Alkoholism -En nybliven alkis bekännelse...

[isprinsessan]

Eftersom du arbetar med missbruk skulle du ju kunna ha någon sorts åsikter om AA, eller ha kontakter eller på något sätt redan vara involverad.

Det jag tänker är bra med AA i ditt fall är just frivilligheten - du verkar ju inte vara redo för tvångsvård, än. Och AA konfronterar dig ju oundvikligen med ditt missbruk och din missbrukspersonlighet, vilket den verkar behöva. Jag tror att du har lätt för att framstå som mycket mer ärlig och öppen än du är. Då är det bra att ha ett socialt sammanhang omkring sig som känner igen just det mönstret, vilket många missbrukare gör. Just i AA finns det ju också hyfsat många just sådana missbrukare som har klarat att upprätthålla ganska mycket av sina sociala liv, trots sitt missbruk. Det kräver en alldeles särskild sorts förmåga, som inte betyder att man har sitt missbruk under kontroll.

Oj. det är många många år sedan jag jobbade inom missbruks. (kanske dryga 15 år?)
och jag uppskattar verkligen att du är rak. (även om en del av mig inte tycker likadant)...
Ska absolut ta kontakt med AA. Tror det faktiskt kan vara nyttigt för mitt alkoholindränkta ego.

 

[Petruska]

Oj. det är många många år sedan jag jobbade inom missbruks. (kanske dryga 15 år?)
och jag uppskattar verkligen att du är rak. (även om en del av mig inte tycker likadant)...
Ska absolut ta kontakt med AA. Tror det faktiskt kan vara nyttigt för mitt alkoholindränkta ego.

Nä, jag vet nog rätt väl på vilket sätt du uppskattar det och på vilket sätt du inte gör det.

Är du tex nykter nu?

 

[isprinsessan]

Nä, jag vet nog rätt väl på vilket sätt du uppskattar det och på vilket sätt du inte gör det.

Är du tex nykter nu?

Ja just idag är jag nykter. Även om jag redan börjat "planera" när jag kan börja dricka imorgon...
Är ledig till veckan. Fram till torsdag eftermiddag. Närmsta öppna AA möte är på onsdag kl 19.00. Ska prata med min sambo imorgon om det. Tror han kommer se positivt på det. Men jag ska även ta kontakt med vården. Ju fler livlinor jag ger mig själv desto bättre. För jag klarar inte detta själv. Jag måste ha hjälp.

 

[Petruska]

Ja just idag är jag nykter. Även om jag redan börjat "planera" när jag kan börja dricka imorgon...
Är ledig till veckan. Fram till torsdag eftermiddag. Närmsta öppna AA möte är på onsdag kl 19.00. Ska prata med min sambo imorgon om det. Tror han kommer se positivt på det. Men jag ska även ta kontakt med vården. Ju fler livlinor jag ger mig själv desto bättre. För jag klarar inte detta själv. Jag måste ha hjälp.

Det låter bra. Ja, inte planeringen av morgondagens drickande, men resten. Det var modigt av din sambo att ta upp det. Och att hen verkar kunna göra det konstruktivt.

 

[isprinsessan]

Det låter bra. Ja, inte planeringen av morgondagens drickande, men resten. Det var modigt av din sambo att ta upp det. Och att hen verkar kunna göra det konstruktivt.

Jag tycker han var riktigt modig som tog upp det. Och jag passade på att fråga honom om han vill skjutsa mig på onsdag.
Hans kommentar var: "tycker du själv att det är så illa?" Och ja, det tycker jag. Han har bara sett toppen av isberget.
Så på onsdag skjutsar han mig till det första AA mötet!

 

[Vallmo]

De flesta människor med alkoholproblem är inte A-lagarna som sitter på bänkarna, vilket väldigt många har en föreställning om att det är.

Det är vanliga människor, som du, med jobb och socialt kontaktnät.
Jag har en anhörig som är 30+ som jag gissar dricker ungefär som du.
Svårt att veta exakt. Hen blir i alla fall lite orolig och rastlös vid familjesammankomster men efter några glas vin eller öl blir hen "som vanligt" igen.
Men jobbet sköter hen, inga problem, trots att det är ett arbete som relativt avancerat och där man behöver speciell kompetens.

Jag jobbar inom psykiatrin och även där missar man den gruppen som du tillhör, skötsamma personer, framförallt kvinnor med jobb och barn och socialt kontaktnät.

Jättebra att du tar tag i det nu och att du faktiskt inser allvaret så pass tidigt som det ändå verkar (utifrån vad du har skrivit).
Mitt råd till dig är också att kontakta öppenvården för missbruk och /eller psykiatri.
Det kan se lite olika ut vart man bor i landet, antar jag.

Om du slutar tvärt kan du få fysiska abstinenssymtom och då kan det kanske vara bra att vara förberedd för det och vara kopplad till någon mottagning.
Man kan få medicin för att motverka abstinens och för att man inte ska utveckla delirium.
Även om man inte druckit särskilt länge, för det verkar ju inte du ha gjort, så kan man ändå få fysisk abstinens.
Sen kan man även bli insatt på en medicin som gör att man inte kan dricka, antabus, det har du säkert hört talas om.

AA är ett jättebra första steg.
Eller, första steget tog du ju egentligen när du skrev tråden här.
Jättebra, modigt! Du ska vara nöjd med dig själv.
Din sambo verkar vettig också.
Det kommer gå bra det här.

 

[Mabuse]

Missbrukare ljuger väldigt bra, säkert allra mest för sig själv. Jag gissar att du hittar på 1000 bra ursäkter till varför du förtjänar det där vinglaset. Jag menar, jag vet själv hur bra ursäkter jag har för en chokladbit och det är ändå inte alls samma berusning.
Och det brukar väl vara så, att det sista som brister är inför jobbet, då har redan de där hemma vetat om det en lång period.

Jag skulle säga att de på jobbet vanligen också vet. Att folk inget säger betyder inte att de inget har märkt.

 

[*Gotlandsrusset*]

Hej igen alla gamla och nya på forumet.
Jag har varit borta härifrån i några år nu. Men valde att komma tillbaka eftersom jag har en chans att vara hyfsat anonym, ÄVEN om jag använder mitt gamla nick Ni som kanske kommer ihåg mig, snälla låt mig vara anonym.

Varför jag egentligen skriver beror på en enda sak. JAG HAR BLIVIT ALKOHOLIST.
Ja jag dricker alkohol. Ja jag dricker omåttliga mängder. Jag dricker nästan varje dag.

Jag har än så länge inte börjat missköta mitt jobb. Ingen s.k "måndagsmagsjuka" ännu. Däremot har jag lärt mig tänja på gränserna för hur mycket jag kan dricka för att kunna köra bil dagen efter. Och DET är inte positivt!
Jag har blivit alldeles för kreativ i mitt drickande. Nästan på gränsen att jag gömmer mina vinflaskor hemma... eller ja... tror att sambon inte ska fatta så mycket då jag köper hem samma sort och bara byter ut flaskan på bänken.
En hel flaska vin är inga problem att hälla i mig. Jag är duktig på att planera vilken tid jag ska börja dricka för att vara "fit for fight" dagen efter.

Första steget till att bli nykter är att erkänna sitt beroende. Men saaaatan så svårt det är utan att komma med mängder av undanflykter
Jag har sååååå många ursäkter på lager som skulle kunna förklara mitt drickande. Nästan så jag skulle kunna skriva en hel roman med bara ursäkter och försvarstal.
Att bara erkänna detta nu är rent fruktansvärt! För jag vill bara "förklara", "ursäkta mig" och slingra mig runt detta sjukliga missbruk.
Men ja. jag har problem med mitt drickande. Jag dricker för mycket, jag dricker för ofta och är jag utan får jag vedervärdig abstinens! Naknare än så blir inte min sanning!

Jag ska försöka söka proffessionell hjälp genom att ringa runt nu på måndag. Och jag känner att jag som person vill vara anonym, men mitt missbruk öppet.

Tack till Er som orkat läsa min bekännelse! Jag uppdaterar gärna mina fram -och baksteg

Du är otroligt stark som blottar dig såhär och erkänner att du har ett beroende. Finns bra hjälp att få och du är inte ensam

 

[Diabetikern]

Har inget att tillägga vill bara skicka en enorm peppning och hejakör!

 

[Lovisaleonora]

Hans kommentar var: "tycker du själv att det är så illa?" Och ja, det tycker jag. Han har bara sett toppen av isberget.

Wow. Du är min idol. När du kommer ut på andra sidan (nej, jag inbillar mig inte att det är en dans på rosor med ett glatt leende) har du verkligen enormt mycket att tillföra andra.

Vilket mod. Vilken styrka. Vilken klarsyn.

Inte ofta jag är mållös, men här måste jag säga att jag är stum av beundran.

(detta sagt från någon som kommer från ett tolvstegsprogram som anhörig, med tillhörande anhörigvecka på behandling)

 

[Blueberry]

Jag, som inte ens känner dig, känner att jag blir stolt över dig utifrån den här tråden. Du är ärlig mot oss och mot dig själv och du har lyssnat på varningsklockorna och du har handlingskraft. Det ska du ha enorm credd för.

Du är redan på god väg. Jag tycker att du ska jobba vidare med affirmationerna om du tycker att det funkar, själv är jag väldigt mottaglig för just ord och "mantran" så om det funkar för dig med - fortsätt!

Och om du snubblar och trevar, kom ihåg att buke alltid finns här.

(Jag jobbade på Systembolaget under min studietid. Vi märkte ganska snart av de andra alkoholisterna än A-lagarna. Det går inte att tro att man är anonym när man träffar någon flera gånger i veckan.)

 

[Efwa]

Fy fan vad starkt av dig!!!

Jag har "endast" upplevt alkoholism genom bästa vänners mammor och pappor, flera stycken och vet att de hade önskat denna insikt från sina föräldrar. Detta gäller ju även om man inte är förälder utan är någons barn och/eller livspartner.

Så förbannat starkt att jag blir rörd.

 

[hoppsann]

Hej igen alla gamla och nya på forumet.
Jag har varit borta härifrån i några år nu. Men valde att komma tillbaka eftersom jag har en chans att vara hyfsat anonym, ÄVEN om jag använder mitt gamla nick Ni som kanske kommer ihåg mig, snälla låt mig vara anonym.

Varför jag egentligen skriver beror på en enda sak. JAG HAR BLIVIT ALKOHOLIST.
Ja jag dricker alkohol. Ja jag dricker omåttliga mängder. Jag dricker nästan varje dag.

Jag har än så länge inte börjat missköta mitt jobb. Ingen s.k "måndagsmagsjuka" ännu. Däremot har jag lärt mig tänja på gränserna för hur mycket jag kan dricka för att kunna köra bil dagen efter. Och DET är inte positivt!
Jag har blivit alldeles för kreativ i mitt drickande. Nästan på gränsen att jag gömmer mina vinflaskor hemma... eller ja... tror att sambon inte ska fatta så mycket då jag köper hem samma sort och bara byter ut flaskan på bänken.
En hel flaska vin är inga problem att hälla i mig. Jag är duktig på att planera vilken tid jag ska börja dricka för att vara "fit for fight" dagen efter.

Första steget till att bli nykter är att erkänna sitt beroende. Men saaaatan så svårt det är utan att komma med mängder av undanflykter
Jag har sååååå många ursäkter på lager som skulle kunna förklara mitt drickande. Nästan så jag skulle kunna skriva en hel roman med bara ursäkter och försvarstal.
Att bara erkänna detta nu är rent fruktansvärt! För jag vill bara "förklara", "ursäkta mig" och slingra mig runt detta sjukliga missbruk.
Men ja. jag har problem med mitt drickande. Jag dricker för mycket, jag dricker för ofta och är jag utan får jag vedervärdig abstinens! Naknare än så blir inte min sanning!

Jag ska försöka söka proffessionell hjälp genom att ringa runt nu på måndag. Och jag känner att jag som person vill vara anonym, men mitt missbruk öppet.

Tack till Er som orkat läsa min bekännelse! Jag uppdaterar gärna mina fram -och baksteg

Du har inte blivit alkoholist.
Du har valt att dricka varenda droppe själv. Det är ingen annans fel att det blivit så här än ditt.
Jag är nära anhörig och vän till flera alkoholister, och jag är så trött på er. Ni tar min tid, kraft och kärlek och bara trampar på den. Sedan är det så synd om er, er självömkan är i allmänhet lika stor som Kebnekaise. Jag fullkomligen avskyr alkoholistens alla lögner. Ni ljuger alltid, även när ni lovar att ni talar sanning.
Du säger att du ska försöka söka hjälp. Åka till AA.... Wow liksom!
Ok, jag har konstaterat att jag krossat mitt knä, undrar om jag ska försöka söka hjälp för det? Hör du hur det låter?

Jag har varit igenom hela resan många gånger. Ingen har misskött sitt jobb. Jag har separerat föräldar och barn tills dess nykterhet verkar ha skett. Jag har gett antabus, jag har kört till Norge och opererat in och människohelvetet söp sig igenom det med.
Jag har kört och suttit nätter på akutpsyk, nätter med vak för t.ex. bukspottkörtelinflammation, leverinflammation osv. Jag har tagit hand om deras barn, ungdomar och djur.
Duktiga, intelligenta och fina människor precis som du. De flesta höginkomsttagare. Några inte, men alla kärleksfulla och har lika klar insikt om sitt intag som du har. Det vallar in en i en tro på att du kommer att ta itu med det här. Det kommer du inte att göra. Jag tror du vill rättfärdiga ditt fortsatta drickande genom att få lite peppning här. Och tänker "Ja, men jag tänker ju rätt, så jag slutar ta mina glas vin nästa vecka". Det kommer inte att hända.

De som klarar sig går till sin läkare och bönar sig till ett behandlingshem som går till botten med dina problem. Räkna med minst tre månader. I ditt fall gärna ett ställe för bara kvinnor.
De två i min närhet som i dag är nyktra alkoholister har gjort det.

De andra kommer sakta att dö. En som var en av Sveriges duktigaste designer, har supit sig till skador på lillhjärnan och skakar fruktansvärt. Åker titt som tätt ambulans när organen inte orkar för den här gången. En annan går på AA 1 gång/vecka och så fort kontraktet med arbetsgivaren ang. alkohol går ut, kommer denne börja dricka igen. Två är vackra, minglande salongsalkoholister och kommer så vara till även deras organ säger tack för sig. En annan är periodare och är nu nykter alkoholiskt och omtyckt friskvårdare... Kan fortsätta hur länge som helst.
Jag har haft samma uppväxt som en av dem. Jag var där. Vi blev misshandlade på olika sätt, men jag valde av samma orsaker, inte alkohol.
Ge dig själv en chans. In på behandlingshem. Du kommer säkert att få grina en skvätt för de ligger väl på runt 100 papp i månaden och vi har inte så mycket pengar i den sociala vården just nu.
Med det sagt önskar jag dig all lycka i värden. Vill du så kan du. Vill du inte, så klarar du det inte.
Var rädd om din partner och din familj.

 

[Calyptra]

@isprinsessan Det kan finnas möjlighet till KBT via internet i samband med alkoholproblematik om du bor i Stockholms Län. Om inte annat så är det här fortfarande en bra sida att fundera lite över och ha med dig i bakhuvudet när du har kontakt med vården.
http://www.riddargatan1.se/

Lycka till! och det är ett viktigt steg du har tagit.

 

[isprinsessan]

Du har inte blivit alkoholist.
Du har valt att dricka varenda droppe själv. Det är ingen annans fel att det blivit så här än ditt.
Jag är nära anhörig och vän till flera alkoholister, och jag är så trött på er. Ni tar min tid, kraft och kärlek och bara trampar på den. Sedan är det så synd om er, er självömkan är i allmänhet lika stor som Kebnekaise. Jag fullkomligen avskyr alkoholistens alla lögner. Ni ljuger alltid, även när ni lovar att ni talar sanning.
Du säger att du ska försöka söka hjälp. Åka till AA.... Wow liksom!
Ok, jag har konstaterat att jag krossat mitt knä, undrar om jag ska försöka söka hjälp för det? Hör du hur det låter?

Jag har varit igenom hela resan många gånger. Ingen har misskött sitt jobb. Jag har separerat föräldar och barn tills dess nykterhet verkar ha skett. Jag har gett antabus, jag har kört till Norge och opererat in och människohelvetet söp sig igenom det med.
Jag har kört och suttit nätter på akutpsyk, nätter med vak för t.ex. bukspottkörtelinflammation, leverinflammation osv. Jag har tagit hand om deras barn, ungdomar och djur.
Duktiga, intelligenta och fina människor precis som du. De flesta höginkomsttagare. Några inte, men alla kärleksfulla och har lika klar insikt om sitt intag som du har. Det vallar in en i en tro på att du kommer att ta itu med det här. Det kommer du inte att göra. Jag tror du vill rättfärdiga ditt fortsatta drickande genom att få lite peppning här. Och tänker "Ja, men jag tänker ju rätt, så jag slutar ta mina glas vin nästa vecka". Det kommer inte att hända.

De som klarar sig går till sin läkare och bönar sig till ett behandlingshem som går till botten med dina problem. Räkna med minst tre månader. I ditt fall gärna ett ställe för bara kvinnor.
De två i min närhet som i dag är nyktra alkoholister har gjort det.

De andra kommer sakta att dö. En som var en av Sveriges duktigaste designer, har supit sig till skador på lillhjärnan och skakar fruktansvärt. Åker titt som tätt ambulans när organen inte orkar för den här gången. En annan går på AA 1 gång/vecka och så fort kontraktet med arbetsgivaren ang. alkohol går ut, kommer denne börja dricka igen. Två är vackra, minglande salongsalkoholister och kommer så vara till även deras organ säger tack för sig. En annan är periodare och är nu nykter alkoholiskt och omtyckt friskvårdare... Kan fortsätta hur länge som helst.
Jag har haft samma uppväxt som en av dem. Jag var där. Vi blev misshandlade på olika sätt, men jag valde av samma orsaker, inte alkohol.
Ge dig själv en chans. In på behandlingshem. Du kommer säkert att få grina en skvätt för de ligger väl på runt 100 papp i månaden och vi har inte så mycket pengar i den sociala vården just nu.
Med det sagt önskar jag dig all lycka i värden. Vill du så kan du. Vill du inte, så klarar du det inte.
Var rädd om din partner och din familj.

Jadu den käftsmällen visste var den tog! Och jag tycker det är bra att du ger en så stark förklaring av vad du känner. För en missbrukare ÄR en jäkligt egoistisk människa!
Och vi väljer själva. Ingen har tvingat mig dricka. Jag kan själv.
Jag söker varken medömkan eller tycker synd om mig själv.
Jag har mer bara vaknat upp och insett att jag börjat styra mitt liv rakt ner i diket.
Jag har inte lovat min sambo att sluta, han har heller inte bett mig. Men jag har vuxit upp bland alkoholister. Jag har ur ett barns ögon sett och lärt mig förakta allt vad alkoholmissbruk innebär. Så nej, det finns absolut inga ursäkter.
Allt handlar om val.

 

[hoppsann]

Jadu den käftsmällen visste var den tog! Och jag tycker det är bra att du ger en så stark förklaring av vad du känner. För en missbrukare ÄR en jäkligt egoistisk människa!
Och vi väljer själva. Ingen har tvingat mig dricka. Jag kan själv.
Jag söker varken medömkan eller tycker synd om mig själv.
Jag har mer bara vaknat upp och insett att jag börjat styra mitt liv rakt ner i diket.
Jag har inte lovat min sambo att sluta, han har heller inte bett mig. Men jag har vuxit upp bland alkoholister. Jag har ur ett barns ögon sett och lärt mig förakta allt vad alkoholmissbruk innebär. Så nej, det finns absolut inga ursäkter.
Allt handlar om val.

Jag menade inte att vara elak, hoppas att du förstod det.
Och jag hoppas av hela mitt hjärta att du tar itu med det ordentligt. Inte en lightversion. Lightversionerna fungerar inte.
Som anhörig/vän till en nykter alkoholist går man med en konstant oro, som du säkert vet.
Dyker inte personen upp på avtalad tid, är det som marken rämnar. Man hamnar tillbaka i tiden för missbruket och kan inte lugna sig förrän man får tag på den. Även tio år efter nykterhetsdagen.
I år är det ett år sedan en tonåring ringde till mig dagen före jul. "Mamma vill inte vakna och när hon är vaken gråter hon. Jag vet inte vad jag ska göra!"
Jag satt på sjukhuset hela dagen och istället för att slå in julklappar och pynta hemma med min familj, satt jag vid en väns sida och grät av oro. Kom hem tidigt på julaftons morgon.
I år var min vän nyss hemkommen från behandlingshem och nykter till jul. Vad vi skrattade och grät. Av glädje. Men än vågar vi inte hoppa över bäcken. Men det är ett elefantkliv mot förra julen.
Ge dig själv chansen. Så fixar du det.

 

[isprinsessan]

Jag menade inte att vara elak, hoppas att du förstod det.
Och jag hoppas av hela mitt hjärta att du tar itu med det ordentligt. Inte en lightversion. Lightversionerna fungerar inte.
Som anhörig/vän till en nykter alkoholist går man med en konstant oro, som du säkert vet.
Dyker inte personen upp på avtalad tid, är det som marken rämnar. Man hamnar tillbaka i tiden för missbruket och kan inte lugna sig förrän man får tag på den. Även tio år efter nykterhetsdagen.
I år är det ett år sedan en tonåring ringde till mig dagen före jul. "Mamma vill inte vakna och när hon är vaken gråter hon. Jag vet inte vad jag ska göra!"
Jag satt på sjukhuset hela dagen och istället för att slå in julklappar och pynta hemma med min familj, satt jag vid en väns sida och grät av oro. Kom hem tidigt på julaftons morgon.
I år var min vän nyss hemkommen från behandlingshem och nykter till jul. Vad vi skrattade och grät. Av glädje. Men än vågar vi inte hoppa över bäcken. Men det är ett elefantkliv mot förra julen.
Ge dig själv chansen. Så fixar du det.

Nej jag tog det definitivt inte som om du var elak. Utan jag förstår helt och fullt din frustration. Och ibland måste man få vräka ur sig den av all sin kraft, för att orka vidare.
Jag hade kunnat gå in i försvarsläge, men du hade ju rätt Man ska banne mig inte dalta med missbrukare!
Mitt första steg idag var att hälla ut det vin som fanns kvar. Och det var inte lätt låta bli att "bara smaka litegrann". Men jag avstod. Och det knöt sig i magen.

 

[mandalaki]

Du har inte blivit alkoholist.
Du har valt att dricka varenda droppe själv. Det är ingen annans fel att det blivit så här än ditt.
Jag är nära anhörig och vän till flera alkoholister, och jag är så trött på er. Ni tar min tid, kraft och kärlek och bara trampar på den. Sedan är det så synd om er, er självömkan är i allmänhet lika stor som Kebnekaise. Jag fullkomligen avskyr alkoholistens alla lögner. Ni ljuger alltid, även när ni lovar att ni talar sanning.
Du säger att du ska försöka söka hjälp. Åka till AA.... Wow liksom!
Ok, jag har konstaterat att jag krossat mitt knä, undrar om jag ska försöka söka hjälp för det? Hör du hur det låter?

Jag har varit igenom hela resan många gånger. Ingen har misskött sitt jobb. Jag har separerat föräldar och barn tills dess nykterhet verkar ha skett. Jag har gett antabus, jag har kört till Norge och opererat in och människohelvetet söp sig igenom det med.
Jag har kört och suttit nätter på akutpsyk, nätter med vak för t.ex. bukspottkörtelinflammation, leverinflammation osv. Jag har tagit hand om deras barn, ungdomar och djur.
Duktiga, intelligenta och fina människor precis som du. De flesta höginkomsttagare. Några inte, men alla kärleksfulla och har lika klar insikt om sitt intag som du har. Det vallar in en i en tro på att du kommer att ta itu med det här. Det kommer du inte att göra. Jag tror du vill rättfärdiga ditt fortsatta drickande genom att få lite peppning här. Och tänker "Ja, men jag tänker ju rätt, så jag slutar ta mina glas vin nästa vecka". Det kommer inte att hända.

De som klarar sig går till sin läkare och bönar sig till ett behandlingshem som går till botten med dina problem. Räkna med minst tre månader. I ditt fall gärna ett ställe för bara kvinnor.
De två i min närhet som i dag är nyktra alkoholister har gjort det.

De andra kommer sakta att dö. En som var en av Sveriges duktigaste designer, har supit sig till skador på lillhjärnan och skakar fruktansvärt. Åker titt som tätt ambulans när organen inte orkar för den här gången. En annan går på AA 1 gång/vecka och så fort kontraktet med arbetsgivaren ang. alkohol går ut, kommer denne börja dricka igen. Två är vackra, minglande salongsalkoholister och kommer så vara till även deras organ säger tack för sig. En annan är periodare och är nu nykter alkoholiskt och omtyckt friskvårdare... Kan fortsätta hur länge som helst.
Jag har haft samma uppväxt som en av dem. Jag var där. Vi blev misshandlade på olika sätt, men jag valde av samma orsaker, inte alkohol.
Ge dig själv en chans. In på behandlingshem. Du kommer säkert att få grina en skvätt för de ligger väl på runt 100 papp i månaden och vi har inte så mycket pengar i den sociala vården just nu.
Med det sagt önskar jag dig all lycka i värden. Vill du så kan du. Vill du inte, så klarar du det inte.
Var rädd om din partner och din familj.

Shit vilken igenkänning! Jag försökte stötta en god vän som var alkoholist, vaktade utanför Systemet när hon var försvunnen, körde henne till avgiftning, lyssnade, stöttade. Och hon var så fantastisk ångerfull och den här gången skulle det gå bättre med AA än det gjort de tidigare gångerna och hon var SÅ tacksam för att jag stöttade nu när hon var nykter osv.

Fast det var hon inte, hon söp, hon blåljög bara om det för mig. En annan person i hennes nätverk berättade. Vår vänskap sprack efter det, jag orkade inte längre eftersom hon aldrig erkände att hon fortsatt dricka. Hur fan ska man stötta då?

 

[Alexandra_W]

Med ex som är nykter missbrukare så helt ärligt - jag ger inte så mycket för AA och NA. Jag tror de är kanon som första steg, i erkännandeprocessen. Men sen... Nej jag ger inte mycket för det, det är åt helvete för mycket förståelse, berättigande och klappa på axeln. Jag fattar tanken bakom osv men minsta "fel" personlighetstyp så är det istället en jättestor jäkla famn som säger "vi förstår, vi dömer inte" och tyvärr också "det är inte ditt fel". Nej inte med de orden men det går så fint så att ta till sig det så.

Så. Jag håller med om de som tycker sjukvård, terapeut och helst behandlingshem. Allra allra helst behandlingshem. Gå på AA om du vill men lägg inte alla ägg i den korgen!

Och ja jag vet jag upprör de som anser AA räddat deras liv, är anledningen de blev nyktra och fortsätter vara nyktra. Det är säkerligen helt sant och rätt för dem. De är antagligen inte den personlighetstyp jag avser med "fel" typ. Och med fel menar jag inget annat än fel för att AA ska funka som tänkt, inte fel på andra vis.

 

[Anna]

Kan du berätta om din problematik för din arbetsgivare? Isåfall har du stor chans att få (dyr) hjälp i form av behandling. Arbetsgivaren är skyldig att hjälpa dig, men du måste be om hjälp själv.

Du är stark som berättar!