Vinterföräldrar -17/18, del 5

Status
Stängd för vidare inlägg.
@soom
Tillägg, kanske också värt att ta ett samtal med sambon om hur han känner och att han "ger upp". Helt normalt att han känner så såklart, men han måste nog komma igenom det för att lösa den onda cirkeln. Och ta snacket när allt är bra inte när bebis är ledsen :) Kam jag tipsa om av egen erfarenhet :D
 
Inatt sover vi borta för första gången! Ska vara hos mina föräldrar hela helgen, spännande att se hur det går!

Kotten har också fått rotavaccin och verkar helt okej. Lite lös i magen och lite magknip, men inte så farligt.
 
Och bara för det fick jag gå in och ta över nattningen ikväll :angel::D
Men det berodde mest på att kotten inte kom till ro att äta pga ljuset i fönstret, och för att sitta så han inte såg det blev man tvungen att sitta i skräddarställning vilket inte sambon reder ut, så jag tog över och sa åt honom att gå och stretcha :sneaky:
 
Tack alla som har svarat! Ni har såklart helt rätt i att han måste få klara det själv, och att det är bra att jag inte alltid finns i närheten. Men jag tänker det är för lång tid just nu. Går det inte bra så är det sex långa timmar, och just nu definierar han allt missnöje som han inte kan trösta direkt som "går dåligt". Jag är alltså rädd att det bara ska sänka honom istället. Han frågade om jag skulle iväg, jag frågade vad han tyckte och han ville göra nåt tillsammans var svaret. Kursen återkommer i maj, jag tror att jag ska fortsätta lämna kortare stunder (dvs 1-3 tim) så att han får bygga upp lite självförtroende på det, och gå nästa omgång istället.

Jag kämpar stenhårt med att inte kliva in och ta över när hon skriker. Det är skitsvårt, jag vill inget hellre än trösta henne men inser ju att det är dåligt för alla, så i de situationerna biter jag ihop och fortsätter med det jag gör.

Det hjälper mig jättemycket att ni skriver att det är olika saker som funkar, jag har tänkt att funkar det för mig så funkar det för alla :o. Men det är klart att det inte är så. Tar till mig det! Borde hjälpa mig att slappna av lite.

Vi har pratat om det, men timingen var nog inte optimal. Bebis sov visserligen, men han var trött och uppgiven. Ska ta upp det igen när humöret är bra.

Har haft ambitionen att han ska ge ett mål om dagen, men jag hatar att pumpa så det har inte riktigt blivit så. Det stämmer säkert att det är bra för relationen, så jag ska skärpa mig med det.

Jag var på mammasamtal i veckan. Frågade om det inte fanns pappasamtal, men det gjorde det inte än, fast det fanns önskemål om det. Tror det hade behövts.
 
Har aldrig sett lilla F gråta så mycket som ikväll. Misstänker Rota-vaccinet. Helt fruktansvärt! Jag tog ett varmt bad med henne vilket hjälpte en stund medan min man cyklade i ilfart till närmaste kvällsöppna apotek och köpte Alvedon-droppar. Ok att ge enligt 1177 från 5 kg. Hoppas det värsta är över, nu sover hon.
 
@soom har också tänkt på att jag fick göra test för att kolla hur jag mådde men sambon har inte fått något alls, trots att jag förstått det som att förlossningsdepression (eller vad det ska kallas för pappor?) är typ lika vanligt bland pappor som mammor...
Sambon och kotten var ju själva på bvc idag, hade tex varit ett utmärkt tillfälle att kolla hur han mår. Istället frågar bvc-sköterskan om mig och hur jag har det?
 
Har aldrig sett lilla F gråta så mycket som ikväll. Misstänker Rota-vaccinet. Helt fruktansvärt! Jag tog ett varmt bad med henne vilket hjälpte en stund medan min man cyklade i ilfart till närmaste kvällsöppna apotek och köpte Alvedon-droppar. Ok att ge enligt 1177 från 5 kg. Hoppas det värsta är över, nu sover hon.
Oj, vad jobbigt! Kotten grät ganska tröstlöst (verkligen grät, inga skrik) efter sista tuppluren idag, då tror jag han hade ont... annars har det faktiskt varit helt lugnt, hoppas lilla F får bättring snart och att Alvedonen lindrar!
 
Tack alla som har svarat! Ni har såklart helt rätt i att han måste få klara det själv, och att det är bra att jag inte alltid finns i närheten. Men jag tänker det är för lång tid just nu. Går det inte bra så är det sex långa timmar, och just nu definierar han allt missnöje som han inte kan trösta direkt som "går dåligt". Jag är alltså rädd att det bara ska sänka honom istället. Han frågade om jag skulle iväg, jag frågade vad han tyckte och han ville göra nåt tillsammans var svaret. Kursen återkommer i maj, jag tror att jag ska fortsätta lämna kortare stunder (dvs 1-3 tim) så att han får bygga upp lite självförtroende på det, och gå nästa omgång istället.

Jag kämpar stenhårt med att inte kliva in och ta över när hon skriker. Det är skitsvårt, jag vill inget hellre än trösta henne men inser ju att det är dåligt för alla, så i de situationerna biter jag ihop och fortsätter med det jag gör.

Det hjälper mig jättemycket att ni skriver att det är olika saker som funkar, jag har tänkt att funkar det för mig så funkar det för alla :o. Men det är klart att det inte är så. Tar till mig det! Borde hjälpa mig att slappna av lite.

Vi har pratat om det, men timingen var nog inte optimal. Bebis sov visserligen, men han var trött och uppgiven. Ska ta upp det igen när humöret är bra.

Har haft ambitionen att han ska ge ett mål om dagen, men jag hatar att pumpa så det har inte riktigt blivit så. Det stämmer säkert att det är bra för relationen, så jag ska skärpa mig med det.

Jag var på mammasamtal i veckan. Frågade om det inte fanns pappasamtal, men det gjorde det inte än, fast det fanns önskemål om det. Tror det hade behövts.

Här har öppna förskolan pappa"grupp"(tider snarare). Nåt att kolla upp eller föreslå kanske?

Det jag egentligen skulle säga är att min sambo hade liknande problem med sonen. Så länge amningen var huvudfödan hade de svårt att vara ensamma och sambon försökte men blev väl osäker/uppgiven med missnöjd bebis och vetskapen om att han inte kunde göra allt (läs amma) för att trösta. Vet att han kunde tycka det var "skönt" (missförstå mig rätt) att se att jag inte alltid heller kunde trösta direkt. Som sagt, för oss släppte det när vi introducerade fast mat. Vi kunde säkert gjort/försökt mer (och jag hoppas det går bättre nu med lillasyster) men det kändes inte värt det då det mest ledde till osäkerhet hos sambon och dåligt samvete hos mig.
 
Angående pappa vs mamma upplever jag det tufft att släppa kontrollen och ge min man tid att trösta. Hon lugnar sig ju snabbare med mig men samtidigt måste de få förtroende för varandra och bygga en egen relation. Min man har tyckt det varit jobbigt att känna sig otillräcklig men de börjar bli allt tryggare med varandra och lilla F skiner upp som en sol när han kommer hem från jobbet.
 
Oj, vad jobbigt! Kotten grät ganska tröstlöst (verkligen grät, inga skrik) efter sista tuppluren idag, då tror jag han hade ont... annars har det faktiskt varit helt lugnt, hoppas lilla F får bättring snart och att Alvedonen lindrar!

Ja, det var riktigt tufft! Usch, hon gallskrek och grät så tårarna sprutade. Känslan av maktlöshet var enorm. Hoppas Kotten slipper undan mer ont!
 
@soom Vi hade en liknande situation här hemma med första barnet. Jag minns fortfarande när pappan fullständigt bröt ihop när bebisen var 5 veckor gammal och stod och grät över det hela i vardagsrummet. Han ville så gärna avlasta och precis som du skriver så kom han alltid hem när det gnälliga började.

Vi hade väl en annan strategi än vad de flesta andra verkar ha och jag tror på att man får göra det som passar ens familj bäst. Han fick helt enkelt bli lite curlad och fick ta bebis så fort han var mätt och glad så han inte behövde kämpa så mycket med missnöjet. Så att de fick en trygg och positiv grund att stå på, och pappan fick bygga upp lite självförtroende.
Självklart behövde han och bebisen tid för sig själva och hitta sina egna knep men det fick komma pö om pö. Vi gjorde det som vi mådde bäst av och jag skulle ha svårt att njuta av att vara borta länge själv och veta att de hade det kämpigt. Pappan skötte då der mesta av markservicen så man kan säga att vi jobbade i ett lag för att få vardagen att bli så bra som möjligt:)

Fram till i höstas har sonen varit mammig men nu är det verkligen pappa som gäller! Och vi stökar inte till det om det inte behövs så nu tar t.ex pappan alla nattningar om han inte är iväg på nåt.
Allt har sin tid!
(Kan tillägga att vi delat föräldraledigheten 50/50 så det var inte det som gav mammigheten)
Och ett stort obs på att detta var vad som passade oss bäst och att jag där och då (och nu med ny liten bebis) inte hade något behov av särskilt mycket tid iväg på egen hand.

Och så det där med att använda amningen som ursäkt/vara bitter på. Så var det hos oss också och jag tror att det är lätt hänt när det är "den stora skillnaden" (för man tenderar ju att glömma bort de där 9 månaderna som gravid...) och i början är det svårt för då vill de flesta bebisarna äta mest hela tiden så då blir det ju en stor skillnad mellan er om ni inte ger flaska. Men håll ut! (Om ni vill såklart) Snart är ni vid de magiska tre månaderna;) det blir (för de flesta) lättare då!
 
@soom har också tänkt på att jag fick göra test för att kolla hur jag mådde men sambon har inte fått något alls, trots att jag förstått det som att förlossningsdepression (eller vad det ska kallas för pappor?) är typ lika vanligt bland pappor som mammor...
Sambon och kotten var ju själva på bvc idag, hade tex varit ett utmärkt tillfälle att kolla hur han mår. Istället frågar bvc-sköterskan om mig och hur jag har det?

Det där är märkligt! Pappan ställs ju inför samma livskris som nybliven förälder och lider av exakt samma sömnbrist och oro, vilket såklart ökar risken för depression.
 
Här har öppna förskolan pappa"grupp"(tider snarare). Nåt att kolla upp eller föreslå kanske?

Det jag egentligen skulle säga är att min sambo hade liknande problem med sonen. Så länge amningen var huvudfödan hade de svårt att vara ensamma och sambon försökte men blev väl osäker/uppgiven med missnöjd bebis och vetskapen om att han inte kunde göra allt (läs amma) för att trösta. Vet att han kunde tycka det var "skönt" (missförstå mig rätt) att se att jag inte alltid heller kunde trösta direkt. Som sagt, för oss släppte det när vi introducerade fast mat. Vi kunde säkert gjort/försökt mer (och jag hoppas det går bättre nu med lillasyster) men det kändes inte värt det då det mest ledde till osäkerhet hos sambon och dåligt samvete hos mig.
För oss blev det väldigt annorlunda med lillasyster. Pappa-bebis relstionen kom så naturligt och han känns så mycket tryggare. Men jag är ändå nöjd med upplägget vi hade med första barnet, jag hade inte varit bekväm med att forcera fram något. Han låg efter i anknytningen helt enkelt och det måste få vara ok.

Och jag håller med om att fast föda var en vändpunkt!
 
Huff! Vilken dag. Runt lunch blev hon så himla ledsen, bara grät massa och inget funka. Hade tur att min mamma var här så jag kunde få äta och få lite hjälp iaf..

Hon har vägrat sova idag överhuvudtaget, somnade en stund i selen till slut men vakna sekunden jag skulle lägga ner henne. Fortsatt sova mikro stunder hela dagen, så hon har såklart varit övertrött och gnällig. Misstänkte lite magknip med, hon somnade först nu vid 23 för natten... efter två enorma bajsblöjor :up:

Så nu blir det sova och hoppas på bättre dag imorgon!
 
Hua, det här med att vara på resande fot... Vi är alltså hos mina föräldrar, inkvarterade i mitt gamla sovrum som är överbelamrat med grejer så vi knappt får plats. Bäddat åt kotten (babynest) och en vuxen i 120säng, och en luftmadrass bredvid.

Jag tog sängen först samt gav första flaskan, när det var dags att byta för andra matningen inser vi att luftmadrassen läcker och har typ noll luft kvar.... :meh:

Så här ligger jag på världens mest obekväma soffa och kan inte sova. Mina föräldrar är morgonpigga och går gissningsvis upp inom en timme. Blir sjukt mycket sömn för min del :wtf:
 
Idag jobbar jag första heldagen borta ifrån hemmet, 09-15. Blev lite taskig timing då mannen är sjuk så farmor får vara hemma med bebis. Dom är ju iofs väl anknytna så ska inte vara några problem, men oj vad jobbigt det kändes i mammahjärtat att skiljas från bebis imorse!
 
Bråkig idag igen.. börja ungefär samma tid som igår också, men tror inte det är något magknip idag. Börjar misstänka fas.
Hon vägrar verkligen sova, bara skriker och är missnöjd fast hon är jättebra trött. Enda som funkar är att sätta henne i selen, där somnar hon till slut. Men får absolut inte lägga ner henne efter hon somnat utan får ha henne kvar i selen. Idag orkade jag inte med skriket så tog på mig hörlurar..

Innan allt började hade vi precis varit på en härlig promenad i solen :)
 
Ronja var fantastisk igår. Vi har vart i slottsskogen och kollat pappa när han sprungit tough viking. Trots allt stoj och stim sov hon sig genom hela evenemanget.

Inatt har hon inte vaknat en gång, så vi tvångsmatade henne nu vid halv åtta, sedan somnade hon om igen.
IMG_20180421_120020.jpg
 
Än så länge är Ronja en otroligt okomplicerad bebis och jag förstår vad folk menar med att "hade vi fått den vilda först, då hade det inte blivit fler". Dock är det inte fören nu när vi kan jämföra två barn som vi faktiskt inser hur Havanna var. När vi var i det, då var det egentligen aldrig jobbigt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Hela Buke bakar -julspecial! Årets julupplaga av Hela Buke bakar har celebert besök i form av de ökända brittiska domarna Paul...
47 48 49
Svar
977
· Visningar
30 733
Hundträning En ny tråd måste vi ju ha nu när den gamla har nått 2000 inlägg :). I lördags hade vi en heldagskurs på klubben med mycket nyttig...
37 38 39
Svar
772
· Visningar
61 901
Senast: Bulldoozer
·
  • Låst
Gravid - 1år Eftersom vi fyllt den gamla tråden startar jag en ny. Kopierar in vad jag tror är den senaste listan. Mars 28/2, KarinStarfighter, 33...
102 103 104
Svar
2 071
· Visningar
110 194
Senast: lillebill
·
Gravid - 1år Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
13
· Visningar
1 777
Senast: Sofie.S
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp