Tyvärr, ja. Det har hon nog aldrig kunnat på riktigt. Precis som makens pappa.Herregud
Är det oavsett om det är du som försöker säga eller din man? Tråkigt om hon inte ens kan lyssna på sin son.
Ja hon är ju tre med allt vad det innebär i trots, förutom att hon då anpassar sig till att vara storasyster. Tyvärr blir det mycket nej och förmaningar just nu eftersom hon är lite väl burdus mot lillebror.
Och sen kommer jag, stark - självständig - tar inte bullshit. Blir ett hot, speciellt eftersom jag lyfter maken och öppnar ögonen. Visar andra vinklar. Kommer med ett helt annat bagage än vad de här föräldrarna varken kan föreställa sig eller vill tro. En evig kamp under ytan, även om vi kan ha trevligt ihop.
Men som trött och utmattad småbarnsmamma orkar jag inte med den onämnda kampen längre. Jag orkar inte med deras skit. Och jag låter det komma upp. För annars skulle jag nog ta mitt bagage och flytta tillbaka till Stockholm i ren oförklarlig vrede. Det är skillnaden med för ett år sen och alla år innan. Och det är ingen som hänger med i den förändringen. Nog inte ens jag själv heller.
Liksom bara en sån grej, att svärmor vaaarje gång måste häpnas över hur lik Knoddrick är sin pappa eller hans släktingar. Jag har aldrig förnekat det eller bestämt hävdat att hon bara är lik mig. Så varför måste hon då så aktivt leta kort som bekräftar hennes påstående? Eller är det bara jag som är känslig?!?
Hon kommer nog bli en jättebra storasyster när hon fått landa lite. Kan ju vara en jobbig ålder bara i sig själv.
