lugn och ensamhet för att få energi igen.
 
Finns det ingen du tycker om att umgås med?

Jo fast bara då och då. Och det ska finnas något slags syfte med det - inte bara Umgås & Prata. Oftast känner jag mig korsförhörd när folk frågar vad jag gör, hur jag mår etc. Behöver nog en kurs i socialt umgänge.
 
Jag är också delvis som du TS, håller mig till @stjarnhimmel. Jag är skitdålig på att mingla och ta kontakt med människor som jag spontant inte är intresserad av.
Är även skitdålig på att dölja det :D Har tydligen världens sämsta pokerface! Hade lika gärna kunnat haft en tankebubbla över huvudet. Kan inte låtsas.
Skypeade med en kompis idag och hon visade ett vitmålat älghorn hon satt upp. Och jag sa typ Ja men vad fint! Hon: Haha, nehej, det tyckte du visst inte! (tycker det är jättefult) Så inte ens över skype kan jag låtsas tycka saker jag inte tycker, inte ens för att vara artig!

Är alltid så. På gott och ont. Gillar jag någon så märks det.. Gillar jag inte någon så märks det.. Är jag i grupp blir jag ofta väldigt passiv och håller mig i bakgrunden.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Hej! Här på Buke verkar det finnas kloka och hjälpsamma människor, postar nu min fråga efter att ha läst på forumet i flera veckor. Jag...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 375
Senast: Mabuse
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
26 397
Senast: Snurrfian
·
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 980
Senast: IngelaH
·
Juridik & Ekonomi Är det ens möjligt att stämma/få skadestånd från myndighet? Jag ska försöka berätta så bra det går utan att avslöja för mycket, vill...
Svar
4
· Visningar
3 399
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp