Att respektera de äldre

Med största sannolikhet triggade långvarig stress min Crohns (givetvis har jag en genetisk faktor också). En bidragande orsak till den stressen var den period när jag tog hand om mamma (nej, jag var inte betald för att göra det. Jag är hennes dotter). Hon var misstänksam mot mig ("jag lurade henne med medicinerna"), jag var elak som inte lät henne ta bilen (hon hade blivit av med körkortet när hon backat i en rondell och efter det hade jag alltid bilnyckeln på mig oavsett om jag körde eller ej) och på slutet när hon bodde hemma kunde hon stå och veva en knytnäve mitt för mitt ansikte. Hon slog mig aldrig men hon kastade en fjärrkontroll efter en av katterna på slutet, utan anledning (missade tack och lov). Min mamma älskade katterna högt och innerligt. Det var vad sjukdomen gjorde med henne.

Kan tillägga att jag grinar när jag skriver det här. Allt är inte rakt av svart och vitt.
Usch vad jag lider med dig! Detta är vad som är hemskt med demens, att den gör människor till någon som man inte känner igen längre :cry: Min mamma fick själv ett fel på hjärtat (kallas krossat hjärta som uppstår pga stark stress) för något år sedan, jag blev livrädd för hennes skull och hon äter medicin så förhoppningsvist har det försvunnit nu. Men nu verkar det som att, tackolov, att mormor ska få flytta in på något äldreboende så fort det blir en ledig plats. Det hände dock inte förrän grannarna klagade för mycket på hur hon störde dem :grin:
 
Självklart ska man respektera de äldre. Precis som man ska respektera de yngre och och de jämnåriga och alla andra.

Däremot håller jag med @Asko om att vi har ett extremt ungdomsfokuserat samhälle idag. Äldre glöms bort i många samhällsfrågor. I mångt och mycket pågår diskriminering mot de som inte har möjlighet att följa med i samhällsutvecklingen. Försök betala räkningar, åka kollektivtrafik eller köpa konsertbiljetter om du saknar internet och mobiltelefon. Känslan är inte direkt att samhället bryr sig om dig.

Det är inte åldern i sig som gör att man förtjänar respekt, att inte få säga emot någon för att den är äldre känns smått forntida. Däremot tycker jag man ska respektera folk från en annan generation för att deras perspektiv kan vara annorlunda just därför. Det kanske blev mest svammel det här..

Jag förstod ingenting av historien i TS. Men om man får för sig att kalla någon "jävla snorvalp" så saknar man ju uppenbarligen fostran själv.
Vill bara säga att det var @athena_arabians som skrev det om ungdomsfokuserade samhället, så äran hör hemma hos henne även om jag håller med om det ;)
 
Usch vad jag lider med dig! Detta är vad som är hemskt med demens, att den gör människor till någon som man inte känner igen längre :cry: Min mamma fick själv ett fel på hjärtat (kallas krossat hjärta som uppstår pga stark stress) för något år sedan, jag blev livrädd för hennes skull och hon äter medicin så förhoppningsvist har det försvunnit nu. Men nu verkar det som att, tackolov, att mormor ska få flytta in på något äldreboende så fort det blir en ledig plats. Det hände dock inte förrän grannarna klagade för mycket på hur hon störde dem :grin:

Inte något jag berättat för många. Några veckor in i mitt första riktigt långa jobb som geolog ringde min moster. Hon hade varit tvungen att skjutsa min mamma till akutpsyk i Säter för att hon fått ett totalt bryt efter jag åkt och jobbat. Jag la på när vi pratat färdigt. Sjönk ihop på golvet där jag karterade borrkärnor och bara skrek. Sedan fortsatte jag jobba. Mitt jobb är nästan allt för mig och det som håller mig uppe i alla lägen. Min mamma var på ett sjukhem (där hon fortfarande bor) när hon blev pensionär. Hon har inte känt igen mig på ca tre år.

Min mamma hade tur. När hon drog iväg (hände inte så ofta) så var det alltid någon på byn som kände igen henne och såg till att hon kom hem (pappa var lokalkändis och mamma hade haft större delen av byn i skolan, hon var lärare). Det gjorde att man kände sig trygg med att hon iaf inte skulle försvinna bara så där som man läser om i tidningarna. Både jag och pappa var öppna med vad det var för fel på henne (det är inget att skämmas för!) så det gjorde att alla förstod.

Plus sorry TS för totalt OT.
 
Låter som om TS råkat ut för väldigt bittra personer. De kanske inte blev respekterade när de var unga och anser sig nu ha rätt att kräva den respekt de var tvungna att visa mot äldre. Eller så är de bara sura och elaka. :angel:

Jag har jobbat mycket inom kundservice och har råkat ut för en hel del konstiga personer. Värst har välutbildade män i 45 års åldern varit. Väldigt mycket denna attityden: men lilla gumman, du förstår väl att jag har rätt för jag är man och tjänar massor av pengar och du är kvinna och har ett skitjobb så nu ska du göra som jag säger. :banghead: De blev jäkligt förbannade när jag inte visade mig villig att tumma på några regler bara för att de var nedlåtande, tvärtom så blev jag mer besluten att inte göra det (vissa saker fick vi på kundservise ta bort/ändra/lägga till om vi ville, fast det visste inte kunderna). :devil: :devil: :devil: Kunder som var trevliga, sakliga och väluppfostrade gjorde jag gärna det lilla extra för. :love:

Jobbar extra på ett vårdhem för gamla. Det är väldigt bra där men det finns ju som på många andra ställen lite av varje när det gäller personligheter och vissa är helt klara och andra mer eller mindre dementa. Vissa utav de boende är sååå tacksamma för minsta lilla tex när man kommer in med en kopp kaffe och en kaka till boende som inte orkat komma ut till fikat så är man världens snällaste och så kan de be om ursäkt för att de är till besvär (vilket de absolut inte är) och några förväntar sig att man ska vara tankeläsare och därmed ska de inte behöva be om något och har heller ingen förståelse för att det finns fler personer på avdelningen som behöver hjälp och att vi därför inte alltid kan komma direkt när vederbörande säger till/ringer utan att hen får vänta ett par minuter. Lite: hen är gammal och nu ska hen bli servad. Punkt! :cautious:

Min morfar bor fortfarande hemma, han är 87 år och jag hjälper honom med vad han behöver ha hjälp med. Han är mycket imponerad över att jag kan utföra "karlgöra" som att lämna bilen på verkstan och klippa häckar. :D När vi är ute någonstans, oftast på VC, och träffar på någon bekant, gammal som ung, så går morfar alltid fram och hälsar och tar i hand följt utav lite småprat. Han är uppfostrad med att man hälsar på folk och är artig och därmed visar respekt. Är man oense om något så räcker det med att man klargör sin åsikt, man måste inte tycka samma, skrik och bråk och oförskämdheter förekommer inte. :)
 
Tycker det ska vara en ömsesidig respekt. Man kan inte förvänta sig att man ska "dubbelrespektera" någon som är äldre om de beter sig som fan tillbaka. Jag respekterar de som respekterar mig helt enkelt. Kort o gott.
 
Detta är egentligen en halvt gnäll tråd. Jag kommer i detta läget bara dra historian kort och inte gotta in mig i den.

Diskuterade folk, där dom äldre hade fullt upp att klanka ner på en viss person för dom hade sett vart han hade fått post ifrån.
Då tycktes det från vår sida i stället att man kanske ska fråga personen i fråga istället för att snacka skit bakom stängda dörrar och inför grannar.
Vi kom in på "stämplar" och jag ifrågasatte att vem det egentligen var som satte stämplarna.

En hel del gjorde mig till sist både ledsen och vansinnig så jag valde att lämna rummet för att inte mista förståndet totalt.
Efter en del om och men kom folket ut och väl där så blev jag utskälld.

Blev både hånfullt kallad ers majestät och jag skulle respektera de äldre.
Då svarade jag att jag var mänsklig nog att respekterade folk utefter vilken person dom var istället för deras ålder.
Då tog det hus i helvetet, jag var en jävla snorvalp som var totalt fel uppfostrad som inte hade någon uppfostran och till slut så förtjänade jag en stor fet lusing när jag sa att man faktiskt kan vara mänsklig.

Så hur är det med er visar ni de äldre respekt genom att aldrig säga emot dom eller är ni också utan uppfostran?

Till saken så var det människor i 70 års åldern som kallade mig i snart 30 årsåldern för en liten jävla snorvalp.

Det jag tänker där är att de du diskuterade med tappade ansiktet eftersom de insåg att de hade fel och tog ut det på dig genom att kalla dig liten jävla snorvalp. Ingen ursäkt för beteendet men kanske en förklaring.....
 
Själva frågan/ditt inlägg känns lite osammanhängande.
Men för min del är "äldre" inte en homogen grupp så att uttala som om "äldre" generellt är i min värld rätt omöjligt.
Dock anser jag rent generellt att folk borde umgås mer "över åldersgränserna".
 
Jag tycker respekt är individbaserat, inte åldersgruppsbaserat. Jag kan ha respekt för de svårigheter den äldre generationen gått igenom men dåligt beteende gör att jag förlorar respekten.

Jag tycker många äldre beter sig illa, fast majoriteten är fina människor. Min mormor var underbar tex, min morfar är lite småelak och bitter.
En gång när jag var på VC satt en gammal tant med någon väninna och väntade. När jag gick förbi glodde hon och talade om, högt och tydligt, att sådär tjocka var minsann inte tjocka människor på hennes tid. Jaha..tack?
 
Jag tycker respekt är individbaserat, inte åldersgruppsbaserat. Jag kan ha respekt för de svårigheter den äldre generationen gått igenom men dåligt beteende gör att jag förlorar respekten.

Jag tycker många äldre beter sig illa, fast majoriteten är fina människor. Min mormor var underbar tex, min morfar är lite småelak och bitter.
En gång när jag var på VC satt en gammal tant med någon väninna och väntade. När jag gick förbi glodde hon och talade om, högt och tydligt, att sådär tjocka var minsann inte tjocka människor på hennes tid. Jaha..tack?

Åter igen, hon kan ha varit en elak satmara eller någon med demens. I ett tidigt stadium av demens kan man inte snabbt se att personen är sjuk (tro mig, i senare stadium kan man se det).

Just därför ger jag äldre a benefit of a doubt. Bevisar de sedan vid upprepad kontakt att de är totala skitstövlar är det så.
 
Inte något jag berättat för många. Några veckor in i mitt första riktigt långa jobb som geolog ringde min moster. Hon hade varit tvungen att skjutsa min mamma till akutpsyk i Säter för att hon fått ett totalt bryt efter jag åkt och jobbat. Jag la på när vi pratat färdigt. Sjönk ihop på golvet där jag karterade borrkärnor och bara skrek. Sedan fortsatte jag jobba. Mitt jobb är nästan allt för mig och det som håller mig uppe i alla lägen. Min mamma var på ett sjukhem (där hon fortfarande bor) när hon blev pensionär. Hon har inte känt igen mig på ca tre år.

Min mamma hade tur. När hon drog iväg (hände inte så ofta) så var det alltid någon på byn som kände igen henne och såg till att hon kom hem (pappa var lokalkändis och mamma hade haft större delen av byn i skolan, hon var lärare). Det gjorde att man kände sig trygg med att hon iaf inte skulle försvinna bara så där som man läser om i tidningarna. Både jag och pappa var öppna med vad det var för fel på henne (det är inget att skämmas för!) så det gjorde att alla förstod.

Plus sorry TS för totalt OT.
Vad ledsen jag blir när jag läser hur det varit/är. :(

Kram.
 
Inte något jag berättat för många. Några veckor in i mitt första riktigt långa jobb som geolog ringde min moster. Hon hade varit tvungen att skjutsa min mamma till akutpsyk i Säter för att hon fått ett totalt bryt efter jag åkt och jobbat. Jag la på när vi pratat färdigt. Sjönk ihop på golvet där jag karterade borrkärnor och bara skrek. Sedan fortsatte jag jobba. Mitt jobb är nästan allt för mig och det som håller mig uppe i alla lägen. Min mamma var på ett sjukhem (där hon fortfarande bor) när hon blev pensionär. Hon har inte känt igen mig på ca tre år.

Min mamma hade tur. När hon drog iväg (hände inte så ofta) så var det alltid någon på byn som kände igen henne och såg till att hon kom hem (pappa var lokalkändis och mamma hade haft större delen av byn i skolan, hon var lärare). Det gjorde att man kände sig trygg med att hon iaf inte skulle försvinna bara så där som man läser om i tidningarna. Både jag och pappa var öppna med vad det var för fel på henne (det är inget att skämmas för!) så det gjorde att alla förstod.

Plus sorry TS för totalt OT.
Varm kram till dig för det låter verkligen jobbigt :(
 
En äldre släkting till mig har också betett sig så att jag sagt upp bekantskapen med henom. Hen krävde att bli respekterad eftersom hen var en gammal människa, och hens beteende/åsikter skulle icke ifrågasättas.:mad:

Fast det intressanta är í mina ögon hur ordet "respektera" används. Utifrån båda håll.
Egentligen bör man väl respektera alla - även om man inte håller med i deras åsikter. Ett skäl till att "äldre" kanske ska respekteras "lite extra" kan ju vara att de sannolikt har större erfarenhet än jag och därför kanske kan ha mer välgrundade åsikter.
Men som ni ser: en hel del "kanske" och "kan".

Fast här vet vi ju inte alls hur situationen utspelat sig, vad som blivit sagt av vem till vem om vem eller med vilket tonfall och då går det inte att veta om jag håller med TS eller TS meningsmotståndare.
 
Själva frågan/ditt inlägg känns lite osammanhängande.
Men för min del är "äldre" inte en homogen grupp så att uttala som om "äldre" generellt är i min värld rätt omöjligt.
Dock anser jag rent generellt att folk borde umgås mer "över åldersgränserna".
Det är så jag alltid fungerat, jag har ju jobbat med lite av varje så för mig var det inget konstigt alls att från att ha stått i källaren och lagat hyreshustvättmaskinen sen "råkat" byta en glödlampa och hänga upp gardiner hos nån pensionär som inte kunde det själv mot en kopp kaffe och lite prat. :)

Jag har alltid haft vänner i alla åldrar och samhällsklasser och det ser jag inte som nåt konstigt alls trots att vi varken var grannar eller släkt. Man gillar ju människor bara för att dom är ÄKTA och inte pga. åldern.

Falska människor däremot står längst ner på rangskalan för mig, är det nåt jag hatar så är det falskhet, lögner, översitteri och förtal.
 
Själva frågan/ditt inlägg känns lite osammanhängande.
Men för min del är "äldre" inte en homogen grupp så att uttala som om "äldre" generellt är i min värld rätt omöjligt.
Dock anser jag rent generellt att folk borde umgås mer "över åldersgränserna".

Håller med!
Äldre är ju precis som människor är mest. Det finns urgoa, helt underbara, mindre mysiga och riktiga otäckingar. En del med sjukdomar som kan förklara saken; en del utan.

Som sagt: de är ju människor.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 513
Senast: Grazing
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag råkade få se ett foto på mig själv, taget på håll och in action när jag var konferensvärdinna på jobbet en dag. Och det var som att...
Svar
11
· Visningar
1 757
Senast: Hyacinth
·
Kropp & Själ Ja, jag vet inte vart jag ska börja... Kanske ska börja med att be om ursäkt, för det lär bli ett långt inlägg. Några av er kanske har...
Svar
8
· Visningar
1 343
Senast: moster
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har inte mått så bra på sistone, hälsan verkar vara nere i någon svacka. Jag är trött, yr och har haft koncentrationssvårigheter i...
Svar
0
· Visningar
369
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCVI
  • Köpa hus
  • Dejtingtråden del 37

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp