Varför väljer man en ful hundras?

Hachiko

Trådstartare
Ja, är det inte en riktigt provocerande trådrubrik så säg? Det här med utseende är onekligen en känslig fråga. Ändå är det något jag alltid varit lite nyfiken på (men inget man direkt går och frågar folk man möter, av lätt förklarliga skäl).

Ett tänkbart svar är ju att 'man' aldrig gör det. Det vill säga att den hundras man valt må vara en sådan som andra ofta finner mindre estetiskt tilltalande, men att man själv tycker den är supersöt. Jag tror att det ligger en hel del i det svaret, särskilt om man inkluderar kategorin 'fulsöt'.

Ett annat troligt svar är att hundägare är praktiska typer i första hand, inte några galna skönhetsdyrkare. Man går helt enkelt på hundrasens övriga egenskaper -- storlek, temperament, intelligens etc -- och försöker hitta någon som passar den livsstil och boendesituation man själv har. En staffe vinner kanske inga skönhetstävlingar, men den är intelligent, tillgiven och precis lagom stor, resonerar man kanske. För att inte tala om dem som faktiskt inte har sina hundar som sällskapshundar i första hand.

Ett tredje möjligt svar är att valet av hund handlar mycket om relationen man har till rasen, och precis som med relationen till andra omkring sig handlar det väldigt lite om utseende. Chihuahuan mormor alltid plockade upp ur sin handväska var kanske barndomens höjdpunkt, och de minnet sitter kvar när det kommer till det egna valet.

Vad tror ni?
 
Jag tror att det främst har att göra med att det varierar vad man ser som snyggt/fult. Jag har vänner som tycker vissa raser är jättefina/-söta, raser som inte tilltalar mig det minsta - och tvärtom.

Jag tycker t.ex i regel att korthåriga raser är finare än långhåriga, ståndöron är finare än hängöron och ett i övrigt "naturligt" utseende är det vackraste. Något som kanske går emot vad många andra tycker.

Sen tror jag även att det praktiska spelar in, hos de vettiga hundköparna, man väljer främst efter egenskaper än utseende.
 
Folk tycker att olika raser är olika söta - samt köper en ras behovsnivå som de klarar av att tillfredställa. Tror inte det är märkligare än så.

Gullighetsfaktor är subjektivt.
Fysiska och mentala behov är inte lika subjektivt.
Direkta medicinska problem verkligen inte subjektivt.
 
Jag har en nakenhund och det är många som tycker att hon är ful. Själv tycker jag att hon är vacker. Älskar rasen och tycker de är fina.

Sen gillar jag fulsöta hundar rent generellt. Lite raggiga och skabbiga sådär. Jag tycker det ger personlighet och karaktär. Om jag träffade en hund som var ful, men passade mig perfekt i alla andra avseenden skulle jag inte avstå från att köpa den enbart för utseendets skull. Man skulle ju hitta charmen där också genom personligheten.
 
Kloka reflektioner. En mycket bra sammanfattning av aspekter dessutom, Lager: kanske är det så att utseende är en av de mera subjektiva faktorerna. Det är dock intressant i sammanhanget att notera att (såvitt jag förstått det) empiriska studier av människors estetiska preferenser tycks gå i motsats riktning, både vad det gäller människor och djur. Vad som är en vacker häst, t ex, liksom en vacker man eller kvinna, verkar det råda relativt stor konsensus om, även om den individuella variationen förstås också är stor. I det sammanhanget är det extra intressant att notera den stora variationen av hundraser folk väljer som (särskilt) sällskapshund. Talar det för 'smaken är som baken' eller mera för att våra behov helt enkelt varierar i motsvarande utsträckning?
 
Jag skulle inte kunna ha en hund som jag tyckte var ful men det betyder ju inte att någon annan inte tycker att mina hundar är fula. ;)

När vi valde ras så gick jag efter utseendet först men om inte mentaliteten hade passat oss på den "finaste" rasen så hade vi förstås inte skaffat just den. Rörigt men jag tror ni förstår. :D
 
En som jag känner gillar hundar med lite udda utseenden, icke-söta. Alltså, hon ser att de är "fula" och tilltalas av det. Hon tycker att min hund, som är söt ;) är söt, men hon dras till de som inte är det.
 
Jag måste erkänna att jag inte helt hänger med i frågeställningen.
Menas rubriken "varför väljer man en hundras som man själv tycker är ful?"

Eller "Varför väljer man en hundras som anses vara ful av andra"?
 
Jag önskar att folk kunde tänka lite mindre på utseende av hundar och lite mer på funktion och hälsa... Att folk "inte tänker på utseende" (köper fula hundar) är ungefär lika sant som att hundar kan tala svenska.

Tillägg: Sedan är det väldigt olika vad som är en fin hund. Senast igår visade en vän en bild på en hund för mig som hon tyckte var jättevacker. Det enda fina jag efter lite ansträning kunde hitta var en färgfläck i fin färg ;) Samtidigt tycker jag att mina hundar är extremt vackra, men nog vet jag att det finns de som inte alls tilltalas av deras utseende.
 
Jag kanske är märklig, men jag tycker inte rasen vi valt är supergullig och den vackraste :) Men: den är sund och trevlig. Den perfekta hunden för oss och jag kan inte tänka mig en annan ras nu. Sedan är såklart vår valp sötast i världen :angel: , men det finns raser som är (ful)sötare och vackrare enligt mig - men ofta tycker jag det verkar som att de har fler hälsoproblem (t.ex fransk bulldog).
 
Jag måste erkänna att jag inte helt hänger med i frågeställningen.
Menas rubriken "varför väljer man en hundras som man själv tycker är ful?"

Eller "Varför väljer man en hundras som anses vara ful av andra"?

Då hänger du med precis, eftersom rubriken är tänkt att vara potentiellt tvetydig (för att inte tala om lite provocerande) ;) För att komplicera det ytterligare så kan det ju nämligen också tolkas som en helt objektiv fråga: varför väljer man en hundras som ÄR ful? Det finns många alternativ.
 
Jag tycker hundar som avlats fram för att ha ett utseende som är direkt hälsoskadligt är fula. Tex fransk bulldog, shar pei, räk-schäfer osv. Har oerhört svårt att förstå människor som tycker att ett utseende som orsakar hunden smärta och obehag är sött och stödjer aveln av dessa raser genom att köpa dem. Stackars djur.

I övrigt handlar det väl om olika smak helt enkelt.
 
Jag önskar att folk kunde tänka lite mindre på utseende av hundar och lite mer på funktion och hälsa... Att folk "inte tänker på utseende" (köper fula hundar) är ungefär lika sant som att hundar kan tala svenska.

Tillägg: Sedan är det väldigt olika vad som är en fin hund. Senast igår visade en vän en bild på en hund för mig som hon tyckte var jättevacker. Det enda fina jag efter lite ansträning kunde hitta var en färgfläck i fin färg ;) Samtidigt tycker jag att mina hundar är extremt vackra, men nog vet jag att det finns de som inte alls tilltalas av deras utseende.

:rofl: Den var ju jättefin! :rage:

Jag skulle dock kunna tänka mig att köpa en Malle, även om jag inte tycker att dom är speciellt vackra. :)
 
När det gäller hundar verkar människor tycka olika utseenden är vackra.
Jag tycker tex många raser som anses vackra av många vara rent av fula.
Huskys och alla de där slädhundarna tycker jag är görfula. Speciellt samojeder och alla blåögda.
Medans jag tycker en schäfer är extremt vacker !
Spaniels och retrivers är likadant. Tycker dom är fula hela bunten.
Liksom alla bulldogs. Nej de är inte ett dugg fulsöta ens . de ser vanskapta ut.
Taxar likaså.
Jag tycker vackra hundar är som nämmt schäfer. Herregud de är så fina.
Border collie bearded collie finsk lapphund briard för att nämn några . är enligt mig också vackra..
Det raser jag tycker är vackra är också de jag gillae egenskaperna hos
Så jag antar att många inkl mig själv uppskattar insidan så utsidan blir vacker.
 
Tror att mycket av folks val av hund kan återkopplas till biologiska faktorer som vi har inprogrammerat i oss. Ett bra exempel är Mops. Stora ögon, knubbig extriör - precis som småbarn. Folk följer även trender och de som inte tar hunderiet på så stort allvar (till en början?) köper nog grisen i säcken i större utsträckning. Alltså att de fastnar för en ras baserat på utseende och/eller färg utan att tänka på om hunden passar a) deras livsstil som de har nu, b) plånbok (med sjukdomar, försäkringar och dylikt).

Samtidigt tänker jag hur folk skulle välja ras om alla hundar såg likadana ut i storlek, färg, hårlag men med aktiveringsnivå, rasbundna sjukdomar och temperament/mentalitet som skiljde sig åt.

Sen kanske man ska passa sig för att döma boken efter omslaget - så länge det inte rör sig om ohälsosamma raser. Många här tycker ju till exempel att Mexikanska nakenhundar är läskiga/fula men rasen i sig verkar rätt trevlig och frisk. Min kompis har en Bedlingtonterrier, en ras som är förhållandevis frisk och enkel att leva med men som många anser vara ful pga hur de klipps (vilket väl är lite väl dömande när man nu kan snagga ner dem och få ett helt annat utseende).
 
Då hänger du med precis, eftersom rubriken är tänkt att vara potentiellt tvetydig (för att inte tala om lite provocerande) ;) För att komplicera det ytterligare så kan det ju nämligen också tolkas som en helt objektiv fråga: varför väljer man en hundras som ÄR ful? Det finns många alternativ.
Fast finns det något som är fint eller fult öht? Det är ju en smaksak så att säga mitt exempel nr 2 tycker jag inte finns.
 
Det finns många hundar jag inte tycker är vackra. Utställningsvarianter av arbetande raser, alla hundar med platt nos, underbett, utstående ögon, rynkor, krullsvansar, strävhåriga taxar, krullig päls, lockig päls, skägg, mustascher, hängöron alá blodhund, hängig hud, osund kroppsform ect.

Jag gillar en sund kroppsform, helst något längre än hög. En rak, stark rygg och ett proportionerligt, något kilformat huvud. Ståndöron eller tippöron och medelstora, mandelformade ögon. En uppdragen buklinje, lagoma vinklar och en rak svans i viloläge som får en härlig båge när den lyfts. Gärna kort eller medellång päls. Inga överdrifter, bara funktionella drag. Jag gillar när de ser ut att kunna arbeta länge :love:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp