Vett och etikett i sociala medier

[Sezziyanen]

Du har tråkig ton så jag slutar prata med dig nu.

Din attityd mot mig var inget vidare heller, så lika bra det.

 

[Saeta]

Jag vet inte vad jag ska svara på det andra. Vad som hjälper mig, är inte på något vis min fråga här.

Vad som bekymrar mig när det gäller att skriva mycket om den egna psykiska ohälsan på nätet har jag ju redan skrivit. Jag tror att det riskerar att befästa identiteten som sjuk och därmed sjukdomen hos den som skriver.

Fast det behöver den ju inte göra. Inte hos alla. Det finns säkert personer som passar in på din beskrivning. Men det finns ju dom som inte gör det också. Sen tror jag inte att någon VILL vara sjuk.

 

[EmmaBovary]

Ja alltså, så är det ju med allt. Vissa saker går "över styr" och vissa saker inte. Vissa personer klarar inte av att hålla en "sund, jämn nivå" (vilket såklart också är okej!) och vissa andra gör det. Det gäller inte bara psykisk ohälsa. Men just psykisk ohälsa verkar vara ett ämne som triggar folk. Inte på så sätt att det triggar andra att "vilja" må dåligt, utan själva ämnet i sig.

Jag har inga direkta åsikter om Berny, längre. Det var längesen jag läste hennes böcker och jag har aldrig följt henne på sociala medier. Om ni dessutom har gemensamma bekanta så har du säkert en helt annan bild av det hela. Nu minns jag inte när hennes första bok kom, men jag läste den när jag var runt 14-15. Känslig ålder att läsa såna böcker. Absolut. Ibland kan jag önska att en kunde sätta en spärr på de lite "grövre/djupare" texterna vissa/jag skriver. Inte för att just mitt innehåll kanske är speciellt triggande. Men över lag så hade det varit bra att barn kanske hade kunnat få en censur. Eller titta på det tillsammans med en förälder eller något.

Men nej, jag tycker fortfarande att det är stor skillnad på att hetsa och pusha till anorexi och att dela med sig av sin vardag. Det är en enormt stor skillnad. Ser du inte skillnaden mellan:

Jag skulle liksom inte pusha för att få folk att börja må dåligt. Jag tror helt ärligt inte att någon vill att andra ska må dåligt. När jag skriver om mitt mående och min vardag så betyder ju inte det att jag vill att andra ska ta efter. Skriver jag om något som jag vet med mig att andra kan bli triggade av så gör jag en varning innan. Men samtidigt så tror jag att det är rätt omöjligt att komma in på mina sociala medier "av en slump" och inte ha en aning om vad det är jag kommer prata om. Det är rätt uppenbart att min röda tråd är psykisk ohälsa och kroppspositivism. Sen har alla ett eget ansvar också. Jag gör det jag kan för att varna om något är extra triggande. Väljer folk ändå att gå in och läsa/lyssna så är det inget jag kan göra något åt. Dom har blivit varnade och vet alltså vad dom ger sig in på.

Det är lite liknande med skräckfilmer. Jag skulle ju inte direkt tvinga en person att titta på en skräckis om jag vet att hen mår dåligt av det. Däremot kan jag berätta om vad filmen handlar om och utifrån det se om personen vill titta eller inte. Då har personen fått en varning och det är upp till hen om hen vill utsätta sig för något som eventuellt kan trigga.

Jag säger fortfarande att jag ser en tydlig skillnad mellan att hetsa och att dela med sig av sina erfarenheter. Men jag vidhåller att det finns en gråzon mellan de två ytterligheterna. Och såklart har alla ett eget ansvar och allt det där, och jag menar fortfarande inte att någon ska göra avkall på sig själv genom censur. Däremot så tycker jag fortfarande att det är viktigt att vara medveten om att det finns en risk för att man fastnar i sitt mående när det ibland romantiserar och idealiseras. Då menar jag framförallt att man som läsare/åskådare kanske ska stanna upp och rannsaka sig emellanåt och inte dras med i gemenskapen för långt utan insikt. Inte att upphovsmannen nödvändigtvis ska låta bli att skriva eller producera videos.

 

[Saeta]

synliggöra till priset av att blotta privata och plågsamma sidor av sitt liv för ett altruistiskt mål som förvånansvärt många drabbade orkar ha och delar?

och får jag fråga vad meningen med att synliggöra är? Vad är det för tabun som måste krossas, vad kring något så ensidigt negativt som psykiska sjukdomar är det som måste ut i ljuset, accepteras och normaliseras? Jag fattar att stigman sällan leder till något bra, och det är jättebra om folk blir bättre på att uppskatta symptom hos sig själva och hos andra så att det leder till hjälp, men det är inte det jag ser. Jag ser cyberkondri och bekräftelsebehov.

Fast jag ser inte psykisk ohälsa som något en ska hålla för sig själv.
Jag mår bra av att andra mår bra av att läsa och lyssna på det jag skriver och pratar om. Att kunna visa andra att det inte är något att skämmas över, att känna att en inte är ensam. Jag önskar att jag hade haft en sån person att se upp till när jag var yngre. För ja, min största målgrupp är unga tjejer.

Du kanske själv inte har erfarenhet av att följa folk som pratar om psykisk ohälsa. Då hade du nog förstått att dom flesta personerna inte pratar om det för att få bekräftelse. Jag kan inte komma på en enda person som pratar om sin psykiska ohälsa för att få bekräftelse, och då följer jag (och känner) otroligt många inom den branschen som pratar om det. Du får gärna ge exempel på folk som pratar om det för att få bekräftelse.

 

[Saeta]

Jag har varit anorektisk sedan innan det var ett begrepp, typ långt innan internet.
Jag sprang o spydde så fort jag åt annat än te o skorpor. Jag raddade upp en arsenal av vitaminer o mineraler när sällskapet åt mat. Innan jag kunde få i mig te o skorpor behövde jag plocka ut alla jod indränkta kompresser jag hade i munnen.

Vad tråkigt att höra. Hoppas du har kontroll över din ätstörning idag.

Det är lite det här jag menar också med att triggervarna. Jag som själv har en ätstörning blir extremt triggad av detta och tänker att "hoppsan, till frukost åt jag mer än bara tre skorpor, och jag är inte ens klar med dagens matintag, kanske borde jag skippa resten av måltiderna...".
Jag skulle alltså själv kunna dela med mig och skriva så på min insta eller prata om det på min youtubekanal. Utan att dölja något. Men eftersom det är ett ämne som många blir triggade av så är jag alltid tydlig med att varna innan. Jag skriver alltså "VARNING" och vad det är jag kommer prata om så känsliga personer kan välja själva om dom vill läsa eller inte.

 

[Saeta]

Jag säger fortfarande att jag ser en tydlig skillnad mellan att hetsa och att dela med sig av sina erfarenheter. Men jag vidhåller att det finns en gråzon mellan de två ytterligheterna. Och såklart har alla ett eget ansvar och allt det där, och jag menar fortfarande inte att någon ska göra avkall på sig själv genom censur. Däremot så tycker jag fortfarande att det är viktigt att vara medveten om att det finns en risk för att man fastnar i sitt mående när det ibland romantiserar och idealiseras. Då menar jag framförallt att man som läsare/åskådare kanske ska stanna upp och rannsaka sig emellanåt och inte dras med i gemenskapen för långt utan insikt. Inte att upphovsmannen nödvändigtvis ska låta bli att skriva eller producera videos.

Då förstår jag!
Därför är det superviktigt att faktiskt triggervarna innan, tycker jag. Så att personen som läser är beredd på vad som kommer. Det är ju alltid bra att stanna upp och rannsaka sig själv när en läser eller ser något, oavsett vad det är!

 

[the_connemara]

Kanske det vore lämpligt att starta en egen tråd för psykisk ohälsa på sociala medier och var gränsen går för att prata om/vara öppen med det och att göra det till en identitet? Verkar finnas rätt mycket att diskutera kring det som kanske inte riktigt hör till trådens ämne helt och hållet.

Ja! @LenaH

 

[Niyama]

Vad tråkigt att höra. Hoppas du har kontroll över din ätstörning idag.

Det är lite det här jag menar också med att triggervarna. Jag som själv har en ätstörning blir extremt triggad av detta och tänker att "hoppsan, till frukost åt jag mer än bara tre skorpor, och jag är inte ens klar med dagens matintag, kanske borde jag skippa resten av måltiderna...".
Jag skulle alltså själv kunna dela med mig och skriva så på min insta eller prata om det på min youtubekanal. Utan att dölja något. Men eftersom det är ett ämne som många blir triggade av så är jag alltid tydlig med att varna innan. Jag skriver alltså "VARNING" och vad det är jag kommer prata om så känsliga personer kan välja själva om dom vill läsa eller inte.

Jag tycker det är att göra det väldigt enkelt för sig om man tänker att "jag skriver en varning innan, så kan känsliga personer välja själva". Det funkar i vissa fall, i andra fall kommer just de som kanske inte mår så bra av att läsa/lyssna dras dit som magneter, ändå.

 

[Sezziyanen]

synliggöra till priset av att blotta privata och plågsamma sidor av sitt liv för ett altruistiskt mål som förvånansvärt många drabbade orkar ha och delar?

och får jag fråga vad meningen med att synliggöra är? Vad är det för tabun som måste krossas, vad kring något så ensidigt negativt som psykiska sjukdomar är det som måste ut i ljuset, accepteras och normaliseras? Jag fattar att stigman sällan leder till något bra, och det är jättebra om folk blir bättre på att uppskatta symptom hos sig själva och hos andra så att det leder till hjälp, men det är inte det jag ser. Jag ser cyberkondri och bekräftelsebehov.

En vettig funktion av att "synliggöra" är att andra i liknande situation kan inse att de inte är ensamma som har liknande problem. Dvs, det är inte fel på bara dem medans alla andra "fungerar" i skallen. Det ser jag som det viktigaste. Normaliseras tycker jag inte det skall göras, det låter då för mig som man inte strävar efter att folk med problem skall nå ett mål av att må bättre. Det är inte normalt eller önskvärt för någon att vara rejält deprimerad tex.

I övrigt ser jag också mycket av det du nämner.

 

[the_connemara]

Jag gillar att diskutera och stör mig nog faktiskt allra mest på när den röda tråden inte följs (eller ens finns). Hatar att inse att jag lagt min tid på sådant som inte leder någonstans!

 

[Sezziyanen]

Fast jag ser inte psykisk ohälsa som något en ska hålla för sig själv.
Jag mår bra av att andra mår bra av att läsa och lyssna på det jag skriver och pratar om. Att kunna visa andra att det inte är något att skämmas över, att känna att en inte är ensam. Jag önskar att jag hade haft en sån person att se upp till när jag var yngre. För ja, min största målgrupp är unga tjejer.

Du kanske själv inte har erfarenhet av att följa folk som pratar om psykisk ohälsa. Då hade du nog förstått att dom flesta personerna inte pratar om det för att få bekräftelse. Jag kan inte komma på en enda person som pratar om sin psykiska ohälsa för att få bekräftelse, och då följer jag (och känner) otroligt många inom den branschen som pratar om det. Du får gärna ge exempel på folk som pratar om det för att få bekräftelse.

Håller helt med, det är inte något som en ska hålla för sig själv. Sen måste man förstås ingen berätta för andra för den skull heller om de inte vill, utan att behöva ge en förklaring varför, IMO.

Jag tror inte det vanliga är att nån skulle prata om psykisk ohälsa bara för att få bekräftelse. Nu är det ju iofs svårt att läsa folks hjärnor och veta om deras syften, men det är min uppfattning. Men det betyder ju inte för den skull att sådana situationer inte skulle kunna uppstå ändå. Dvs onda cirklar där en person kan grotta ner sig i sina problem och aldrig få mer än väldigt ytliga kommentarer som håller hela grejen igång i all oändlighet. Jag tror det är extremt svårt för en anonym person online att hjälpa någon ur en sån negativ situation via text. Och risken finns att man kan fastna där, tycker jag.

 

[MiniLi]

Då förstår jag!
Därför är det superviktigt att faktiskt triggervarna innan, tycker jag. Så att personen som läser är beredd på vad som kommer. Det är ju alltid bra att stanna upp och rannsaka sig själv när en läser eller ser något, oavsett vad det är!

Fast alltså, när det gäller just ätstörning så finns det inte en chans att en ”triggervarning” skulle stoppa. En triggervarning förutsätter ju att personen klarar av att tänka ”det här kommer sluta illa för mig” OCH avstå att titta. Extremt många människor med ätstörning följer folk på sociala medier som de mår väldigt dåligt av, men de klarar ju ändå inte av att sluta.
Hela ätstörningen är ju en rad beteenden som personen gör trots att hen ofta någonstans ”vet” att det inte blir bra.
Det är möjligt att triggervarning funkar på andra områden, men garanterat inte när det gäller ätstörning.

Jag vet faktiskt inte en enda patient som bloggat eller dylikt om sin ätstörning och som klarar av att göra det på ett hjälpsamt sätt.

 

[MiniLi]

Förövrigt tycker jag att ”sjukdomsvinst” är en olycklig term som är ganska nedlåtande. Däremot är det ofta viktigt att utforska vad destruktiva beteenden fyller för funktion. Någon funktion fyller det ju, annars hade man aldrig fortsatt att ägna sig åt saker som blir jättedumt för en.
Ofta handlar det ju om att man saknar funktionella strategier och istället har hamnat i en ond cirkel med långsiktigt dåliga strategier.

 

[cirkus]

Vi behöver inte diskutera någonting alls, ja eller nej hade räckt. Eller inget svar alls om du inte vill svara. Överlag så anser jag det intressant att veta om ifall en person har personliga erfarenheter eller inte när man diskuterar en sak, ja.

Fast spelar det nån roll om man har personliga erfarenheter?
Oavsett ämne alltså.

 

[Singoalla]

Ny tråd här: http://www.bukefalos.com/threads/sjukdomsvinst-och-psykisk-ohalsa.1461953/

För övrigt är inte OT förbjudet på Buke och jag tycker nog att vissa har blivit lite väl allergiska mot det Diskussioner kan utvecklas ibland. Men, det tillhör väl god sed och ton att bryta ut den så nu är detta gjort.

 

[Hedinn]

Ny tråd här: http://www.bukefalos.com/threads/sjukdomsvinst-och-psykisk-ohalsa.1461953/

För övrigt är inte OT förbjudet på Buke och jag tycker nog att vissa har blivit lite väl allergiska mot det Diskussioner kan utvecklas ibland. Men, det tillhör väl god sed och ton att bryta ut den så nu är detta gjort.

Jag uppskattar faktiskt när diskussioner utvecklas, men jag tror också att ett ämne som tar över helt på det här sättet gör sig bättre i en egen tråd. En annan sak när det blir vissa sidospår.

 

[the_connemara]

Ny tråd här: http://www.bukefalos.com/threads/sjukdomsvinst-och-psykisk-ohalsa.1461953/

För övrigt är inte OT förbjudet på Buke och jag tycker nog att vissa har blivit lite väl allergiska mot det Diskussioner kan utvecklas ibland. Men, det tillhör väl god sed och ton att bryta ut den så nu är detta gjort.

Erkänner mig lättirriterad efter senaste halvåret Följer din nya med stort intresse!!

 

[Singoalla]

Erkänner mig lättirriterad efter senaste halvåret Följer din nya med stort intresse!!

Förståeligt! Ja, den tog ju fart snabbt

 

[the_connemara]

Förståeligt! Ja, den tog ju fart snabbt

Kan tyvärr inte bidra ens Men väldigt intressant att läsa ur olika perspektiv här så hoppas på att inläggen bryts ut om vår tålmodiga mod orkar just diskussionerna ur olika perspektiv kring "samma" sak är vad jag älskar med buke

 

[LenaH]

Ja! @LenaH

Hoppträning nu då!