Volt.

[attempt]

När jag ibland rider i volt så drar sig min häst utåt eller innåt och liskom rätar ut sig, han snävar av volten och springer so en älg..
Vad ska jag göra åt detta?

 

[Polly_Mulle]

Sv: Volt.

Om man samlar ihop alla dina trådar så verkar du ha ganska mkt problem? Du har inte funderat på att ta ut en tränare? Att rida något annat än skritt i dgasläget och leta efter en bra sökning och arbetsform känns som en dum idé. När skritten fungerar, formen sitter, hästen jobbar ställd och böjd på skrittvolter åt båda håll så kan det vara dags att lägga in lite trav, lugnt tempo. Rusar hästen får du gå tillbaka och skritta. Att få till volterna... Tja ställ inåt med ledande tygeltag (inte trängande mot manken) och inner skänkel. Det är inte lätt på en omusklad/felmusklad häst!

 

[IngelaH]

Sv: Volt.

Som ovanstående har sagt, så kan man om man söker på inlägg startade av Rebeccah, se att du har väldigt mkt problem med den grundläggande ridningen.

Inlägg startade av Rebeccah

När vi frågade en annan gång, så hade du skaffat dig en instruktör. Varför använder du dig inte av den, i stället. Det är alltid lättare att hjälpa en ryttare, när man får se ryttaren "in real life" och kan hjälpa den på plats.

Men jag ska göra ett försök. När man rider på ridskola, har man ofta det problemet, som du tar upp. Hästen vill gärna falla inåt och när den har fallit tilräckligt långt innanför spåret, kan den ställa sig och sova. För då är den ju på medellinjen typ. Det finns också hästar, som gärna rusar också, precis som din.

En övning, som jag har haft mkt nytta av i mitt arbete med att utbilda bland annat ridtravare, samt att få kontroll över min ibland något överpigga 22-åriga dam, är denna....

I stället för att i huvudet tänka att man ska rida en rund volt, så tänker man sig att volten ser ut så här:

Man tänker sig volten, som en månghörning, med korta korta raksträckor i stället för en "lång voltlinje". På alla korta korta raksträckor, varierar man gångart och tempo.

Man börjar med att göra avsaktningar ett par steg och sen mjukt komma fram i högre gångart igen, avsaktning o mjukt fram igen efter ett par steg. Givetvis gäller det mellan halt och skritt också.

När hästen lyssnar på avsaktningar och övergångar, "tänker man" bara avsaktning, så att man bara gör en tempominskning ett par steg. När man får igenom en tempominskning några steg, så ökar man tempot några steg och så vidare.

När hästen lyssnar även på tempominskningen, tänker man bara "halt", men precis innan hästen stannar rider man fram igen. Då har man lyckats göra en halvhalt. Så småningom, ska halvhalterna bli mer och mer osynliga. Men man ska ändå känna att hästen lyssnar på dem. För halvhalterna är viktiga, särskilt när man har en pigg, eller outbildad häst. Halvhalten hjälper hästen att balansera sig och förbereda sig inför nästa uppgift.

OBSERVERA!!! Sitt nu inte i flera timmar och försök få igenom ALLA dessa mål, på ett och samma pass om du och din häst ännu inte är mogna för det.

Dag ett och två, kan du jobba på avsaktningar och övergångar...

Dag tre, kan ni gå ut och andas. Tänk på att du även ute, kan träna på avsaktningar och övergångar.

Dag fyra och fem, kan ni repetera avsaktningar och övergångar i ett par minuter och sedan gå över till att träna tempominskningar.

Dag sex, kan ni gå ut och andas igen. Tänk på att du även ute, kan träna på avsaktningar, övergångar och tempominskningar.

Dag sju, kan vara vilodag.

Dag åtta och nio, kan ni repetera avsaktningar, övergångar och tempominskningar i en kvart, tjugo minuter och sen gå över till att träna halvhalter.

och så vidare och så vidare.

Men snälla, ta hjälp av instruktör. Det tar en sekund att lära en häst fel sätt... och en livstid att lära den rätt. Min häst, har någon lärt att när man tar tygeln är det trav eller gaolpp som gäller. Jag har suttit och jobbat med det i fyra och ett halvt år. Men hon har fortfarande inte förstått det. Så innan du förstör din häst, eller skadar dig själv, kosta på dig en instruktör. Det kostar lite pengar. Men det är värt det.

Mvh

IngelaH

 

[lakrits]

Sv: Volt.

Din häst orkar inte gå ställd helt enkelt....
Antagligen är den stel behöver jobbas mycket med sidoförande, uppmjukande rörelser.

När man "rider fram/värmer upp" hästen så ska den ridas fram tills den är mjuk och lösgjord i hela kroppen.
På ridskola får man oftast lära sig att det räcker att skritta fram hästen i 10 minuter och sedan är dags att börja arbetspasset....det är helt fel.

Först så tar det ca. 15 minuter för ledvätskan att smörja upp hästens leder. Sedan behöver musklerna värmas och mjukas upp innan man kan börja jobba med hästen.

Med min häst kan det ibland räcka med 20 minuters uppvärmning i skritt, ibland 40 minuter och då är det de enda vi gör det passet.

Med klar uppvärmning menar jag att hästen går att ställa, böja och går i korrekt form utan stelhelt osv.

Jag tror att din pålle inte är riktigt lösgjord och inte orkar hålla sig kvar på volten riktigt...

Lycka till........du vet vart jag finns

 

[attempt]

Sv: Volt.

Tack för era svar. =) Nu ska jag inte fråga mer dumma frågor, hehe. Ska träna nästa vecka för instruktör..

 

[IngelaH]

Sv: Volt.

Tack för era svar. =) Nu ska jag inte fråga mer dumma frågor, hehe. Ska träna nästa vecka för instruktör..

Det finns inga dumma frågor!

 

[attempt]

Sv: Volt.

Förresten, jag måste skriva att dagens ridtur gick som på en dans idag. Han var uppmärksam på varenda rörelse och ord jag gjorde/sa. Tillslut knöt jag fast tyglarna i sadelhornet och red hela vägen hem utan tyglar, i alla gångarter! Underbara häst

 

[IngelaH]

Sv: Volt.

KUL!!!

Försökt då att spara den känslan, av hur du tänkte och gjorde idag när du red, så att du kan ta fram "det tänket" igen.

Jag och Timatant, var ute med Timas "pojkvän" o busade i skogen idag. Tima var pigg o framåt o ville bara galoppera, men hon lyssnade ändå snällt på förhållningar, så länge jag inte ville att hon skulle skritta lugnt och sansat när stallkompisen tränade ökad trav framför...

 

[attempt]

Sv: Volt.

Det är underbart när hästen lyssnar och vill göra sin ryttare till lags, man svävar på moln.^^

 

[IngelaH]

Sv: Volt.

Det är underbart när hästen lyssnar och vill göra sin ryttare till lags, man svävar på moln.^^

Så sant, som det är sagt.

Jag har kämpat i fyra och ett halvt år, med att få min häst och mina nerver att hålla sig i styr. :smirk:

 

[attempt]

Sv: Volt.

Oj.. det var ganska lång tid. Men jag antar att det ibland behövs, ibland kan det ju tilloch med ta längre. Tex min kompis, hon har tränat, tränat och tränat och lagt ner hela sin själ på sin häst i 9 år, för tre år sedan började hon träna akademiskt för instruktör. Hästen är underbar nu!

 

[IngelaH]

Sv: Volt.

Oj.. det var ganska lång tid. Men jag antar att det ibland behövs, ibland kan det ju tilloch med ta längre. Tex min kompis, hon har tränat, tränat och tränat och lagt ner hela sin själ på sin häst i 9 år, för tre år sedan började hon träna akademiskt för instruktör. Hästen är underbar nu!

Mmm... det var så det var för mig. Jag köpte Tima i november 2001, som sjukgymnastik. En häst att ha som kompis och knähund. En häst som var 17 år, inte var tvungen att ridas varje dag, promeneras, gosas med, skötas och kanske skritta nån gång då och då. Allt gick bra, förutom det att jag kände mig osäker för ridningen. Jag har ändå lovat min neurokirurg som lagat mina halskotor en gång att inte ramla av och inte hoppa. Men jag skrittade nån gång emellanåt, mestadels tillsammans med stallkompisarna, eller också i hagen bakom stallet. I juni 2002 kom jag iväg på en centrerad ridkurs, vilket gjorde att mitt självförtroende kom tillbaka. Jag var inte så usel som ryttare, som det hade känts. Men lagom som jag började våga ta tag i ridningen fölade min häst helt oväntat...

När jag så lyckats sälja fölet året därpå, så satte jag långsamt igång Tima igen i aprill 2003 och i maj, var jag med på min första akademiska ridkonstkurs. Och på den vägen är det. Det är de kurserna, som inspirerat mig att inte ge upp, utan att i så fall ta ett steg tillbaka i trappan, andas och ta nya tag.

I oktober förra året, var jag på min senaste AR-kurs och då fick jag så mkt beröm av min tränare, att jag faktiskt lever på det fortfarande. Även om jag känner att Tima o jag har backat lite nu över vintern. Jag hoppas bara att det fortsätter, som det gjorde i höstas när vi väl kommit in i våra vanliga ridgängor igen. Som det känns för närvarande, så är vi på god väg.