Att respektera de äldre

MikaTela

Trådstartare
Detta är egentligen en halvt gnäll tråd. Jag kommer i detta läget bara dra historian kort och inte gotta in mig i den.

Diskuterade folk, där dom äldre hade fullt upp att klanka ner på en viss person för dom hade sett vart han hade fått post ifrån.
Då tycktes det från vår sida i stället att man kanske ska fråga personen i fråga istället för att snacka skit bakom stängda dörrar och inför grannar.
Vi kom in på "stämplar" och jag ifrågasatte att vem det egentligen var som satte stämplarna.

En hel del gjorde mig till sist både ledsen och vansinnig så jag valde att lämna rummet för att inte mista förståndet totalt.
Efter en del om och men kom folket ut och väl där så blev jag utskälld.

Blev både hånfullt kallad ers majestät och jag skulle respektera de äldre.
Då svarade jag att jag var mänsklig nog att respekterade folk utefter vilken person dom var istället för deras ålder.
Då tog det hus i helvetet, jag var en jävla snorvalp som var totalt fel uppfostrad som inte hade någon uppfostran och till slut så förtjänade jag en stor fet lusing när jag sa att man faktiskt kan vara mänsklig.

Så hur är det med er visar ni de äldre respekt genom att aldrig säga emot dom eller är ni också utan uppfostran?

Till saken så var det människor i 70 års åldern som kallade mig i snart 30 årsåldern för en liten jävla snorvalp.
 
Jag som jobbar på en telefonsupport har ärligt talat tappat all respekt jag haft för äldre. Speciellt de födda på 40-talet (de som är ca 70 år nu) är ofta otrevliga, oförskämda och förväntar sig att någon annan ska hjälpa dom med exakt allt. Och blir jättearga när man förklarar att det här företaget endast kan hjälpa dom med de produkter de köpt av företaget, inte med deras dator eller Facebook eller vad det nu kan vara. Att alla andra människor har fått lära sig själva att hantera datorn alternativt gått kurser / lejt en datorhantverkare verkar vara fullständigt orelevant.

Dom verkar helt enkelt tycka att dom ska få allt på ett silverfat utan att dom behöver anstränga sig. Det är inte 90-talisterna som är curlade, det är 40-talisterna. Dom blev söndercurlade av staten när dom var unga vuxna och de flesta som jag kommer i kontakt med har helt skeva perspektiv och orimliga förväntningar.

Blä!

Att få respekt från mig har inget med ålder att göra, respekt är något man förtjänar genom den man är och det man gör/hur man gör det, inte att man lyckats överleva länge.
 
Nja, man respekterar väl alla människor tills/om de bevisar att de förtjänar inte respekt?

Jag tycker ju att främlingar ska respektera mig utan att jag har gjort mig "förtjänt" av det.
Det är väl egentligen två sidor av samma mynt.
Kanske ska jag säga såhär istället; respekt har man tills man tappar den?

Människor har min respekt tills de visar att de inte är värda den. Det kan ta några år eller några minuter ;)
 
Nja, man respekterar väl alla människor tills/om de bevisar att de förtjänar inte respekt?

Jag tycker ju att främlingar ska respektera mig utan att jag har gjort mig "förtjänt" av det.

Håller med!


Rent allmänt tycker jag inte att det där har med åldern att göra. Människor som är otäcka (kränkande, rasistiska eller vad som helst) får inga sympatier av mig bara för att de råkar ha några år på nacken.
 
Min pappa är 85 år, så visst begriper jag att man får visa en viss respekt men precis som du har jag ändå en viss gräns. Om han börjar prata illa om någon eller visar ingen respekt så är jag inte blyg för att säga ifrån :sneaky:

Visst är de gamla, men ålder betyder inte att de kan säga/göra vad de vill. Ibland undrar jag om inte de riktigt äldre återgår till något slags barnsinne, alltså deras tänkande/tålamod verkar ju spegla en sexårings ibland? :cautious:
 
Respekt ska man enligt mig ge alla personer oavsett ålder, kön, läggning, hudfärg osv tills en eventuell motsats är bevisad. Någon som säger att "jag är äldre, visa mig respekt" tappar min helt och hållet där och då.

Mmm det var bättre uttryckt än vad jag gjorde :). Håller med till 100%!

40-talisterna är dock snabba med att kläcka ur sig saker som gör att jag tappar respekten för dom :P.
 
Nej, ålder har inget med saken att göra. Blev totalt kränkt av min mormor på 85 år för någon månad sedan, såpass att jag inte tänker träffa tanten mer. Man ska ha respekt för alla, även yngre människor. Hon har ingen respekt för mig alls och därför känner jag att det räcker nu. Är folk ovettiga så behöver man inte umgås med dem.
 
Jag respekterar alla, oavsett ålder fram fram tills de gör något för att mista den respekten och om de gör det, så är det rätt kört att få tillbaka den från mitt håll.
 
Jag skiter i om man överlevt 5 världskrig och senaste istiden, man kan inte bete sig hursomhelst och sen hävda att man har rätt till det pga sin ålder. För mig behandlas och respekteras man utifrån person, inte ålder.
 
En äldre släkting till mig har också betett sig så att jag sagt upp bekantskapen med henom. Hen krävde att bli respekterad eftersom hen var en gammal människa, och hens beteende/åsikter skulle icke ifrågasättas.:mad:
 
Jag tycker @Asko är inne på något. Hjärnan förändras och för vissa försämras den radikalt med åldern. Det är klart att det finns äldre idioter men många gånger tror jag också det är åldersförändringar i hjärnan. Det vi kan uppleva som elakhet kan vara demens (givetvis inte i alla fall!).

Vi har ett sådant ungdomsfokuserat samhälle att vi vill blockera ut åldersskröplighet och demens. Det som man inte ser finns inte.

Jag tog först hand om min mamma med Alzheimers. På slutet hon bodde hemma blev hon våldsam. Det var skitsvårt men jag visste ju att det inte var min mamma egentligen. Sedan tog jag hand om pappa. Han var extremt skröplig i kroppen men huvudet var klart. MEN ändå tyckte han inte om förändringar, han hade sina åsikter osv. Det respekterar jag. Kan tillägga att han var en extremt snäll och omtänksam man som kanske fastnade lite i sina spår.

Mina grannar brukar bjuda in till middag eller lite mingel ibland (och jag bjuder tillbaka!). De har sagt att varför ska jag och partnern umgås med gamlingar som dem och då säger vi att det är för att det är så trevligt och roligt. För min del (och även lite för partnern) är det ett sätt att hålla fast vid min far för de var hans vänner först. Vi pratar om pappa och kommer ihåg honom med ljusa minnen.

Det jag lärt mig av det här är att trampa lite försiktigt när det gäller äldre. Det är klart att jag inte tolererar vad som helst, det är klart att det finns gränser men jag har också en stor respekt för de som gått före mig. Varför skulle jag inte ha det? Om jag då ger en del av dem lite mer tålamod än jag hade gett någon som är jämnårig med mig, vad gör det?
 
Jag tycker @Asko är inne på något. Hjärnan förändras och för vissa försämras den radikalt med åldern. Det är klart att det finns äldre idioter men många gånger tror jag också det är åldersförändringar i hjärnan. Det vi kan uppleva som elakhet kan vara demens (givetvis inte i alla fall!).

Vi har ett sådant ungdomsfokuserat samhälle att vi vill blockera ut åldersskröplighet och demens. Det som man inte ser finns inte.

Jag tog först hand om min mamma med Alzheimers. På slutet hon bodde hemma blev hon våldsam. Det var skitsvårt men jag visste ju att det inte var min mamma egentligen. Sedan tog jag hand om pappa. Han var extremt skröplig i kroppen men huvudet var klart. MEN ändå tyckte han inte om förändringar, han hade sina åsikter osv. Det respekterar jag. Kan tillägga att han var en extremt snäll och omtänksam man som kanske fastnade lite i sina spår.

Mina grannar brukar bjuda in till middag eller lite mingel ibland (och jag bjuder tillbaka!). De har sagt att varför ska jag och partnern umgås med gamlingar som dem och då säger vi att det är för att det är så trevligt och roligt. För min del (och även lite för partnern) är det ett sätt att hålla fast vid min far för de var hans vänner först. Vi pratar om pappa och kommer ihåg honom med ljusa minnen.

Det jag lärt mig av det här är att trampa lite försiktigt när det gäller äldre. Det är klart att jag inte tolererar vad som helst, det är klart att det finns gränser men jag har också en stor respekt för de som gått före mig. Varför skulle jag inte ha det? Om jag då ger en del av dem lite mer tålamod än jag hade gett någon som är jämnårig med mig, vad gör det?
Jag tror också att i en hel del fall så är det demens eller iallafall någon förändring i hjärnan. Så lite mera tålamod har jag med dem, men jag tror att man isåfall får räkna med att säga ifrån varje gång den äldre säger något respektlöst och tyvärr inte räkna med att denne kommer att komma ihåg det till nästa gång :grin: Att inte alla kan stå ut med det har jag total förståelse för, jag står inte ut själv ibland.
 
Jag tror också att i en hel del fall så är det demens eller iallafall någon förändring i hjärnan. Så lite mera tålamod har jag med dem, men jag tänker att man isåfall får räkna med att säga ifrån varje gång den äldre säger något respektlöst och tyvärr inte räkna med att denne kommer att komma ihåg det till nästa gång :grin: Att inte alla kan stå ut med det har jag total förståelse för, jag står inte ut själv ibland.

Fast är det svår demens kommer de inte att ändra sig :( jag tänker inte bråka med någon som faktiskt är sjuk. Jag har sett det på nära håll och nog sjutton var det svårt ibland med det är bara att säga åt sig själv att man faktiskt är frisk, det är inte den man pratar med.

Kan också tillägga att jag (till skillnad från större delen av min släkt) inte hade skygglappar vad det gällde mina föräldrars mående och speciellt inte min mors. Jag visste hur det skulle utveckla sig och var ärlig med det vid nödvändiga kontakter med vården (inte "ja men hon är nog inte så dålig ändå").

Att jag själv sedan fått betala för det är en annan sak.
 
Fast är det svår demens kommer de inte att ändra sig :( jag tänker inte bråka med någon som faktiskt är sjuk. Jag har sett det på nära håll och nog sjutton var det svårt ibland med det är bara att säga åt sig själv att man faktiskt är frisk, det är inte den man pratar med.

Kan också tillägga att jag (till skillnad från större delen av min släkt) inte hade skygglappar vad det gällde mina föräldrars mående och speciellt inte min mors. Jag visste hur det skulle utveckla sig och var ärlig med det vid nödvändiga kontakter med vården (inte "ja men hon är nog inte så dålig ändå").

Att jag själv sedan fått betala för det är en annan sak.
Min mormor har just nu svår demens (antar jag att man kan säga när hon bl.a. inte tror att hon är hemma ibland?) och totalt nedringer min mamma. Så jag ser på nära håll hur det påverkar min mamma, och jag måste säga att jag många gånger tycker att det inte känns värt det! Hennes egen hälsa (både psykisk och fysisk) påverkas av detta, klart att jag förstår att det är ju hennes mamma detta handlar om men det handlar ju också om min mamma.
Men det är svårt detta :(
 
Självklart ska man respektera de äldre. Precis som man ska respektera de yngre och och de jämnåriga och alla andra.

Däremot håller jag med @Asko om att vi har ett extremt ungdomsfokuserat samhälle idag. Äldre glöms bort i många samhällsfrågor. I mångt och mycket pågår diskriminering mot de som inte har möjlighet att följa med i samhällsutvecklingen. Försök betala räkningar, åka kollektivtrafik eller köpa konsertbiljetter om du saknar internet och mobiltelefon. Känslan är inte direkt att samhället bryr sig om dig.

Det är inte åldern i sig som gör att man förtjänar respekt, att inte få säga emot någon för att den är äldre känns smått forntida. Däremot tycker jag man ska respektera folk från en annan generation för att deras perspektiv kan vara annorlunda just därför. Det kanske blev mest svammel det här..

Jag förstod ingenting av historien i TS. Men om man får för sig att kalla någon "jävla snorvalp" så saknar man ju uppenbarligen helt uppfostran själv.
 
Min mormor har just nu svår demens (antar jag att man kan säga när hon bl.a. inte tror att hon är hemma ibland?) och totalt nedringer min mamma. Så jag ser på nära håll hur det påverkar min mamma, och jag måste säga att jag många gånger tycker att det inte känns värt det! Hennes egen hälsa (både psykisk och fysisk) påverkas av detta, klart att jag förstår att det är ju hennes mamma detta handlar om men det handlar ju också om min mamma.
Men det är svårt detta :(

Med största sannolikhet triggade långvarig stress min Crohns (givetvis har jag en genetisk faktor också). En bidragande orsak till den stressen var den period när jag tog hand om mamma (nej, jag var inte betald för att göra det. Jag är hennes dotter). Hon var misstänksam mot mig ("jag lurade henne med medicinerna"), jag var elak som inte lät henne ta bilen (hon hade blivit av med körkortet när hon backat i en rondell och efter det hade jag alltid bilnyckeln på mig oavsett om jag körde eller ej) och på slutet när hon bodde hemma kunde hon stå och veva en knytnäve mitt för mitt ansikte. Hon slog mig aldrig men hon kastade en fjärrkontroll efter en av katterna på slutet, utan anledning (missade tack och lov). Min mamma älskade katterna högt och innerligt. Det var vad sjukdomen gjorde med henne.

Kan tillägga att jag grinar när jag skriver det här. Allt är inte rakt av svart och vitt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 506
Senast: Grazing
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag råkade få se ett foto på mig själv, taget på håll och in action när jag var konferensvärdinna på jobbet en dag. Och det var som att...
Svar
11
· Visningar
1 752
Senast: Hyacinth
·
Kropp & Själ Ja, jag vet inte vart jag ska börja... Kanske ska börja med att be om ursäkt, för det lär bli ett långt inlägg. Några av er kanske har...
Svar
8
· Visningar
1 343
Senast: moster
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har inte mått så bra på sistone, hälsan verkar vara nere i någon svacka. Jag är trött, yr och har haft koncentrationssvårigheter i...
Svar
0
· Visningar
369
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp