Bukefalos 28 år!

Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag har läst artikeln nu och tycker den är lite osammanhängande. Först pratar han om att tappa bort ett litet barn, jag antar att det är mellan 2 och 5. Sen pratar han om tonåringar som gpsas utan vetskap. Det hör liksom inte ihop i min värld. Gränsen är ganska klar, när barnet själv kan berätta vad det heter, ta sig till någon och få hjälp och ha trafikvett så att det inte blir överkört. Min treåring får inte gå någonstans utan bevakning, men om allt utvecklas normalt kommer han säkert ha mer frihet när han är 6. Det är en jäkla skillnad på att gpsa ett barn som inte har något vett och på ett större barn som borde veta bättre.

Nästan alla barn som blir till, föds helt normala. Ändå ultraljudar vi varenda kvinna. Ett barn på 4000 dör i psd, ändå har massor av föräldrar larm på sina barn. Överdrivet kontrollerade eller bara tacksam för tekniken?
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag väljer helt klart det senare = tacksam för tekniken.

Jag vet att många tycker att jag är en hönsig mamma, men det struntar jag högaktningsfullt i. Jag gör vad jag anser vara det bästa för att skydda mitt barn helt enkelt :)
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Den hade jag missat. Tyckte det såg ut som morrhår (vad nu det skulle symbolisera?) :D
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Är det bara jag som *inte* kan tänka mig att gps:a barnen överhuvudtaget? Mina barn är visserligen sjövilda och drar åt alla håll, men gps? Nej. Det vill jag inte. Men alla gör som de själva vill, som det så fint heter.

Inte jag heller, skulle bli knäpp av det.
Skulle sluta med att jag satt framför en skärm för att kolla var hon befann sig konstant. Sele och snöre funkar vid krissituationer har jag upptäckt:)
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Varför inte!? Jag har en totalt orädd 20 månaders som bara sticker. Ropar man på honom, så skrattar han bara och fortsätter.
Som tur har vi långt till vägen, så jag hann ikapp honom. Han skulle antagligen till förskolan med sin skottkärra. :love: :D
Hoppas det går över att de inte bara sticker.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Inte jag heller, skulle bli knäpp av det.
Skulle sluta med att jag satt framför en skärm för att kolla var hon befann sig konstant. Sele och snöre funkar vid krissituationer har jag upptäckt:)

:confused:

Så du skulle alltså gps:a ditt barn hemmavid, låta ditt lilla barn ( för det är ju små barn vi pratar om ) vara ute ensam och istället följa barnet på skärm?

Vet du det tror inte jag om dig ;)
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

nja:D

Jag tänker nog mer att gränsen är svår, särskilt ju äldre de blir.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jo visst, men ingen i denna tråd har diskuterat att använda gps för att spana på ett äldre barn. Jag kan se poängen med att gps:a ett litet barn = bra komplement, speciellt när barnet är litet och inte kan göra sig så bra förstådd för andra.

Gränsen för små barn ser jag inte alls som svår eg. Man passar och hökar som vanligt, men gps finns som komplement och extra säkerhet vid vissa situationer :)

Att snoka/spionera på ett äldre blott ovetande barn tycker jag är förjävligt rent ut sagt.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

KL

Har alltid tänkt att det där med sele och koppel vore en bra lösning om man inte har möjlighe att hålla i eller iaf vara beredd att jaga barnet ständigt! I stadsmiljö/röriga platser kan det ju bli oerhört stressande att ha en rymmande iller som inte lystrar med sig!
Jag var tacksam för selen i barnvagnen så länge dottern var liten nog att sättas fast där!

Tänkte också på det där med gps.. Hur han ni tänkt det ska funka? Inne på ett köpcenter, är gps-er inställda så att du kan se att, jo, hon är på väg ut genom Lindex utgång övre plan? Det är väl först då barnet är utomhus och på väg längre bort man kan spåra riktning? Jag skulle inte alls lita på sådan teknik!
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Angående tekniken känner jag att det får någon annan fixa. Jag vill bara ladda ner appen :)

Jag känner mig helt avig mot sele och har aldrig haft det på Sam, och skulle tänka mig att han hade blivit som bockande Bronco om man ens hade försökt. Jag har många gånger tackat selen i vagnen jag också, främst när vi skulle åt något håll som han inte tyckte var lämpligt... :)
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

En hel radda anledningar faktiskt.

För det första: för mig känns det lite väl integritetskränkande att hänga en spårningsutrustning på en annan människa, en icke frihetsberövad sådan då. Speciellt när det sker utan personens medvetande, även om barnet är för litet för att fatta och det sker i största välmening. Jag är kanske färgad av att ha läst USA-debatt där man GPS-övervakar även större barn och tonåringar, själv hade jag tyckte det varit djupt obehagligt att bli utsatt för något sådant.

För det andra: de riktigt allvarliga farorna (med all respekt ser jag kidnappning som ett icke-hot, mer om det sen) om man tappar bort ett barn, som trafikolyckor och drunkning kan gå kvickt. Så kvickt att GPS:en har noll och ingen nytta och då ger den bara en falsk säkerhet.

För det tredje tycker jag man ska tänka igenom rimlighetsnivån på farorna man ser innan man låter rädslorna springa iväg.

Jag är skiträdd för rattfyllon och andra trafikolyckor t ex, det ser jag reell risk för att råka ut för.

:bow: :bow: :bow:

Jag är betydligt räddare för rattfyllon och andra idioter (Malmö har en hemsk trafiksituation med road racing på raka vägar i 60-talsplaneringen) som ska köra över min dotter när hon cyklar i så fall. Det vet vi ju bevisligen att sådant inträffar ofta och där hjälper ingen gps.

Jag såg en dokumentär om situationen i England just nu där de ju ofta ligger ett par år före oss. Det kan tyckas OK för oss att ha gps på en två-femåring men där har sådant lett till att dessa barn känner sig otrygga utan gps och har blivit nojiga. :crazy: De har också ofta kvar diverse övervakningssystem på sig i tonåren och kan därmed inte ens snacka tonårssnack med sina vänner utan att föräldrarna hör. Nej tack. Vad är det för samhälle vi skapar (och jodå, jag kan tänka mig att sjuka som t.ex. alzheimerpatienter skulle ha stor nytta av det men då pratar vi alltså sjuka människor där vi vet att det finns stora risker).
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

För det tredje tycker jag man ska tänka igenom rimlighetsnivån på farorna man ser innan man låter rädslorna springa iväg. Kidnappare?

Utmärkt inlägg i sin helhet!

Det jag citerar tänker jag ofta på. Jag har ofta en känsla av oro över barnen bekräftas och förstärks ohälsosamt mycket i en massa sammanhang. Man kan framstå som extra bra förälder genom att i seriösa ordalag gå på om risker, som om det inte var oron som låg i botten utan att det faktiskt vore så att världen är full av okända gärningsmän som kidnappar barn dagarna i ända.

Dock tycker jag att integritetsaspekten är fullständigt avgörande i den här frågan. Min son skulle flå mig levande om han hade fått höra i efterhand att jag övervakade honom med gps när han var liten. :p

Att kränka barns integritet för att på så vis hantera sin egen oro, det är verkligen kränkande, tycker jag.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Min dotter försvann en gång på ett stort svenskt nöjesfält för barn när hon var 3 år, under högsäsong. Det var bland det värsta som någonsin hänt mig. Hon var borta i kanske 20 minuter, vilket kändes som en hel evighet....

Hon sprang i förväg med en äldre kamrat, två sekunder senare kom kamraten tillbaka själv...:eek:
Jag fick panik och jag min man och våra vänner sprang omkring som yra höns och letade överallt efter henne. Jag frågade en i personalen om jag kunde få hjälp och fick till svar att; "nej, jag ska börja den här showen nu" :eek: han kunde inte ens ta 5 sekunder och ropa ut i högtalaren att en 3-åring i rosa tröja var borta....
Min man sprang till utgången med tanken att hon blivit kidnappad (vilket han inte vågade säga till mig) själv började jag leta på ställen där jag tänkte att hon skulle tycka om att vara. Under tiden jag letade kände jag hur ångesten och paniken kom smygande och jag var tvungen att säga till mig själv att "NEJ, du ska hitta henne först, sen kan du få ha ett nervöst sammanbrott!!!" Efter vad som kändes som en evighet hittade jag henne på en bro, hon hade tagit av sig strumpor och skor och badade fötterna i något grönt snuskigt som liknade vatten. Det var fullt av folk runt omkring,men ingen verkade reagera på att hon satt där alldeles ensam. Jag har nog aldrig sprungit så fort som jag gjorde då.... Jag tog upp henne och höll henne i mina armar och då brast allt, jag stortjöt och dotter började också stortjuta, hon märkte väl att hennes mamma var helt hysterisk. jag lyckades bara knappt ringa till min man och snyfta fram att jag hade hittat henne....

Det som gör mig mest arg är att ingen vuxen reagerade på att en liten flicka var helt ensam!!! Hon hade under tiden hon var borta hittat en rutchkana och åkt i den och då hade hon trillat och gjort sig illa, hon hade stora blåmärken och skrubbsår här och där och hon måste ju ha börjat gråta, men INGEN reagrade!!!! Hon sa att hon försökte hitta tillbaka men att det inte gick....

Nu har vi pratat om att åka till USA och jag får ångest direkt, stort land, kidnappningar och knäppgökar, mycket folk osv. Jag funderar allvarligt på att införskaffa sele och flexikoppel....:crazy:
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag har en babywatch med kamera i lekrummet ocksa. Ar det jattehemskt? Jag anvander den verkligen inte till att spionera pa honom, men om jag gar och kollar vad han gor blir han avbruten 100ggr av 100 och slutar leka med det han lekte med. Om jag kollar i kameran och ser att han inte haller pa att kvavas av en legobit sa ar alla nojda, jag kan laga middag eller vad det var jag gjorde och han fortsatter leka.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Min yngsta har fått ha garminhalsbandet fasthakat i byxorna när vi varit ute i skogen och plockat bär och svamp :angel:

Hon tycker det är helfestligt och känner sig dessutom trygg i vetskapen att hon inte kan "försvinna" i skogen och skulle hon göra det, så ser vi ju exakt var hon är och kan lätt hitta henne.

Nu har den ju iofs aldrig behövt användas för att hitta henne då hon har bra lokalsinne och inte heller springer i väg utan att ha koll på var hon går, men "om utifall att", så är skogen inget trevligt ställe att vara ensam på när man är liten och vilse, så hellre gps-koll i skogen än dotter vilse och rädd.

Hemma och på stan etc. har jag dock aldrig haft gps, sele eller annat. Handen duger bra att hålla i och det har funkat utmärkt för mig och mina barn, som ingen av dem varit nån vildhjärna som velat knatat iväg hur som helst utan hellre hållit sig nära mamma.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Ja jag har svårt att se vad skillnaden skulle vara ?

Om en GPS är integritetskränkande så är ju babymonitor eller babyvakt likvärdig alla gånger. Jag anser dock inte att någon av prylarna är integritetskränkande om man använder dessa som vi diskuterat i tråden ( små barn ). Men dom som anser det ena torde naturligtvis också anse det om det andra. Vi tänker alla olika...
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag hade kunnat sluta med kameran om det bara vore sam, men nu är ju lillebror med i bilden och jag vill se vad han hittar på. någonstans efter att den reella risken gått över får man sluta, både med andningslarm, babymonitorer och andra saker.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag tycker att tonen i tråden har vissa drag av "eftersom vi kan tänka oss att sätta pgs på barnen, så kan det inte vara integritetskränkande", vilket inte är ett så imponerande resonemang, tycker jag.

Om jag kom hem till någon som övervakade barnen med kamera skulle jag inte tro mina ögon. Dels skulle jag tycka att det var konstigt att ha så små barn på så långt avstånd från sig, och redan det skulle för mig kännas konstigt. Vill man slippa barnen, varför kan de inte leka där vi är? Dels skulle jag tycka att själva kameran var obehaglig.

Med tanke på att det faktiskt är olagligt att kameraövervaka personer som inte vet om det, så tycker jag att det känns obehagligt även i det här fallet med barnrummet, ja. Jag vill inte heller normalisera övervakning som grej hos barnen, om jag har möjlighet att påverka saken så vill jag att de ska ha den sorts integritet som vuxna som är restriktiv mot alla former av övervakning och kontroll av människor. Jag tycker att det är lite obehagligt att så många är så likgiltiga för övervakningssystem generellt i samhället.
 
Sv: Att lata bli att tappa bort sitt barn...

Jag kanner att sakerheten far ga fore integriteten for min del. Lekrummet ligger 5 meter fran koket och de far garna leka i koket ocksa, men det ar inte alltid de vill det. Jag vill inte alls slippa dem, men ibland maste jag gora annat an att vara med dem, t ex laga mat. Om de inte vill vara med och laga mat utan hellre leker pa sitt rum sa far de det. Han vet om att kameran sitter dar och tycker det ar roligt att titta i tv-delen nar vi gar in och vinkar.

Jag ar aven for overvakningssystem i samhallet, om det kan hjalpa en enda manniska sa ar det viktigare an min integritet. Hastighetskameror ar jattebra, overvakningskameror pa torg och mataffarer jattebra hjalp vid olyckshandelser, snatterier och brak. Det ar inga problem for mig eftersom jag inte snattar, kor for fort eller valdtar folk i folktomma grander.

Jag tycker det kanns olustigt att du antar att jag vill slippa mina barn eftersom de far leka i sitt rum.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp